Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag exemplifierar med Hudiksvall och jag exemplifierar med Skövde. Två med Hockeyettan-mått mätt förhållandevis stora klubbar med potentialen att ligga bofast i toppen av Allettan år efter år efter år. Men det är bara Hudiksvall som befinner sig på den positionen idag.
Backar vi fem år stod de två klubbarna på ungefär samma position. Med fina trupper och höga målsättningar. Men utifrån ambitionerna synnerligen mediokra resultat.
Sedan dess har Hudiksvall gett sig ut på en resa medan Skövde står och stampar på exakt samma fläck.
Varför?
Jo, på grund av vinnarmentalitet och nöjdhet. Eller kanske snarare frånvaron av nöjdhet.
För några år sedan bestämde sig Hudiksvall för att göra ett omtag. Man skulle träna hårdare och ställa högre krav. Fina ord som många använder sig av, men som inte betyder särskilt mycket om man inte tillämpar dem i praktiken. Men det har klubben gjort och rekryteringen av Dennis Hall som tränare är det yttersta steget i den riktningen.
Hudiksvall gör slarvsylta av Hockeyettan östra den här hösten och är minst en storlek större än allt sitt motstånd. Men när jag pratade med tränaren i veckan var han allt annat än laidback. Jobbet pågår. Hudiksvall mosar sitt motstånd, men måste höja sin nivå var budskapet.
– För mig som ansvarig ledare går inte jag och klappar mig på bröstet, utan jag vill säkerställa att oavsett om vi vinner eller förlorar så ska alla vara införstådda i varför vi vinner eller varför vi förlorar. Det blir mycket video, mycket statistik och analys och jag är inte riktigt sån att jag tar ett steg tillbaka bara för att vi går bra, sa Hall och fortsatte:
– Vi kan inte lägga oss på en nivå som räcker idag. Där tycker jag att vi fortfarande har saker att jobba på för att säkerställa vår prestation. Vi gör en bra match hemma mot Väsby som ska vara ett topplag. Vi vinner med 3-2, de gör två i powerplay i tredje perioden, men ser vi till matchens helhet är vi klart bättre än dem. Men det jag vill få mitt lag att förstå är att nästa gång vi möter Väsby då ska de möta en ännu bättre upplaga av Hudik. Inte samma Hudik. (hela intervjun finns att läsa här)
Det sänder signaler och lägger en ribba. Hudiksvall är bra, de vet om att de är bra och vinner matcher, men nöjer sig samtidigt inte med det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
För att vända på det perspektivet. Skövde är en klubb med nästan lika tydliga Allettan- och slutspelsambitioner, men parkerar för tillfället på sjunde plats i mediokra Hockeyettan västra.
Ändå kan man på den officiella hemsidan efter var och varannan resultatmässigt halvdan match mot mediokert motstånd läsa tränarkommentarer om att ”i fem mot fem gör vi det jättebra” eller ”långa stunder spelar vi bra”.
För en utomstående kan det framstå som märkligt, om man vill vara en framgångsrik klubb kan man väl aldrig vara nöjd efter en vecka där man med nöd och näppe lyckats straffbesegra bottenlag som Kumla och Köping?
I Hudiksvall är man överlägsna men självmedvetet kritiska, i Skövde tycks man nöjda med det lilla i det mediokra hela. Där har vi skillnaden.
Jag samtalade med Skövdes klubbchef Anders Lundström om just den här saken inför säsongen och han medgav då att klubben har lite att jobba på när det kommer till vinnarkulturen.
– Jag tror att det handlar lite grann om var man sätter sin nöjdhetsfaktor. Är nöjdhetsfaktorn Allettan då är det väldigt lätt att det kanske hamnar där, sätter man nöjdhetsfaktorn på playoff 2 och någonstans kan leva med att man ibland misslyckas men också att man ibland lyckas, då tillslut hamnar man i att det är på den nivån man är på, resonerade han. (hela intervjun här)
Ett klokt resonemang, men det tycks fortfarande som att man har en alldeles för låg nöjdhetsfaktor i Billingehov. Klubbens ledning måste nog ställa tuffare krav på tränarna och tränarna måste i sin tur ställa högre krav på spelartruppen för att tvätta bort den allt mer tydliga stämpeln att det är ganska bekvämt att spela i Skövde.
Vill man vara ett topplag på riktigt kan det aldrig finnas utrymme för att rättfärdiga en svag insats och ett svagt resultat mot ett sämre lag och mentaliteten måste vara sådan att laget efter en kölhalning av största rivalen Mariestad knappast ska sitta och klucka förnöjt i omklädningsrummet utan dagen efter gå ut och gnugga stenhårt på positionsspelet i egen zon. Där är man inte idag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Poängen är absolut inte att basha Skövde. Tvärtom, snarare att belysa skillnader. Klubben har alla möjligheter och förutsättningar att göra precis samma resa som Hudiksvall. Men då bör man nog titta på dem som lyckats med att sätta vinnarkulturen. Att inte vara nöjda med det lilla.
Alla kan träna hårt, äta rätt och sova gott. Alla kan prata om kravbild, men det är bara de som verkligen vill vinna (eller kanske snarare hatar att förlora) och lever upp till det som sägs som kommer bli vinnare.
Nu är Skövde ett exempel i den här texten, men det gäller väldigt många klubbar i Hockeyettan att nöjdhetsfaktorn är alldeles för låg. Att drivet, den perfekta kombinationen av morot och piska helt enkelt inte finns där.
Då blir det svårt att bygga en vinnarkultur.
