MJÖRNBERG: Så blekt får det inte vara i ett slutspel

Publicerad 23 mars 2022 09:27 | Senast redigerad 23 mars 2022 13:00

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Det var äntligen dags för slutspel, då gjorde succélaget Surahammar plötsligt en oerhört blek figur. Karlskrona valde ett svårt motstånd och blev förnedrade i match ett.
Häng på några slutspelsfunderingar.

Surahammar-backen Sebastian Tellström Jovicic gick i klinch, så väl verbalt som med milt våld, med en dörr när han skulle lämna Björkängshallens rink efter 1-4-förlusten mot Huddinge.

Frustration och ett sundhetstecken att vara besviken efter en förlust i en viktig match så klart. Jag gillar den signalen. Men det var så dags då.

Den beslutsamhet och ilska Tellström Jovicic tog ut på dörren borde Surahammar ha tagit ut på sina motståndare och pucken på isen under matchens gång istället.

För ärligt så talat, så bleka som Surahammar var i södra Stockholm får man inte vara i ett slutspel.

Succélaget kom tvåa i den västra grundserien och fyra i den norra Allettan. De har gjort storstilade resultat och spelat en uppfriskande pigg hockey under säsongen. Hela tiden från en underdog-position.

- Vi har inte glidit omkring i 45 omgångar och haft tur, konstaterade sportchefen Jörgen Mähler när jag snackade med honom under den gångna veckan.

Han har helt rätt. Men det har varit seriespel. I slutspel är Surahammar noviser och dessutom nu i en position som favoriter efter att ha valt Huddinge som motståndare.

Var det stundens allvar som gjorde att spelet stagnerade? Ja, kanske. Men efter 4-1 till hemmalaget i Björkängshallen kan konstateras att Surahammar knappt var där. De var väldigt bleka och mäktade inte med att skapa mycket farligt alls på egen hand. Trots att motståndet Huddinge knappast är känt för att vara Hockeyettans mest välorganiserade lag i defensiv zon.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det ska sägas att det var en erbarmligt dålig hockeymatch med puckar som studsade till höger och vänster, väldigt lite ordnat spel och i största allmänhet väldigt hafsigt. Dessutom saknade jag det fysiska spelet. De vägvinnande tacklingarna var lätträknade. Men det var ingen tvekan om att det var det bättre laget som vann.

Huddinge gjorde väl inte heller någon direkt stark figur, men lyckades ändå skapa betydligt fler vassa chanser och dessutom ta tillvara på dem. Och så vann stockholmarna målvaktsmatchen. Albin Andersson fortsätter att gå från klarhet till klarhet och spred ett lugn omkring sig samtidigt som Sura-keepern David Otter säkert vill ha tillbaka åtminstone hälften av puckarna han släppte förbi sig.

Huddinge var lite mer mentalt närvarande. Lite starkare. Rutinen blev avgörande i slutändan helt enkelt.

Surahammar hade behövt den där energin som Tellström Jovovic visade dörren även på isen för att kunna göra riktig match av det. En av de hårdaste smällarna som delades ut var när Adam Karlsson i glädjeyran efter sitt (oerhört tjusiga) 1-2-mål i boxplay hoppade in i sargen framför den tillresta Sura-klacken.

Bortafansen var kvällens behållning. Sura-laget var knappt på plats på isen, men att 15-20 röststarka personer rest till Stockholm för att heja på Surahammar är väldigt vackert på något sätt.

De var verkligen på plats och det säger mycket om vilken framgångssaga Surahammar är den här säsongen.

Deras stöd kommer behövas extra mycket om succélaget ska kunna vända matchserien på hemmaplan till helgen.

Jag har väldigt svårt att se att Surahammar ska kunna vara lika bleka en gång till. Men samtidigt fick Huddinge så klart råg i ryggen av sin seger i första matchen. Det blir en spännande fortsättning.

* * *