Vi hade sett fram emot det här i så många år. Men tyvärr tvingas vi inse faktumet att det inte blir NHL-spelare i OS den här gången heller. Däremot planerar NHL alltjämt att genomföra sin All Star-helg i Las Vegas - så vi får i alla fall ett tillfälle där de bästa gör upp mot varandra den här säsongen…
Men varför väljer NHL att “dra ur pluggen”? Och varför ska exempelvis SHL skicka sina spelare till OS när inte NHL gör det? Här upplever jag att det cirkulerar en hel den teorier och påståenden som helt enkelt inte stämmer - så jag försöker reda ut begreppen.
Till att börja med: Det handlar om spelschemat - inte nödvändigtvis om hälsan.
Den stora anledningen till att NHL väljer att nobba OS-spel är att man inte får ihop spelschemat. NHL har fokuserat på att, efter två förkortade säsonger delvis eller helt utan publik, få ihop sitt klassiska 82-matchersschema. De hade en “out” i avtalet med IOK och IIHF och det var ifall man inte skulle få ihop spelschemat på grund av smittoläget.
Så de som nu använder som argument att “Jaha, så SHL-spelarnas hälsosituation spelar ingen roll men det är minsann viktigt att NHL-spelarna håller sig friska” har väl en poäng - men missar också poängen på ett sätt. Det handlar inte om att spelarna från SHL eller KHL är mindre värda.
Narrativet att NHL inte åker av säkerhetsskäl är helt enkelt inte helt rätt. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Men spelarna vägrar ju också åka!”
Ja, det stämmer att flera spelare (som Robin Lehner och Erik Karlsson) sagt att de inte tänker åka (Lehner) eller förmodligen inte tänker åka (Karlsson). Vilket förstås är helt rimligt. Robin Lehner angav att han behöver tänka på sitt välmående och i Karlssons fall kan jag tänka mig att han som småbarnsfar inte vill riskera att hamna i karantän borta i Kina.
Men är det något vi sett sedan NHL beslutade sig för att inte deltaga på OS den här gången är det att en klar majoritet av spelarna är besvikna. I Sportbladet såg vi Nicklas Bäckström rasa. I The Athletic har Victor Hedman uttalat sin besvikelse. Samma sak gäller Sidney Crosby. I lokalmedia i Tampa Bay klargjorde Steven Stamkos att han hade tänkt åka oavsett vilka hårda regler och protokoll som skulle finnas. Winnipegs stjärnmålvakt Connor Hellebuyck tycker beslutet är felaktigt och menar att man överlag har en för hård syn på coronaviruset i NHL.
Även om NHL och NHLPA i slutändan tycks ha varit överens om att skippa OS verkar spelarna på individnivå ändå ha varit sugna på att åka. För Hedman och Stamkos kan det här ha varit sista chansen att få spela ett OS (Ingen av dem har gjort det tidigare) och en sådan som Crosby lär nu aldrig få spela i landslaget med Connor McDavid. Tyvärr får vi förmodligen aldrig se dem ihop.
“Men SHL-spelarna ska tvingas åka?!”
Nej. Precis som Robin Lehner och Erik Karlsson kan, för att nämna två spelare som lär vara högaktuella, Dennis Everberg och Christian Folin också säga “Nja, det lockar inte direkt att lämna mitt klubblag och/eller min familj för att spela ett OS i Kina utan publik och med hårda isoleringsregler”. De kan också tacka nej. Välja att inte åka.
Om “Europasvenskarna” och de övriga som blir OS-aktuella inte får spela under säkra, rättvisa förhållanden är det precis lika illa som om det skulle gälla NHL-spelare.
Detsamma gäller förstås spelarna i SDHL. På damsidan är visserligen alla de bästa med, till skillnad från på herrsidan, men det är klart att Hanna Olsson, Maja Nylén Persson och Sara Grahn också kan välja att säga nej. De är ju, faktiskt, i samma läge som spelarna på herrsidan. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Jaha, men varför bryr vi oss bara om NHL-spelarna som kan tvingas sitta i karantän men inte SHL-spelarna?!”
Här har vi en intressant fråga. Det har ju lyfts fram som ett problem att NHL-spelarna kan bli fast i Kina en längre period om man skulle smittas av viruset - och det argumentet lyfts inte fram lika tydligt med SHL-spelarna. Det är klart att det vore ett supertapp för ett SHL-lag att tappa exempelvis sin målvakt eller en poängkung under en viktig del av säsongen för att spelaren i fråga sitter i karantän. Där är det viktigt att varje enskild spelare är medveten om riskerna med att åka. Och viktigt att man får fatta ett beslut utifrån de risker som finns.
Men det finns också ekonomiska incitament. NHL-spelarna får, om jag förstått det rätt, ingen lön om man smittas av coronaviruset och blir fast i Kina. Om jag är korrekt underrättad gäller det inte i övriga fall.
“Men varför ska SHL anpassa sitt schema efter OS men inte NHL?!”
Well, till att börja med MÅSTE de väl inte göra någonting. Däremot väljer de att göra det, om det kommer ett sådant läge att ett lag blir väldigt hårt drabbat. Jag tror dock inte att så många SHL-lag kommer tappa mer än en spelare. Det är väl möjligen Skellefteå, Rögle, Färjestad och Frölunda som riskerar att tappa flera stjärnor. Men då är SHL “schyssta” och flyttar på lite matcher för att de lagen inte ska förlora så mycket. Desktop ad in article Mobile ad in article
I grunden handlar allting om avtal. Mellan NHL, IIHF och IOK finns egentligen inga grundavtal utan det är något som får förhandlas fram (ihop med NHLPA dessutom) från gång till gång. Den här gången nådde man hela vägen fram men med förbehållet att NHL skulle kunna få ihop sitt spelschema.
Tyvärr kom ett virus emellan.
SHL, Svenska Ishockeyförbundet, IIHF och IOK har en annan relation emellan sig. SHL säger att man inte kommer stoppa spelare från att åka till OS - men NHL kommer göra det. Det finns avtal mellan förbund, ligor och sådant som gör det extremt svårt för SHL att stoppa sina spelare.
Johan Hemlin förklarade igår att alla 14 SHL-sportchefer gett klartecken att släppa spelare till OS.
“Men vad händer om ALLA spelare tackar nej?”
Ja, det vet vi förstås inte. Det vore sannerligen intressant om alla Europasvenskar (och övriga nationer) inte vill åka till OS. Hittills har jag dock inte sett någon som sagt nej, utan det är snarare så att oavsett hur kritiska de är mot situationen och hur saker framställs är man rätt sugen på att spela ändå.
Men att det kommer finnas spelare som tackar nej får vi nog räkna med - något annat vore en chock. För det är klart de är lika oroliga över hälsoläget som alla oss andra.
Och nej, de är inte “mindre värda” än NHL-spelare. Och nej, det är ingen som “tvingar” spelarna från Europa att åka över. De har ett val på individnivå. Precis som vid alla andra turneringar.
Jag lovar att ingen kommer tvinga dem. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Ska vi inte passa på att bojkotta OS i Kina då?”
Jo, det är klart den diskussionen kan föras. Kina är på många sätt en problematisk arrangör av OS och det blev inte mindre problematiskt av allting med coronaviruset. Men det hade då kanske varit klädsamt att bojkotta INNAN beskedet om NHL-spelarna kommit.
För annars gör man faktiskt skillnad på folk och folk.
Och hur ska man då göra med damerna, där nästan alla spelare i Europa men där alla de bästa kommer vara med?
Däremot går det väl att argumentera för att just hockeyn på herrsidan är så pass speciell att man hade kunnat lägga OS-turneringen i Nordamerika, med anledning av det speciella läget i världen. Likt man gjorde med hästhoppningen vid OS 1956. Den genomfördes faktiskt i Sverige.
Men hade det känts helt rätt? Desktop ad in article Mobile ad in article
Och ja, det är klart att det går att argumentera för att OS 2022 likt OS 2020 ska skjutas upp ett år med tanke på hur läget i världen är. Men tyvärr ser jag det som relativt osannolikt att ett sådan beslut ska fattas nu. Det är ju faktiskt bara ungefär en och en halv månad kvar till OS-invigningen. Så länge inte smittspridningen spårar ut totalt i Kina, förstås.
