MJÖRNBERG: Är det ett självändamål att spela i Hockeyettan?

Publicerad 08 december 2023 10:05 | Senast redigerad 08 december 2023 13:00

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Surahammar kämpar med en betungande ekonomisk situation och måste ha in 700 000 kronor innan nyår för att kunna fullfölja säsongen. Men klubben är inte ensam. Många av ligans klubbar kämpar med det ekonomiska och någonstans måste frågan faktiskt ställas om det verkligen är ett självändamål att spela i Hockeyettan?

Klubben la korten på bordet inför medlemmar, spelare, fans och supportrar. Surahammar måste få in 700 000 kronor innan årsskiftet för att över huvud taget kunna ställa sitt lag på isen i vårserien. Det är ett dystert läge, men tisdagens öppna möte kom ändå med en liten gnutta hopp.

Nu har man varit transparenta med läget. En offensiv är igång där man går ut till företag, förhandlar med kommunen och masserar sina fans. Där gamla spelare skickar ”tiggar-sms” till alla hockeyanknutna de kan hitta i sin telefonbok och där säkert en och annan leverantör efterskänker nån faktura. Budskapet är tydligt: ”hjälp till att rädda Surahammar”.

Det kan tyckas långsökt att det lyckas. 700 000 är mycket pengar för en liten klubb. Men det är inte helt omöjligt. Det skulle kunna gå om hockeyvännerna mobiliserar för Surahammar så som det mobiliserats för andra klubbar tidigare i historien.

Men låt säga att klubben lyckas med det omöjliga, då återstår ändå en oerhört viktig fråga.

Sen då?

För de 700 tusenlappar som måste in är ju bara i det kortsiktiga perspektivet. För att klara den här säsongen. Lyckas man med bedriften kommer Surahammar ändå stå där med en kärv tillvaro framöver. Man kommer behöva vrida och vända på slantarna och söka mer hjälp för att få det ekonomiska att snurra och gå ihop till nästa säsong.

Då är det är högst rimligt att fundera kring om det verkligen är ett självändamål att spela i Hockeyettan.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det är klart att för självbilden gör det ont att ta beslutet att kliva nedåt i seriehierarkin. Man ska förstås sträva efter och ha viljan att spela så högt som möjligt, men att spela i Hockeyettan är dyrt. Rent av väldigt dyrt. Och med en stegrande kostnadsbild och stagnerande publikintresse är det en ekvation som blir allt svårare att få ihop för många klubbar.

Surahammar blir det konkreta exemplet i det här fallet, men rent generellt skulle samma resonemang kunna tillämpas på ett helt koppel av klubbar i Hockeyettans lägre skikt. Rent av klubbar som gör ganska bra resultat i mellanskiktet.

Om valet står mellan att vinter på vinter vrida och vända på slantarna för att få saker och ting att gå ihop eller att ta klivet ner och hämta andan i en lägre division är det mycket möjligt att det senare är det vettigare alternativet.

Vi såg Sundsvall göra just den saken för några år sedan, efter det har föreningen kommit tillbaka med frisk energi. Kiruna AIF som drog sig ur vid jul ifjol tycks inte må dåligt av att spela i division 2 och jag skulle inte förvånas om Köping som ju la ner sitt a-lag den här säsongen efter elitlicensdebaclet i somras kommer tillbaka starkare på flera sätt några år fram i tiden.

Hockeyettans ordförande Håkan Svensson skrev vackert på ligaorganisationens sajt under torsdagen. Mer pengar behöver rinna neråt i systemet för att trygga återväxten av talang. Hockeyettan borde få ta del av större medel uppifrån. Fina ord så klart. Sanna också för den delen. Problemet är bara att exakt det där mantrat har upprepats sedan ligaorganisationen bildades 2012 utan att det hänt särskilt mycket alls. Samtidigt har arbetet med att göra tredjeligan lukrativ på den kommersiella marknaden gått trögt.

Således, det kommer inte i närtid, plötsligt som från ingenstans, dyka upp en massa friska medel som kommer komma klubbarna till del och lätta på det ekonomiska trycket. År och år av fortsatt vridande och vändande på varje krona är att förvänta.