Måns Karlsson om Leksand: Tjusiga namn - men frågetecknen är många
Krönikor

Måns Karlsson om Leksand: Tjusiga namn - men frågetecknen är många

Publicerad 20 augusti 2023 10:00 | Senast redigerad 22 november 2024 15:39
Måns Karlssons SHL-analyser är tillbaka. I år betygsätter han samtliga spelare - och har helt och hållet baserat sina tabelltips på det. Det blir också en tillbakablick på fjolårssäsongen, och givetvis en analys på truppen i sin helhet.

Idag: Leksand.

  • “Där har de tagit en chans att spara pengar”
  • Fjolårets succévärvningar hyllas.
  • Frågetecken kring storstjärnorna.
  • “Få lag har ett högre tak”
  • Har guldtåget lämnat perrongen?
  • Så kan de ställa upp.
  • Tabelltipset.

{{ PAYWALL LIMIT }}

Leksand inleder säsongen med en match mot Örebro, torsdagen den 14:e september. Här hittar du hela Leksands spelschema.

SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE

Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:

1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass

2 = Okej SHL-spelare

3 = Bra SHL-spelare

4 = Riktigt bra SHL-spelare

5 = En spelare på hög Europanivå

MÅLVAKTER

Mantas Armalis

Filip Larsson

Snittbetyg: 3,5

Kommentar: Inför förra säsongen kändes det som att det skulle bli en kamp om förstaspaden mellan Mantas Armalis och Kasimir Kaskisuo. Efter flera år där Leksand haft en tok-given förstamålvakt var tanken att det skulle bli en jämnare fördelning förra säsongen. Men det blev nästan en lika stor dominans av en av målvakterna även förra säsongen. Mantas Armalis gjorde kanske sin bästa säsong i karriären och var en av ligans allra bästa målvakter. Jacob Johansson, Marcus Högberg och Joni Ortio var de enda tre burväktarna som fick mer speltid än den litauiske stjärnan.

Armalis var en av få Leksandsspelare som verkligen kom undan från förra säsongen med ett högt betyg. För att dra ett exempel vann Armalis 24 av 40 starter. Kaskisuo? Han vann tre av tolv. Det säger en del om vilken betydelse han hade. Och varför han  förtjänar en femma i betyg.

Och därför känner sig Leksand bekväma med att nu återigen gå in i en säsong med en tokgiven etta som kommer stå så gott som alla matcher. Det kanske inte blir en lika stor dominans som under åren då Axel Brage var backup, men Filip Larsson är knappast tänkt att spela så många matcher. Här har Leksand tagit en chans att spara lite pengar, för det är uppenbart att Larsson är väldigt mycket billigare än Kaskisuo som trots allt värvades som förstemålvakt.

Jag tycker Leksand har en klart gångbar målvaktssida. Filip Larsson borde hålla som en okej backup, och han behöver ärligt talat inte vara bättre än vad Kaskisuo var ifjol för att han ska vara värd pengarna. Allting han gör utöver det kan man se som en bonus. 25-åringen var trots allt en av Sveriges bästa målvakter som junior, och även om han haft en ganska krokig karriär efter det borde det vara en okej värvning. 

Mantas Armalis är gjuten etta. Foto: Bildbyrån.

BACKAR

Olle Alsing

Matt Caito

Anton Johansson

Eddie Larsson

Anton Lindholm

Alexander Lundqvist

Patrik Norén

Snittbetyg: 3,00

Kommentar: Här gjorde Leksand sina stora värvningar inför förra säsongen. Efter flera säsonger där backsidan egentligen varit för svag för ett lag med toppambitioner var Anton Lindholm och Olle Alsing direkt nödvändiga värvningar. Både Alsing och, framför allt, Lindholm visade sig vara lysande rekryteringar som kom att betyda mycket för Leksand. Det var inte där man felade förra säsongen.

Nu är Eddie Larsson det enda nya namnet på backsidan. Han kan få sällskap av Fred Nilsson om han spelar sig till ett kontrakt efter sin tryoutperiod. Däremot har Leksand tappat Lian Bichsel, som förvisso var ojämn förra säsongen men som ju har ett extremt mycket högre tak än Larsson. Jag tycker Eddie Larsson hade problem i SHL senast han var i Sverige och spelade, och jag är tveksam till om han blivit bättre sedan dess. Däremot är det aldrig fel att plocka in en typisk “Du vet vad du får"-spelare.Han är sannolikt värvad för att ta en tung roll i boxplay i första hand, men frågan är om han får spela så mycket i fem mot fem. Jag tror han får fullt sjå att hålla junioren Anton Johansson bakom sig i hierarkin. Jag har bara gett Johansson en etta i betyg men tror att han kan slå igenom den här säsongen. Leksand har inte den vassaste bredden på backsidan, vilket skulle kunna möjliggöra att Johansson successivt tar sig högre upp i hierarkin.

Men mycket kretsar såklart kring de tre toppbackarna. Lindholm får en femma i betyg, så pass bra var han ifjol. Matt Caito var i gränslandet till att få en femma även han. Caito är en ständigt underskattad back som i mitt tycke varit en absolut toppback varje år. är en stabil fyra i min betygsskala. Jag tror också han har goda chanser att vara bättre den här säsongen, när han fått ett “inkörsår" i svensk hockey efter ett gäng år i Nordamerika och KHL.

Ska Leksand gå hela vägen tror jag det behövs en backvärvning till. Gärna en högerskytt med offensiva egenskaper (men där är de knappast unika, Leksand…). Det känns just nu som att Leksand lastar pengar på sina riktiga spetsar, och sen försöker de komma undan så billigt som möjligt på resten. Så länge spetsarna håller sig skadefria tror jag det är en taktik som fungerar, men det gör ju också att man blir mer känsliga just för skador. 

Här finns ett par backar som verkligen behöver bevisa att de håller i SHL. Johansson är en, Alexander Lundqvist är en annan. Leksand är också i en intressant situation, då lagets tre toppbackar + Lundqvist har utgående kontrakt. En extra källa till motivation, att de vill spela sig till nya och flådiga kontrakt? Eller en distraktion, när agenten i november kommer och berättar hur grönt gräset är på andra håll och vilka saftiga anbud man får där? Lindholm, Alsing och Caito är tre spelare som sannolikt får anbud från Schweiz och från andra håll i SHL. 

Jag gissar att Leksand ganska tidigt vill diskutera kontraktsförlängningar med den trion.

Lindholm och Caito. Foto: Bildbyrån.

FORWARDS

Carter Ashton

Peter Cehlárik

Arvid Eljas

Lucas Elvenes

Marek Hrivík

Marcus Karlberg

Martin Karlsson

Justin Kloos

Jon Knuts

Oskar Lang

Felix Unger Sörum

Lukas Vejdemo

Max Véronneau

Patrik Zackrisson

Kalle Östman

Snittbetyg: 2,93

Kommentar: Otroligt nog är forwardssidan den lagdel där Leksand kvitterar ut lägst betyg. Så brukar det direkt inte vara. Och precis som fallet varit de senaste åren är det stjärntätt på forwardssidan. Men trots det finns det en hel del frågetecken.

  • Hur bra är Marek Hrivik efter skadeproblemen och ett par “hattiga” säsonger? Är han verkligen fortfarande en toppspelare i Europa? Tveksamt.
  • Peter Cehlárik är i en liknande situation. Han var inte bra efter flytten förra säsongen. Han gjorde dessutom bara sex mål under säsongen i Schweiz, innan flytten till Leksand.
  • Max Veronneau får en femma i betyg sett till att han gjorde otroliga 34 mål senast han var i Sverige, och 26 av dem var i lika styrka. Men även där finns det skadeproblem som stör och som gör att han missar SHL-premiären. Risken är stor att det kanske stannar på 15-20 mål. Bra för de allra flesta i SHL - men kommer det räcka? Ska jag vara positiv är han dock en klar förstärkning jämfört med Emil Heineman, som på ett sätt blir spelaren Véronneau ska ersätta.
  • Hur mycket kommer saknas? Camper har liksom varit “limmet” som hållit ihop Leksand stjärnor i de olika toppkedjor de haft de senaste åren. Camper slutade faktiskt trea i Leksands interna poängliga - trots att han lämnade laget med elva matcher kvar.

Trots alla tjusiga namn är frågetecknen lika många som utropstecknen.

Leksands bästa forwards förra säsongen var och Kalle Östman, som båda presterade personbästa så det sjöng om det. Men det, tillsammans med de mängder av skador Leksand hade under säsongen, var också den stora anledningen till att det bara blev en åttondeplats. Lang och Östman är båda bra SHL-spelare och Lang är på gränsen till landslaget - men man slutar inte topp-fyra i SHL med de två som sina bästa spelare. Den här säsongen vill det till att de utländska storstjärnorna verkligen leder offensiven.

Det som är positivt är att Björn Hellkvist förfogar över en grym centersida. Den är inte lika spetsig som exempelvis Skellefteås, men han har en mångsidig forwardssida där många kan spela både center och ytter. I min centersida nedan har jag Hrívik, Zackrisson, Östman och Vejdemo. Men samtliga de fyra kan också spela ytterforwards om man exempelvis inte vill ha Vejdemo nere i en fjärdekedja, utan vill ha in Knuts där. Leksand har också 15 forwards på avtal, och de tre jag har satt utanför laget lär vara sugna på att spela sig in. Och den chansen kommer man få till en början, eftersom Leksand har en del skador att hantera under säsongsupptakten. För att återknyta till centersidan tycker jag också den är bättre balanserad än vad fallet var ifjol. Jag tror inte att en sådan som Mikael Ruohomaa kommer saknas över huvud taget. Han passar bättre in i MoDo än vad han hade gjort i Leksand den här säsongen. Det var nog bra att parterna till sist gick skilda vägar, även om det i alla fall ett tag tycktes ha funnits en vilja från båda parterna att förlänga samarbetet även över den här säsongen.

Få lag har ett högre tak på forwardssidan - men det är också en forwardssida där det finns fler frågetecken än vad det finns hos de flesta andra lag med toppambitioner.

Totalbetyg: 9,43

Mycket hänger på Max Véronneau. Foto: Bildbyrån.

Summering

Ifjol landade Leksand på en sjätteplats, med 9,45 i betyg. I år har jag dem återigen som sexa, med 9,43. Man har alltså ett jämbördigt lag med det man hade ifjol. Det som talar för dem är att spelare som “skapade problem” är borta och har ersatts med spelare som känns mer “problemfria”. Vi såg ju vara besviken över att petas, Kasimir Kaskisuo var allt annat än nöjd med att sitta med en keps på bänken i stället för att ha en mask och stå i kassen, och Mikael Ruohomaa skrek “fuck you” till Björn Hellkvist. En och en är de där händelserna kanske inte så stora, men sammantaget ger det i alla fall mig intrycket att det inte var hundra procent harmoni i Leksands IF förra säsongen. Det i kombination med en del skador flera stjärnor som inte presterade som förväntat gjorde att Leksand aldrig riktigt kom igång och var så bra som vi hade trott förra säsongen. Ruohomaa, Kaskisuo och ett par spelare till har försvunnit - men Leksand har varit otroligt passiva på värvningsfronten. En reservmålvakt i Filip Larsson, en breddback i Eddie Larsson och så Lukas Vejdemo är allt de tagit in. Utöver det har man plockat in ett par juniorer plus att Max Véronneau kommit in på ett redan gällande kontrakt. Det är alltså i ganska stora drag samma lag som kom åtta förra säsongen som ska ta Leksand till en ny nivå i år.

Jag har varit inne på de frågetecken som finns runt lagbygget. Ett annat frågetecken är Björn Hellkvist. Dels har Hellkvist av hälsoskäl inte kunnat finnas med runt laget under försäsongen. Det är naturligtvis inte bra, men inte heller någon katastrof. En annan är den svaga trend som Leksand trots allt haft under hans ledning.

Björn Hellkvist. Foto: Bildbyrån.

Ja, ifjol fick man lite mer ordning på defensiven jämfört med säsongen dessförinnan och släppte in 18 färre mål. Jag ställer mig dock tveksam till om det verkligen hade så mycket med tränaren att göra. Jag drar snarare slutsatsen att det kan härledas till Mantas Armalis storspel och Anton Lindholms intåg. Spelmässigt kuggade det aldrig riktigt i förra säsongen. Kanske beroende på den ganska olustiga känslan som fanns runt laget ifjol. 

Hur var egentligen kemin? 

En annan sak som måste - och borde - bli bättre är PP-spelet. Fram till jul var Leksand fullständigt usla i spelformen på sina 11,9 procent. Efter nyår hade de 22 procent, och var fjärde bäst. Sett till spelarmaterialet skulle de behöva ligga på 22 procent hela säsongen för att det ska vara godkänt. Där har framför allt Mikael Karlberg ett jobb att göra, i sin roll som powerplayansvarig. Jag gissar att “Challe” också tagit ett större ansvar under försäsongen, med Hellkvist på frånvarolistan. Både Karlberg och Hellkvists jobb lär vara i fara vid ytterligare en åttondeplats och ett uttåg i åttondelsfinalen. En åttondeplats är väl okej så länge Leksand tar sig en bit i slutspelet, men ryker de i åttondelsfinal eller till och med i kvartsfinal kommer avgångskraven vara många på tränarna. Jag tror att sportchef Thomas Johansson har ett lite större förtroende hos de styrande, och att han kan komma undan med att han trots allt byggt ett bra lag med gott om skickliga spelare år efter år. Och att han hela tiden gjort små, små förändringar och verkligen ansträngt sig för att hitta de spelaryper som han upplevt saknats.

Om Leksand får full utdelning på sina importstjärnor har man ligans kanske vassaste offensiv. Med den klassmålvakt man har kommer man då kunna ta en hel del poäng och definitivt sluta topp-sex.  Men det är många spelare kom kommer behöva höja sig.

Ifjol såg min analystext om Leksand ganska lik ut, som den gör i år. Då avslutade jag texten med att Leksand, trots alla frågetecken, var en guldkandidat. Den känslan får jag inte riktigt längre. Topparna är, som sagt, höga. Men jag är tveksam till om det här ganska lynniga laget orkar motivera sig varje dag under ett slutspel. Orkar man möta Växjö sju gånger på två veckor? Det känns som att guldtåget har lämnat perrongen för den här Leksandskärnan. Nu är det viktigaste att man åtminstone går till kvartsfinal. 

Ett nytt åttondelsfiasko kommer inte tolereras.

Så kan de ställa upp

Målvakter:
Armalis (Larsson)

Backpar:
Alsing - Caito
Lindholm - Lundkvist
Larsson - Norén
(Johansson)

Kedjor:
Cehlárik - Hrívik - Véronneau
Elvenes - Zackrisson - Lang
Ashton - Östman - Kloos
Karlsson - Vejdemo - Knuts 
(Unger Sörum, Eljas, Karlberg)

Tabelltipset

  1.  
  2.  
  3.  
  4.  
  5.  
  6. Leksand - 9,43 i snittbetyg
    ---------------------------------------
  7.  
  8.  
  9.  

  10. ----------------------------------------
  11.  

  12. -----------------------------------------
  13. Malmö - 8,04 i snittbetyg
  14.  

TV: Ifrågasätter målvaktssatsningen: ”Inget stort fan”