Alla ingredienser finns på plats

* "Skeptisk till de allsvenska värvningarna"

* "Blir inte chockad om vi får se ett Fredrik Lindgren-scenario"

* "Finns en X-faktor - han heter Linus Omark"

* "En av de hetaste kandidaterna till att gå riktigt långt"

* Så kan de ställa upp

* Tabelltipset{{ PAYWALL LIMIT }}

Luleå tog ett rejält kliv tillbaka förra säsongen efter att ha varit totalt överlägsna året dessförinnan. Nu har man spänt bågen och stått för några av lågsäsongens mest spännande värvningar.

Är Luleå tillbaka i den absoluta toppen nu?

LAGET I SIFFROR

BÄSTA NYFÖRVÄRV

Det har varit en ganska stor spelaromsättning i Luleå till den här säsongen. Målvaktssidan är intakt, men på backsidan är Jonathan Andersson, Kim Johansson och Julius Honka nya. Offensivt har man plockat in Joonas Rask, Pontus Andreasson, Brendan Shinnimin (!), Linus Fröberg, Vilmos Galló och plockat tillbaka Konstantin Komarek.

Sen var det ingen mer va....?

Jodå. Det tyngsta och bästa nyförvärvet är förstås Linus Omark. Ska jag här och nu välja ut en poängkung till kommande säsong blir det faktiskt inte Ryan Lasch  utan jag väljer Omark. Det har genom åren varit populärt att hävda att det inte går att vinna poängligan om man spelar i Luleå, men är det någon som kan göra det är det Omark. Vi såg ju också att PP-specialisten Linus Klasen gjorde 42 poäng förra säsongen. Omark borde absolut kunna göra åtminstone tio till. Han har åldrats otroligt bra och producerat lika många poäng de senaste åren som han gjorde när han, åtminstone åldersmässigt, var inne i sin peak. Omark fyller 35 i februari men visar ännu inga som helst tecken på att vara på väg utför i karriären.

Klasen, det blir lätt att man jämför med honom, gjorde 26 poäng i powerplay förra året och var med det klart bäst i serien. Det kan vara en liten poängnotering värd att hålla utkik på under säsongen, när det gäller Linus Omark.

UTROPSTECKEN

Thomas Berglund-hockeyn beskrivs som intensiv, och det ska vara oerhört jobbigt att möta den tunga lagmaskinen som han basar över. Det ironiska är dock att laget är allt annat än tungt. Faktum är att Luleå, som ni kunde se ovan, är kortast och tredje lättast av alla lag i hela SHL. Det är fascinerande. 

Nu saknas det inte intensiva eller tuffa spelare i Luleå ändå, tvärtom, men det är ändå ganska kul att se hur ens fördomar krasas sönder åtminstone till en viss del. Speciellt eftersom Luleå var tydliga med att man ville tuffa till sig till den här säsongen.

Den enda riktigt tunga powerforwarden man har är faktiskt Vilmos Galló, skulle jag säga. I övrigt finns det gott om ettriga spelare, men kanske inte så många traditionella powerforwards. Det finns faktiskt en del spelare som påminner en del om "Bulan" Berglund själv...

Huruvida det är en nackdel eller inte att ha ett lätt och litet lag får vi väl se, jag har dock svårt att se att det skulle vara fallet, men om jag hade fått gissa fritt hade jag inte direkt tippat att det var Luleå som skulle ligga så långt ned på listorna. 

FRÅGETECKEN

Vi såg förra året vad som kan hända om trotjänare lämnar. Nu var det såklart inte hela orsaken till varför HV71 åkte ur, absolut inte, men med facit i hand har det varit lätt för de som stöttade Martin Thörnberg och Oscar Sundh att påstå att HV åkte ur för att de inte fick vara kvar.

Trenden med att ta farväl av trotjänare har fortsatt även till den här säsongen. Djurgården gick skilda vägar med Henrik Eriksson - och framför allt gick Luleå skilda vägar med Karl Fabricius  Jag kan förstå Luleå utifrån att man inte direkt står och faller med "Fabbe" och att han som snart 39-åring inte står högst upp på spelare man vill förlänga ett kontrakt med. Samtidigt har jag svårt att tänka mig att han är speciellt dyr, och att det finns speciellt många spelare som sköter hans roll bättre än honom själv. Det finns få spelare i ligan som ger lika mycket "du vet vad du får-aura". Det är bara att koll på hans poängskörd under hans sex sista år i Luleå:

12, 12, 11, 18, 12, 13. Var det någon som sa stabil?

Jag skulle faktiskt inte bli chockad om vi får se ett Fredrik Lindgren- scenario med Fabricius. Lindgren fick ju inte vara kvar i Skellefteå utan gick ned i HockeyAllsvenskan för spel med Leksand. Lindgren saknades dock så pass mycket att Skellefteå tog tillbaka honom innan säsongen var över. Fabricius spelar kommande säsong i tyska andraligan, så om Luleå skulle ringa tror jag nog den affären går att lösa...

Niklas Olausson är en annan Luleåprofil som blivit bortvald till den här säsongen. Olausson är inte lika bra som när han var som bäst, men han kommer absolut lämna ett tomrum. Luleå valde att prioritera underskattade Jack Connolly, och det finns väl en poäng i det, men Olausson kommer från en bra säsong och hade utan bekymmer hållit en säsong till i SHL.

Hur mycket kommer de saknas?

TRE NYCKELSPELARE

Joel Lassinantti, målvakt

Joel Lassinantti tog chansen i KHL men var tillbaka så snabbt att jag knappt hade hunnit börja sakna honom. Det syntes dock ganska att han verkligen var saknad i Luleå och att han verkligen behövdes i Luleå. Med honom i målet hela säsongen tror jag inte Luleå hade slutat på femte plats i SHL.

Luleå släppte till minst skott på mål i hela SHL, men det fanns bara tre lag som släppte in färre mål. Kollar vi på räddningsprocenten låg Luleå på delad tiondeplats, tillsammans med Brynäs. Så mycket sämre blev Luleå av att inte ha Lassinantti på plats från start.

Jesper Wallstedt är dock en otroligt spännande målvakt som absolut borde kunna få 15-20 matcher och ge Lassinantti lite avlastning. Men den stora nyckelspelaren där bak är förstås Joel Lassinantti, som alltjämt är en av ligans bästa burväktare.

Erik Gustafsson, back

Vilken chock, va? Tänk att jag skulle välja ut Erik Gustafsson som en av Luleås viktigaste spelare.

Erik Gustafson kommer från sin sämsta säsong i Luleåtröjan och var inte lagets bästa back förra säsongen. Men även en "dålig" Erik Gustafsson är en extremt bra back på SHL-nivå. Även en "dålig" Erik Gustafsson tillhör ligans toppskikt bland backar.

Efter Jesper Sellgren, Nils Lundkvist och Victor Berglund kommer Gustafsson nu få axla "papparollen" till en annan relativt ung och extremt skicklig back i Julius Honka  Honka ligger dock ett par nivåer över vad de andra spelarna gjorde i motsvarande situation. Gustafsson kommer hur som helst få en nyckelroll även i år, och jag förväntar mig att han kommer ha mest speltid av samtliga spelare i SHL

Einar Emanuelsson, forward

Eftersom jag redan skrivit en del om Linus Omark bortser jag från honom här - även om han givetvis är den allra viktigaste offensiva pjäsen. Jag riktar i stället lite fokus på Einar Emanuelsson, som också kommer få en viktig roll.

24-åringen kommer från en fin säsong, med 13 mål och 27 poäng, men som vanligt när jag ser honom spela kände jag att det fanns ännu mer att få ut. Han har potential att göra 17 mål och 35 poäng åtminstone. Kollar vi på Luleås lagbygge förra säsongen gjorde fem spelare 13 eller 14 mål. Av dem har tre lämnat laget. Kvar är Emanuelsson samt Juhani Tyrväinen. Luleå har många duktiga forwards, men de där riktiga målskyttarna saknas. Det såg vi verkligen prov på förra säsongen, då deras skotteffektivitet var en procentenhet sämre än året innan. Det låter inte så mycket, men det gör ändå en liten skillnad i slutändan.

HÅLL KOLL PÅ

Många SHL-lag letar fynd i HockeyAllsvenskan. Där är Luleå inget undantag. Men är det något lag jag är lite skeptisk till när det gäller deras allsvenska nyförvärv är det faktiskt Luleå Hockey. Inte för att Kim Johansson och Pontus Andreasson är dåliga hockeyspelare, men jag har lite svårt att se klara roller för dem i laget.

Ser vi till Luleås backsida är Gustafsson, Honka, Jonathan Andersson och Oscar Engsund fyra backar som i alla fall jag har som givna. Och inte splittrar man väl på backparet med Oscar Engsund och Pontus Själin? Hux flux finns bara en backplats ledig, och den gör alltså Kim Johansson upp om med åldermannen Daniel Sondell och den evige reserven Fredrik Styrman.  Styrman känns som en klar åttondeback, och här och nu tycker jag Kim Johansson känns som en sjundeback.

Det finns såklart inget negativt i att ha en kompetent extraback, men frågan är om det verkligen är i en sådan roll man ska använda Kim Johansson. Om det nu blir så, alltså.

Jag har lite samma dilemma kring Pontus Andreasson. Centersidan känns tok-given i Luleå: Linus Fröberg lirar i förstakedjan, Konstantin Komarek och Jack Connolly är "middle six-centrar" och Jonas Berglund är en lika given fjärdecenter i Luleå som Erik Josefsson är i Växjö.

På forwardssidan är garanterat Omark, Shinnimin, Rask, Tyrväinen, Emanuelsson, Brännström och Galló före. Då finns det en forwardsplats kvar, och den borde vara reserverad åt Carl Mattsson som är utmärkt i en breddroll. Och behövs det någon ny spelare i fjärdekedjan, ja då har Radek Muzik visat sig fungera bra. Han har en riktig genombrottspotential och kan mycket väl peta undan någon annan, mer meriterad, spelare.

Jag säger samma sak som jag gjorde kring Kim Johansson: Det skadar såklart inte att ha kompetenta extraforwards, men frågan är om det verkligen är i den rollen man ska använda en sådan som Pontus Andreasson?

Jag gillar Andreasson och hoppas jag har fel, att han slår sig in som ordinarie och sätter avtryck. Men just nu är jag en aning skeptisk till situationen.

SUMMERING 

Luleå gick in i förra säsongen som guldfavoriter efter att ha vunnit serien med 14 poäng 2019/2020. Ganska snabbt såg vi dock att det inte var guldkaliber på Luleå, som hade en betydligt sämre säsong än väntat och fick kämpa för att ta en direktplats till kvartsfinalen. En femteplats är långt ifrån svagt egentligen, men det var ändå en rejäl besvikelse sett till hur bra de var säsongen dessförinnan.

Det är ganska svårt att förklara varför Luleå gick back så otroligt mycket förra säsongen. Ser vi till de underliggande siffrorna var förra säsongen snarare ett tecken på att Luleå fortsatt tog steg och att de alltjämt borde vara att räkna med. Kolla bara in det här:

Luleå hade fler skott på mål förra säsongen än när de vann serien överlägset. De hade nästan exakt lika många skott i skottsektorn. De gjorde ett mål färre än året innan. De gick från att ha ett uruselt powerplay (16 procent) till ett av de bästa (27 procent). De hade också en bättre corsi. Med det i åtanke finns det egentligen ingen anledning att vara dramatisk och se förra säsongens misslyckande (som man ändå får kalla det för) som någon anledning att vara orolig. Thomas Berglund gör fortfarande bra saker med det här Luleålaget. Och nu är känslan också att de faktiskt går in med ett något bättre lag än förra säsongen. Målvaktssidan är grymt bra från start. Backsidan är förstås något försvagad från start i och med att Salming Trophy-vinnaren Nils Lundkvist lämnat, men får vara Julius Honka vara skadefri borde han över tid bli lika framträdande.

Ser vi till offensiven är väl årets uppställning jämförbar med fjolårets - men det finns en X-faktor som heter Linus Omark. Det är som sagt enkelt att jämföra honom med Linus Klasen, som växte under säsongen och gjorde över 40 poäng. Klasen slutade dock inte bättre än 79:a (!) i poängligan i lika styrka. Så långt ned kommer absolut inte Linus Omark komma om han håller sig någorlunda skadefri. Bara det gör att Luleå kan räkna in några extra poäng i tabellen. PP-spelet borde överlag kunna hålla god klass trots att Klasen och Nils Lundkvist lämnat - eftersom man också fått in Konstantin Komarek som ju är oerhört skicklig när han får tid och utrymme.

En annan sak värd att gilla med Luleås lagbygge är att alla nyförvärv utom ett har spelat i Sverige förr. Visst, Andreasson och Johansson kommer från HockeyAllsvenskan, men såväl Andersson och Rask som Komarek och Gallo samt Fröberg och Shinnimin känner väl till SHL. Detsamma gäller förstås Linus Omark, även om det hunnit gå tolv säsonger sedan han senast gjorde ett helt år i Sverige.

För övrigt: Jag kan inte bara nämna Shinnimin som en värvning i förbifarten. Det är den mest sensationella värvningen som något lag gjort inför säsongen. Det känns så fel på något sätt, att se honom i Luleå med all den historik som finns mellan fansen och spelaren i fråga...Dessutom tycker jag att han under sitt sista år i Växjö snarare var en belastning än en tillgång. Med det sagt tycker jag att det kittlar att se honom i en förstakedja med Linus Fröberg och Linus Omark. 

Där kan det hända grejer.

Överlag har Luleå ett lag som andas väldigt mycket Luleå. Det är inte ligans skickligaste lag, men det är en guldkandidat. Alla ingredienser finns egentligen på plats: De har målvakten, de har ett par av ligans bästa backar i sitt gebit, de har en hyfsad spets och en bra bredd framåt. Luleå har i alla fall gjort vad de kan för att de ska kunna nå den nivå de hade för två år sedan. 

Det jag möjligen kan vända emot dem är att det inte riktigt känns som att det finns så många spelare som kan "ta steg" under säsongen och verkligen få stora genombrott. Det känns ganska stabilt över hela linjen, men det kanske saknas någon spelare som kan lyfta sig och bli en "wow-spelare".

Jag håller inte Luleå Hockey som en guldfavorit inför säsongen - men de är en av de hetaste kandidaterna till att gå riktigt långt. I nuläget har jag dem som trea i SHL.

TABELLTIPSET

1) 

2)

3) Luleå: Alla ingredienser finns på plats

4) 

5)

6) Örebro: Få lag osar lika mycket slutspelsbygge

7) Skellefteå: Var det här det Robert Ohlsson såg framför sig?

8) 

9) Malmö: Måste lyfta sig - där var de sämst i hela SHL

10) Linköping: Då kan de lika gärna bli ett kvallag

11) Djurgården: Svårbedömda - laget där det är kortast till "superkris"?

12) Brynäs: Där måste de utvecklas - annars är de i botten för att stanna

-------------------------------------------------------------------------------------------------

13) Timrå: Ett lag som är klasser bättre än senast

14) Oskarshamn: Har de gjort sin hemläxa?