En säsong som den här när Hockeyettan är väldigt ojämn och klyftorna mellan toppen och botten visade sig tidigt har det talats mycket om den västra serien som den som är mest intressant.
Det är så klart helt rätt i sak. Medan topplagen är tokigt överlägsna i norr, öster och söder har västserien en intrikat streckstrid där gäng som Lindlöven, HC Dalen, Forshaga och Tranås gör upp om att slippa vara det där gänget som hamnar under strecket och riskerar att missa Allettan. Många jämnstarka lag i en intrikat streckstrid gör så klart serien extra intressant och det är där allt strålkastarljus hamnar.
Men det finns faktiskt en aspekt till som gör den västra serien till höstens mest intressanta. Serien har ju dessutom ligans bästa bottenlag.
För att exemplifiera. I söder ligger Alvesta, Mörrum, IK Pantern och Tyringe långt, långt, långt efter topplagen. Nyköping, Enköping och Wings är hopplöst svaga i öst samtidigt som det är svårt att hitta särskilt mycket positivt att skriva om Örnsköldsvik, Kalix eller för den delen Kiruna IF uppe i norr.
Men i den västra serien kan de så kallade bottenlagen faktiskt utmana. Det ska så klart mycket till för att Mjölby eller Grästorp ska kunna göra så bra resultat att de når en Alletta, men de kan helt uppenbart sätta käppar i hjulet för lagen som vill dit.
Grästorp har börjat hitta rätt i kostymen och tränare Andreas Appelgrens strukturerade hockey. Det har resulterat i poäng i tre av fyra matcher mot Allettan-utmanare på sistone och laget tar kliv hela tiden.
Mjölby har bortsett från några tidiga plumpar (1-6 mot Borås, 0-7 mot Forshaga och 1-8 mot Mariestad) hittat en betydligt högre nivå än ifjol och spelar många väldigt jämna matcher där man påfallande ofta dessutom får med sig poäng.
På senare tid har Borlänge också börjat få betalt för fina insatser och hittade både poäng och powerplay-utdelning senast. Spelmässigt börjar masarna se riktigt bra ut och fortsätter de på inslagen linje kommer även de inom kort vara uppe i Mjölby och Grästorps nivå.
Onsdagens omgång är ett ypperligt exempel då Borlänge tog alla poäng i Tranås, Grästorp straffade Lindlöven och Mjölby länge, länge höll serieledande Borås stången innan allt landade i en hedersam uddamålsförlust.
Ingen motståndare går säker när de där gängen kliver ut på isen. Vilket inte går att skriva om bottenlagen i de andra serierna. Det finns en hög ”bottennivå” i väst som är positiv att se.
Således, streckstriden mellan Forshaga, HC Dalen, Lindlöven och Tranås i all ära, den är häftig och det som gör den västra serien stekhet, men utan de starka gängen på tabellens undre halva hade serien inte varit alls lika intrikat. De förtjänar sin cred.
Vårserierna saknar förvisso allt vad värde heter den här säsongen i och med att inget lag kommer åka ur, men det ska ändå bli spännande att se vad det innebär för klassen när serierna slås ihop och västgängen får mäta sig med botten från de övriga serierna. Det kanske är dags för väst att hålla taktpinnen i vår.
Så länge inte Mjölby eller Grästorp till och med tar sig så långt att de skräller sig till en Alletta via poängkvot?
* * *
Fredagar är poddagar och idag släppte jag och maestro Skoglund ett nytt avsnitt (#334 Krutdurken som exploderade).
Där snackar vi om Asplövens återkomst, stabila Lindlöven, Victor Lindmans slagskottsstraff, styrkan hos västseriens bottenlag, Faluns 0-0-facit, Tranås ”nya” målskyttar, Borlänges retroaktiva utdelning, supportermissnöjet i Tyringe, situationen i Västervik och hur de bör göra med truppen, den orimliga spelarbudgeten, målvaktens framtida öde, Enköpings dystra hemmasvit, spetsspelarens klubbyte och en hel del annat.
Ni lyssnar där poddar finns eller här: https://www.mjornberg.se/2024/11/15/334-krutdurken-som-exploderade/
* * *
Trevlig helg!
