MJÖRNBERG: Han borde ha varit mer än en krislösning

Efter det gedigna jobb han gjort i båset hos HC Dalen är det inte mer än välförtjänt att Per Gustafsson får chansen att kliva in som assisterande tränare i HV71 när SHL-föreningen känner sig nödgad att agera. Men samtidigt är det nästan lite sorgligt att det ska till en kris för att han ska få den chansen.

När HV71 hackar i SHL och tvingas till ytterligare ett krisdrag (vilket i ordningen?) innebär det att HC Dalen blir en förlorare och att Per Gustafsson slutligen får chansen i klubben han älskar och har vunnit fyra SM-guld med.

Oerhört välförtjänt förstås, men samtidigt är det lite sorgligt att han får chansen först som en krislösning. 

I åtta långa säsonger har Gustafsson gnuggat på ute i Norrahammar i rollen som tränare. Mesta delen av tiden även som sportchef. Under åren som har passerat har han utvecklats och byggt upp sitt ledarskap på ett imponerande sätt. Alla vet att han var en gigantisk ledare som spelare, men det har tagit några år att förfina det även på tränarbänken.

Resultaten som lilla HC Dalen har gjort de senaste åren talar för sig själva. Trots små medel har klubben gjort stora resultat. Spelare utan flashiga namn på tröjorna har växt i samma takt som kollektivet blivit starkare. Det har förstås mycket med ledarskapet att göra och det är ingen slump att spelarna i Hockeyettan nyligen röstade fram Gustafsson till en delad förstaplats (med Hudiksvalls Dennis Hall) som bästa tränare i Hockeyettan.

Det sorgliga i kråksången är förstås att han får chansen först nu, i ett läge där HV71 känner sig nödgade att agera i panik och plocka in det som finns till hands. De borde naturligtvis ha plockat in Gustafsson betydligt tidigare och under betydligt mer ordnade former.