Efter fjolårets minst sagt misslyckade Alletta där laget slutade i botten och missade slutspel har Karlskrona spottat upp sig i flera aspekter av spelet där de visade svagheter ifjol, men är de ett topplag på riktigt? Dessutom, målvaktslån, en avskedad flopp och en comeback…
Ifjol var Karlskrona ett lag som inte nådde hela vägen fram i Allettan. Det kan till viss del förklaras med en jobbig situation med skador och sjukdomar, men på sista raden är förklaringen att de spelare som ändå fanns med på isen inte var villiga att betala ett tillräckligt högt pris, eller hade skicklighet och kompetens nog att vara på plats där målen görs.
Karlskrona hade skenbart spelövertag i vissa matcher och fjuttade iväg många skott. Men det blev sällan särskilt farligt. Spelarna gick inte tillräckligt hårt på kasse och befann sig helt enkelt inte i hetluften där målen blir till.
Det där har man jobbat hårt på till den här säsongen och det börjar verkligen synas att det gett resultat.
Ifjol ville ingen riktigt smutsa ner sig, nu vill varenda gubbe på isen störta in på mål och trycka dit pucken.
Visst var många av målen i gårdagens segermatch över Skövde (5-3) resultatet av fint spel av skickliga spelare (inte minst flera riktigt distinkta styrningar). Men framförallt var de frukten av att många spelare fanns på plats i hetluften och tog sig in på mål. De tog stryk och de ville vara där. KHK vann striden framför kassen mot sin motståndare på knockout.
Ur den aspekten har Blekinge-gänget lyft till ett riktigt topplag i Allettan. Offensivt finns inget att bekymra sig över om man fortsätter på inslagen väg.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Men det tål att höjas ett frågetecken för defensiven. För så övermodigt och slarvigt som man bitvis behandlade pucken i egen zon i mötet med Skövde kan man inte agera om säsongen ska bli lång.
Nu ska förstås föras till protokollet att Karlskrona just nu har ett ganska besvärligt manfall på backsidan och spelade två forwards (Sebastian Sundlöv och Viktor Fridolfsson) på backposition, men i ett sådant läge måste laget knyta sig tätare och göra ett starkare jobb som kollektiv. De backar som ska vara ledande måste spela med marginaler och noggrannhet.
Så skedde inte. Karlskrona gav gång efter annan bort pucken alldeles för billigt och spelade fast sig i dåliga situationer. Mot Skövde gick det vägen, mot ett spetsigare motstånd hade poängutdelningen förmodligen uteblivit på grund av en sådan sak. Då hjälper det inte att Mika Järvinen kliver upp och gör magiska räddningar med jämna mellanrum.
Så well, Karlskrona har vunnit många matcher och ligger för tillfället tvåa i Allettan södra, men frågan tål att ställas, är de spelmässigt ett topplag på riktigt?
Den upphottade offensiven ska då ställas mot den bitvis suspekt fungerande defensiven och det mynnar ut i ett njaaaaa.
Karlskrona är på väg i rätt riktning, men de har en hel del kvar att utveckla innan de kan utmålas som en allvarlig kandidat att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan under våren.
