MJÖRNBERG: Favoriterna hade vilat sig i form

Publicerad 18 mars 2023 20:59 | Senast redigerad 19 mars 2023 09:00

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Är det en nackdel att ha behövt vila i två veckor? Den frågan fick ett väldigt tydligt svar när Hockeyettans semifinalspel drog igång under lördagen.

Samma fråga väcks varje vår när det är dags för de högst seedade lagen att kliva in i Hockeyettans slutspel.

Är det en fördel eller nackdel att ha stått över en slutspelsrunda och försökt vila sig i form?

Det är en rimlig frågeställning. De 17 dagar som passerat sedan Allettorna avslutades skulle mycket väl ha kunnat få toppgängen att rosta igen och tappa formen. Men den här lördagen när semifinalerna drog igång fick frågan ett rungande tydligt svar.

Är det en nackdel att vila? Solklart NEJ!

För de fyra seedade gängen klev rakt ut i sina matcher och visade exakt var skåpet skulle stå.

Hudiksvall var klasser bättre än ett lojt Boden, klev ut hårt och var mycket bättre och mer distinkta i alla moment på isen. 4-0 var ett tydligt besked.

Likaså inledde Väsby med virvlande intensitet mot Halmstad och var även om siffrorna i slutändan inte blev så stora (3-1) det lag som styrde och ställde på isen.

Kalmar fick inte utdelning från start, men när ledningspucken väl ramlade in i andra perioden kunde laget bekvämt kontrollera sig fram till 4-0 mot Sundsvall och Nybro, som väl kanske var det av de toppseedade gängen som hade det mest jobbigt till en början, växte mer och mer i sin match mot ett ganska trubbigt Vimmerby och kunde i slutändan vinna med 3-0.

Så Hudik,Väsby, Kalmar och Nybro imponerade samtliga och hade inte tagit minsta lilla skada av sitt långa uppehåll. Över huvud taget var detta en slutspelsdag där samtliga hemmalag höll sin serv efter att Troja-Ljungby besegrat Karlskrona med 3-0 och Piteå avgjort sent och fixat 3-1 mot Mariestad.

Frågan är vad det betyder för morgondagens fortsättning. Var hemmalagens starka uppvisningar i den första matchen något som får motståndarna att krokna?

Desktop ad in article Mobile ad in article

I Bodens fall måste laget naturligtvis spotta upp sig betänkligt. Det såg ut som att den fem matcher långa kvartsfinalserien mot Borås och den påföljande resan ner till Hudiksvall sugit musten ur både ben och skallar, för det var blekt. Hudiksvall var banans överlägset bästa lag, men träffade inte direkt sin topp. Dessutom drabbades Hudik av en riktig jobbspost när nyckelanfallaren Henrik Olsén tvingades linka av redan i den första perioden. Det såg inte alls bra ut och blir han borta en längre tid är det en påtaglig försvagning av Hudiksvalls lag.

När det gäller Halmstad var det nog ganska mycket som förväntat, man stretade emot väl mot Väsby, men hade inte kompetensen att mäta sig gubbe för gubbe. Hammers måste förlita sig på det riktigt hårda arbetet och hoppas att pucken studsar rätt. Det är inte omöjligt att den kommer göra det, för visst imponerar Väsby, men storfavoriten visade också upp en bitvis lite småslarvig sida med puck. Det drälldes och slogs nonchalanta passningar som Hammers skulle ha kunnat kapitalisera hårdare på om det varit ”deras dag”.

Men allt som allt såg Väsby riktigt bra ut. Anfallsspelet var inte det minsta rostigt, flera av formationerna skapade framåt och Dick Axelsson tycks ha blandats in i offensiven på ett smidigt sätt utan att någon ser ut att känna sig särskilt undanskuffad. Det var goda signaler ikväll.

En annan detalj som är intressant att ta med från den här kvällen är att nu är det retstickornas tid att skina. Spelare som i den här typen av matchserier ska vara provocerande och få motståndarna att tappa fattningen. Väsby-forwarden Erik Aterius åkte runt med ett hånflin på läpparna och tjafsade med allt och alla. Hudiksvalls Carl Westberg dök upp med en svettig handske och glappande käft så fort det så mycket som började dofta känslor hemma mot Boden. Jag älskar den där typen av spelare och karaktären det ger till matcherna nu när säsongen ställs på sin spets.

Fortsättning följer imorgon eftermiddag.

* * *