- “Typiskt Almtuna-lag”
- Statistiken som oroar: “Absolut inte ett slutspelslag”
- Hur mår Almtuna?
- Hyllar kaptenen: “Klarast lysande stjärnan”
- Oron: “Kan gå brant utför”
- Betyg på säsongen.
- Värvningen tokhyllas: "Kan bli nästa säsongs stora snackis"
- Spelaren de borde värva.
Läs också: Måns Karlssons analys av Västerås.
Läs också: Måns Karlssons analys av Tingsryd.{{ PAYWALL LIMIT }}
Lagbygget
Almtuna gick in i säsongen med ett typiskt Almtuna-lag. Det var en del lokala förmågor, en del “trotjänare” och en del spelare som legat på gränsen mellan SHL och HockeyAllsvenskan och klev ned i Almtuna för att få en trampolin uppåt. I den sista kategorin hittade vi , och inte minst Alexander Ljungkrantz. I vanlig ordning lyckades också Almtuna bra med precis den typen av spelare. De har en fin förmåga att lyckas hitta unga spelare som inte riktigt fått fäste i SHL.
Framför allt Ekmark och Ljungkrantz blev ju succéer. Ekmark var i början av säsongen en av HockeyAllsvenskans hetaste spelare, med elva poäng de första nio matcherna. Elva poäng var för övrigt också vad han gjorde på sina sist 24 matcher. Så man kan lugnt säga att hans produktion dalade under säsongen. Med det sagt var det ändå en otroligt lyckad värvning. Ljungkrantz, som bara visade sig vara ett lån från Färjestad, inledde också säsongen starkt men hade det något tuffare efter jul.
Almtuna satte också ett stort hopp till fjolårssuccéer som och . Två spelare som de fyndade i AIK förra säsongen. Eriksson var precis så bra som man hade kunnat hoppas på, men Johansson fick inte det lyft som jag hade trott. Jag trodde han skulle spela till sig ett SHL-kontrakt, men säsongen blev lite av ett bakslag för hans del.
Vi ska också säga att Almtunas lag hade två olika ansikten. Under säsongen tappade/släppte de sina två bästa forwards i Ljungkrantz och Hampus Harlestam, samt en nyckelback i . Dessutom både värvade de och tappade de , som blev sportchef. skickades till Väsby, precis som . Spelarna de värvade var, förutom , HockeyEttan-spelarna , och Tobias Liljendahl. Dessutom var ju fjolårets succéback Oskar Asplund lite “in och ut” ur laget, eftersom han tillhörde Oskarshamn.
Sett till de förutsättningar Almtuna har lyckades sportchefen Tony Mårtensson nog få ett så bra lag som man kan få i Almtuna. Värvningen av Ludvig Georgsson gjorde att Jakob Ragnarsson inte saknades så mycket som han “borde” ha gjort, och jag tycker också att Tobias Liljendahl blev en bra förstärkning även om han inte var nära den poängnivå han hade senast han var i Almtunatröjan.
Tränaren
Robert Kimby var den kanske mest uppsnackade tränaren av alla inför säsongen. Alla var tämligen överens om att Almtuna hade ett lag för undre halvan, men alla var också tämligen överens om att Almtuna ändå skulle kunna sluta högre upp än så i tabellen. Anledningen till det var just Kimby, och det rykte han skaffat sig.
Det är lätt att förstå varför han fått så mycket beröm. Med honom i båset har Almtuna slutat tia, sjua och nya. Den säsongen han tog ett uppehåll slutade de tolva - och det var också den placeringen de slutade på säsongen innan Kimby kom till klubben. Och ser vi till inspelade poäng tog Almtuna 71, 75 och 76 poäng med Kimby i båset - medan de tog 55 poäng säsongen han var borta och 59 poäng säsongen innan han kom till Almtuna. Det är extremt tydligt att han har haft en positiv inverkan på Almtuna. Han har fått ut precis så mycket som det har gått att få ut av laget under de tre år han varit huvudtränare.
Tidigt förstod vi att det här skulle bli 39-åringens sista säsong i Almtuna, och att han skulle till Djurgården kommande säsong. Sett till resultaten är det lätt att förstå varför en större klubb är intresserad av Kimby - men faktum är att Almtuna rent spelmässigt inte imponerade speciellt mycket i år.
De släppte in 30 mål fler än förra säsongen. Det beror delvis på att Viktor Andrén gjorde en imponerande stark säsong, medan och inte riktigt nådde den nivån i år. Ser vi till förväntat insläppta mål, samt skott i egen skottsektor, låg Almtuna på ungefär samma nivå som förra säsongen. Det stora tappet var dock i offensiven, där de gick från 840 till 704 skott i offensiv skottsektor. Deras förväntade mål framåt gick, följaktligen, också ned en hel del.
Almtuna blev alltså sämre offensivt, spelmässigt, och sämre defensivt i faktiska resultat. Och då går det att argumentera för att man, åtminstone på utespelarsidan, var bättre på pappret den här säsongen.
Snackisen
Det går inte att komma runt att snackisen runt Almtuna var just allting som pågick utanför isen. Robert Kimby pekades tidigt ut som klar för Djurgården, den assisterande tränaren Jimmy Anderström uppges lämna för att ta över Linköpings J20-lag, sportchefen Tony Mårtensson valde också att mitt under säsongen gå ut med att han lämnar för att bli assisterande sportchef i Linköping.
Nicklas Danielsson, som värvades in som en tänkt stjärna, avslutade spelarkarriären redan efter tio matcher för att i stället gå parallellt med Mårtensson. “Nicky D” tar nu över som Almtunas sportchef.
Det är klart att det är ett bevis för att Almtuna gjort väldigt bra saker, med små medel, när i princip alla deras nyckelfigurer plockas upp av större klubbar. Och det är imponerande att de ändå fått ut så pass bra resultat som de ändå fått, sett till att nästan allting om Almtuna har handlat just om ledarna som blivit klara för andra klubbar. De har heller inte, utåt sett, hymlat om att Kimby kommer försvinna. Om det gjort att snackisen i sig blivit större eller mindre, ja, det kan man väl argumentera runt. Men en snackis har det onekligen varit.
Ett statistiskt utropstecken
Det här är kanske snarare är ett statistiskt “frågetecken”, men det är så pass utstickande att ett utropstecken definitivt kan sättas som epitet här. Jag snuddade vid det lite tidigare, men går här ett steg längre och kollar Almtunas totala xG i lika styrka. För faktum är att den statistiken indikerar att man absolut inte borde ha varit ett slutspelslag - utan snarare ett kvallag.
Almtuna förväntades nämligen släppa in 20 mål fler i lika styrka än man förväntades göra - och det är något sämre siffror än kvallaget Östersund kunde visa upp. Västervik var faktiskt de enda som var sämre (men de var å andra sidan extremt mycket sämre). Det ska dock sägas att Almtunas siffror successivt blev bättre under säsongen (medan Östersunds blev sämre) och det får ses som imponerande med tanke på vilka stora förändringar i spelartruppen man ändå gjorde. Från transferdeadline och framåt var man “bara” fjärde sämst där. Men är du fjärde sämst är du ändå inte ett slutspelslag. Det ska också sägas att de släppte in fler mål än de förväntades göra.
Faktumet att Almtuna gick till slutspel, med ganska bred marginal dessutom, är därför ganska fascinerande. Ett lag som Tingsryd blev dock sämre och sämre under säsongen, vilket gynnade Almtuna, och Västerås (som egentligen borde varit i slutspel) var ju ett haveri egentligen rakt igenom. Västerås hade katastrofala defensiva siffror, på grund av ett uselt målvaktsspel, och i slutändan var det kanske det som gjorde att Almtuna så bekvämt gick till slutspel - snarare än att Almtuna tog sig dit för egen maskin. Det ska dock sägas att även Almtuna hade ett oväntat svagt målvaktsspel under våren, framför allt, där Jörgen Hanneborg inte var lika bra som han var under hösten och vintern.
MVP
Det är ganska enkelt att peka ut vem som var Almtunas MVP. Ja, det är klart att det går att argumentera för att Alexander Ljungkrantz 20 kassar gav Almtuna en hel del poäng - men för mig är det ändå givet att var den klarast lysande stjärnan den här säsongen. Faktum är att ingen gjorde fler poäng i Almtuna än Karlström, och då är han ändå back. Det ska dock sägas att han gjorde en klar majoritet av sina poäng i powerplay - där han var bäst av alla backar i ligan med sina 20 besök i poängprotokollet. Linus Klasen var den enda spelaren som var bättre, med 21 poäng i spelformen.
Defensivt har Karlström en hel del brister, men det ska också sägas att han spelade klart mest av alla i ett lag med stora defensiva problem. Vad som var hönan och vad som var ägget där är jag inte rätt person att bedöma - men klart är att Karlström i alla fall bidrog en hel del offensivt. Han var som sagt också en av de spelare som fick allra mest speltid i hela HockeyAllsvenskan. Dessutom var Karlström lagkapten, och fick sannolikt dra ett väldigt tungt lass i detta unga Almtunalag. Ett Almtunalag där backsidan dessutom var ganska suspekt och relativt oprövad överlag. Inte minst efter att Jakob Ragnarsson sålts till Djurgården.
Den nu 29-årige Karlström levererar säsong efter säsong i Almtunatröjan, och jag räknar med att han är en av de första som den nye sportchefen Nicklas Danielsson vill få ihop ett avtal med till nästa säsong.
Frågetecknet
Här kommer en riktigt stor fråga, som jag ärligt talat inte vet svaret på: Hur mår egentligen Almtuna?
Att klubben har stora utmaningar att hantera är inget nytt. Det kommer knappast som en nyhet att de har katastrofala förutsättningar för att bedriva en elitverksamhet. Ishallen är ett skämt, och Nicklas Danielssons uttalanden i media efter att han presenterats för klubben säger egentligen allt. De har också mycket stora ekonomiska problem, som knappast blev bättre av att publiken svek rejält den här säsongen. Almtuna hade sämst publiksnitt av alla lag i serien. I vissa matcher var det deppigt att se hur många tomma stolar det var i Gränbyhallen.
Utöver det var det turbulent på kansliet. Martin Löf Nyqvist kom in som ny klubbdirektör, med stora ambitioner, men lämnade snabbt. Han sade nyligen i media att han kände sig “ensam och lurad" och säger att han blev “jävligt dålig behandlad” efter att han lämnat in sin avskedsansökan. Hans tillfälliga efterträdare Petteri Olsén kände inte alls igen sig i kritiken utan menade på att Nyqvist skulle “göra sin egen läxa av vad man klarar av”.
Även om det ska vara täta skott mellan kansli och det som sker på isen har vi gång efter annan sett att det till sist brukar påverka de sportliga prestationerna om det är tillräckligt rörigt uppifrån. De klubbar som presterar bäst har i regel haft en kontinuitet på ledande positioner även utan för isen - och en kontinuitet innebär ofta lugn och ro. Almtuna har haft nio klubbdirektörer sedan 2010 och är inne på sin tredje sedan Robert Lif lämnade i juli 2022.
Som jag varit inne på tidigare är det ännu mer imponerande att Almtuna faktiskt klarat av att prestera på isen med den röra som funnits både i laget och i klubben i stort, men det är såklart inte hållbart över tid att det ser ut som det gör.
Kan Almtuna få lite lugn och ro nu? Och om de inte får det: När kommer röran utanför isen innebära en röra på densamma?
Betyg
Jag kan inte göra annat än att ge Almtuna ett relativt gott betyg. På en femgradig skala har de gjort sig förtjänt av en trea, åtminstone. De slutade nia i tabellen, och hade faktiskt häng på en plats på övre halvan fram till slutomgångarna, och mer än så går det egentligen inte att begära. Jag har varit gnällig i texten, och mer eller mindre bara förklarat att Almtuna egentligen var sämre än tabellplaceringen visar, men i slutändan spelar det ju ingen roll. De tog 76 poäng, vilket var den bästa noteringen sedan 2017/2018 då de slutade fyra på 82 poäng.
Imponerande.
Precis som ifjol orkade Almtuna inte ladda om inför slutspelet, och det är klart att det måste kännas lite bittert att de gick miste om en potentiellt superhäftig (och publikdrivande!) kvartsfinalserie mot Brynäs, som hade blivit fallet om de hade slagit ut Nybro. Men det kändes som att bensinen i tanken återigen var slut när det väl gällde. Vad det beror på är svårt att säga, och det är klart att det ger en liten bitter eftersmak efter en annars väldigt fin säsong. Jag tror nog väldigt gärna att firma Kimby-Anderström-Mårtensson hade velat avsluta med flaggan i topp. Ifjol föll de med 5-2 och 5-2 i åttondelarna mot AIK - i år föll de med 6-3 och 4-0. Fyra förluster och 7-20 i målskillnad är allt annat än smickrande siffror.
Men överlag får man som sagt se säsongen som en framgång. De lyckades också sälja av ett par spelare, vilket (tyvärr) också måste beskrivas som en framgång för ett ekonomiskt otroligt hårt pressat Almtuna. Jag tror också att man - återigen - gjorde reklam för sig själva när det gäller just de här “Ekmark/Ljungkrantz-värvningarna”. Kommer du till Almtuna kommer du också få en stor roll - och erbjudas en stor chans att utvecklas och sen hamna i större klubbar. Det blir spännande att se om man kan behålla det goda ryktet även efter Kimby/Anderström-eran.
Blicka framåt
Det är lätt att bli orolig när man ser var Almtuna befinner sig just nu. Ja, man ligger på en ganska fin plats i den allsvenska hierarkin och det finns andra klubbar som befinner sig på en ännu mer prövande plats än Uppsalalaget. Men är det någonstans jag är rädd att det kan gå ganska brant utför så är det just här.
En och en är det klart att Robert Kimby och Tony Mårtensson kan ersättas. Men när båda försvinner samtidigt hör i alla fall jag varningsklockorna ringa. I synnerhet eftersom man dessutom ska utse en ny klubbdirektör. Och sannolikt kommer ställa ett ganska nytt lag på isen till hösten också. Det är egentligen nytt precis överallt. Kommer deras dragningkraft påverkas av att Nicklas Danielsson kliver in som ny och helt oprövad sportchef? Och kan man ersätta Robert Kimby bättre den här gången, än man gjorde senast han försvann?
Marcus Ragnarsson är, enligt UNT, klar som ny huvudtränare. Han kan få med sig Marcus Åkerblom som assisterande. Åkerblom har ju varit huvudtränare i HockeyAllsvenskan tidigare, samt assisterande förbundskapten tillsammans med Ragnarsson. Det är klart att det är ett bra tränarpar, som står sig bra i den hockeyallsvenska konkurrensen. Få, om ens någon, förstår också Almtuna bättre än Marcus Ragnarsson, som spelat i klubben under tre år och varit tränare i klubben under åtta år. Det var exempelvis han som lotsade klubben till den där fjärdeplaceringen för sex år sedan. Samtidigt kan jag tänka mig att det är en något stukad “Ragge" som kommer hem, efter tuffa år i både landslaget och Djurgården intill Johan Garpenlöv. Jag har dock svårt att se något vassare namn ta över Almtuna i det här läget - så det är klart de ska vara nöjda. Det ryktas också om att Tobias Pehrsson, som också har en lång historia i klubben och som har jobbat tätt med Ragnarsson tidigare, ska kliva in som klubbchef. Pehrsson, som bland annat har en bakgrund som sportchef, kommer sannolikt bli ett bra bollplank för Nicklas Danielsson. Den trion har också en relation sedan deras gemensamma tid i Djurgården.
Så även om det är mycket nytt, även om det är ett kritiskt läge, hade det kunnat vara mycket värre. Nyckeln blir egentligen att Nicklas Danielsson kan hitta rätt som sportchef på samma sätt som Tony Mårtensson gjorde. Och att det blir lite lugn och ro nu.
På spelarfronten ska man, enligt Expressen, ha gjort klart med Mörrums poängspruta Adam Bäckstrand. Det känns som en klockren Almtuna-värvning. Jag blir inte förvånad om han gör in och gör 25-30 poäng direkt. I övrigt vet vi inte speciellt mycket om laget. De har just nu bara backarna Ludvig Georgsson och , samt Elliot Ekmark, på kontrakt. Det är bara att hålla tummarna för att Filip Ekberg också blir kvar, och att han kan få ett genombrott nästa säsong. Jag gissar också att målvakten , backarna och , samt forwards , och Tobias Liljendahl kan bli kvar. Där har Almtuna en helt okej stomme i alla fall. Men den räcker naturligtvis inte, utan de kommer även fortsättningsvis behöva leta fynd från SHL och HockeyEttan i första hand. En stor nyckel blir förstås också att förlänga med Marcus Karlström, som kan bli något av “Mr. Almtuna” om han väljer att stanna några säsonger till.
Målvaktsfrågan är också intressant. Oliver Håkanson lämnar, men jag skulle nog åtminstone försöka förlänga med Jörgen Hanneborg. Den extremt spännande ska, enligt Johan Svensson, vara klar på ett lån och det är en målvakt jag hört väldigt mycket gott om. Han är alltjämt något av en doldis, men både ifjol (i Malmös J20) och i år (i HC Dalen i HockeyEttan) har jag hört att han varit helt outstanding. Han borde kunna ta en förstaspade i Almtuna nästa säsong, och sen bli en av två målvakter i Malmö om två år. Blomgren kan bli nästa säsongs stora snackis i HockeyAllsvenskan.
En annan spelare jag skulle sikta in mig på om jag vore Almtuna är John Dahlström. Dahlström har haft en extremt tuff säsong, och har inte fått det att stämma i Djurgården, men jag ser honom som en perfekt spelare som kan få ett “andra genombrott” i Almtuna. Han har varit i klubben förut, med Marcus Ragnarsson som tränare, och jag tror han skulle göra ett gott jobb där.
Om det är något av de allsvenska slutspelslagen jag är orolig för är det Almtuna. Är det något lag som kan rasa i tabellen jämfört i år är det helt klart dem. Det finns väldigt många frågetecken som behöver rätas ut, helt enkelt.
Men just när det gäller Almtuna har de ju en förmåga att få alla bitar på plats, trots allt, och överraska positivt. Betsense in article
