Måns Karlsson om Oskarshamn: Trots succén - det var det viktigaste beskedet

Utropstecknet: “Vansinnigt viktigt besked” “Slarvade bort en riktigt bra chans” “Framstår mer och mer som en av SHL:s bästa” Hur länge till kan hans succé fortsätta? Där stack man ut - bara Färjestad har varit bättre. Pekar ut flera stjärnvärvningar: Poängkung och SHL-rivalens toppback. Oskarshamn såg ut att gå mot en topp sex-plats och hade allting i egna händer men orkade inte riktigt hela vägen utan fick nöja sig med en åttondelsfinalsfinalplats. Där förlorade de efter en jätterysare mot Luleå, och trots en succéartad grundserie gick de inte lika långt som i slutspelet för ett år sedan. Hur ska vi summera säsongen? Och varför gick det som det gick? Vad händer framöver? Det ska Måns Karlsson försöka ta reda på med hjälp av sju kategorier, och en frågeställning kring hur framtiden ser ut. {{ PAYWALL LIMIT }} MÅLVAKTERNA Oskarshamn var ett av blott fyra lag som hade samma målvaktspar som förra säsongen. gick in i förra säsongen som en ganska tydlig etta, men blev förbikörd av . Ser vi till 2022 var Cannata kanske rent av SHL:s sämsta målvakt, statistiskt, medan Juel tog steg för steg för steg. Den här säsongen var det ungefär samma visa. Cannata blandade och gav, medan Juel etablerade sig som en toppmålvakt i hela serien. Det som verkligen sticker ut med Juel är hur man så tydligt ser att han verkligen blir bättre hela tiden. Jag tycker det var samma sak när han var nere i BIK Karlskoga. Juel gjorde en helt okej start på säsongen, men framför allt tog han ju ett jättekliv efter nyår. Från den första januari hade han, på 20 matcher, imponerande 93,15 i räddningsprocent. I synnerhet när Joe Cannata var skadad klev Juel fram med en enorm pondus, och visade med eftertryck att han är redo att vara förstemålvakt i SHL på riktigt. Han är en spelare att satsa på över tid. Faktum är att det bara var , Juels kompanjon i Timrå nästa säsong, som spelade mer än Oskarshamnsmålvakten från den första januari och framåt. I vanlig ordning släppte Oskarshamn till väldigt många målchanser, men trots det hade laget näst bäst räddningsprocent av alla. Bara ramstarka Växjö var bättre. I lika styrka var Tim Juel till och med bäst av alla målvakter som spelade minst tio matcher. Han var snäppet vassare än Honken Trophy-vinnaren . Det var, med all rätt, extremt mycket fokus på Oskarshamns enorma offensiv. Men utan Tim Juel hade IKO aldrig varit ett lag som in i det sista slogs om en topp fyra-placering. UTROPSTECKNET . . . . . . Och nu också . Toppspelarna som lämnat Oskarshamn för att gå till seriekonkurrenter har varit många. Just på den fronten har det ändå märkts att man inte varit lika attraktiva att spela i under en längre tid. Och för att man ska kunna ta nästa steg och faktiskt hålla sig kvar på en slutspelsplats över tid behöver man naturligtvis hitta ett sätt att locka kvar de spelarna som blir kvar i SHL. Det går ju inte att att kräva att Oskarshamn ska vinna när det kommer NHL-klubbar eller schweiziska klubbar och viftar med kontrakt och sedelbuntar, men det är ett problem att förlora sina bästa spelare till direkta rivaler. Därför var det ett vansinnigt viktigt besked som kom i december: stannar i Oskarshamn. Sannolikt för resten av karriären. Karlkvist, född 1992, skrev nämligen på ett nytt kontrakt till 2028. Visst kan han säkert ta någon av de säsongerna i Schweiz, om han fortsätter så här, men det ska extremt mycket till för att vi ska se “Karla" i någon annan svensk klubb. Åtminstone om Oskarshamn håller sig kvar i ligan de kommande fem säsongerna. Vilket de ju sannerligen gett dem själv förutsättningar för att göra. Det är precis den där typen av stomspelare som IKO behöver ha för att kunna bli att räkna med över tid. Det kommer inte räcka hur länge som helst att stomspelarna huserar i de lägre kedjorna och backparen, och att spetsen så gott som behöver bytas ut varje säsong. Jag skrev i min analys inför säsongen att det skulle vara omöjligt för Karlkvist att göra 26 mål en säsong till, och att snarare hälften vore rimligt sett till hans bisarra skottprocent förra säsongen (drygt 27). Men han var nära att lyckas. Karlkvist gjorde 23 mål och hade 17,69 i skottprocent. Skottprocenten var femte högst. Dessutom ökade han ju på sin poängskörd från 52 till 61. Det som verkligen stack ut med Karlkvist i år var ju hans passningar. Efter att tidigare ha setts främst som en snajper gjorde han mängder med dröm-assist den här säsongen. Dessutom gjorde han ju sex assist i en och samma match. Tangerat rekord! Och med historiken av att tappa sina bästa spelare är det ju också ett utropstecken, på samma tema, att man enligt gjort klart med hemmasonen - på ett sexårskontrakt. Chanserna att Karlkvist och Engsund ska vara lika bra som de är nu om fem, sex år får beskrivas som små - men om det var långtidsavtal som krävdes för att få pennan på pappret var det helt rätt att göra det. Det är precis den typen av kärnspelare Oskarshamn behöver. BESVIKELSEN När Oskarshamn runt jul låg på kvalplats trodde jag inte att jag, tre månader senare, skulle sitta och känna att man nog bör vara lite besvikna över att inte ens gå till kvartsfinal. Men set till hur galet bra Oskarshamn var under januari och februari, sett till att de verkligen hade hugg på fjärdeplatsen och sett till att de hade en kvartsfinalplats i sina egna händer inför sista omgången så är det ändå en besvikelse att de inte knöt ihop säcken. De hade en period där de gjorde mål på precis allt, och sådant tenderar att jämna ut sig i slutändan. Att man därefter hade tre raka matcher utan ett enda mål var därför ganska rimligt. Men i det läget av säsongen hade de, så här med facit i hand, nog inte råd med det. Och det säger jag, trots att de ända in till sista omgången hade en topp sex-placering i egna händer. Allt som krävdes var en seger mot HV71, som inte hade något att spela för. Men det blev förlust med 4-1 på hemmaplan, en sjundeplats och ett uttåg i åttondelsfinalen. Oskarshamn hade sannolikt ingen möjlighet att gå hela vägen och slåss om en SM-final, men sett till att man ifjol ändå gick till kvartsfinal och där verkligen pressade Rögle, känns det bittert att man slarvade bort en så bra chans att göra något riktigt, riktigt bra. Nu säger jag det som jag sagt ett par gånger tidigare, och som jag trodde jag blivit för smart för att säga igen: En bättre chans att göra något riktigt bra är det inte säkert att IKO kommer få igen. COACHERNA Martin Filander stod stadigt i Oskarshamnsbåset, men fick till den här säsongen se sig om efter nya assisterande tränare. Både Mattias Tjärnqvist och Jeff Jakobs lämnade klubben, och ersättarna Mikael Holmqvist och Christoffer Norgren kändes inte direkt som givna succéer. Men när vi nu summerar säsongen kan vi konstatera att det där bytet gick smärtfritt. Oskarshamn fortsatte spela samma sorts ishockey och backarna fortsatte utvecklas lika mycket som de gjorde under den så hyllade Jeff Jakobs vakande öga. Kort och gott kan man slå fast att Martin Filander verkligen är den stora nyckeln till att IKO ska fortsätta utvecklas. Så länge han är kvar, så länge han är den som bestämmer, kommer de bli att räkna med. Han fick ut precis max av det lag han hade till sitt förfogande den här säsongen också. Även om det ju såklart fanns chans till en ännu bättre placering och ett ännu längre slutspel går det ju egentligen inte att kräva mer än en sjundeplats för Oskarshamn. Man gjorde trots allt sin bästa säsong någonsin. Filander utvecklade också sitt något “komplicerade” spel från egen zon ytterligare, och även om det kostade en del mål bakåt var i alla fall känslan utifrån att man kändes lite mer rejäla och homogena i egen zon, jämfört med tidigare säsonger. Man går inte bara framåt poängmässigt, utan även spelmässigt, år för år. Jag vill även lyfta fram Mikael Sandberg, som mer och mer framstår som en av SHL:s bästa målvaktstränare. Det viktigaste beskedet klubben kunde få var i alla fall att man klarade sig även utan Jeff Jakobs och Mattias Tjärnqvist. SPORTCHEFEN Det fanns en tydlig skillnad i hur Thomas Fröberg jobbade den här säsongen. Medan han tidigare fick leta i lägre divisioner, plocka andrahandssorteringar eller syssla med lite obskyra halvchansningar, kunde han nu verkligen plocka spelare från en högre hylla. Det började litegrann redan inför förra säsongen, med Zohornabröderna, men i år tittade han ytterligare ett hyllplan upp. sågs för något år sedan som en blivande NHL-back. var den kanske största värvning man någonsin gjort. var en VM-spelare för Tjeckien, och en forward av högt internationellt snitt. Jag skrev i min analys inför säsongen att Antti Suomela givetvis var den givna förstacentern, men att Fredrik Olofsson var “omöjlig att ersätta”. Då menade jag dels som individ, men också som den där perfekta länken mellan Patrik Karlkvist och . Tji fick jag. Thomas Fröberg lyckades ersätta en av SHL:s bästa spelare förra säsongen med en av SHL:s bästa spelare på…ja, hela 2000-talet. Och värvningen av den något mer svårlästa gjorde ju att Oskarshamn även den här säsongen hade SHL:s absolut bästa förstakedja. Thomas Fröberg lyckades i princip med allting den här gången också. Juuso Riikola kändes som en liten besvikelse inledningsvis, men spelade upp sig allt eftersom. Han imponerade verkligen när han fick Rasmus Bengtsson, ett annat Fröberg-fynd, vid sin sida. Bengtsson platsade inte i HV71, men snittade mest istid av samtliga backar i Oskarshamn. Snacka om scenförändring. De nyförvärv som inte lyckades var väl , men det berodde till stor del på grund av skada, och . Powell var på intet sätt en flopp, men jag hade förväntat mig lite mer av honom baserat på det jag såg av honom i HockeyAllsvenskan. Överlag lyckades nog Thomas Fröberg baske mig bäst av alla sportchefer. I år igen. Oskarshamn gjorde inte flest nyförvärv, men slår vi ihop alla nyförvärv som gjordes inför säsongen fanns det ingen klubb som lyckades bättre om vi ser till hur många poäng spelarna gjorde i sin nya klubb. Fröbergs värvningar gjorde en bit över 200 poäng i SHL. Men hur länge kan han fortsätta att lasta in succé efter succé? SNACKISEN var ett av förra säsongens stora Thomas Fröberg-fynd. Han värvades in från ECHL och gjorde succé, sett till förväntningarna, och gjorde 23 poäng på 51 matcher. Den här säsongen blev tuffare för Quenneville. IKO blev mer ett “forwardsdrivet” lag i powerplay och backen fick kritik för sin defensiv. Efter att ha petats gick han ut och var redigt förbannad, och petades då ytterligare. Det snackades om att han var “rökt” i Oskarshamn och att det bara var en tidsfråga innan han skulle lämna klubben. – Martin (Filander) tycker att det finns problem i mitt defensiva spel… och, uppenbarligen, att laget är bättre utan mig i laguppställningen. – Jag är extremt besviken. Vi har runt 30 procent i powerplay, etta i ligan, och nu blir jag bortplockad. Jag ska vara uppriktig – det är ett slag i ansiktet, dundrade han i Men man rökte fredspipa. Quenneville bad om ursäkt och började sedan spela mycket bättre. I slutet av januari kom sedan beskedet att han förlängt sitt kontrakt med Oskarshamn, och blir kvar till 2025. Så löser man en situation på ett snyggt sätt. Nu får Oskarshamn behålla sin nyckelback i två år till. Och Quenneville? Han får fortsätta lira powerplay med Patrik Karlkvist. Sämre kan man ju ha det. DET STATISTISKA Oskarshamn låg i botten fram till nyår. Men från den första januari var man SHL:s näst bästa lag. Bara serievinnarna Växjö var bättre. IKO snittade 1,78 poäng per match. En siffra som skulle ge en poängskörd på 92-93 poäng över en hel säsong. Oskarshamn drevs såklart av sin fenomenala offensiv. Faktum är att de 165 mål man gjorde var flest av alla, tillsammans med Skellefteå. Oskarshamn hade en skottprocent på 11,79. Med det var man bästa “Icke Färjestad-lag” de senaste 20 åren. FBK har faktiskt haft högre vid hela fyra tillfällen. Oskarshamn bröt återigen mot hockeyns logik. De hade sämst corsi av alla lag - 44,34 procent. Det är sämre än de två senaste säsongerna. De släppte också till flest skott i egen skottsektor (1090), och det var deras sämsta notering i SHL. Offensivt var man ett mittenlag, med 945 skott i skottsektorn. s 37 mål var den högsta noteringen under 2000-talet, och den fjärde största målskörden genom alla tider. De 66 poäng Suomela gjorde var den sjätte bästa noteringen någonsin. Även om vi räknar bort alla Antti Suomelas PP-poäng (han var näst bäst av alla där) hade han vunnit SHL:s skytteliga (25 mål) och slutat topp-tio i poängligan (41 poäng). Fyra Oskarshamnsspelare slutade topp-åtta i SHL:s poängliga. har bara spelat två SHL-säsonger, men har redan gjort 113 poäng. Ser vi till de två senaste säsongerna har han gjort 23 (!) poäng fler än någon annan spelare. Oskarshamn har spelat i SHL fyra säsonger, och blivit bättre alla säsonger både om vi ser till poängsnitt och tabellplacering. År ett slutade de sist och tog 44 poäng. Nu slutade de sjua på 78 poäng. En ökning på 0,65 poäng per match. BLICKA FRAMÅT Oskarshamn har just nu en målvakt, tre backar och nio forwards under kontrakt. Det vi vet är att de kommer tappa Tim Juel till Timrå (det har avslöjat), att Juuso Riikola hamnar i Schweiz (enligt schweiziska uppgifter) och att Antti Suomela är klar för Lausanne (bekräftat av klubben). har också rapporterat att stjärnmålvakten Marek Langhamer kommer in som ersättare till Tim Juel, och att . Sportbladet har skrivit att Oscar Engsund är klar. , och är backarna med utgående kontrakt, och har avtal med HV71. Jag utgår från att man gör allt i sin makt för att behålla Rasmus Bengtsson. Och jag hoppas Worge Kreü blir kvar också, även om det inte ser ut att bli så. Det är med andra ord flera backar som behöver ersättas. Där har Oskarshamn tidigare haft stor framgång i att värva lite “skadat gods” från andra SHL-klubbar. Kan man göra samma sak igen? Skulle en sådan som , som har kontrakt med Brynäs men är utlånad till HPK, kunna vara en sådan spelare? Hedberg har en bakgrund i Oskarshamn och skulle kunna utvecklas där. På tal om Brynäs skulle även , sett till sin spelstil, passa alldeles perfekt in i Oskarshamn. Frågan är dock om han verkligen blir kvar i Sverige, om Brynäs åker ur. Växjös är en annan spelare jag tror skulle passa perfekt in i Oskarshamn. Tom Hedberg. Framåt har de nio spelare på avtal. Där finns förstås risken att försvinner iväg till NHL. Utan Smejkal och Suomela kommer det bli svårt för Martin Filander att få en lika slagkraftig offensiv att jobba med. Kan Thomas Fröberg pricka rätt ytterligare en gång? Jag har ett förslag på en spelare som känns lite “Oskarshamnig” och det är . Han var finska ligans bästa spelare, men har nu gjort klart att han kommer lämna Finland. Skulle det kunna vara något för Oskarshamn? Eftersom han är ytter skulle han i så fall snarare fungera som en ersättare till Smejkal än till Suomela. Vem skulle kunna ersätta Suomela då? Ja, här förutsätter jag att Fröberg jobbar på samma sätt som senast och kikar på AHL. Att han försöker hitta en ny spelare som ligger på gränsen till NHL, men som nu “ger upp" NHL-drömmen och söker sig till Europa. Med tanke på att Oskarshamn blivit en så mycket mer attraktiv klubb att komma till tänker jag hävda att det ser relativt bra ut inför nästa säsong, trots att man tappar så många tunga spelare. Thomas Fröberg kommer gå fel någon gång, så enkelt är det, men fram tills dess att han de facto gjort det tänker jag inte sitta här och påstå att klubbens tid som uppstickare är över. Speciellt inte eftersom att man, trots allt, får behålla både Karlkvist och Oksanen som båda håller hög, offensiv, SHL-klass. De fortsätter bygga något jäkligt intressant. Och skulle jag tippa här och nu skulle jag inte se dem som ett bottenlag nästa säsong heller. Nu kommer jag och många med mig börja se det som ett krav. FOTNOT: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån, om inget annat anges. TV: Kan Linköping lämna bottenträsket?

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan