15. Lars Jinghage, Köping
Masenkom till Köping när föreningen fortfarande låg i division 2 ochgjorde sig ett namn som vass avslutare och viktig anfallare. Att hanlängs vägen har accepterat att gå från att vara en producerandeoffensiv spelare till att skolas om till back säger det mesta omlaglojaliteten. Han var med och lyfte Köping till Hockeyettan, hanvar med och tog dem till sitt första playoff och sin första Allettaoch i höst går han inte på nionde raka säsongen iföreningen.
14. Martin Pärna, Halmstad
Halmstad tycksinte klara sig utan Martin Pärna och Martin Pärna tycks inte klarasig utan Halmstad. Nu ska sägas direkt att 25-åringen knappastvarit moderklubben trogen, utflykterna har varit några stycken, menpå ettan-nivå är det uppenbarligen i Halmstad han ska spela.Säsongen som gick gjorde han misslyckade försök i så välVimmerby som Mariestad, han trivdes inte och lämnade med svalaomdömen. Men i Halmstad dröjde det inte länge förrän det sloggnistor igen. Nio poäng (5+4) på lika många seriematcher och 18(5+13) på ytterligare tio kvalmatcher säger mycket. Pärna trivs iHalmstad och jösses vad laget behöver hans leverans.
13. Linus Engqvist, Mariestad
I Mariestad trivs man uppenbarligen,vilket har gjort att väldigt många vassa spelare som kommer ditockså blir kvar länge. Men så finns det ändå de spelare somvarit där lite längre än alla andra och som kanske betyder litemer. Linus Engqvist är en sådan. Bortsett från några kortautflykter i Töreboda och Forshaga har han spenderat hela karriäreni moderklubben och man skulle kunna säga att han ger sin själ förMariestad. Engqvist är inte den som spelar snyggt ellerstorproducerar, men han spelar med hjärtat, gör motståndare sämreoch medspelare bättre. En städgumma med känslorna på det rättastället och en spelstil som personifierar vad som är Mariestadshockey-DNA.
12. Kimmy Skogland, Forshaga
Jag minns att jagpratade med Peter Nordström under tiden han figurerade somhuvudtränare i Forshaga och att den gamle Färjestad-legendaren dåsprutade superlativer omkring sig när det gällde Kimmy Skogland.Enligt Nordström skulle karriären kunna räcka hur långt som helstom ”polletten bara ramlade ner”. Vad som har hänt med den därpolletten vet jag faktiskt inte, men Skogland har märkligt nogblivit kvar i Forshaga. För visst har anfallaren verktygen för attspela på en högre nivå och han har mognat betänkligt under sinaår i Hockeyettan. År som börjar bli många till antalet. Skoglandgår in på sin sjunde raka säsong i klubben i höst och är väldigtviktig för värmlänningarna.
11. Nicklas Larsson,Surahammar
Varje år under listsäsongen kommer Larssons namn uppvid ett antal tillfällen, det är naturligtvis ofrånkomligt. Hanblir bara äldre och äldre, men fortsätter envist att dra på sigSurahammars matchtröja. Kommande höst blir han nittonde säsong imoderklubben. Något ingen annan i ligan matchar. Han är den fastapunkten i ett ständigt föränderligt Surahammar och på så sättnaturligtvis oerhört viktig.
10. Jonas Lindström,Hudiksvall
Kommande säsong blir Lindströms sammanlagt tolfte ochtionde raka i Hudiksvall. Det är bara en liten utflykt till Skåneoch Kristianstad säsongen 09/10 som pajar trotjänarraden. Offensivthar hans roll och produktion sjunkit i takt med att laget blivitbättre och bättre de senaste åren, men som kulturbärare ochryggrad är han naturligtvis en spelare av stor vikt i laget. Det ärknappast någon slump att han har tre raka säsonger som kapten.
9. Filip Petersson, Tranås
Det fanns intresse från allsvenskt håll,men kaptenen valde en stor roll och chansen att spela sinmoderförening uppåt framför att ta ett halvdassigt betalt jobb påen högre nivå. Det visar både på mognad och ett stortklubbhjärta. Bortsett från några kortare utflykter har 28-åringenvarit sin hemmaklubb trogen och är idag en multitool som tillhör enav ligans bättre spelare med så väl ett imponerande energispel somgod förmåga att göra mycket poäng.
8. Erik Lindström,Nybro
Herrn är från Värmland och har gjort det tillräckligtbra för att vid flera tillfällen ha chansen att kliva så väluppåt som till andra föreningar i Hockeyettan, men ständigt valtatt stanna kvar i Småland och Nybro. Det är lite fint på någotsätt. Karriären har inte alltid varit spikrak, men Lindström harvuxit ut till en väldigt trygg och stabil back och den gångnasäsongen visade han sig dessutom som ett sylvasst vapen framför måli powerplay. Totalt gjorde han elva kassar under säsongen, ennotering han aldrig varit i närheten av tidigare. Kommande säsongblir hans åttonde raka i Nybros dress.
7. Johan Pettersson,Kalix
Vem man än pratar med runt om i Hockeyettan är omdömetdetsamma: ”han är för bra för att spela i ettan”. MenPettersson har hittat en civil tillvaro som han trivs med och då ärdet inte bara att flytta. Ibland måste andra värden än hockeyn fåstyra. Men det gör honom inte till en sämre hockeyspelare. Visnackar en backgeneral med offensiv uppsida som säsong efter säsongleder sitt lag. De två senaste säsongerna har båda landat på 41poäng över 35 seriematcher vilket säger en hel del. I höststartar sjätte raka säsongen i Kalix.
6. Daniel "Trucken" Karlsson, Troja/Ljungby
Går Troja upp då följer ”Trucken”med och åker de ur då överger han inte skeppet. Så har det varitunder karriären. Den granithårde backen är en defensiv pjäs sominte gör många poäng, men när han väl gör det då är det oftade viktiga poängen. En ledare som är väldigt viktig för detTroja/Ljungby han aldrig lämnat så klart. Säsongen som gick varknappast någon av hans bästa, men det kan å andra sidan sägas omhela laget. Kanske blir revanschen till hösten monumental.
5. Filip Törnqvist, Mariestad
Det är inte alls omöjligt att detfinns ett samband mellan att Mariestad gjorde en genant floppsäsongoch att kaptenen och härföraren bommade hela försäsongen pågrund av en mystisk skada och sedan aldrig kom tillbaka i en form sompåminde om hans vanliga jag. Så mycket betyder han för Mariestad.Det hetlevrade, trashtalkande grisen som inte alls saknar offensivaskills har ju på många sätt varit den som gått i bräschen förklubben i många år. Nu har han hunnit fylla 30 och kommer tillhösten inleda sin 13e raka säsong i Bois-färgerna. Någontingsäger mig att han just precis som laget står inför att ta gruvligrevansch för den kraschlandning som var förra säsongen.
4. Sebastian Magnusson, KRIF
Lagkaptenen Andreas Nordfeldt må hagjort fler säsonger i klubben och inte varit ute på en kortavstickare, men känslan är ändå att Sebastian Magnusson har växtom honom i legendstatus som den störste kulturbäraren i klubben.För medan kapten ”Notan” varit lite skadad och burit olika typerav roller har Magnusson bara växt och växt. Det är en profil somsticker ut och som den gångna vintern dessutom svarade för sinoffensivt starkaste säsong någonsin i karriären. En målskytt avrang och en mångsidig forward som vunnit fansens hjärtan. Nu gårhan in på sin åttonde säsong i klubben.
3. Magnus Isaksson,Piteå
Halva juni hann passera innan han bestämde sig för attskriva på, men visst blir det en fortsättning i Piteå för dengeniale playmakern Magnus Isaksson. Det blir en sjunde säsong i radi klubben för 32-åringen med meriter från så väl SHL somHockeyallsvenskan. Han har sprutat in poäng under samtliga sinasäsonger i Hockeyettan och är en del av den oerhört viktigaryggraden i laget som så gott som alltid nosar på kvalserien. En avettans bästa spelare, en av ettans viktigaste trotjänare.
2. Eric Gustafsson, Tranås
Den vasse lille anfallaren har aldrigrepresenterat någon annan förening än Tranås AIF och firade undersäsongen som gick 400 matcher i klubben. Under de flesta av sinasäsonger har han dessutom varit en riktigt poängstark spelare ochkunde fram till säsongen som gick ståta med fem rakaHockeyettan-säsonger där han landade på en jämn poängsumma (40,20, 30, 20 och 40) i seriespelet. Något som tyvärr bröts i vårasnär han stannade på 38 pinnar, men på sätt och vis åtgärdadesdet med 12 poäng när han under playoff och kvalserie var en viktigdel i den succé Tranås gjorde som lag. 50 poäng sammanlagt påsäsongen således.
1. Mikael Adamsson, Visby/Roma
Säsongensom gick startade Visby/Roma riktigt trögt med ett anskrämligt speloch svårigheter att få ordentligt med poäng med sig. Då var dettrotjänaren och kaptenen Mikael Adamsson som bar laget på sinaaxlar. Stundtals tycktes det som att han ständigt var på rättställe och gjorde mål på allt hur spelet än såg ut. Sammanlagtblev det 25 mål i seriespelet (vilket var 12 fler än närmstalagkamrat i målligan) och ytterligare sju kassar på sexplayoff-matcher. Det säger väldigt mycket om den superviktigeanfallaren. Att han trots familj och jobb och en civil situation sommed åldern helt naturligt blir svårare att få ihop väljer attkliva in i sin tolfte raka säsong med Visby är stort.
