MJÖRNBERG: Elitlicensen – dags att skrota papperstigern

Publicerad 02 december 2022 10:53 | Senast redigerad 02 december 2022 14:00

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Det är början av december och flera klubbar hänger redan på repen ekonomiskt – trots att de beviljats elitlicens inför säsongen.
Det som är sorgligt i sammanhanget är att diskussionen om reglerna som en papperstiger är långt ifrån ny. Det är samma visa varje år.

Kiruna AIF har redan tvingats meddela att efter grundserien är det slut. Då räcker inte ekonomin längre och man kommer att kliva av Hockeyettan. Samtidigt ryktas det om att Mörrum kan vara på väg mot samma öde. Ekonomin är körd i botten och ett alternativ som övervägs kan vara att kliva av söderserien och starta om på lägre nivå.

Samtidigt har vi bara den senaste veckan kunnat läsa allsvenska skräckrubriker om miljonskulder i Almtuna och att Västervik är så illa där an att de kan tvingas sälja av sina stjärnspelare för att lösa den prekära situationen i plånboken.

Ärligt talat, är det inte dags för Svenska ishockeyförbundet att knyckla ihop det där dokumentet betitlat ”elitlicens” till en liten boll och hiva det i papperskorgen?

Viker han ett pappersflygplan av det kan Anders Larsson kanske nå hela vägen bort till Globens tunnelbanestation om han lutar sig ut genom fönstret på förbundshögkvarteret och sular iväg ett muskulöst kast.

För de ekonomiska reglerna i elitlicensen (vilka märkligt nog tycks vara de enda som bedöms) har i grund och botten ett egentligt huvudsyfte. Att se till att klubbarna i svensk hockey har ekonomisk bärkraft nog att kunna klara sig igenom hela säsongen som de kliver in i.

Det är precis i början av december. Hur tycker ni att det verkar gå?

Desktop ad in article Mobile ad in article

Verkligheten är sådan att elitlicensen knappast har blivit något annat än en papperstiger. Antingen är licensnämnden inte kompetent nog för att veta vad de bör titta på (vilket är högst otroligt) eller så vill de helt enkelt inte rycka licensen för någon och slår knut på sig själva i ivern att hitta förmildrande omständigheter. Oavsett vilket blir utgången att de där reglerna blir helt verkningslösa.

Det sorgliga i kråksången är att det jag skriver här är inget nytt. Exakt så här har det sett ut länge. Elitlicensen är tandlös, det är ett papper som det viftas med, hot som väldigt sällan verkställs.

Och när de verkställs, well, då verkar det ske på väldigt godtyckliga grunder. Minns hur Haninge Anchors bokstavligen rånades på sin plats i Hockeyettan för ett gäng år sedan och i Karlskrona har man förmodligen ett och annat att säga om hanteringen från de som granskar ekonomin.

Kort och koncist, vad ska vi med regler till om det ändå ser ut så här?

Hade elitlicensen varit ett fungerande verktyg hade vi inte behövt se det som nu händer i Kiruna, i Mörrum, i Uppsala, i Västervik och säkert på fler ställen i hockeylandet inom kort.

Och allt ligger förstås på Svenska ishockeyförbundet. Det är deras ansvar att det ser ut som det gör.

Men vad är det man brukar säga, skit rinner neråt, och det landar således på klubbarna.

Förbundet är som en katt med nio liv, att rikta kritik mot pamparnas kontor är som att hälla vatten på en gås. Det bara rinner av och de tycks kunna gå obekymrat vidare hur illa de än sköter sitt uppdrag.

Det blir aldrig några konsekvenser. Vilket i sig är synnerligen fascinerande.