Måns Karlsson: Pressade tränare i HockeyAllsvenskan - de kan ta över

Dessutom i veckans “HA med Måns Karlsson”:

• Spelarna Brynäs borde ringa: “Ta in på korttidskontrakt”
• Kan han bli nästa målvakt i SHL? Detaljen som talar emot.
• SSK-värvningens tidigare cancerbesked.
• Kan Västerås utmana giganterna?
• Veckans lag.
• Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}

Vilka tränare hänger egentligen löst i HockeyAllsvenskan? Jag tror Nichlas Falk kan vara en sådan. Jag tror faktiskt Anton Blomqvist kan vara en sådan. Dennis Hall har ju haft en blytung start och där måste poängen börja ramla in om inte han också ska hänga löst. Behöver Djurgården förändra, och få in en ny huvudtränare i stället för Johan Garpenlöv? Södertälje har ju haft en svag poängskörd och jag hör röster som vill byta ut Magnus Bogren.

Personligen tycker jag BIK Karlskoga ska hålla fast vid Hall och Södertälje bör behålla Bogren. Men de övriga finns det helt klart case att byta ut om inte poängen eller spelet börjar komma igång. Men frågan är vad det finns för tränare som skulle kunna kliva in och ta ett huvudtränarjobb i HockeyAllsvenskan? 

Jag har här listat 17 mer eller mindre troliga kandidater. Notera att jag i första hand inte gått på sådana som redan jobbar som assisterande tränare i en klubb, utan att det i första hand handlar om tränare som kommer in utifrån. Notera också att det handlar om tränare som i första hand inte har ett annat tränaruppdrag nu (med några undantag) utan som skulle kunna kliva in utan att hoppa av ett annat tränarjobb. Jag höll mig också till svenska tränare.

Det finns inte direkt en uppsjö av intressanta tränarnamn där ute - så supportrar som skriker om tränares avgång ska nog ha det i åtanke, också… För om vi säger så här: Man fick gräva djupt för att hitta namn som lockar ens lite… Om det kommer sparkas tränare så kommer det vara lätt att gå till de assisterande, för att låta dem ta över. Eller så får man gå efter några klubbprofiler som varit långt ned i seriesystemet och coachat, exempelvis. 

Borde vara högaktuella

Håkan Åhlund, klubblös (Senaste tränaruppdrag: AIK, 2021)

Håkan Åhlund är såklart ett ytterst aktuellt namn för de allsvenska klubbar som eventuellt jagar ny tränare under säsongen. Han var på gång in i Västerås redan förra säsongen och verkar helt klart vara sugen på att komma in i hockeysvängen igen.

Åhlund är en tränare som överpresterat med “mindre” klubbar och skulle säkert kunna göra det bra i en mindre klubb även nu. Jag ser ju inte honom som ett klockrent namn för exempelvis Djurgården. I alla fall inte på lång sikt.

Fredrik Söderström, Expert i TV4 (Senaste tränaruppdrag: Olten, 2021)

Fredrik Söderström har gjort det bra i HockeyAllsvenskan, i Norge och i Schweiz. Han hade Oskarshamn i sex år innan Björn Hellkvist gästspelade en säsong, innan just Åhlund tog över och förde upp dem till SHL direkt. 

Söderström gör ett ypperligt jobb i TV4 och tycks trivas bra där, men jag tror knappast han tänker sig att han skulle ha haft sitt sista tränaruppdrag vid 44 års ålder. Den idag 46-årige profilen borde ha mer att ge på tränarbänken. Han kan HockeyAllsvenskan extremt bra, och skulle vara en drömrekrytering för många.

Söderström nämns ju också, förstås, som ett alternativ för Leksand i SHL.

Niklas Sundblad, klubblös (Senaste tränaruppdrag: Bolzano, 2023)

Det kanske mest intressanta namnet. Niklas Sundblad fick sparken från Bolzano efter tre matcher, och står nu utan hockeyjobb. Han har faktiskt aldrig coachat i HockeyAllsvenskan, men har massor med erfarenhet från Tyskland i första hand. Han har även coachat Örebro, och nu senast alltså i Italien.

En tränare som jag tror skulle kunna funka i en större klubb. Kanske framför allt i AIK, där han ju spelat i ett par sejourer också. Han har som sagt aldrig tränat i HockeyAllsvenskan - men han gjorde fyra matcher som spelare i ligan 2008/2009. I AIK.

Något mindre aktuella

Peter Popovic, klubblös (Senast: ZSC, 2022) 

Det går ju sisådär för de som varit i diverse förbundskaptensroller på sistone. Rikard Grönborg är väl undantaget. Peter Popovic har inte lyckats speciellt bra som huvudtränare genom åren, men han har ändå coachmeriter som borde locka allsvenska klubbar. Han har exempelvis varit med och vunnit tre VM-guld. Han har också varit i storklubbar som ZSC och Färjestad. Huvudtränare har han emellertid inte varit sedan tiden i SSK, 2009 till 2011.

Det vore i alla fall kul att se “Poppe” i båset igen.

Per Ljusteräng, klubblös (Senast: Boden, 2023)

Frispråkige Per Ljusteräng har ingen rolig allsvensk tränarkarriär. Han fick sparken redan efter tio matcher som huvudansvarig för Tingsryd för fem år sedan. Han har också varit med och åkt ur med Borås. Främst känner vi Ljusteräng som en HockeyEttan-coach, och där har han varit i en mängd klubbar. Ljusteräng kanske inte är en långsiktig lösning på allsvensk nivå, men han är klubblös och har sannolikt väldigt bra koll på de här klubbarna som ligger i botten av allsvenskan i alla fall. Jag kan lätt se honom i exempelvis Västerviks bås.

Kommer senast från en kort sejour i Boden, men tycks nu inte ha något tränaruppdrag.

Tommy Sjödin, rådgivare Brynäs (Senast: Graz, 2022)

Tommy Sjödin gjorde det faktiskt helt okej som huvudtränare i Brynäs. Sedan Tomas Berglund lämnade 2017 har ingen Brynästränare haft ett bättre poängsnitt än Sjödin. Trots det fick han sparken efter ungefär ett år vid rodret. Sedan dess har han varit assisterande tränare i Timrå, Olten och Graz, tränare för Brynäs J18-lag och scout för St. Louis. Idag jobbar han som rådgivare för Brynäs och sitter i deras sportråd - men jag har svårt att se att de skulle stoppa honom om han fick ett huvudtränaruppdrag.

58-åringen har också varit headcoach i HockeyEttan och HockeyTvåan, och skulle nog kunna funka ganska bra som coach på allsvensk nivå. Han skulle också kunna ta med sig underskattade Janne Larsson som assisterande.

Lars Ivarsson, assisterande tränare Herning

Lars Ivarsson har faktiskt ett tränarjobb redan nu, men han känns överkvalificerad för att vara assisterande tränare i Danmark. 60-åringen har ju massor med tränarerfarenhet, både i SHL och HockeyAllsvenskan, och på allsvensk nivå har han varit huvudtränare. Även om det var drygt tio år sedan.

Han kan HockeyAllsvenskan och skulle absolut kunna kliva in med kort varsel och hjälpa till att sätta ett försvarsspel någonstans. 

Johan Åkerman, klubblös (Senast: HV71, 2023) 

Johan Åkerman fick sparken från HV71 efter inte ens en hel säsong som assisterande tränare. Men vi får inte glömma att han var uppskattad i Linköping, och var med och räddade kvar laget i SHL under turbulenta säsongen 20/21. Men huvudtränarerfarenheten är tunn. Det ska sägas, och det talar såklart emot honom.

Johan Åkerman är en av HockeyAllsvenskans bästa spelare någonsin, och det vore kul att se vad han kunde göra i rollen som coach. En tränare jag skulle kunna höra av mig till om jag var klubbchef och funderade på ett coachbyte.

Tobias Johansson, norska landslaget

Mer eller mindre okänd i Sverige, där Johansson mestadels jobbat med juniorhockey i allmänhet och i Frölunda i synnerhet. Häromåret blev han, högst oväntat, norsk förbundskapten.

Norge har som bekant pausat sin landslagsverksamhet av ekonomiska skäl. Kanske kan de dra in lite pengar genom att hyra ut sin förbundskapten i några månader? Tobias Johansson har som sagt ytterst begränsad erfarenhet, men han är ändå ett spännande namn som nog inte skulle göra bort sig på en allsvensk tränarbänk.

Daniel Eriksson, klubblös (Senast: Linköping, 2021)

Daniel Eriksson var ju han som tog över LHC tillsammans med nyss nämnde Johan Åkerman, efter att Bert Robertsson fått sparken. Eriksson var sedan på väg in hos storebror Joakims Djurgården - men det blev det inget av. I stället har Eriksson faktiskt helt lämnat ishockeyn sedan den där tiden i Linköping.

41-åringen har jobbat med juniorer, han har varit head coach i SHL och HockeyEttan och assisterande tränare i HockeyAllsvenskan. Att han helt tycks ha försvunnit från hockeyklubbarnas radar förvånar mig lite. Han borde vara intressant för allsvenska klubbar.

Per-Erik Johnsson, klubblös (Senast: Forshaga, 2023)

Brandmannen som alltid kommer in och släcker bränder även i hockeyvärlden. Perra Johnsson är paniklösningen som nästan alltid lyckas. Den tvåfaldige svenske mästaren har gjort det till sin grej att komma in i lag under säsong, och nu senast var det värmländska Forshaga som fick ta del av 64-åringens kunskaper.

Den evige räddaren i nöden har dock inte haft ett jobb på elitnivå sedan han hoppade in i Oskarshamn säsongen 19/20, och senast han var med från start en säsong var i Leksand 16/17. Men när en klubb sparkar en tränare kommer Perra alltid nämnas som ett alternativ, till den dagen han själv säger att han lagt tränartavlan på hyllan.

Långskott

Mikael Chrintz-Gath, danska landslaget

Mikael Gath har som sagt redan ett tränarjobb. Men om något av söderlagen skulle byta coach kanske det skulle gå att kombinera under en kort period, mot slutet av säsongen? Mikael Gath har varit en av HockeyAllsvenskans bästa tränare de senaste fem åren - och en drömrekrytering för ett lag i kross.

Men han är, som sagt, ett långskott.

Pär Johansson, spelarutvecklare/Scout Dallas Stars

En person jag hört extremt mycket gott om. Johansson har dock tagit ett steg bort från coachandet, efter att tidigare haft huvudansvaret i Odense och senare jobbat i såväl Mora, Frölunda och HV71. Nu har han fått en fin roll i Dallas Stars - men kanske skulle han kunna hoppa in och ta en coachroll under en kortare period i alla fall?

42-åringen gjorde ett kortare gästspel i HV71 2021, när de åkte ur alltså, men i övrigt har han inte varit med och coachat ett klubblag sedan han lämnade Frölunda 2018. Han har dock varit inne och hjälpt tidigare nämnda Tobias Johansson i det norska landslaget.

Men visst borde det ske en mer långvarig comeback i båset någon gång? jag tror han skulle funka perfekt i en underpresterande klubb. Men det är tydligt att han brinner mer för att utveckla spelare än att coacha ett lag.

Patrik Ross, klubblös (Senast: Rögle, 2018)

Patrik Ross har inte haft ett tränarjobb sedan han var assisterande i Rögle för fem år sedan, men han har hållit sig kvar inom ishockeyvärlden ändå. Dels som expert i SVT, men nu senast som sportchef i Troja/Ljungby. Det jobbet lämnade han efter knappt ett år, då han tyckte att pendlingen blev för tuff. Så skulle det kunna bli nu med, men under en kortare tidsperiod kanske det ändå skulle gå att få ihop?

53-åringen skulle kunna funka som en kortsiktig tränarlösning.

Dennis Bozic, Södertäljes juniorverksamhet (Senast: Södertälje, 2022)

Dennis Bozic är bara 33 år men har varit huvudtränare i såväl danska ligan som i HockeyAllsvenskan. Hans år som coach i Södertälje var delvis stormiga, men bara faktumet att han har erfarenhet av att ha tränat på den här nivån hjälper honom naturligtvis. Nu jobbar han med SSK:s juniorverksamhet och har också hjälpt sin gamle SSK-kompis Ulf Lundberg i Damkronorna.

Bozic har inte övertygat som huvudtränare, men hans ålder gör att jag definitivt inte vill räkna bort honom. Han är ett spännande namn för ett allsvenskt jobb -om än ett långskott.

Pär Torstensson, Västerviks J18

En doldis som trots allt haft huvudtränaruppdrag i Österrike, Norge och Rumänien. Idag jobbar han för Västerviks juniorverksamhet, och det är väl förmodligen så att det bara är just i Västervik han är aktuell att ta över som huvudtränare. 

Leif Strömberg, klubblös (Senast: Krefeld Pinguine, 2022)

Det är klart “Strumpan" ska med här! Profilen har inte verkat i Sverige sedan 2019. Därefter har han haft två korta och misslyckade utlandssejourer, i Rumänien respektive Tyskland. 

Men “Strumpan” är “Strumpan”. Han är erfaren som få. Och vem vet, kanske hör någon allsvensk klubb av sig?

VECKANS LAG

Målvakt: Jonathan Stålberg, Kalmar (1)

Backar: Simon Åkerström, Tingsryd (2), Jimmie Jansson Lorek, Västerås (1)

Forwards: Elliot Ekmark, Almtuna (2), Tyler Kelleher, Brynäs (1), Carl Jakobsson, Västerås (1)

14 LAG - 14 TANKAR 

Almtuna: Att Oskar Asplund inte fick spela JVM ifjol var något av en skandal. Jag får känslan att det var negativt för honom att han spelade i Almtuna. Det var lättare att plocka ut exempelvis en underårig Calle Odelius, trots att han då inte platsade i Djurgården, i stället för Oskar Asplund som gjorde en av de bästa säsongerna vi sett en juniorback göra i HockeyAllsvenskan.

Tiden i Oskarshamn har dock inte varit bra för Asplund, som nu är tillbaka i Almtuna igen. Och helt plötsligt har Uppsalalaget en backsida som jag definitivt skulle sätta på den övre halvan av de allsvenska backsidorna. Och förhoppningsvis innebär det här att man inte behöver spela Marcus Karlström 25 till 27 minuter varje match, heller. Mot Nybro spelade han knappt 19. Tidigare hade han som minst spelat 24:02 (!) under en match.

Almtuna ser mer och mer ut att ha det bästa laget av “småklubbarna”.

AIK: Vissa kanske reagerade på att jag hade med Anton Blomqvist som en “pressad” tränare. Faktum är ju att AIK rent poängmässigt varit ungefär så bra som jag hade trott. De är ett mittenlag och lär hamna på platserna 7-10.

Problemet är bara att de underliggande siffrorna fortsatt är svaga. AIK har sämst defensiv av samtliga, enligt vissa tunga statistiska uträkningar. Dessutom har man ingen stabilitet, vare sig från match till match eller inom matcherna. Det är därför man kan tappa 3-0 till 3-8, exempelvis. Därför tycker jag ändå att det finns anledning att ifrågasätta Anton Blomqvist. Nu när AIK har två nyckelpjäser, Tom Hedberg och Branden Troock, borta finns risken också att lagets brister blir smärtsamt uppenbara. Anton Blomqvist behöver nog få ordning på saker och ting den kommande månaden, annars finns det anledning att fundera över hans framtid.

BIK Karlskoga: Spelmässigt gör BIK det fortsatt bra och precis allting tyder på att de kommer klättra från jumboplatsen och i alla fall bli ett mittenlag. Jag utesluter inte att de blir topp-sex.

Men det finns en enkel anledning till varför de ligger där de ligger:

Jesper Norbäck, Kalle Jellvert, Mikkel Öby-Olsen, Gustaf Thorell, Eskild Bakke Olsen, Albin Eriksson. Där har ni potentiella spetsspelare i BIK Karlskoga som fortfarande står på noll mål. Det är smått osannolikt. Gustaf Franzén och Filip Sveningsson har gjort ett mål vardera.

De enda forwards som man kan säga har motsvarat förväntningarna är väl Hampus Plato och min favorit: Theodor Pistek.

Björklöven: Efter en tuff säsongsstart hade jag i min text förra veckan Viljami Juusola som en spelare som kunde må bra av att få spela en större roll i en mindre klubb. Då fick han plötsligt spela mellan 18 och 19 minuter i de två matcherna den senaste veckan - och levererade 1+1 mot Nybro.

Välbehövligt för den unge finländaren.

Brynäs: Jordie Benn kommer förvisso in och stabiliserar backsidan. Välbehövligt, kan man säga. Framåt fortsätter Brynäs vräka in mål och man har gjort minst fem mål i alla matcher utom två. Men nu har man såväl Greg Scott som Linus Ölund på skadelistan en stund framöver, och även om man har en stark forwardsbredd är jag övertygad om att skadorna snart kommer börja bli kännbara för Brynäs del.

Det finns ett par Brynäsprofiler på marknaden, som exempelvis Adam Brodecki och Sebastian Wännström. Frågan är om Johan Alcén ska lyfta luren till någon av dem och erbjuda ett korttidskontrakt fram tills dess att Ölund och/eller Scott är tillbaka igen? Och sen får man därefter fatta beslut om spelaren i fråga blir kvar hela säsongen. För faktum är att Brynäs egentligen bara är en forwardsskada från att ha en riktigt tunn forwardssida. Det må låta alarmistiskt - men så är faktiskt fallet.

Djurgården: Djurgården är HockeyAllsvenskans stora fiaskolag så här långt. De påminner lite om AIK i aspekten att deras nivå skiljer sig extremt mycket mellan varje match men också under matcherna. Det tyder på ett strukturproblem. Ja, de har skador men de har inte skador som ska ursäkta att de släpper in sex eller sju mål i matcherna.

Apropå insläppta mål: Jag kan inte riktigt förstå varför man ställde Viktor Andrén i mål mot Brynäs borta för en vecka sedan. Andrén ska inte ensamt beskyllas för förlusten, men jag inbillar mig att det kan kännas olustigt att stå i en arena där han mer eller mindre genomgått ett hockeymässigt trauma några år tidigare. Andrén har ju flera gånger berättat om hur mycket den tunga tiden i Brynäs påverkat honom som person och målvakt. Hade det inte varit läge att ställa Hugo Hävelid då?

Kalmar: De senaste åren har vi sett ett gäng tidigare HockeyEttan-målvakter imponera i HockeyAllsvenskan och ganska snabbt få ett SHL-kontrakt - och ganska snabbt imponera även där. De tydligaste exemplen på senare år är väl Tim Juel och Arvid Söderblom.

Kan Jonathan Stålberg bli nästa målvakt i den kategorin? Han har alldeles uppenbart kvalitéer och håller gott och väl också i HockeyAllsvenskan. Men det finns ett par grejer som talar emot att han får SHL-kontrakt, och den största faktorn är hans ålder. Han är 26 år och gör nu hockeyallsvensk debut. Ska vi jämföra med Tim Juel, som verkligen ansågs vara en late-bloomer, så var han 25. Han gjorde dessutom två år i HockeyAllsvenskan och får väl anses ha varit bättre då än Ståhlberg varit nu. Därför lär det dröja ytterligare ett par år innan Ståhlberg anses vara SHL-redo - om han inte spikar igen fullständigt den här säsongen.

Jag tror han får svårt att nå hela vägen till SHL - även om han kanske är den “troligaste” av dessa långvariga HockeyEttan-målvakter att nå dit.

Mora: Förra veckan skrev jag om Johan Persson ganska sega målskyttestart, med endast två mål de inledande åtta matcherna. Men för ett år sedan tog det tolv matcher för honom att nå två mål.

Nu är Persson uppe på tre mål efter elva matcher - och han ligger alltjämt före fjolårets produktion. Men det är nu det måste lossna om han ska nå upp i de där 30 målen igen. Från match tolv och framåt gjorde han nämligen 29 mål. Han hade en period på sex matcher då han gjorde sex mål. Kan Persson hitta samma formtopp igen?

Nybro: Hugo Fransson kallades upp till HV71 och var med om den fruktansvärda 0-8-matchen mot Malmö. Tyvärr tror jag HV är en allt annat än harmonisk miljö att vara i för Nybros succéback nu. HV hoppas förmodligen på samma utväxling som de fick på Victor Sjöholm ifjol, efter hans inledande utlåning till Södertälje, men jag hoppas HV skickar ned Fransson till Nybro igen. I synnerhet sen när Kaski kommer tillbaka. Han är nog inte redo att gå in på sex backar i SHL ännu - men i HockeyAllsvenskan håller han hög, hög klass. För Nybros och Franssons egen skull hoppas jag han får fortsätta växa och fortsätta imponera lite i skymundan i ett harmoniskt Nybro med Tommy Samuelsson som grym mentor och tränare - snarare än försöka prestera i Cirkus HV71.

Södertälje: Södertälje värvar Stelio Mattheos och Emil Georgsson har med all önskvärd tydlighet visat att han inte är nöjd med lagets start, även om de underliggande siffrorna ser strålande ut.

Matheos har en intressant livshistoria. Den kanadensiske forwarden, draftad i tredje rundan av Carolina Hurricanes 2017, svarade för imponerande 96 poäng för Brandon Wheat Kings i WHL:s grundserie innan han avslutade säsongen 2018/2019 med att vinna Calder Cup med Charlotte Checkers. Då fick han ett besked som omkullkastade allt.

20-åringen hade drabbats av testikelcancer och tvingades genomgå cellgiftsbehandlingar för att bli kvitt sjukdomen. Just när han stod på randen till att till och med kunna bli en NHL-spelare. Sedan dess har karriären gått i stå, och det är svårt att veta vilken spelare det faktiskt är Södertälje får in nu. Georgsson sade att det var en billig värvning - och det är nog tur det. De senaste årens produktion i AHL vittnar inte direkt om att 24-årige Mattheos är en given succé. Men helt klart en chansning värd att göra.

Tingsryd: Man kan lugnt säga att Tingsryds seger mot Mora i måndags var direkt nödvändig för hela deras säsong. En ny förlust där hade inneburit kris. Varken mer eller mindre.

Tomas Rydén stod för en briljant match och en av säsongens bästa räddningar, och fick med rätta epitetet “matchvinnare”. Men faktum är att TAIF stod upp väldigt bra rent spelmässigt också. Det var en jämn match, trots att de var formsvagast i ligan och att de mötte ligans formstarkaste lag. En sådan där seger kan vända en hel säsong.

Västervik: Till slut hittade Djurgården en lösning för Ludvig Hedström. I alla fall på kort sikt. Det känns perfekt att Hedström nu får matchning i Västervik i stället. Han behöver dem - och de behöver honom.

Alex Cotton blev däremot inte långvarig i klubben. Redan efter sju matcher skeppades kanadensaren till Slovakien. Märkligt, tycker jag. Jag tycker att han absolut höll måttet i HockeyAllsvenskan, och det är långt ifrån givet att Hedström kliver in och kan ersätta honom. Sannolikt är den unge djurgårdaren dock billigare, och det kan betyda minst lika mycket för Västervik…

Västerås: Carl Jakobsson har kommit in och gjort braksuccé, med 3+1 på tre matcher. Alla mål har dessutom kommit i lika styrka - och helt plötsligt har Västerås fyra enheter som alla kan producera. Och då har ändå inte Trevor Mingoia debuterat ännu…

Seglar Västerås upp som den främsta utmanaren till Brynäs och Björklöven? Ja, om någon av målvakterna prickar formen vid rätt tillfälle börjar det mer och mer kännas så. Jag är dock inte helt såld på målvaktssidan ännu.

Östersund: Östersund tuggar på och är jobbiga att möta. Framför allt har de varit bra mot “storlagen” Djurgården och Brynäs. Är det en slump - eller passar det bättre för dem att spela mot lag som förväntas vara spelförande? Vi får ikväll ett bevis för om det är en slump eller om det ligger något i det, när de möter Björklöven på bortaplan.

De har redan slagit Djurgården och de kunde absolut ha fått med sig en eller flera poäng också mot Brynäs. Kan de störa Björklöven också, ja då har vi en trend.

FOTNOT:Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.

TV: Därför är Djurgårdens PP så uselt