Desktop ad in article Mobile ad in article
ATGlierade sig med Hockeyettan och köpte rättigheterna tillsändningarna inför säsongen 19/20. Då skrev man ett avtal på treår med option på några ytterligare. Man trodde sig säkert ha lagtvantarna på en engagerande liga med fräsig sport och storapotentiella mervärden, men fick i själva verket en sandlåda.
Fördet har gnisslat från dag ett. Organisationen var inte samspelt medsina klubbar, klubbarna var inte samspelta med varandra ochattitydarbetet med att få alla med på tåget har varit haltande.Minst sagt.
Den minnesgode har det förstås färskt i skallenatt huvudsponsorn försökte dra sig ur redan våren 2020.
”Tyvärrhar inte samarbetet med Hockeyettan fungerat på önskat sätt vilketär en anledning till att vi avbryter samarbetet” sa KatarinaWidman, Chief Commercial Officer på ATG i ett pressmeddelande den 5maj 2020.
”Tyvärr har det under säsongen funnits och finnsfortfarande oenighet inom Hockeyettan rörande rättighetsavtaletvilket givetvis försvårar ett fungerande samarbete”, fortsattehon.
Nu blev det ändå inte så. Men oroligheterna i liganhar fortsatt (bland annat med enskilda processer mot Boden) och nuhar det alltså kulminerat i rena bojkotter och en krigsföring somsällan skådats på så här hög nivå. När majoriteten avHockeyettans klubbar sluter sig samman för att sätta press påBoden och Karlskrona.
I det korta perspektivet kan jag mycketväl förstå klubbarnas frustration. De förlorar pengar (som påett eller annat sätt avräknas totalen) i detta nu när Boden ochKHK inte sänder sina hemmamatcher enligt avtal. Men jag får känslanav att klubbarna när de låter känslorna ta överhanden och går ut ibojkott tappar det längre perspektivet.
För vad blir kvarefter det här?
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det omvärlden ser är en sammanslutning avklubbar under en organisation som inte lyckas få dem att dra jämntoch som uppenbarligen är beredda att ta lagen i egna händer omsaker inte är till deras belåtenhet. En liga som har öppnablödande, variga sår mellan gängen som ingår i den.
Detsom syns är kaos och kaos torde inte vara särskilt attraktivt förnågon.
Säsongen 21/22 är den tredje på avtalet med ATG.Med den pågående vidöppna konflikten i tidningsrubrikerna är detsvårt att föreställa sig att travjätten vill höja sin ekonomiskainsats om det blir en förhandling om fortsatt samarbete. Och tar desina stålar och sticker snabbare än en avlöning så fort avtaletlöper ut, vem står där villig att ta över?
Det tordeframstå som mer lockande att köpa rätten att sända irländskboule, filippinskt prickskytte eller IK Panterns hemmamatcher iKirsebergshallen än att liera sig med Hockeyettan.
Jag fårintrycket av att Hockeyettans klubbar slår undan fötterna på sigsjälva genom att agera som de gör. Man är rasande rebeller som görsig ickeattraktiva för stora sponsorer inför framtiden. En sponsorvill ha mervärden, inte förknippas med vansinnigt kaos.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Tidenmed ATG har egentligen inte visat något annat än att Hockeyettan ären liga som inte varit redo för den här typen av avtal. Man harhelt enkelt inte varit tillräckligt samtrimmade i tanken om att taen för laget. Att det finns något bra vid horisonten om alla gerlite av sitt eget i nuet.
Att man bara haft ett enda avtalvärt några pengar att tala om gör förstås sitt till. Kanske hadede protesterande klubbarna varit villiga att ge upp en del av sinsändningskaka om det (likt i SHL och Hockeyallsvenskan) funnits flersponsoravtal av olika art som kunnat se till att det flödade inpengar i verksamheten.
Men den verkligheten känns som någonform av utopi just nu.
För ärligt talat, vem ska viljaskriva lukrativa avtal med Hockeyettan efter den här soppan?
