MJÖRNBERG: Den sanna klyschan om hårt arbete
Krönikor

MJÖRNBERG: Den sanna klyschan om hårt arbete

Publicerad 15 januari 2023 19:56 | Senast redigerad 15 januari 2023 23:59
Allettan-serierna har börjat sätta sig och det går att konstatera att det kommer vara väldigt jämnt mellan många av lagen. Det ger bränsle till den slitna klyschan om att att hårt arbete är det som lönar sig.

Skövde vann tredje raka derbyt mot Mariestad den här säsongen via 3-1 i Mariehus Arena den här eftermiddagen. Det var kort och gott resultatet av ett gediget arbete. Skövde var lite mer noggranna och konsekventa i allt de gjorde på isen än hemmalaget. Lite mer rejäla i närkampsspelet och vågade stå lite högre i försvarsarbetet.

Annars var det en i de flesta hänseenden ganska jämn tillställning. Det inleddes med en härligt fysisk förstaperiod som sedan mattades av och mynnade ut i småslarvig hockey där inget av lagen egentligen lyckades komma loss i anfallsspelet och skapa särskilt mycket av egen förmåga.

Överlag får man väl säga att helgens derbyhistorier varit lite av besvikelser sett till just derbykänslan. Den grinigt intensiva vibb som dyker upp när matcherna betyder mer än bara poängen och spelarna är ständigt på tå.

Mellan Kalmar och Nybro (2-3 efter förlängning) i fredags fanns knappt några känslor alls. Det var en offensivt intensiv och bitvis välspelad tillställning, men utan den fysik och hetta jag vill se i ett derby. Mariestad mot Skövde började lovande, men svalnade. Kanske framförallt för att hemmalaget krampaktigt kämpade med att komma loss i sin offensiv. Mariestad vill, men saknar den rätta desperationen. Skövde behövde efter att ha roffat åt sig ledningen under några skickligt spelade minuter i den andra perioden inte göra mer än kontrollera och ligga rätt.

Men istället för att gnöla över uteblivna smågruff och sprutande adrenalin ska man kanske konstatera att det är symptomatiskt för årets södra Alletta att det är den gedigna arbetsinsatsen som avgör.

Desktop ad in article Mobile ad in article

För när kvällens matcher har sammanfattats skiljer det en poäng mellan fjärde- och tiondeplats. Precis så jämnt är det. HC Dalen, Nybro och Kalmar har visat någon form av topplagsaura och imponerat. Karlskrona och Troja-Ljungby kämpar fortfarande med att hitta sig själva och övriga fem lag (som i alla fall jag hade på tabellens undre halva i tipset inför) är det ganska jämnt skägg mellan.

Det är en trist konklusion, men det är arbetet som är avgörande för var poängen hamnar. Ta Karlskronas 4-1 mot Tranås under lördagen som exempel. Det var förstås en bra match av hemmalaget som hittade en mer rejäl approach till spelet än tidigare i Magnus Sundquists första match som huvudtränare, men det var lika mycket ett resultat av att Tranås inte alls var särskilt rejäla. Man blev lite för fladdriga, lite för slarviga och utnyttjade framförallt inte de chanser man själva skapade.

Halmstad räcker inte till på bortaplan om inte alla gubbar i laguppställningen är på jobbet. Visby/Roma tar bara poäng de kvällar alla orkar stämpla in och Mariestad kämpar fortfarande med att acceptera att de där de står just nu inte är ett offensivt flärdfullt lag.

För oss som står bredvid och tittar på är det fantastiskt spännande att det är så jämnt och att det skiljer så lite att dagsformen blir extremt avgörande. Men jag hoppas att det inte kväver lagen. Att de blir för försiktiga och fastnar i fällan att minimera misstag istället för att blomma ut.

Det är en klyscha, men lagen måste göra som Skövde gjorde mot Mariestad ikväll. Spela enkelt och noggrant och uppoffrande. Jobba hårdare och mer konsekvent än motståndarna. Det återstår att se om Karlskrona och Troja-Ljungby kan få ordning på sakerna och bli de topplag de borde vara. Men låt oss säga att de gör det, då finns det ändå utrymme för ytterligare ett av lagen som just nu ligger inom den där poängen att hitta en extra växel.

Blir det Skövde, Mariestad, Halmstad, Visby/Roma eller Tranås?

Det är helt omöjligt att säga. 

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Man kan prata om säsongsdefinierande händelser och frågan är om det inte var en sådan som utspelade sig på Lindehov under tidig lördagskväll.

Tre raka överraskande förluster i ryggsäcken och underläge 1-3 med 31 sekunder kvar av matchen. Där och då såg det förjävligt ut för Hudiksvall. Men två mål på 26 sekunder mot ett släpphänt Lindlöven-försvar ordnade 3-3 och sedan vann Hudik av bara farten i straffläggning. Blytungt.

En fjärde förlust i rad som det var på väldigt god väg att bli hade kunnat vara rullgardin ner för Hudiksvall. Det hade kunnat vara en mental uppförsbacke som Dennis Hall inte lyckats manövrera sitt stjärngäng ur. Nu åkte Hudiksvall till Väsby och vann med 3-1 under söndagen istället och storfavoriten har plötsligt luft under vingarna.

Det är mycket möjligt att laget upplevt sin omskakande formsvacka nu och att det från den här punkten bara finns en väg och det är uppåt. Jag skulle nog tro att det är så.

För Lindlöven var de där 26 sekunderna också ganska symptomatiska. Laget har inte räckt till i en så här långt annars ganska jämn Allettan-serie och att man vek ner sig så fullständigt i ett drömläge att slå knockout på storfavoriten är oroande. Utöver poängen man fick mot Hudiksvall har de enda pinnarna kommit mot Kiruna IF (som inte heller räcker till) och att haveriet mot Hudik under eftermiddagen följdes upp med 2-5 hemma mot Strömsbro är som sagt symptomatiskt.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

I den norra serien måste man efter den här helgen naturligtvis också imponeras över den gediget tuggande lagmaskinen Boden. 

Laget lät sig inte skakas om det minsta av turbulensen kring att huvudtränaren Roger Forsberg hoppar av för att istället kliva in i tränarstaben hos Östersund. Man åkte till Stockholmsområdet och gjorde sitt jobb. 4-2 mot Hanviken och 4-1 mot Nyköping. Inte särskilt flashigt, men väldigt tryggt och stabilt. Motståndarna hade egentligen aldrig särskilt mycket till chans. 

Fem raka segrar och Boden framstår mer och mer, i och med Hudiksvalls hackande, som laget att slå.