- “Skulle må bra av att dubbla sin speltid”
- "SHL:s tydligaste sjundeback"
- Var bäst i HockeyAllsvenskan - dags för återkomst nu?
- “Något för Västerås?”
- “Haft det blytungt i SHL”
- “Känns tveksamt att han får ett nytt SHL-kontrakt”{{ PAYWALL LIMIT }}
Det var ett tag sedan SHL var så här bra. Det var också ett tag sedan så här få allsvenska toppspelare värvades till SHL. Det medför att risken att redan etablerade SHL-spelare hamnar lägre ned i hierarkin ökar - och det krävs helt enkelt mer för att visa att man håller i SHL.
I veckans pluskolumn tittar jag närmare på 15 SHL-spelare som jag tror skulle må bra av att kliva ned i HockeyAllsvenskan för att få full fart på karriären igen. Notera att jag inte tittar på spelare som gör sitt första år i SHL, då de givetvis ska ges lite mer tid att etablera sig. Jag undviker också spelare som varit utlånade till HockeyAllsvenskan i närtid och där inte varit speciellt bärande. Det ska helt enkelt vara spelare jag tror skulle bli stjärnor i HockeyAllsvenskan - inte spelare som skulle “hävda sig bättre" i HockeyAllsvenskan.
Hur troligt det är att dessa spelare hamnar i HockeyAllsvenskan? Det varierar…
Spelarna som skulle vara stjärnor i HockeyAllsvenskan
Jonas Arntzen, målvakt, Örebro
Jonas Arntzen spelar betydligt bättre i år än förra säsongen. Men det är fortsatt väldigt stor skillnad på Örebro när Arntzen spelar, jämfört med när det är Jhonas Enroth som vaktar kassen. Arntzen har vunnit två av fem matcher, medan Enroth vunnit åtta av 13. Han är som sagt betydligt närmare än ifjol, men fortsatt en bit bakom.
Arntzen har kontrakt med Örebro även kommande säsong och är på ett sätt en “perfekt backup”. På ett annat sätt skulle norrmannen givetvis må bra av att kliva ned i HockeyAllsvenskan och där bli en toppmålvakt. Likt Jacob Johansson, när han lämnade backuprollen i LHC för att bli förstemålvakt i Timrå.
I HockeyAllsvenskan skulle inte många målvakter vara bättre än Arntzen.
Adam Werner, målvakt, Malmö
Adam Werner är jämnårig med Jonas Arntzen, men har en helt annan karriär. Werner är på ett sätt mer orutinerad än Arntzen, men samtidigt har han spelat i NHL för mäktiga Colorado Avalanche. Just Werners sporadiska SHL-erfarenhet gjorde att han var väldigt svårbedömd när han nu valde att flytta hem, efter ett tufft fjolår i AHL. Så här långt har Werner varit klar tvåa bakom Daniel Marmenlind, och det med rätta.
Så, vad är egentligen Adam Werner? Är han en NHL-målvakt eller SHL-målvakt - eller inget av det? Som det sett ut den här hösten har han inte fått det att lossna i Malmötröjan, och skulle det fortsätta kanske en flytt till HockeyAllsvenskan skulle vara att föredra. För där skulle han garanterat vara en toppspelare. Säsongen 17/18 stod han nästan samtliga matcher för Björklöven och gjorde det riktigt bra. Där har han med eftertryck bevisat att han håller för en roll som förstaval.
Julius Bergman, back, Brynäs
Personligen tycker jag Julius Bergman varit snäppet bättre än exempelvis Tom Hedberg den här säsongen, men han har nästan genomgående matchats som sjundeback. När Theo Lindstein nu på allvar börjat knacka på A-lagsdörren har Bergman till och med varit utanför truppen vid något tillfälle.
Bergman var ju tänkt som en allsvensk toppback inför förra säsongen, då han sajnade med Björklöven. Det avtalet bröts omedelbart och han skrev på för Brynäs. Där har han inte gjort bort sig - men heller inte övertygat.
Snittar 10:03 per match. Skulle må bra av att spela det dubbla i HockeyAllsvenskan. Och det har han kvalité för.
Filip Pyrochta, back, Luleå
Få spelare är en lika tydlig sjundeback i sitt lag som Filip Pyrochta är i Luleå. Tjecken snittar 4:37 per match. Den som snittar sjätte mest är Jonathan Andersson, som spelar över tolv minuter per match. Det krävs en skada för att Pyrochta ska få regelbundet med speltid.
Jag tycker dock 26-åringen gör det helt okej när han väl får spela, och är övertygad om att han skulle vara en klass-spelare på allsvensk nivå. Problemen är väl att Luleå bara har sju backar, och att de inte har utrymme att släppa Pyrochta till en allsvensk toppklubb.
Men det skulle han nog egentligen må väldigt bra av.
Rasmus Bengtsson, back, HV71
En spelare som vi ju vet håller hög allsvensk klass. För två säsonger sedan utsågs han ju till och med till den allra bästa backen i serien. Det gav honom ett SHL-kontrakt med Djurgården, och sedan ett SHL-kontrakt med HV71.
Jag tycker han gjorde det bra i ett uselt Djurgården förra säsongen, men i HV har han haft det svårare. Han är inte helt given i truppen, och när han väl får spela är det allt som oftast bara lite ströminuter. De 8:33 han snittar per match är nionde mest av lagets backar. Och nu kommer dessutom Niklas Hjalmarsson in. Det gör inte vägen till speltid direkt kortare, om man säger så.
Här borde ett allsvenskt lag med toppambitioner slå till. Hans tidigare klubbar BIK Karlskoga, Västerås och Djurgården siktar alla mot SHL. Kan någon av dessa slå till? Tingsryd tror jag får svårt den här gången…
Ludvig Claesson, back, Växjö
Ludvig Claesson påminner en hel del om Rasmus Bengtsson. Han har en bakgrund i Rögle. Han var briljant i Tingsryd för två säsonger sedan och spelade sig till ett SHL-kontrakt. I likhet med Bengtsson var Claesson dessutom bra förra säsongen. Och i likhet med Bengtsson har han haft det tuffare med speltiden den här hösten.
Växjö har en galet stark backsida, den starkaste i SHL, och Claesson har helt klart blivit lidande av det. Hans istid har halverats jämför med förra säsongen och han är inte given i laget, varken på sex eller sju backar.
Ludvig Claesson har även han visat att han är en toppspelare i HockeyAllsvenskan. Men det skulle kännas snopet om han tvingades vända ned dit igen, efter sitt finfina fjolår.
Anton Olsson, back, Skellefteå
Jag minns när Anton Olsson kom upp som en gallerlirare i Malmö för några år sedan. Då charmade han mig och många andra och kändes som en framtida storback. Men sedan dess har han inte tagit de där stegen som jag trott.
Samtidigt ska vi komma ihåg att Anton Olsson fortfarande är junior (!) och att han har många års utveckling kvar. På så sätt kanske det är fel att räkna honom som en “etablerad SHL-spelare", men sett till hur mycket han ändå spelat i högstaligan vill jag ha med honom där.
Han har spelat sjunde mest av Skellefteås backar och har passerats i hierarkin av både Måns Forsfjäll och Elias Salomonsson. Frågan är om inte spel i HockeyAllsvenskan, i en stor roll, hade passat junioren ännu bättre?
Tobias Ekberg, back, Leksand
Tobias Ekberg har haft en riktig berg- och dal-bane säsong. Han inledde utan speltid i Leksand, lånades ut och gjorde det bra i Linköping, men har inte varit given i laget i Leksand sedan återkomsten heller. Har dock spelat tio respektive 13 minuter de senaste två matcherna.
Är en spelare som, i mitt tycke, är lite för bra för att ramla in och ut ur laguppställningen. Han är lite för bra för att se nästan hela matcherna från bänken. Men finns en given topp sex-roll för honom i SHL? Eller är det dags att på sikt börja titta på en flytt utomlands, eller en roll som förstaback i HockeyAllsvenskan?
Ekberg skulle definitivt vara en av hockeyallsvenskans bästa backar.
Nick Olesen, forward, Brynäs
Något av ett mysterium. Nick Olesen får spela ganska mycket, till och med i powerplay, och skapar väldigt mycket lägen. Men den tidigare så vassa målskytten gör helt enkelt inte mål. Pucken vill inte in. 11+10 på 66 matcher är helt enkelt inte tillräckligt bra, sett till den roll han haft. Och hade inte Brynäs haft SHL:s kanske tunnaste forwardssida är det inte omöjligt att Olesen hade offrats och släppts till en annan klubb.
Vi vet ju de facto att dansken håller hög allsvensk klass. Han hade två raka 50-poängsäsonger i Södertälje innan flytten till Brynäs. Skulle en återkomst ned till andradivisionen vara det han behöver för att få fart på produktionen igen?
Just nu känns det i alla fall tveksamt om han får ett nytt SHL-kontrakt till kommande säsong.
Jonathan Davidsson & Marcus Davidsson, forwards, HV71
Egentligen ska listan inte handla om spelare som kommer från HockeyAllsvenskan - men dessa båda herrar har ju spelat i SHL tidigare och gjort det bra där. Därför tar jag med dem ändå.
Jag gillade verkligen deras beslut att kliva ned i Hockeyallsvenskan förra säsongen. Där gjorde de det helt okej, men stack inte ut nämnvärt i stjärntäta HV71. Jag blev därför lite förvånad när HV valde att förlänga med dem den här säsongen.
Väl i SHL har bröderna haft det blytungt. Jonathan står på 0+2 och snittar 9:48 per match. Marcus står på 0+0 och snittar 10:56. När nu dessutom Radan Lenc kommit in lär inte Davidssons få en större roll, heller.
De hade mått bra av att leda en förstakedja i ett bra, men inte superbra, allsvenskt lag. Då hade de varit stjärnor på allsvensk nivå.
Theodor Niederbach, forward, Rögle
En förstaårssenior som redan som junior gjorde 9+7 i Frölunda. Det är riktigt, riktigt bra. Men flytten till Rögle har inte gett Niederbach det lyft han nog hade räknat med att få. Han har gjort ett enda mål, och speltiden har varit sporadisk. Snittet ligger på 7:22. Vid ganska många tillfällen den här säsongen har han bara fått göra något ströbyte per match. Om ens det.
En flytt tillbaka till Frölunda skulle nog vara det allra bästa. Men det hade också varit häftigt att se Niederbach ösa in poäng i HockeyAllsvenskan. Typ i hemmaklubben MoDo. Där ser jag en roll för honom, och en möjlighet att få fart på produktionen igen.
Egentligen tycker jag han hör hemma i SHL, men uppenbarligen finns inte rätt roll för honom just nu.
Linus Sjödin, forward, Rögle
En annan ungtupp som jag gillat länge, men som inte riktigt fått den där bärande rollen i Rögle. Är förstaårssenior så tåget har inte gått, men jag undrar om han har den offensiva skickligheten för att få en stor roll i Rögle, eller om hans tak är att vara i tredje- fjärdekedjan?
Det hade varit spännande att se den här smarta spelaren i HockeyAllsvenskan. Känslan är att det hade kunnat gynna honom i det långa loppet. Där tror jag han, likt Theodor Niederbach, hade kunnat få visa upp en offensiv sida som inte riktigt kommer fram i SHL.
Snittar tolv minuters istid per match - vilket är tolfte mest av Rögles forwards.
Robin Alvarez, forward, Timrå
För ett par år sedan var Robin Alvarez en riktigt effektiv målgörare på SHL-nivå. Han var faktiskt Frölundas bästa spelare i lika styrka, under sin säsong där. Vi vet också att Alvarez var en mycket bra målskytt även i Skellefteå, och att han levererade i såväl Djurgården som Malmö också. Men i Timrå har det inte riktigt lossnat. Det blev fyra mål förra säsongen och har blivit två mål den här säsongen.
Har målskyttetåget gått för Robin Alvarez? Ja, kanske i SHL. Men säkert inte i HockeyAllsvenskan.
Det var nio år sedan skåningen spelade i andraligan. Det hade varit kul att se vilken nivå han skulle hålla där nu. Jag tror han hade varit en stjärna, och att han hade bidragit med massor av rutin som skulle kunna hjälpa ett lag med ambition att utmana i toppen. Typ Västerås.
Manuel Ågren, forward, Växjö
Det kanske är magstarkt att kalla serieledarnas skytteligatvåa för breddspelare. Men faktum är att Manuel Ågren matchas som en breddforward. Hans 12:31 i istid per match är 13:e mest i laget på positionen. Han gör det oerhört bra, och har gjort 2+2 på de fem senaste matcherna, men istiden ligger kvar på samma nivå.
Det är med andra ord inte särskilt troligt att Ågren ska fortsätta hänga med i Växjös skytteligatopp.
Det är imponerande hur väl han tagit sig tillbaka efter att ha missat hela förra säsongen, och det är inte speciellt sannolikt att han kommer hamna i HockeyAllsvenskan eftersom han har kontrakt ett år till. Men oj, vilken attraktion han hade varit i andradivisionen. Tänk om Oskarshamn åker ur, och Ågren fortsätter matchas som en tolfte/trettondeforward. Då skulle kanske en hemflytt kunna bli aktuell till kommande säsong, trots allt…?
Nej, det är ett långskott. Men en stjärna i HockeyAllsvenskan hade han definitivt varit.
FOTNOT:Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
