Det talas mycket om den nya kvalmekanismen som ska skicka ett ettanlag till Hockeyallsvenskan. De flesta verkar vara ganska överens om att det är ett raffinerat upplägg med så väl slutspel som kvalserie. Alla är väl inte lika begeistrade som jag, men jag har hört väldigt lite negativt och betydligt mer entusiastiskt nyfiket inför upplägget.
Däremot talas det väldigt lite om det negativa kvalet i Hockeyallsvenskan. Ska vi kalla det play-out?
Att det talas så lite om den där konstruktionen kanske har med att göra att den är ganska ointressant i sig. En ren jumbofinal där två lag som åkt och fått stryk hela säsongen ska spela bäst av fem om att slippa åka ur. Dessutom med lag där merparten av spelarna förmodligen redan har gjort klart med nya arbetsgivare och vars hjärta och ambition inför uppgiften obönhörligen kommer ifrågasättas av bittra fans. Njae, jag vet inte jag.
Men jag har också en liten farhåga om att det nya upplägget kommer innebära att vi får se färre gästspel av ”storheter” i Hockeyettan i framtiden. Att det kommer vara de tilltufsade trashankarna till bonnagäng som turas om att åka ur den näst högsta ligan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Man ska inte gotta sig i andras olycka, men det är naturligtvis så att gästspel av storheter som Södertälje och Västerås (även Björklöven även om de degraderas av ekonomiska orsaker en gång i tiden) har varit väldigt bra för Hockeyettan. Det har höjt temperaturen, skapat intresse och eldat på andra gäng i serien att skärpa till sig.
Hade kvalserien den här våren kunnat spelas håller jag det inte alls för otroligt att AIK hade rasat rakt ur och med sina muskler satt ordentlig piff på den östra serien kommande höst. Men det är så klart bara ett fullständigt hypotetiskt resonemang.
Men nå väl, jag anar att tiden när storheter som Södertälje och Västerås kunde rasa ner och ge ligan ett ordentligt uppsving nog tyvärr kan vara förbi.
Varför?
En kvalserie är en väldigt speciell organism där allsvenska lag ofrånkomligt trycks upp mot väggen ganska omgående. Pressen är enorm och i och med att de hockeyallsvenska lagen plockar poäng av varandra spelar det Hockeyettan-gängen rakt i händerna. Vilket ökar pressen ännu mer. Där är sannolikheten större att ett fashionabelt allsvenskt gäng chokar fullständigt.
I ett play-out?
Well, jag vill nog tro att ett ”bra” allsvenskt lag som har en usel säsong ändå har större möjlighet att överleva en bäst av fem serie mot ett annat (på papperet sämre) allsvenskt lag som också haft en risig säsong.
Exempelvis skulle jag väl tro att den gångna säsongens Kristianstad skulle haft större chans att överleva en kvalserie medan AIK ganska säkert skulle ha vunnit en play-out-serie mot KIK.
Ett underpresterande Södertälje eller Västerås skulle väl också troligtvis överleva en bäst av fem-serie mot ett illa tilltygat Almtuna, Tingsryd eller Västervik. För att ta några exempel.
Med andra ord. Frågar ni mig är sannolikheten betydligt större att det är ”bottenskrapet” som kommer åka ur Hockeyallsvenskan framöver medan ”storheterna” klarar sig oavsett om de råkar göra riktigt usla säsonger.
Blir det så, ja då är det naturligtvis inte särskilt bra för Hockeyettan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
* * *
Igår kom spelschemat för höstens grundserier ut (med premiär helgen 3-4 oktober) och det är naturligtvis positivt att det dyker upp en strimma av hopp som ger fansen något att drömma om och se fram emot.
Men för att vara en glädjedödare är det där fortfarande inte särskilt mycket mer än en konstruktion på ett papper. Något som klubbarna än så länge bara får förhålla sig till som en fantasi. Vi vet ju fortfarande inte om det kommer gå att spela någon hockey i oktober alls. Sommarens fotbollscharad och den allmänna smittspridningen i samhället efter de lössläppta varma månaderna lär väl peka ut riktningen så småningom skulle jag tro.
Men nå väl, ett derby mellan Kiruna IF och Kiruna AIF i premiäromgången var väl det hetaste det där spelschemat hade att bjuda på.
