Tingsryd hänger på repen och det finns en viss ironi i att det är Västervik som får frågan om klubben skulle degraderas på ekonomiska grunder. En klubb som också kämpar med usel ekonomi. De röda siffrorna sätter fingret på hur svårt det är för små klubbar att hävda sig ovanför Hockeyettan.
Sommartid ska vara lugn, avkoppling och återhämtning mellan intensiva säsonger. Eller ja, borde vara i alla fall. Vid hockeyns gärdsgård gäller som bekant helt andra regler. Där är det kaos. Igen.
Tisdagen kom med dubbla besked baserade på den ekonomi som så flitigt debatteras så här års. Kovland tackar nej till den erbjudna platsen i Hockeyettan vilket gör att serieindelningen (trots att ett spelschema nu äntligen presenterats) fortsatt är i limbo och samtidigt flaggar allsvenska Tingsryd för att ekonomin är usel. Klubben beviljas inte elitlicens och måste på en vecka skaka fram tillräckligt med ekonomiska garantier för att kunna presentera en handlingsplan trovärdig nog att ge dem dispens.
Olyckskorpar kraxar om en risk för konkurs om man inte lyckas, en annan utgång är förstås att Tingsryd möter samma öde som Kristianstad och Karlskrona gjort i närtid med degradering till Hockeyettan som följd av den risiga ekonomin.
Då blir tredjeligans sammansättning än mer ställd på sin ända.
Någonstans finns det förstås något ganska ironiskt över att om Tingsryd skulle gå i konkurs eller flyttas ner till division 1 är det Västervik som står på tur att få frågan om allsvenskt spel. Ett Västervik som åkt ur Hockeyallsvenskan på sportsliga grunder två år i rad och vars ekonomi tycks vara minst lika risig som Tingsryds.
Samtidigt går det inte att blunda för hur illa Hockeyallsvenskan, Hockeyettan och svensk hockey i största allmänhet mår. Det är klart att klubbarna vill, men att ekonomin är så katastrofal i klubbar som Västervik och Tingsryd sätter fingret på hur svårt det är att få allsvensk hockey att funka på små orter i sunkiga hallar. Något Vimmerby lär bli varse säsongen som kommer.
Det förefaller vara omöjligt att bedriva allsvensk verksamhet och få det att gå runt ens när det sker med ”billiga” trupper som har ofantligt svårt att göra sportsliga resultat.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Att döma av kommunikationen anser man i Tingsryd att det vore någon form av undergång att degraderas till Hockeyettan. Det är klart att det vore sorgligt att det sker på ekonomiska grunder, men rent krasst tror jag inte att Hockeyettan skulle vara särskilt mycket sämre för klubben än Hockeyallsvenskan. Den trogna publik som finns lär stå där oavsett vilken division det handlar om. Kanske skulle det rent av vara roligare för fansen att se ett vinnande lag i toppen av ettan framför ett gäng vars största sportsliga fokus säsong efter säsong är att hanka sig kvar i andraligan. Rent ekonomiskt är kostnadskostymen i Hockeyettan södra så klart också en helt annan än i Hockeyallsvenskan.
Dubbeldegraderade Västervik lär förstås inte försätta chansen att kliva tillbaka upp i finrummet om de får frågan, men resonemanget bör vara ungefär samma även där. Nu tycks man förvisso försöka hålla fast vid ungefär samma kostnadskostym som man hade ifjol, men frågan är hur mycket roligare allt blir i Hockeyallsvenskan egentligen. Speciellt om baksidan av deltagandet är ekonomisk kollaps.
Är det egentligen inte två klubbar som klär bättre och skulle må bättre i ettankostymen?
