Han riskerar att snabbt bli SHL:s mest pressade

Kollar vi på pappret är det, i nuläget, bara Skellefteå som kan konkurrera kommande säsong om vi håller oss till kategorin "stjärnglans".

Tyvärr för deras del har ju Magnus Nygren redan förlängt med tre år i Davos. Annars hade han också, garanterat, fått ett samtal av Peter Jakobsson. 

Var så säkra.

Det måste vara en dröm att vara Färjestadssupporter. Uppenbarligen är Färjestad fortfarande en klubb stjärnorna vill spela i. En klubb som man gärna återkommer till efter något år eller två utomlands. Trots att man nu faktiskt inte vunnit på tio år, vilket ju är en hel livstid med Färjestads-mått mätt. Sanny Lindström brukar säga att när han skrev på för fyra år med Färjestad visste han mer eller mindre att han skulle få vara med och vinna åtminstone ett guld. Så var det på den tiden, men så är det inte riktigt nu.

Peter Jakobsson har konsekvent fått ihop mer eller mindre starka Färjestadslag. Efter att man slutat femma, sjua, femma sjua 2013 till 2017 har man slutat fyra, etta, tvåa, åtta sedan Jakobsson tog över som general manager. I dagens förändrade och betydligt mer konkurrenstyngda hockeylandskap är det riktigt bra (förutom plumpen den här säsongen, då). Så, allt är frid och fröjd i Färjestad då?

Det verkar faktiskt så. Men frågan är om det borde vara det.

Åttondeplatsen den här säsongen var klubbens sämsta sedan 1994, då man slutade elva och tvingades spela i Allsvenskan efter jul. Nu var ju den här säsongen minst sagt speciell, och frågan är om vi inte bara ska sätta en stor, fet parentes runt hela den här SHL-säsongen. Samtidigt är det tredje gången på sju säsonger Färjestad slutar sjua eller sämre. Det är klubbens sämsta sjuårsperiod på fruktansvärt länge. Och återigen: Det har sina förklaringar. Konkurrensen är stenhård numera. Det såg vi inte minst på att även Frölunda missade topp-sex (igen), att Djurgården var ett ganska tydligt bottenlag, att Brynäs och HV71 gjorde upp i kvalet, att klubbar som Örebro och Rögle var i semifinal/final i slutspelet. Och så vidare.

Samtidigt tycker jag, som jag var inne på tidigare, att Peter Jakobsson ändå gjort vad han kunnat. Pressen borde, enligt mig, snarare ligga på Johan Pennerborn.

Resultatraden fyra, ett, två under hans tre inledande säsonger som huvudtränare går inte att snacka bort. Samtidigt har vi sett att de underliggande siffrorna inte varit sådär våldsamt starka. Färjestad har haft en hög skottprocent och, fram till den här säsongen, ett extremt bra powerplay (och ofta också ett bra boxplay). De har spelat en väldigt rolig hockey, har konsekvent fyllt Löfbergs Arena och som sagt varit ett av få lag som ändå varit bofasta i toppen. Samtidigt har också de resultaten varit "rimliga" utifrån det lagbygge Jakobsson fått ihop. Frågan jag ställer mig nu är:

Tar Färjestad BK fortfarande steg under Johan Pennerborns ledning?

Johan Pennerborn.Bildbyrån

Det har inte funnits någon som helst anledning att göra sig av med honom, sett till resultaten. Peter Jakobssons förtroende för Pennerborn har, minst sagt, varit orubbligt. Ändå sitter jag här och känner att han nog ganska snabbt kan bli SHL:s mest pressade man kommande säsong. Låt mig förklara varför med fyra enkla argument:

Peter Jakobsson har återigen varit extremt skicklig när det gäller att både behålla och värva tillbaka Färjestadsprofiler. Det har varit hans stora styrka som sportchef. Färjestad kommer ställa sitt bästa lag på benen på många år nästa säsong.

Färjestad slutade trots allt på sin sämsta placering på nästan tre decennier förra säsongen. Det kommer inte tillåtas igen.

Det går att argumentera för att tabellplaceringarna har varit bättre än de underliggande siffrorna gett sken av att de borde vara. Sådant brukar jämna ut sig i längden.

De gjorde sig av med de assisterande tränarna Peter Popovic och Gereon Dahlgren med bara ett par matcher kvar av SHL-säsongen. Skulden för de dåliga resultaten lades på dem. Skulle det gå troll i saker och ting igen...då finns det inte så många att skylla på.

Skulle Färjestad få en tuff start på säsongen tror jag att avgångskraven för första gången kommer komma för Johan Pennerborn. Han gör trots allt sitt femte år som huvudtränare för Färjestad. Och har utgående kontrakt. Att vara huvudtränare för Färjestad i fem år utan att vinna SM-guld är ungefär som att vara partiledare för Socialdemokraterna utan att bli statsminister. 

Utan att för den sakens skulle kalla Johan Pennerborn för en dålig huvudtränare, för det är han knappast, tror jag ändå att han är den som på förhand sitter allra tydligast i "heta stolen". Det är väl möjligen Djurgårdens Barry Smith  som trots allt bara skrev ett ettårskontrakt, som kan utmana där.

Peter Jakobsson har gjort sitt för att ge Johan Pennerborn chansen att leverera. Nu är det upp till "Pennan" att svara upp.

TIO SHL-TANKAR

1. Vi håller oss kvar vid Färjestad. Den normalt så lågmälde, och den allmänt genomsnälle, Peter Popovic drog dram något som kan liknas vid en motorsåg häromdagen.

"Poppe" uttalade sig i NWT om situationen i Färjestad, och "förstod inte alls varför de tog dit honom" och trodde också att "det skulle finnas mer vinnarmentalitet i klubben".

Ja, framför allt det sistnämnda resultatet sticker ut. Känslan är att Färjestad, på ett annat sätt är tidigare, är "nöjda" med att "bara" vara ett topplag - snarare än missnöjda för att de inte vinner. 

Popovic sade också: "Tydligen var jag och Gereon ansvariga för åttondeplatsen helt plötsligt, trots att vi inte fått vara involverade i någonting annars. Hela upplevelsen var märklig".

Det är klart att en sparkad tränares ord ska tas med en viss nypa salt också. Man vill alltid försöka skydda sig själv, speciellt om entledigandet sker på det sätt det gjorde här. Men om jag vore Färjestad BK skulle jag i alla fall inte bara vifta bort tränarens ord.

Peter Popovic.Bildbyrån

2. Vi håller oss kvar vid tränarspåret.Sportbladet avslöjar att Örebro tar in Stefan Nyman som ersättare till Christer Olsson  De kommer alltså ha Niklas Eriksson (en av Sveriges bästa huvudtränare), Stefan Klockare (Sveriges typ mest rutinerade ass.coach) och Stefan Nyman (allmänt sedd som en av Sveriges bästa backcoacher) som ledartrio kommande säsong.

Det får nog ses som SHL:s starkaste, på förhand.

Daniel Eriksson lämnar för övrigt Linköping, där han varit både assisterande tränare och tillfällig huvudtränare. Blir han en del av Barry Smiths stab i Djurgården, tro?

3. Apropå Djurgården och Daniel Eriksson. Hans bror Joakim Eriksson är också en man som nog kan bli pressad ganska snart. Frågan är hur länge han ska vara kvar i Djurgården.

Så här: Som jag sagt så många gånger har han och Robert Ohlsson verkligen gjort ett utmärkt jobb i Djurgården. Men nu lämnar Ohlsson (det känns som att Eriksson "slarvade bort honom") och det börjar växa fram ett missnöjde även mot Eriksson.

Beslutet att bryta med Henrik Eriksson i veckan...det förstår jag. Och står bakom. Faktumet att en ledande spelare som Marcus Högström går ut på sociala medier och öppet kritiserar beslutet (eller framför allt hur det framställdes, som att "Hank" tackat nej till Djurgården) står jag inte bakom. Men det man hör mellan raderna är att det inte direkt bara var Högström som kände så. Det känns som att glappet mellan Jocke Eriksson och Djurgårdens spelartrupp blivit allt längre sedan den där ökända sågningen i klubbens intern-TV under säsongen. 

Börjar spelartruppen tröttna på sin sportchef?

4. Däremot får man säga att Eriksson stod för ett starkt sportcheferi när han i helgen gjorde klart med Linus Videll.Videll, med moderklubb Djurgårdens IF (även om han ju bara är förknippad med Södertälje och AIK) kommer vara Djurgårdens ledande ytterforward kommande säsong. Något annat har jag svårt att tro.

Han har konsekvent levererat i KHL, inte minst de senaste åren, och känns fortfarande oerhört vass. Trots att han fyller 36 om ett par dagar.

Det finns alltid en oro hos mig kring den här typen av spelare, som varit borta från svensk hockey så länge som han har varit. Men ge honom ett par månader så lär han vara en spelare av hög, hög SHL-klass. 

Det här känns på förhand som en klockren värvning för Djurgården.

5. Brynäs presenterade i veckan Oscar Eklind. På pappret en helt okej värvning. Han är gissningsvis billig, han har en kraftigt uppåtgående trend, och kan användas i flera olika roller. Så långt - allt bra.

Problemet är att han värvades till Brynäs av den gamla ledningen, med Michael Sundlöv som sportchef och Peter Andersson/Viktor Stråhle som tränare. Eklind hade Andersson i Malmö och Stråhle i IK Pantern och valde gissningsvis Brynäs av den anledningen. Vi får se hur hans framtid i SHL påverkas av att Brynäs rensat.

För övrigt: Det säger en del om Brynäs läge när den assisterande tränaren Mikael Holmqvist är den som uttalar sig när det handlar om värvningar eller kontraktsförlängningar. Han är den enda som finns på plats för A-laget just nu. Vem som ska träna Brynäs, och vem som ska bli ny sportchef, är fortfarande inte klart.

BIF uppges också ha värvat Nick Olesen  som i så fall lär presenteras inom kort, och det känns spontant som den kanske vassaste värvningen något lag gjort från HockeyAllsvenskan.

6. Malmö ska enligt Kvällspostenvara överens med Carl-Johan Lerby till kommande säsong. I en ganska trubbig (och stundtals stabbig) Malmöbacksida kommer han spela en nyckelroll. Han har spelat väldigt sparsamt den här säsongen, bara 22 matcher, men förhoppningsvis kan han ha utvecklats i den nordamerikanska miljön ändå.

Det intressanta med Lerby är att han fick mer lovord under genombrottssäsongen 18/19 än året därpå, och dessutom fick spela en dryg minut mer per match 2018/2019 än 2019/2020. Siffrorna visar dock att han nog var något bättre (om än marginellt) 19/20 än säsongen dessförinnan - trots att Malmö var något sämre.

Skärmdump Betterthanamonkey.com.

Jag har sett folk som använder argumentet att "han behöver bara sätta in en riktig propp så kommer alla älska honom". Men jag är inte så säker på det. Jag tror att agget mellan honom och fansen är starkare än så. Att han kommer behöva överprestera något jävulskt för att den breda fansmassan ska acceptera att Brendan Shinnimin spelar med Stålmannen på bröstet.