MJÖRNBERG: Oroväckande signaler av uppgivenhet

Troja-Ljungby manglade Karlskrona med 6-1 i ett möte där två stukade storheter famlade efter fastare mark under fötterna och det som avgjorde var farten och brinnet.

Två stukade storheter, kritiserade av sina egna fans och med tveksam form, men med alla möjligheter att göra något bra i en tokjämn tabell. Det var uppenbart att Troja-Ljungby mådde bättre än Karlskrona i den situationen ikväll.

För även om Troja kanske inte gjorde sin bästa match var det ett klart steg framåt från den senaste, ganska bleka, insatsen borta mot HC Dalen och man var det tydligt hungrigare laget in på mål. Troja visade att man ville och sökte upp situationerna framför kassen vilket också resulterade i att några puckar trillade in. Man lyckades ta pucken genom mittzon på ett ganska bra sätt och skapa möjligheter med hjälp av sin fart.

Karlskrona var inte alls där. I senaste avsnittet av podcasten Sarg ut med Skarpsvärd delade experten (tillika den förre KHK-spelaren) Niklas Johansson ut ganska svavelosande kritik mot lagets sätt att spela och menade bland annat att det inte finns någon plan b om spelet genom mittzon inte fungerar och att man då fastnar i hopplöst dumpande. Precis där hamnade KHK ikväll. Troja kunde kontrollera sin motståndare som därmed tappade all den där farten man egentligen vill bygga sitt spel på och därmed skapade man väldigt få målchanser genom att komma flygande.

Ishockey är de små detaljernas sport och det hanterade Troja betydligt bättre i just den här matchen. Samtidigt är det ett till stor del väldigt psykologiskt spel och där vann hemmalaget också med sitt driv. För var fanns ilskan och reaktionen i Karlskrona när det grinade emot?

Bortsett från några onödiga abuse-utvisningar av Alexander Bergström och Tim Bothén som gjorde att hemmalaget kunde slå de sista spikarna i kistan med några snygga powerplay-mål i sista perioden fanns ingen tillstymmelse till särskilt mycket gnista. Det såg ärligt talat rätt slappt ut rent känslomässigt när matchen rann Karlskrona ur händerna.

En liten detalj som borde oroa var kroppspråket hos målvakten Carl Malmqvist. Han agerade på ett sätt som såg riktigt uppgivet ut efter några av sina insläppta mål och det är signaler som inte hjälper laget.

Ingen kan väl klandra honom. Han står där rätt utsatt i ett lag som inte riktigt hittar rätt i spelet och är extremt ensam på sin post. Frågan är om inte Karlskrona målat in sig lite i ett hörn här. Carl Malmqvist är en av Hockeyettans bästa målvakter och kommer spela i Hockeyallsvenskan nästa säsong, det är inget snack om det. Men coacherna har visat ganska tydligt att det är han och bara han som ska spela. Andrekeepern Fabian Arwidson har, bortsett från ett inhopp hemma mot Hanviken, bara fått spela några få matcher mot skräplag i grundserien.

Det är kanske nu Malmqvist skulle behöva vila. När han inte riktigt är i den där zonen där han tar en puck extra (Allettan-statistiken är faktiskt direkt svag) och när det till synes gror en frustration där under hjälmen någonstans. Men det går så klart inte. Med tanke på lagets form och den utsatta positionen i den jämna tabellen måste de så klart spela honom. Det blir ett dilemma.

I Trojas fall är situationen faktiskt den omvända. Jesper Eliasson har varit föremål för diskussion hela säsongen. Är han verkligen den där toppmålvakten som kan ta laget hela vägen? Det är så frågeställningen har lydit och det har nästan varit så att fansen har letat frågetecken även när insatserna har varit bra. Jo, men det har ju varit mot sämre motstånd…, Ja, men det ramlar ju alltid in någon puck…

Men jag tycker att Eliasson har visat den här Allettan att han verkligen är tillbaka på en nivå där han går att lita på fullt ut. Mot Dalen senast var han lysande i ett annars ganska svagt agerande lag och kvällens spel mot Karlskrona lovade också väldigt mycket. Han kom ut på skyttarna, stod stabilt och tryggt i målet och släppte påfallande få farliga returer. Kroppspråket var lugnt och behärskat. Han hade koll. Han trivdes.

Nu ska man förstås inte dra några allt för stora växlar av den här enskilda matchen. Troja var bra. Karlskrona var bleka, men Allettan södra lever sitt eget liv och det är trots allt bara tre poäng som skiljer de båda lagen i tabellen. Karlskrona må ligga sjua, på slutspelsplats med hjälp av målskillnad, men en seger eller två och man kan vips vara uppe och nosa i bakhasorna på serieledande Hanviken och så är det happy life igen.

Det finns med andra ord ingen anledning till någon form av panik. Precis lika lite som Troja-Ljungby kan slappna av. Men Karlskrona har mer att fundera på inför stundande deadline och inför framtiden i största allmänhet än vad Troja har. Så kan man väl sammanfatta den här kvällen.

* * *

Det tål också att uppmärksammas vilken mäktig vändning Tyringe svarade för hemma mot Mjölby den här aftonen.

Med fyra sekunder kvar av matchen kvitterade Oskar Tängerby till 2-2 och med två sekunder kvar av den efterföljande förlängningen avgjorde Heikki Harju till 3-2. Det kan man väl verkligen kalla att slå till i grevens tid.

* * *

Vid fredag lunch släppte vi ett nytt avsnitt av vår podcast Trashtalk (#344 En läglig formsvacka) där vi snackar om ett starkt HC Dalen, Trojas formsvacka, behovet av en till målvakt, Västervik som slutspelsjoker, frågetecknen för Karlskrona, Kalvyn Watsons succéåterkomst i Tranås, Visby/Romas backförstärkningar, stjärnans temperament, statusen på mittenskiktet i Allettan norra, win-win-kontraktsförlängningar, att IK Pantern troligtvis inte spelar i Hockeyettan nästa säsong, nostalgiska Kungälv, ett potentiellt play-in-derby och en hel del annat. Det avsnittet hör ni bland annat här.