MJÖRNBERG: Är allting bara positivt med att stjärnan stannar?

Publicerad 07 april 2023 10:00 | Senast redigerad 07 april 2023 14:00

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Han har varit en av de bästa spelarna i Hockeyettan i flera säsonger och är utan några som helst tvivel redo för allsvenskan. Ändå har Jesper Lindén valt att avfärda allsvenskt intresse för att stanna i Mariestad. På papperet ser det odelat positivt ut, men kan det finnas någon baksida?

Trots att han är en av Hockeyettans allra bästa spelare och trots att det funnits konkreta locktoner från mer än ett håll i Hockeyallsvenskan väljer forwarden Jesper Lindén att stanna i Mariestad.

På papperet ser det enbart positivt ut.

Onsdagens besked om att forwarden blir Mariestad troget (om fansen samlar in 130 000 kronor i supporterinsamlingen vilket de så klart kommer göra) har fått supportrarna att gå upp i limningen av glädjefnatt. Varför skulle de inte?

Lindén är hela paketet. En kraftfull anfallare med bra skott och näsa för poäng. En modig krigare som vågar sticka in näsan där det bränns, som kan tackla och visa attityd och inte minst fungerar som en ledare i truppen. Han har trots allt gjort fem säsonger i klubben.

Han stannar för att han känner en trygghet i Mariestad. Han visar klubbhjärta som gör det.

Men är allt verkligen odelat positivt? Finns det inte en viss fara i den där bekvämligheten också?

Jesper Lindén säger till lokalmedia att han visst vill till allsvenskan, men att han vill ta sig dit genom att spela upp Mariestad. Det är nobelt, men ärligt talat hur stor är chansen?

Där Mariestad befinner sig idag är de ett gäng som när de får ihop truppen kan vara med och stöka och vinna mot de flesta. Ett gäng som när allt ramlar deras väg kan utmana om en plats i kvalserien. Men ta sig till Hockeyallsvenskan? Nja, det står många andra klubbar före i den kön vad det gäller det mesta, från truppbygge, till erfarenhet, till plånbok. Precis allt måste studsa klubbens väg om de ska ta sig upp. Speciellt som det inte ser ut att bli särskilt mycket större spelarbudget 23/24 än det varit i år.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Samtidigt ryktas det att Jesper Lindén tackat nej till skarpt intresse från BIK Karlskoga (där hans spelstil hade passat som hand i handske) och trevare från Djurgården (en storklubb på allsvensk nivå med allt vad det innebär). Vad kommer det göra med motivationen i det lite längre perspektivet?

Man brukar säga att det är en dygd att skynda långsamt, men det går att vända på det resonemanget också. Det kan finnas en fara i att bli kvar för länge också och den 24-årige forwarden har ju redan varvat Hockeyettan för flera säsonger sedan.

Mariestad börjar i största allmänhet bli en klubb där stjärnorna kanske trivs lite för bra och därför blir kvar för länge. Minns hur målvakten Tobias Sandberg säsong efter säsong valde att stanna i Hockeyettan trots att han var överkvalificerad och tillslut, nästan motvilligt valde en flytt till Vita Hästen när han insåg att den där allsvenska chansen kanske helt skulle glida honom ur händerna annars. Tackar man nej för många gånger står det många andra i kön att ta chansen.

Tobias Aronsson är ett annat exempel. Vi får väl se vad som händer med den spelskicklige backen den här våren, men även han har ju presterat tillräckligt bra för att ha kunnat spela allsvenskt för länge sedan. Men istället gjort fyra raka säsonger i Mariestad.

Jag är inte helt säker på att det där att (rent sportsligt) välja tryggheten på en nivå man är överkvalificerad för är bra i långa loppet. Utmaningen på en högre nivå kan vara viktig.

Samtidigt är det ju inte alls givet att ett lag blir bättre bara för att stjärnorna väljer den sociala tryggheten framför att spela hockey på det bästa stället. Det finns det många exempel på i Hockeyettan.

Kalix-backen Johan Pettersson har fått lyssna på lockrop i stort sett varenda säsong, men ändå valt att stanna i klubben. Inte har föreningen gått särskilt mycket framåt för det. Samma sak kan sägas om firma Magnus Isaksson/Joakim Högberg i Piteå (lagets framfart den här säsongen beror snarare på tränaren Mikael Aaros ankomst) och Jakob Karlssons ständiga närvaro i Vimmerby har varit grymt viktig för laget, men aldrig tagit dem till en kvalserie.

Med andra ord. Det kan finnas en baksida med att stanna kvar för länge på en nivå man som spelare är för skicklig för att befinna sig på.

Samtidigt kan man så klart inte beskylla en spelare för att ha gjort ett dåligt val när han sätter det sociala i första rummet om det så skulle innebära en vaskad sportslig chans. För livet i stort är det säkert helt rätt beslut för Lindén.