Måndagskvällen bjöd på några klart intressanta spelarpresentationer. Dels en överraskande målvaktsövergång. Dels en överraskande, men smart, kontraktsförlängning av en spetsback.Han fyller inte mer än 23 om några veckor, men visst känns det som att målvakten
Jonathan Stålberg har varit med i Hockeyettan i evigheter?
Kanske beror det på att han gjorde avtryck och satte sig på kartan direkt när han anlände från Skellefteå och deras juniorverksamhet säsongen 17/18. Den vintern tog han Vimmerby med storm och skapade ett buzz om att vara en herre att verkligen hålla ögonen på.
Sedan dess har han dock mest haft oflyt.
Säsongen därpå (18/19) klev en viss superkeeper vid namn
Tomas Rydén in i leken och ändrade förutsättningarna ordentligt. Stålberg blev tvåa även om han spelade bra och den gångna säsongen hamnade han i kaosets Mörrum. Det blev en säsong där han inte bara behövde hantera tillvaron i en klubb i ordentlig gungning utan dessutom bitvis hade skadeproblem.
Ändå säger det faktum att han under båda dessa säsonger fått vara med och se och lära i Hockeyallsvenskan som utlånad till Västervik och Kristianstad en hel del. Det finns mycket målvaktsspel i honom.
Därför känns övergången till Kumla (av alla lag!) väldigt intressant. Som ett steg för att kliva upp i det absoluta toppskiktet igen.
Spontant känns det som ett prefekt ställe att ta ett ordentligt grepp om en förstaspade, spela många matcher och återigen visa sig på den där höga nivån som han gjorde när han klev in i Hockeyettan. Det kan visa sig vara helt rätt att byta bort den södra serien för ett försök i den västra med ett lag som inte har några direkta förväntningar på sig.
För Kumla är Stålbergs signatur naturligtvis att betrakta som en jackpot.
Inte sedan
Tim Harryssons dagar (han gjorde passande nog sin sista säsong samma vinter som Stålberg klev in i ligan) har de haft en så potentiellt stabil sista utpost. Efter två säsonger av darrighet ser det riktigt bra ut igen.
* * *
Först ritade snajpern
Lukas Söderlund lite oväntat på en kontraktsförlängning med Mariestad och igår kunde de triumferande presentera att även den offensivt lagde backen
Tobias Aronsson stannar.
Det är starka papper för klubben som fortsätter satsa mot allsvenskan, även om man så klart ska ta det där ”valde oss i konkurrens med allsvenska klubbar”-snacket med några paket salt.
Det har funnits allsvenskt intresse, klubbar har hört sig för och funderat på honom, men det är som ni förstås vet inte samma sak som att det har legat lukrativa avtal på bordet. Steget från intresse till kontraktering är för det mesta väldigt långt. Samtidigt verkar Aronsson vara en ganska klok ung herre och det här var naturligtvis det bästa valet för honom.
Tobias Aronsson var i sina bästa stunder alldeles briljant i vintras. Sättet han skapade sig själv tid med pucken och spelsinnet imponerade och det såg ut som att motorvägsfilen låg öppen till en högre division. Men det gick lite trögare i Allettan, blev lite svårare när motståndet blev bättre.
Att göra en säsong till i Mariestad och visa att han verkligen bemästrar även de svåraste matcherna kommer göra att hans marknadsvärde är ännu högre nästa vår. Han är ändå inte mer än 21 och har hela karriären framför sig. Verktygen för att bli en toppback finns där och får han bara mogna och härdas lite ytterligare en säsong i Hockeyettan kan han blomma ordentligt.
Att Tobias Aronsson och Lukas Söderlund stannar i Mariestad är förstås wow, men nu måste stommen börja bestämma sig. Om den hoper av rutinerade rävar som fortfarande funderar över sin framtid väljer att lägga av då ser skaraborgarna trots allt ändå försvagade ut inför kommande säsong.
Talang räcker långt, men för att gå hela vägen krävs rutinen också. Där ser Mariestad alltjämt sårbara ut i dagsläget.
* * *
Sent igår släppte vi ett nytt podcast-avsnitt (
#138 Det våras för östra) maestro Skoglund och jag.
Där snackar vi om den senaste tidens övergångar och kontrakteringar som mer och mer börjar ge bilden av att den stundtals bespottade ”Stockholmsserien” kan vara på väg mot ett ordentligt uppsving.
