MJÖRNBERG: Himmel och helvete

Det var himmel och helvete den här lördagen när Hanviken via 6-2 borta mot Västervik säkrade seriesegern i Allettan södra medan Troja-Ljungby blev nollade för femte gången i Allettan och efter 0-4 i Mariestad knappast kan sägas befinna sig i något annat än en smärre kris.

Med två omgångar kvar av den södra Allettan kunde succégänget Hanviken säkra seriesegern via en kassaskåpssäker utskåpning av havererande Västervik den här lördagen. Men Tyresö-gänget hade så klart vunnit den där matchen även om hemmalaget ställt fullt slagkraftigt lag på isen. Så bra är man den här säsongen.

Nu blev det 6-2 i Västervik som blev kronan på verket och Hanviken kan ägna seriens två sista omgångar åt att vila småskadade spelare och förbereda sig för ett långt och strapatsrikt slutspel. Man har säkrat hemmaplansfördel hela vägen fram till semifinal om man skulle gå så långt.

Det är sanslöst imponerande det den lilla klubben har åstadkommit den här säsongen och jag kommer så klart behöva återkomma med mer utförliga ord och analyser av framgången, men idag är det läge för lågmälda gratulationer och vördnad. Jobbet är så att säga inte klart än.

Låt mig påminna om att Hanviken fortfarande inte har lyckats vinna en enda slutspelsserie i Hockeyettan, men det vore väl sensationellt om man inte ska lyckas göra det den här säsongen…

Att det tveklöst är det lag som har presterat bäst i Allettan södra den här våren är det hur som helst inget snack om.

Jag lyfter på hatten och säger WOW!

* * *

I början av Allettan var det Mariestad som var på gränsen till att vara ett krislag. Spelet svajade, försvarsspelet lämnade mer att önska och Ronny Helanders vara eller inte vara som huvudtränare var uppe till diskussion bland fansen. Det är det ingen som kommer ihåg nu. Laget fick polletten att trilla ner, vann fem raka matcher och har varit stabila sedan dess.

Ikväll var det Mariestad som uppträdde som det topplag de kommit att bli inför hemmapubliken. Med en rapp och fantasifull offensiv, vassa avslutare och ett spel som satt ihop över hela banan. Det var imponerande att se.

Istället är det Troja-Ljungby som är det där krislaget. För ärligt talat, 4-0 till Mariestad hade kunnat vara mer. Troja var egentligen aldrig nära och det värsta med det är väl egentligen inte att man inte kunde mäta sig med en stekhet motståndare, utan hur det såg ut i förhållande till hur det borde se ut.

För några veckor sedan snackade vi om att Troja var inne i en liten formsvacka. Att laget som spelade en så framfusig och bra hockey under hösten plötsligt stött på en liten bump in the road och gjorde några dåliga matcher. Men någonstans har det gått helt åt skogen och laget har låtit den där formsvackan utvecklas till, well, om inte en regelrätt kris så i alla fall snudd på.

Nollan i Mariehus Arena var Trojas femte i Allettan. Två mot Visby/Roma, en mot HC Dalen, en mot Hanviken och så nu mot Mariestad. Med tanke på det manskap man har (även när frånvarolistan är lång) och den anfallshockey man har visat att man kan spela tidigare under säsongen är det snudd på sensationellt.

Troja-Ljungby har kommit av sig fullständigt och spelet mot Mariestad avslöjar med all önskvärd tydlighet att man saknar allt det där som gjorde grundserien till en sådan succé. Då störtade mängder av spelare på kassen, man hade fart och flyt i spelet när puckarna satt på bladet och spelare var villiga att åka skridskor och bryta mönster. Laget satt ihop som en enhet över hela isen.

I Allettan, framförallt under dess andra del, utstrålar Troja något helt annat. Det finns ingen geist. Alldeles för få spelare störtar på kassen, man spänner inga muskler i försvarsspelet och vill man generalisera skulle man (förmodligen mot all rimlighet) kunna påstå att det ser ut som att laget inte brinner. Som att man inte vill vinna tillräckligt mycket.

Oavsett vilket borde man kunna göra betydligt bättre resultat och insatser med det starka material man förfogar över. Det kan fansen kräva.

Precis som Ronny Helander i Mariestad var ifrågasatt i början av Allettan är det nu Jens Gustafsson i Troja som väcker fansens vrede. Men att skicka honom på porten är naturligtvis inte lösningen. Det var han som rattade laget även i grundserien och då flög det ju som bekant ganska skapligt.

Men att snacka hockey och uteblivet målskytte nu är det sista man borde ägna sig åt i Ljungby. Snarare borde man göra tvärtom. Göra något som bryter av och fullständigt. Skippa några torftiga träningar och göra något helt annat.

Man skulle kunna kalla det för att hitta ett brinn, men egentligen handlar det nog mer om att bara rensa skallarna och för åtminstone en kväll få tänka på något helt annat.

De kanske borde ta en tidigare lagkamrats exempel, gå ut på lokal, sno en spritflaska eller två och supa sig redlösa tillsammans. Eller anmäla sig till en gemensam knypplingskurs eller gyttjebrottas. Göra något, vad som helst, som bara tar fokus från sporten.

För faktum är ju att de tre matcher som återstår av Allettan är extremt viktiga. HC Dalen och Borås hemma samt Karlskrona borta kommer avgöra om den här säsongen blir ett episkt fiasko eller om laget kan kliva in in i slutspelet med råg i ryggen.

Att komma rätt förberedda till de drabbningarna blir a och o.

* * *

Apropå HC Dalen tog laget ett väldigt stort kliv mot slutspel ikväll genom att vinna en stenhård sluggerhistoria mot Tranås i Husqvarna Garden med 3-2.

Det hade kunnat tippa åt vilket håll som helst, men Dalen visade moral och kunde avgöra matchen i tredje perioden via några riktigt snygga mål av Hampus Sandahl.

HC Dalen får ofta höra att det är ett trubbigt kollektiv som vinner på sin arbetsmoral (vilket är sant), men idag kan man inte beskylla laget för att vara svagt offensivt. Hemmagänget gjorde väldigt mycket bra offensivt och att det ”bara” blev tre mål producerade framåt ska snarare tillskrivas Tranås starka försvar.

Gästerna stod nämligen upp riktigt bra i egen zon och försvarade sig föredömligt. Speciellt boxplay var exemplariskt. Men någonstans i den fina försvarsagerandet tappade man offensiven och även om det inte hade varit orättvist om det ramlat in en kvitteringspuck under slutforceringen var det Dalen som triumferade lite mer i anfallsspelet den här eftermiddagen.

De tre blytunga poängen innebär att HC Dalen nu har fem poäng ner till Halmstad utanför slutspelsplats med sex poäng kvar att spela om. Det är en differens som inte borde gå att tappa. Jag vågar slå fast att Dalen spelar minst play-in den här våren.

För Tranås däremot väntar en dramatisk avslutning av serien. Karlskrona hemma på onsdag kan bli en helt avgörande drabbning.