Tyvärr ser det ut som att det mesta vad spänning heter är borta kring Allettan-strecket i den västra serien redan med fyra omgångar kvar att spela. Trots att Lindlöven spöade Mariestad med 4-3 efter förlängning.
Tranås hämtade sina ”givna” poäng i Köping (via seger 3-2) och Mariestad fick med sig en poäng från en ganska intensiv toppmatch i Lindesberg samtidigt som Surahammar demolerades ännu en gång på bortaplan (1-6 borta mot Skövde).
Med största sannolikhet gick all spänning i västra serien den här söndagen.
Med fyra omgångar (och alltså totalt 12 poäng) kvar att spela skiljer nu fem poäng mellan femman Mariestad (24) och sexan Surahammar (19). En poängdifferens som jag har oerhört svårt att se fjolårets succélag hämta in.
En liten detalj som eventuellt skulle kunna vända på det resonemanget är att Surahammar har tre av sina fyra sista matcher på hemmaplan mot skapligt överkomligt motstånd (Forshaga, Köping och Lindlöven). Laget är ju formidabelt klappkass på bortaplan (sex poäng och 18-36 i målskillnad på åtta matcher), men ganska starka hemma i Surahallen.
Men nej, den stora anledningen till att Surahammar kommer missa Allettan den här säsongen är att inget av lagen ovanför strecket är svagt nog att tappa det försprång man skaffat sig på upploppet. Tranås (som har sju poäng att gå på) har hittat i alla fall lite form och Mariestad må vara en skugga av sitt vanliga jag, men börjar mer och mer hitta någon form av stabilitet. Man har Köping på hemmaplan i nästa omgång, tre pinnar där och det är klappat och klart rent mentalt för alla inblandade.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Mariestad fick med sig en poäng från besöket i Lindesberg den här eftermiddagen (3-4 efter förlängning). En poäng med lite sur eftersmak kan tänkas för det var en jämn match mot Lindlöven där man släppte till en kvitteringspuck sent och hade haft möjligheter att stänga igen tillställningen tidigare.
Men jag tycker någonstans ändå att man ur Mariestads-perspektiv måste betrakta det som ett litet fall framåt. Spelet är paradoxalt nog (vi snackar ju trots allt en Allettan-jakt här) viktigare än poängen just nu och den senaste tiden tycker jag ändå att vi fått se ett Mariestad som ryckt upp sig. Mer och mer börjar man se ut att anta den skepnad som vi är vana vid att se laget i.
Problemet är dock fortfarande jämnheten. Både mellan matcher och i matcher. Mariestad blandar och ger. Bitvis mot Lindlöven såg man ut som det där aggressivt tunga gänget som kan skicka vilken motståndare som helst på semester i ett slutspel. Men man föll också stundom tillbaka i en passiv variant av hockey där spelarna tycks vilja lämna över ansvaret till grannen.
Till viss del har det säkert att göra med spelarmaterialet man har den här säsongen, men det är absolut inte så Andreas Appelgren vill se sitt lag. Mariestad är bitvis riktigt bra, men måste bli väldigt mycket mer konsekventa.
