MJÖRNBERG: En hel hockeystad i förfall – och så ser Allettorna ut just nu

Publicerad 01 november 2022 11:51 | Senast redigerad 18 november 2022 09:44

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Det ena laget har förlorat nio rakar matcher och är Hockeyettans enda nollpoängare halvvägs in i serien.
Det andra gänget har på senare tid blivit fullständigt förnedrat varje gång de spelar bortamatch.
Att Kiruna ser ut som en hockeystad i förfall kan framstå som aningen skrämmande för bottengängen i de andra serierna.

Två tunna trupper som gör på sin höjd mediokra resultat. Hockeyn i Kiruna står knappast på sin högpunkt nu när vi summerar den första rundan av grundserien säsongen 22/23. Snarare tvärtom.

Låt oss börja med Kiruna AIF. Klubben som återuppstod med bubblande föreningsanda och entusiasm för några år sedan, men som mer och mer börjar fejda ut. Så väl sportsligt som organisatoriskt.

Inför säsongen lämnade tilltänkte asscoachen, profilstarke Janne Karlsson, och sportchefen Ahti Liikamaa föreningen. Den senare med anmärkningen att han inte kände den nya styrelsens förtroende. Det är lockande att dra slutsatsen att ”det finns inga resurser att jobba med” var en del i båda herrarnas beslut.

För det är knappast någon slump att Kiruna AIF förlorat nio raka matcher i öppningen av Hockeyettan-säsonger och är ligans enda nollpoängare. Man har helt enkelt inte en trupp som kan hävda sig i den tuffa Hockeyettan-konkurrensen. Den är både för tunn och i för stor avsaknad av spets för att det ska kunna bära.

Att den italienske forwarden Davide Schiavone gjort det helt okej med fyra mål på nio matcher hjälper inte långt när kollektivet är grått. Det blir en lång vinter. AIF är inte en klubb som kan värva sig ur sin situation.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Här skulle man kunna tänka sig att Kiruna IF som vann säsongens första derby i veckan (3-1) tagit över flaggan och är laget som drar mot Allettan i år (ifjol snubblade sig ju AIF dit medan IF tvingades spela negativt kval), men det blåser ganska snålt även där. På ungefär samma grunder.

Nu har IF gjort några starka hemmamatcher, men man har också en tunn trupp och importspelare som Kevin Loppatto, Paul-Antoine Deslauriers och Sebastian Kauppila har inte presterat i närheten av vad man hade förväntat sig.

Dessutom är resultaten från de tre senaste bortamatcherna ruggigt deprimerande läsning för alla som känner någon som helst vurm för hockeyn i Kiruna.

1-10 mot Hudiksvall, 1-5 mot Sundsvall och 1-9 mot Kalix. Ouch.

Sundsvalls-kraschen var resultatet av ett slutkört och skavankfyllt lag efter Hudiksvalls-förnedringen och mot Kalix saknades ledaren Simon Thyni och succébacken Nico Joki. Enligt de som känner Kiruna IF väl räcker frånvaron av några nyckelpjäser för att det ska bli som det blev. De är skillnaden mellan att kanske kunna hävda sig och att bli fullständigt förnedrade. Det är naturligtvis ett gigantiskt svaghetstecken när det är så.

Med andra ord, det ser inget vidare ut i Kiruna. IF må ligga på Allettan-plats just nu, men med tanke på lagets sårbarhet kan det bli svårt att hålla kvar i den.