Desktop ad in article Mobile ad in article
Och faktum är att vi ju sett dem båda i Mörrum i närtid.
Säsongen 20/21, Thomas Engmans första år i Mörrum, var det väl i ärlighetens namn inte särskilt många som trodde på laget. Men då fick man ihop en riktigt bra grupp, klev fram som bäst när det gällde som mest och vann de jämna matcherna. Det var laget som gjorde det då och man tog sig succéartat till Allettan.
Ifjol lutade det mer åt haveri-hållet. Förväntningarna var lite större, men det verkade finnas påtagliga slitningar i gruppen vilket också underströks av flera avhopp från prominenta spelare. Exempelvis valde ju både Jesper Hultberg och trotjänaren Adam Ingvarsson att lämna under säsongens gång. Den senare dessutom med ganska syrliga kommentarer. Kemin stämde inte alls i Mörrum.
Så vad blir det nu då?
Desktop ad in article Mobile ad in article
Å ena sidan har Mörrum visat haveritendenser under hösten. Laget föll ihop som ett korthus och slutade kämpa när de ekonomiska bryderierna kom i dagen och föreningen började tigga swish-bidrag för att kunna resa till Vimmerby.
Å andra sidan brukar exceptionella situationer kunna svetsa grupper samman och få dem att prestera över sin egentliga förmåga. Kan Thomas Engman få in känslan av ”nu jävlar är det vi 19 som ska göra det här” i sitt omklädningsrum kan det börja hända grejer. Mörrum har en i alla väsentligheter ganska blek trupp, men man får ändå (som det tycks) behålla nyckelpjäser som Marcus Paulsson, Khalid Ibrahim och tvillingarna Tom Fridén och Martin Fridén. Infinner sig ”vi mot världen”-mentaliteten i gruppen kan det lyfta till oanade höjder.
Jag har inte den blekaste aning om åt vilket håll det lutar, men är ganska övertygad om att det blir antingen det ena eller det andra. Inget mellanting.
Det är klart att man spelar för att undvika de två sista platserna i tabellen och således slippa kvalspel.
Men lyckas man med det är det en succé.
