MJÖRNBERG: Backarnas afton och svallande känslor

Det blev minst sagt intensivt när Hockeyettan återstartade under lördagen och det blev backtätt i målprotokollet, favoriter snubblade och det sprutade känslor om vissa lag.
Tillåt mig bjuda på några reflektioner…

Det var uppenbarligen backarnas afton när Borås besegrade Mariestad med 4-2 i premiären av Allettan södra. Av de sex målen som gjordes prickades samtliga in av försvarsspelare.

Anton Blomberg och Tobias Aronsson lät kanonerna mullra för gästerna medan Adam Samuelsson, Anton Davidsson, Christian Lindberg och William Wennström var segerorganisatörer för Borås. Merparten av kassarna var snygga dessutom och det kan tilläggas att även hemmalagets Kalle Bartholdsson hade några aktioner som även de hade varit förtjänta av att mynna ut i mål.

Det var en rakt igenom väldigt bra hockeymatch där Borås fortsatte att göra exakt vad de har gjort bra i grundserien och vann på sin defensiva trygghet och organisation medan Mariestad fortsätter att strö frågetecken efter sig.

Jag imponeras av hur Borås för sig på isen. De visade inget tecken på osäkerhet alls trots att det var ganska länge sedan det var en toppnivå som Allettan som gällde för laget, men jag har ändå känslan av att ett lite mer konsekvent Mariestad hade kunnat knyta ihop säcken och vinna inför busslasterna av fans som rullat till Borås.

Gästerna hade trots allt ledningen med både 1-0 och 2-1, men Borås lyckades åla sig av kroken och vända runt tillställningen under matchens andra halva och det var paradoxalt nog hemmalaget som tjänade på att det blev hett.

Det fanns en tid, väldigt många år faktiskt, när Mariestad tjänade på stökiga matchbilder och brötig hockey. De hade en förmåga att komma under skinnet på motståndarna och vara laget som drog nytta av känslostormar och bråk. Men så är det inte längre.

Visst blir det fortfarande mycket stök och grin i lagets matcher, men efter att ha följt laget under hösten och i den här matchen är känslan att det är Mariestad som är den stora förloraren på den typen av matchutveckling. Att det är man själva som (i brist på bättre ord) blir kränkta och frustrerat tappar fokus eller drar på sig onödiga minuter i utvisningsbåset.

Det var definitivt Borås som kunde hålla känslorna i bäst schack och dra nytta av matchbilden. En spelare som Philip Svensson var till exempel vida överlägsen sin motsvarighet Lucas Larsson hos gästerna när det gäller effektivitet i det griniga liret. För att ta ett enskilt exempel.

Det är ett frågetecken. Med lite mer fokus tror jag som sagt att Mariestad hade kunnat hålla i den här matchen och rida ut stormen med en seger i bagaget.

Detta utan att ta något ifrån Borås. Man tog inte säsongens tredje raka seger över Mariestad av en slump, utan jobbade stenhårt för varandra över 60 minuter the Christer Nylund-way.

Kan man konsekvent fortsätta på den linjen kommer många fler möta Mariestads öde. Då kommer ingen och hämtar lätta poäng i Borås ishall.

* * *

Apropå känslor kan jag knappast säga något annat än att jag gillar vad jag såg i premiärmatchen mellan Brödernas/Väsby och Hudiksvall. Det är verkligen två lag som inte gillar varandra och under långa stunder var det riktig slutspelshockey som spelades. Med två intensiva lag som bara körde, smällde på varandra och inte tvekade inför att smyga in små subtila hån efter sina mål.

Det är sådant där som i alla fall jag älskar att se och som vida övertrumfar att det bitvis fanns mer att önska av både försvars- och målvaktsspel.

Att Hudiksvall kom ut som segrare (4-3) i slutändan har möjligtvis att göra med att laget är lite tryggare än Brödernas som haft en del strul med skador och sjukdomar under säsongens gång. Det fladdrade lite mindre för gästerna än det gjorde för hemmalaget om man ser matchen som en helhet.

Men det som gör avtryck när de här två lagen möts är att det alltid blir en massa känslor och sevärd fysisk hockey. Det är verkligen så man längtar efter den där semifinalen som vi är väldigt många som tror kommer spelas mellan de här gängen längre fram i vår.

* * *

Målvakten Anton Hjalmarsson gjorde en stormatch och över huvud taget imponerade hela Boden när de fick stopp på Piteås ystra offensiv och kunde premiärvinna med 3-1 på bortaplan.

Sett till hela matchen var det väl kanske Piteå som hade lite mer kreativt spel, men Boden var organiserade i sitt försvarsspel över hela banan, fick kontroll över tempot och var betydligt mer effektiva när lägena dök upp. Har man både ett bättre målvaktsspel och ett för dagen bättre anfall blir det så att säga lätt att vinna hockeymatcher.

Det var väl som helhet kanske inte någon gnistrande tillställning, men Robert Bergdahl och Arto Sirviö i Boden-styret kan knappast vara något annat än nöjda över vad de fick av sitt lag idag. Det var kontrollerat.

* * *

Å ena sidan är det förstås väldigt imponerande av nykomlingen Sollentuna som skrällde sig till Allettan att få med sig en poäng från bortapremiären mot ganska hajpade Sundsvall. Men 4-5 efter förlängning och en pinne med i bussen hem måste vara med en bitter eftersmak med tanke på hur matchen gestaltade sig.

Sollentuna hade både 3-1 och 4-2 en bit in i den tredje perioden och fick Sundsvall dit man ville med sitt enträgna spel. Men Sollentuna blev varse att Allettan är något helt annat än den östra grundserien. Det räcker inte med att vara bra stora delar av en match, man måste spela rejält och stänga till när man försvarar en ledning också. Det blev en läropeng idag.

Det är ju ofta så det ser ut när lite ”sämre” lag har de större fiskarna på gaffeln, att de inte lyckas ta hem fångsten helt och hållet, men idag kan man inte säga något annat än att Sollentuna tappade två pinnar när de stod inför den ultimata skrällen i Sundsvall.

Läropeng får man nog också kalla det om man ser matchen ur Sundsvalls perspektiv. I grundserien gjorde laget riktigt bra matcher mot topplagen med dippade lite för ofta mot det svagare motståndet. Nu var man där igen. Bitvis såg det lite nonchalant ut från Sundsvalls sida i den här premiärmatchen.

Nu klarade man sig undan med två poäng och andan i halsen. Sett till matchen får 5-4 ändå betraktas som en framgång. Men ska de blå vara med uppe i toppen av Allettan norra, där vi är många som har tippat dem, måste de rent mentalt hitta ett sätt att vara mer närvarande även i de på papperet ”lättare” matcherna.

* * *

Snackisen i Blekinge inför premiären var så klart att man efter sin grundserieseger ifjol gick på pumpen mot HC Dalen i Allettans första match och att det sedan satte tonen för hela vårsäsongen.

Den mardrömsstarten upprepade sig igen.

Det räckte inte att Karlskrona spelade ganska bra och hade en 2-0-ledning att gå på inför den tredje perioden. HC Dalen visade ånyo upp en imponerande kämparanda och lyckades vända runt både matchbilden och i slutändan även matchen. Det blev seger med 3-2 efter straffar för Dalen och historien återupprepade sig således.

Inte nog med att Karlskrona återigen tvingades se sig premiärsnuvade av lilla Dalen. Laget som inte förlorade en enda match på hemmaplan under hela grundserien fick dessutom se sin hemmasvit raderas ut redan i premiären.

Dubbla smällar således och i nästa omgång väntar ett revanschsuget Halmstad Hammers som inte alls fick till det i sin premiär mot Tranås (2-5) på bortaplan.

Snacka om att fansen säkerligen bävar för ytterligare en skräckstart i Allettan.

* * *

Avslutningsvis är det väl på sin plats att konstatera att Falu IF svarade för någon form av statement i vårseriepremiären.

Laget som var fullständigt under isen i grundserien och förlorade båda ”Slaget om Runn” åkte till Borlänge och krossade sin antagonist med solklara 6-1.

Julledigheten hade uppenbarligen gjort laget gott och nu hissas varningsflagg. Ska laget svara för en lika remarkabel uppryckning som ifjol även om den nu kommer igång lite senare?

Vi får se var det bär hän. Borlänge står i alla fall uppenbart kvar och kliar sig förvånat i huvudena efter den här premiärsmällen.