Måns Karlsson: Så bör Djurgården lösa krisen

Dessutom, i veckans “HA med Måns Karlsson”

• Sportchefens osäkra framtid.
• “En low risk - high reward-värvning”
• “Han vinner Emil Georgsson-award”
• En svår målvaktssituation.
• De möts i negativa kvalspelet.
• De tas ut i veckans lag.
• Mycket mer! Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}

Det är ju mer eller mindre ett öppet mål att torgföra den här åsikten idag, men faktum är att jag redan 2021 skrev att jag tyckte att Djurgården gjorde fel som valde att fortsätta gå med Joakim Eriksson som sportchef, vilket var det som kostade dem Robert Ohlsson. Det i sin tur gav den otroligt misslyckade rekryteringen Barry Smith, det gav dem Nichlas Falk och Mikael Aaro som ett tränarpar som egentligen inte var redo för SHL, det gav dem sedermera också K-G Stoppels allt för använda sedelpress som sportchef, det gav dem Joakim Fagervall och ett uttåg ur SHL och nu har det också gett dem en bottenplacering i HockeyAllsvenskan med Johan Garpenlöv vid rodret.

Djurgården hade egentligen allting som behövdes för att bli ett topplag i SHL. De hade en grym juniorverksamhet, en hyfsad stomme spelare, en av Sveriges bästa tränare och en massa mer positivt. Nu har man sparkat ännu en tränare, och Michael Holmqvist är den sjätte huvudtränaren i Djurgården sedan våren 2021 då Robert Ohlsson sjöng på sin sista Djurgårds-vers.

Det är ju ett facit som inte ens Brynäs kan matcha.

Djurgården är mitt inne i en omorganisering av verksamheten. K-G Stoppel ska, av allt att döma, kliva av som sportchef och det har under en lång tid snackats om att det är just Johan Garpenlöv som ska ta över. Det spåret kan vi nog stryka nu. Så nu står Djurgården i ett läge där vi varken vet vem som ska vara sportchef eller tränare framöver. Detta samtidigt som man rent sportsligt är inne i en av de värsta kriserna i klubbens historia. Om inte den värsta. 

Ja, segern mot Tingsryd i tisdags gav arbetsro och ja, de är bara fyra poäng ifrån en topp sex-placering - men samtidigt består Djurgården av en trupp åldrande stjärnor på väg neråt.  Det är en trupp som i hög utsträckning består av vassare namn än spelare.Det är en trupp som osat allt annat än harmoni. Det är en trupp som, förutom i matchen i tisdags, haft en förmåga att rasa ihop vid minsta lilla motgång.

Ett mardrömsläge

Samtidigt har man en ytterst ansträngd ekonomi, som till stor del beror på de misslyckade tränarrekryteringarna, den oväntade degraderingen från SHL - och faktumet att de två säsonger i rad värvat en helt galen mängd spelare under säsongen. Den här säsongen har de dessutom betalat full lön till tre spelare som inte ens ansågs fina nog att få träna med laget som betalar dem lönen. Kort och gott har det mesta gått fel. Så, nu står man här utan pengar, tränare eller framtidstro. Eller en vetskap om vem som ska bli klubbens sportchef framöver.

Kort och gott ett mardrömsläge.

Men det är också nu de verkligen kommer ges chansen att göra rätt. Därför tycker jag inte att det var speciellt dåligt att Hans Särkijärvi inte kom loss. Visst, “Säcken” hade varit ett välbehävligt bollplank till Michael Holmqvist och han hade sannolikt varit en okej korttidslösning. Men han hade också inneburit ytterligare utgifter. Han skulle köpas loss från Visby/Roma och han skulle såklart också ha en skälig lön. Jag tycker Djurgården ska gå en helt annan väg.

Jag tycker de ska låta Michael Holmqvist styra skutan säsongen ut. Visst, risken finns väl att det blir en “Aaro/Falk”-situation - men samtidigt är Djurgården i ett betydligt mer riskfritt läge nu. Dels är den allsvenska kostymen inte lika stor att kliva in i för Holmqvist, och dels ter det sig fullständigt osannolikt att Djurgården är ett bottenlag även när vi summerar säsongen i vår. Jag vet att det var det snacket som, i alla fall delvis, gjorde att de ramlade ur SHL 2022. Men då var det just SHL. Att Djurgården inte ska klara av att åtminstone hålla fyra, fem allsvenska lag bakom sig ser jag helt enkelt inte hända.

Michael Holmqvist är ett billigt och ganska riskfritt alternativ. Skulle han bara orka föra Djurgården till en niondeplats kommer de flesta i klubben vara överens om att skadan gjordes av andra - inte av Holmqvist själv. Skulle det gå bättre än så, ja då är det naturligtvis en bonus. 

Jättebra - till nästa säsong

Men jag ser helt enkelt inte ett behov av att lägga tid och pengar på att plocka in en korttidslösning med #Djurgårdshjärta här och nu. Lägg hellre den tiden och kraften på att omorganisera i klubben. Se till att få rätt personer på plats på sikt i stället. Lägg alla kort på bordet och tala om för de ni vill ha in hur läget är, hur de personerna ska få jobba framöver, hur strategin ser ut för att man åter ska bli ett SHL-lag. Spara de där kronorna som kan läggas på en ny huvudtränare här och nu, på en tränare eller sportchef till nästa säsong i stället.

Drömduon tycks vara Almtunas Robert Kimby och Tony Mårtensson - och det vore såklart två jättebra personer att få in till nästa säsong I den allra bästa av världar. Men fram tills dess att man har en långsiktig lösning på plats tycker jag att Michael Holmqvist kan få sätta sin prägel på laget, rädda det som räddas kan - och se till att hålla Djurgården över vattenytan.

Större mirakel har skett än att Djurgården skulle få ordning på allt och utmana om SHL. Men jag ser egentligen inte någon tränare där ute som är en garant för att lyckas och göra det bättre än Holmqvist. Och framför allt ser jag ingen som är värd “mödan” att röra till allting en gång till. Djurgården får se den här säsongen som förlorad och bortkastad, och utmanar de om en SHL-plats får de se det som en bonus.

Däremot undrar jag om inte K-G Stoppel bör lämna klubben helt och fullt när han kliver av som sportchef. Jag kan inte förstå hur han nämns i snacket som vd/klubbdirektör, när det ända han gjort de senaste två åren är att föra Djurgården åt helt fel håll.

Han har visat handlingskraft - men hur mycket positivt har det egentligen inneburit rent sportsligt?

VECKANS LAG

Målvakt:Antoine Bibeau, AIK (1)

Backar: Simon Åkerström, Tingsryd (3) - Emil Wahlberg, AIK (1)

Forwards: Richard Gynge, AIK (1) - Gustaf Thorell, BIK Karlskoga (1) - Theo Jacobsson, Västervik (1)

14 LAG - 14 TANKAR

AIK: AIK är HockeyAllsvenskans hetaste lag, med sina fem raka vinster. Vilka har nycklarna varit? Dels har Emil Wahlberg kommit in och verkligen stärkt upp backsidan. Men framför allt har man på allvar fått igång sina tänkta nyckelspelare. Målvakterna har varit bra, Richard Gynge har fått igång sitt poänggörande, Gerry Fitzgerald har vaknat, Kristoff Kontos är igång - och så vidare.

Spetsen som AIK har är en av de mest intressanta på pappret, och kan sminka över underliggande siffror som överlag sett ganska svaga ut. Men så fort Gynges, Fitzgeralds och gängets poängproduktion dalar igen (det kommer den göra) kommer AIK få det tufft.

Almtuna: Tony Mårtenssons framtid har varit en snackis på sistone. Såväl Djurgården som Linköping rycker i sportchefen, som i en intervju med Sportbladet under onsdagen bekräftade att han har ett anbud att ta ställning till, till kommande säsong. Det kan ju för all del vara från Almtuna det budet kommit, men det mesta talar ändå för att han lämnar Uppsalaklubben.

Mitt tips är att det är LHC han fått budet av. Djurgården tycks inte vara på det klara med vad de verkligen vill framöver, och frågan är om de redan nu gett anbud till kommande säsong. För Mårtenssons del tror jag också en flytt till LHC skulle passa bättre än en flytt till Djurgården. Det blir, sjukt nog, en mjukare övergång för honom om han går till SHL-klubben Linköping än den allsvenska klubben Djurgården. Det säger en del om vilket läge DIF befinner sig i.

BIK Karlskoga: Jag har gnällt, gnällt och gnällt på BIK Karlskogas stjärnor under hösten. Deras produktion har, på de flesta håll, varit obefintlig. När Gustaf Thorell nu gjort mål i tre raka matcher, efter att ha kommit tillbaka från sin ganska långa skadefrånvaro, gissar jag att alla i och runt laget har dragit flera lättnadens suckar på senare tid.

Thorell är den spelare som ska driva BIK:s offensiv, och med honom i målform blir man ett lag att räkna med.

Björklöven: Björklöven spelade ett högt spel som satsade på Joona Voutilainen och den helt orutinerade Melker Thelin som målvaktspar. Men det har ju gått alldeles strålande. Vuotilainen har varit ligans näst bäste målvakt (efter Waltteri Ignatjew) och Melker Thelin har varit så bra att han nog kommer få spela JVM.

Och det skadar naturligtvis Björklöven.

När Voutilainen nu varit sjuk och Thelin åkt iväg med landslaget har Per Kenttä valt att satsa på HV:s Victor Brattström som målvakt (inlånad sådan, och namngiven sådan) och det blev ju inte direkt jättelyckat. Brattström är en bra målvakt men tycks ha självförtroendet kört i botten efter en mycket prövande höst i HV71, och fortsätter det så är det bara för “Lövens” del att hoppas på att Vuotilainen kan stå rubbet när Thelin är iväg på JVM. Helt plötsligt sitter Per Kenttäs gäng i en smålurig situation.

Brynäs: Jordie Benn har nu spelat fyra matcher och vi har börjat få en allt klarare bild av vad det är för typ av back. Brynäs-supportrarna älskar honom och försöker framhäva honom som att han är en NHL-back, medan många andra försöker hitta bilder och klipp som bevisar motsatsen.

Benn har varit bättre än jag trodde han skulle vara så här tidigt. Han gör fortfarande en del misstag, som säkert kan tillskrivas ovanan på den stora isen, men överlag håller han måttet. Ser vi till hans underliggande siffror är Brynäs väldigt spelförande med kanadensaren på isen. Detta trots att han kommit in i en period där Brynäs överlag haft det ganska tufft.

Det som också varit tydligt så här långt är att det inte är något fel på inställningen eller attityden. Vi får se om han kan hålla den uppe, men hittills har han i alla fall kommit in med helt rätt “mindset”.

Djurgården: Djurgården har ju avhandlats ganska mycket redan, men jag vill också skriva några ord om Arvid Costmar. Costmar är en tidigare ganska stor talang som helt och hållet stannat i utvecklingen, mycket beroende på den skrala speltiden han fått i Linköping. Han skulle ju ha gått ned till HockeyAllsvenskan, till typ Västerås, för något år sedan eller två.

Och ska jag vara ärlig ser jag inte riktigt hur just han ska hjälpa Djurgården ur den här krisen. Han kommer inte ha samma inverkan på laget som Pontus Johansson haft, om man säger så.

Kalmar: Årets “Emil Georgsson-award”, priset som går till den allsvenska sportchef som lyckats med den bästa “okända nordamerikanska värvningen” går till… Daniel Stolt, Kalmar!

Tim Theocharidis fortsätter ösa in poäng och prisades förra veckan som månadens spelare för september/oktober. Det är svårt att argumentera emot det. 25-åringen trendar just nu mot 70 (!) poäng - vilket är nio poäng bättre än Johan Åkermans backrekord på 61 poäng.

Mora: Alexander Suzdalev är en junior som nog var relativt nära JVM-truppen redan ifjol, och som med en bra säsongsstart nog hade varit ganska nära även nu. Den offensivt skillade forwarden har dock inte platsat i AHL-laget Hershey Bears och vänder nu hem till Sverige för att få speltid i Mora.

Jag har inte sett Suzdalev annat än på klipp, och måste säga att han ser grymt spännande ut. Jag tycker det här känns som en bra lösning för Mora, och sett till hur bra Mora är på att utveckla spelare borde det vara en bra lösning även för Suzdalev själv.

En klassisk “Low risk - high reward”-värvning.

Nybro: Nybros sportchef Rasmus Aro fortsätter vara ganska “o-emotionell” när han bryter med den ena spelaren efter den andra. Först försvann Simon Eriksson, en av hjältarna när klubben gick upp i HockeyAllsvenskan. Och nu senast var det Anton Brandhammar som häromdagen fick lämna, efter att ha varit med och spelat upp Nybro i våras.

Eriksson och Brandhammar har inte klarat av att färga i allsvenskan, när de fått speltid, och just eftersom att den nye Tommy Samuelsson egentligen inte har några emotionella band till dem har han inte haft några problem att ställa dem utanför laget. Och sen har Aro tagit det vidare och inte haft några bekymmer med att släppa dem. Jag gillar det! Det är viktigt att en sportchef inte håller sig fast vid spelare för att de har goda minnen ihop.

Dessutom har ju Nybro släppt Adam Ohre nu när Robin Johansson återvänt från sin skada, men det kändes så gott som förutbestämt från början. 

Södertälje: Södertälje har fortsatta problem och ligger nu på en usel tiondeplats. Spelmässigt ser det fortsatt okej ut, men man hittar hela tiden sätt att förlora matcher.

Det är tydligt att man inte vill göra sig av med Magnus Bogren, med all rätt, men för att visa att man ändå gör “någonting” tar man alltså in Nicklas Grossmann som ny assisterande tränare. Det känns verkligen som en klassisk “kolla vi gör något i alla fall”-taktik från sportchef Georgsson. Jag tror knappast det är för att SSK bara haft två i tränarteamet som man inte fått med sig segrar. Tvärtom tycker jag firma Bogren/Zackrisson är ett av de starkaste tränarparen i ligan.

Men Georgsson behövde visa handlingskraft och gjorde det mest “odramatiska” men ändå “signifikanta” draget som han behövde göra.

Tingsryd: Brynäs och Björklöven ser ut som de två givna topplagen, men där bakom slår verkligen alla lag alla. När TAIF gjorde 1-0 mot Djurgården i tisdags var de uppe på topp-sex, med betryggande avstånd ned till botten. Sen vände Djurgården, och hux flux var TAIF nere på nionde plats, bara två poäng före just Djurgården.

Det säger en del om hur tajt tabellen är. Och hur otroligt viktig varenda liten poäng är för de fyra, fem lag som riskerar att hamna i kval. Tingsryd är definitivt ett av de lagen.

Västervik: Västervik är ett av de lag som gått hårdast på en tydlig förstemålvakt. Edvin Olofsson har faktiskt spelat fjärde mest av alla målvakter i serien.

Därför kom det kanske som en liten överraskning att de tog in en ny potentiell förstemålvakt i Cody Porter, som närmast kommer från spel i Finland. Det är ju hopplöst för mig att sitta och recensera värvningen eftersom jag aldrig sett honom spela, men om tanken är att han ska gå in och ta förstaspaden blir det minst sagt en kontrast jämfört med det normala för Olofsson.

Och vad händer med Emil Zetterquist, som ju höll nollan mot Björklöven i tisdags när Olofsson saknades? Blir han tredjemålvakt nu? Hamnar han i HockeyEttan?

Västerås: Man får ändå säga att Niklas Johansson fått en bra träffprocent på de värvningar han gjort under säsongen.Elias Pettersson och Carl Jakobsson kom in och gjorde succé direkt, och nu har även Trevor Mingoia vaknat till liv. Den senaste veckan har han gjort tre poäng på tre matcher, och jag tycker man redan nu kan se att han kommer göra Västerås till ett farligare lag den här säsongen.

Östersund: Östersund ligger nu sist i HockeyAllsvenskan, efter en dryg fjärdedel av säsongen. Är det rimligt att det är där de kommer hamna när säsongen är slut, också?

Jag är rädd för att de åtminstone kommer hamna i kval.

Som känslan är nu är Västervik och Östersund de två svagaste lagen. Ser vi till underliggande siffror kan även AIK, i viss mån Almtuna och även Tingsryd ligga risigt till. AIK kan vi räkna bort, de har en för bra buffert. Almtuna tycker jag har ett lite för bra lag för att kvala. Tingsryd är, som jag var inne på tidigare, en kandidat. Och sen får vi väl se om Kalmars ras kommer.

Men mitt stalltips är: Östersund vs Västervik.