Det var väl en dag på jobbet. 5-2 hemma mot bottenlaget Hanviken och 13e raka Allettan-segern in på kontot. Bodens framfart i Hockeyettan är remarkabel och hur man än vrider och vänder på det tycks det som att det bara finns en enda motståndare som kan stoppa dem.
Med risk för att jinxa allting. Det finns bara ett lag som kan stoppa Boden och det är Boden.
På söndagseftermiddagen vände man ett underläge och vann 5-2 hemma mot Hanviken efter en stark tredjeperiod. Komfortabelt. Kanske inte så värst vackert, men låt oss kalla det städa av.
Det är ungefär vad man gör med den norra Allettan just nu. Städar av.
Boden har vunnit 13 raka matcher i Allettan, väljer man att blicka tillbaka även mot grundserien är segerraden uppe i 20 raka. Det är oerhört mäktiga siffror. Laget bara dundrar fram som en bulldozer.
Och egentligen är det kanske inte så konstigt. Vill man hitta någon form av förklaring till de extrema resultaten skulle man kunna ”konstatera” att laget spelat betydligt fler matcher hemma (9) än borta (4) så här långt i Allettan. Men å andra sidan har man vunnit de gånger man ändå lirat på bortaplan och den statistiken kan egentligen ganska lätt tillbakavisas med att peka på spelet. Det trygga spelet.
Boden är stora, tunga och ändå oerhört finessrika. Man har avslutarna, snidarna och gnuggarna. Man har ett stabilt grundspel och två bra målvakter. Man har ett tränarteam som på ett lysande sätt lyckats svetsa samman gruppen. Dessutom har man en oerhörd bredd. Det gör ingenting om några pjäser skulle vara frånvarande, det finns så många andra som kan fylla luckorna. Med fyra starka enheter blir det jobbigt för motståndarna att stå emot över tre perioder. Boden kan nöta ner sitt motstånd.
Lägg till det att rutinerade backpjäsen Fredrik Lindgren inte är i spel ännu och att det eventuellt (?) finns en Tommy Wargh i kulisserna som kanske skulle kunna göra något byte.
