Desktop ad in article Mobile ad in article
Där KRIF befinner sig nu är taktik och detaljer allt annat än prioriterat. Det är ett lag med dåligt självförtroende, men en inneboende stor skicklighet som måste hitta upp på banan igen och det gör att två saker hamnar i fokus.
Glädje och tydlighet.
KRIF behöver någon som kan komma in i en mentalt svag spelartrupp och få dem att hitta glädjen igen. En inspiratör som ser individer och kastar ut måsten genom fönstret. Hellre en människokännare än en slipad taktiker så att säga. Invecklade spelidéer är det sista KRIF behöver just nu.
Men samtidigt får det inte bli allt för mycket latjolajban. KRIF har fladdrat ganska mycket de senaste säsongerna. Huruvida tydligheten funnits där eller inte kan bara de som befunnit sig i omklädningsrummet svara på, men nu måste den fram. KRIF behöver en tydlig ledare som sätter lättbegripliga ramar för spelarna att förhålla sig till och ställer krav på att alla ska marschera i takt med varandra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Tydlighet och kravställan ska dock inte förväxlas med tuffhet. Det sista laget behöver är någon som pekar med hela handen och domderar. Ett sådant ledarskap kommer knappast lyfta upp sargade självförtroenden ur skridskoskaften.
Det är naturligtvis en utopi att så här dags på säsongen hitta någon som checkar alla boxar och dessutom är ledig och tillgänglig med ett sug att få rätt köl på en skuta i Blekinge. Man kommer att få ta lite vad man får.
Men någonstans kan man ju inte angripa den här situationen med något längre tidsperspektiv. KRIF får helt enkelt plocka in en tränare som de tror kan lösa uppgiften och göra att säsongens andra halva kommer med betydligt mer muntra resultat. En brandkårsutryckning helt enkelt.
Sen får man helt enkelt sätta sig efter säsongen och staka ut planen för framtiden.
