MJÖRNBERG: En svaghet eller ett sparkapital?
Krönikor

MJÖRNBERG: En svaghet eller ett sparkapital?

Publicerad 23 oktober 2020 08:58 | Senast redigerad 26 oktober 2020 07:57
Det är fredag och det stundar en helg med ny Hockeyettan-action. Vad passar då bättre än att dyka ner i ett par noteringar kring det som har varit, det som kan komma...och så förstås ett flashigt nyförvärv?

Serien är ung och många vill nog hävda att den inte riktigt har satt sig än. Men samtidigt är det inte många matcher kvar innan vi har kommit halvvägs och vissa trender är det ändå på sin plats att fundera över.

En av dem är ofrånkomligen offensiven i Nybro.

Laget har fortfarande inte förlorat under ordinarie tid och plockat 15 poäng på sina sex spelade matcher. Bakåt är det dessutom kassaskåpssäkert med endast tio insläppta på nämnda matcher. Det finns inte mycket att klaga på.

Men offensivt. 21 kassar framåt kanske inte ser så pjåkigt ut på papperet, men räknar vi bort en 8-2 förnedring av Borås och strafförlusten 4-5 mot Hanhals i seriens linda har det varit skralt.

Sina tre senaste matcher (mot Mörrum, Vimmerby och KRIF) har Vikings vunnit med 2-1.

Det behöver inte vara en svaghet. Vi har genom åren sett mängder av lag som levt högt på sin starka defensiv och sedan trots knaper produktion gjort precis vad som krävts för att vinna framåt. Minns bara Västerås säsongen de gästade Hockeyettan och klev tillbaka upp i Hockeyallsvenskan.

Men faktum är, offensiven var något Nybro pinpointade inför säsongen.

– På forwardssidan, det vi kände där var att vi ville ha en större bredd på forwards som kan avgöra matcher. Vi levde väldigt mycket på en kedja förra året i Fredrik StrömgrenSebastian Borg och Fabian Ilestedt. De gjorde väl i princip alla våra mål framåt känns det som. Vi siktade på att få in en kedja till som kan vara med och bidra, som man kan luta sig mot. Nu har de kört ihop på försäsongen Ryker LeerAdam Persson och Eric Gustafsson, så den har också sett intressant ut, förklarade klubbchefen Rasmus Aro för mig tidigare i höstas när jag förhörde mig om truppbyggena med representanter för alla klubbar i Hockeyettan.

En producerande enhet skulle alltså bli två. Men så har det inte blivit.

Västerviks-flyktade Ilestedt har ersatts med slovaken Matej Galbavy intill firma Strömgren och Borg och de har fortsatt att producera.

Men den nykomponerade spetslinan som Rasmus Aro nämner har varit iskall. Det är vattenbärande spelare längre ner i hierarkin som har pillat in komplementspoängen snarare än Eric Gustafsson (1+1), Ryker Leer (0+1) och Adam Persson (1+0).

Så här långt har planen med två producerande toppkedjor alltså inte fungerat alls.

Sen kan man förstås välja att se det ur olika synvinklar. Serien är som sagt fortfarande ung och Nybro har vunnit sina matcher även utan den extra produktionen.

Att trion inte fått puckarna i nät kan vara lika mycket en stor svaghet som ett stort sparkapital. Förutsatt att det lossnar och att poängen börjar trilla in.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article


Förväntningarna på Ryker Leer som ifjol öste in poäng för Visby/Roma och var en av klubbens bästa spelare var förstås betydligt större än att han skulle åstadkomma en ynka assistpoäng (dessutom efter en klantig bjudning av en Karlskrona-försvarare) på sex matcher för Nybro. Men faktum är att det är många transatlanter som varit ganska trögstartade i Hockeyettan den här säsongen.

De ska vara här för att spetsa, men egentligen är det väl bara Boden som har fått maxutdelning från sina importer. Kristoff Kontos har krossat (KROSSAT!) den norra serien med överdjävliga 16 poäng (3+13) på sju matcher och backen Bombaren (Jake) Bolton har svarat för åtta poäng (2+6) på de sju matcherna. I övrigt är det tunnsått med poängsuccéer bland importspelarna.

Owen Sobchaks fyra kassar för Teg och hajpkanadensarna James Hamblin och Ben Hawerchuk i Östersund noteras på pluskontot, men det finns mer att hämta.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article


Tillslut kom beskedet. Tungt meriterade Alexander Johansson har gjort klart för spel i Halmstad Hammers.

För oss som lever med örat mot rälsen i Hockeyettan kom det knappast som någon större överraskning. Den SM-guldmeriterade anfallaren har ju tränat med Hammers en längre tid medan han fiskat efter kontrakt i utlandet. Men på den marknaden går det trögt, speciellt som coronan knappast verkar vara på väg åt rätt håll ute i Europa och ska 31-åringen vara redo när (om?) en möjlighet dyker upp räcker det inte med att bara ha tränat. Han måste ha lirat matcher också för att ha någon form av tempo i kroppen.

Med andra ord blir lir med Halmstad Hammers en win-win för båda parter. Johansson får matcha igång ordentligt och Halmstad kan begagna sig av en riktigt bra spelare. Men dyker möjligheten till spel utomlands slutligen upp skulle jag väl anta att troféförvärvet är borta snabbare än en coronaavlöning.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article


Finns det skäl att hysa oro för Borlänge?

Dalkarlarna målades på förhand upp som en given kandidat till seriesegern i den västra Hockeyettan, men presterar så här långt alldeles för ojämnt för att kunna komma ifråga för en sådan titel.

Att spöa likaledes topptippade Mariestad med klara 5-1 ena dagen för att nästa till synes oförklarligt tappa en säker 4-1-ledning borta mot Malung till förlust 4-5 efter förlängning håller inte. Topplagsstabiliteten finns uppenbarligen inte där.

När jag skärskådar statistiken är det emellertid något som sticker ut ganska ordentligt och det är målvakterna.

Victor Eriksson och fjolårets stora succéman Alexander Johansson har delat ganska broderligt på ansvaret så här långt. Borlänge har vunnit fyra matcher och förlorat tre.

Ericsson (4-0) har stått samtliga segermatcher medan Johansson (0-3) vaktat kassen vid samtliga förluster.

Nu står inte svaret på dalkarlarnas ojämna nivå att finna endast i målvaktsspelet, men det är ändå en ögonbrynshöjare...

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article


Apropå statistik är det ganska intressant att skärskåda HC Dalen. Laget som succéartat seglat upp i serieledning i Hockeyettan västra med sju raka segrar har sin series sämsta powerplay-statistik, men gör å andra sidan överlägset flest mål i spel fem mot fem. Synnerligen intressant.

Jag snackade med tränaren Per Gustafsson om det där igår (och ställde givetvis också den numera väldebatterade frågan om skillnaden i klass mellan västra och södra serien), en artikel som finns att läsa här.

* * *

Apropå läsning ni inte får missa och målvakter. Ni missade väl inte Plus-knäcket om målvakterna som står på kö för att ta klivet från Hockeyettan till Hockeyallsvenskan igår?

Gjorde ni det tar ni med fördel igen det hela här.

* * *

Trevlig helg!