Lag för lag - så har de presterat under första halvan

Publicerad 13 december 2021 13:30 | Senast redigerad 17 december 2021 22:08

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

SHL-säsongen har kommit halvvägs - och vi har börjat se tydliga tendenser på vilka lag som kan ha en rolig säsong framför sig och vilka lag som nog får några jobbiga månader. I veckans "SHL med Måns Karlsson" tittar Måns närmare på SHL-lagens första halva - med hjälp av siffrorna.

Topplaget som ligger i botten - i nästan allt
Bottenlagen som kan klättra
Färjestad på väg upp?
De tvingas kvala.
De vinner serien.{{ PAYWALL LIMIT }}

Redan efter åtta matcher av säsongen gjorde jag den här sammanställningen första gången, och när vi nu spelat nästan precis halva säsongen är det på sin plats att göra en till.

Hur ligger lagen till? Har man en positiv eller negativ trend i sitt spel? Kommer man klättra, eller finns risken att man tappar i tabellen? Med hjälp av de underliggande siffrorna går det att få en ganska bra bild av hur ett lag egentligen mår - och vad man kan tänkas uträtta framöver. Vi går igenom lag för lag, och arbetar oss uppåt från tabellens bottenplacering.

Källor för statistikunderlagen: SHL.se samt Betterthanamonkey.com.

14. Djurgården, 19 poäng på 27 matcher

Djurgården har, tro det eller ej, höjt poängsnittet jämfört med när jag gjorde samma genomgång efter åtta matcher. Det är dock alltjämt en bra bit under en poäng per match - och det finns inte mycket som talar för att Djurgården ska kunna klättra i tabellen.

Dels har vi ju allt kaos utanför isen. Man saknar huvudtränare, sportchef och har alltjämt inte löst situationen med Linus Videll. Men även om vi bortser från den röran ser det allt annat än kul ut för mesta mästarna. De har tagit ungefär så många poäng som de “borde” ha gjort, sett till spelet. Tillsammans med Timrå förväntas de göra minst mål per match, och de förväntas dessutom släppa in flest mål per match. Man är ett bottenlag när det gäller att skapa farliga målchanser - och klart sämst i klassen när det gäller att släppa till dem.

Ska man hitta något positivt är det väl att skottprocenten är låg och säkert kan höjas en aning. Samtliga parametrar jag tittat på nu gäller spelet i lika styrka. Kollar vi special teams är Djurgården klart sämst även där, med 87 procent om vi slår ihop powerplay- och boxplayprocenten.

Djurgården ligger helt enkelt där de ligger av en anledning. Ett tränarbyte eller sportchefsbyte kommer knappast göra en inverkan som är stor nog för att man helt plötsligt ska börja plocka poäng som ett mittenlag, vilket är det man behöver för att undvika kval.

Det blir kval för “Stockholms stolthet”.

13. Timrå, 26 poäng på 26 matcher

Timrå hade sex poäng på sju matcher vid min senaste koll och fortsätter alltså ligga runt en poäng per match. Men även om man de senaste veckorna fått ett litet lyft är min tanke att det ska krävas mycket för att nykomlingen ska undvika att kvala.

Rent spelmässigt har Djurgården tagit över platsen som ligans sämsta lag, men ser vi till siffrorna är risken stor att Timrå också är lite för trubbiga för att man ska kravla sig upp på säker mark över tid. Man skapar minst farliga målchanser per match och är som sagt tillsammans med Djurgården det lag som förväntas göra minst mål. Det positiva jämfört med min senaste koll är att Jacob Johansson spelat upp sig rejält och det är framför allt tack vare det man plockat många poäng. Nu börjar PDO:n, som då låg på 93 procent, ordna upp sig och ligger runt 96. Det borde alltså kunna finnas än mer att hämta, men eftersom man skapar så lite målchanser framåt är det snarare via ett fortsatt bra målvaktsspel den siffran behöver höjas.

Har Jacob Johansson ytterligare en nivå i sig?

I corsiligan tillhör Timrå också botten, vilket väl är rimligt sett till spelarmaterialet. Fredrik Andersson och Ante Karlsson gör ungefär vad som det går att göra med den här spelartruppen. Så mycket mer finns det inte att hämta.

Vi får se om Pontus Åbergs ankomst gör att lagets offensiv kan bli lite mer fertil.

12. Malmö, 31 poäng på 27 matcher

Malmö får alltjämt klassas som en av SHL:s stora besvikelser. Det hårdsatsande laget är fast förankrat i botten och kommer få slåss om de sista slutspelsplatserna om man inte får ett jättelyft inom kort. Ett rejält underbetyg till Redhawks.

Men hur ser det ut rent spelmässigt då? Det ser helt okej ut, ändå. Man har varit ganska ojämna i sina prestationer sett till hur bra man driver spelet och sådana saker. I vissa perioder har man löst det väldigt bra, i andra perioder har man sett ut som det bottenlag man de facto är.

Ser vi över hela säsongen har Malmö dock, framför allt, blivit straffade av en extremt dålig utdelning. Man är faktiskt ett lag för topp-sex i många avseenden, så som hur få farliga målchanser man släpper till och hur många mål man förväntas göra framåt. Däremot är man sämst i hela SHL om vi ser till hur svaga man är på att förvalta sitt spel till att hålla motståndarna borta från målprotokollet.

Om vi isolerar Malmö Redhawks till spelet i lika styrka är man till och med ett topplag sett till hur många poäng man “borde” ha. De har dock ligans näst sämsta “PDO” (skottprocent + målvaktsprocent) och otroligt nog också ligans näst sämsta räddningsprocent överlag. Det såg man inte komma, sett till att målvaktsparet med Marmenlind och Alsenfelt på förhand sågs som SHL:s vassaste. Det som förvånar extra mycket där är att Malmö, om vi räknar alla spelformer, släppt till klart minst skott i egen skottsektor.

Skulle man få igång effektiviteten samt målvaktsspelet kommer Malmö inte behöva oroa sig för att kvala, om man säger så. Då skulle man kunna bli en obehaglig överraskning i ett slutspel, till och med.

11. Brynäs, 33 poäng på 27 matcher

Brynäs är ett lag som gjort stora framsteg jämfört med ifjol, men som rent poängmässigt ligger ungefär lika illa till och som inte kan känna sig helt säkra från de hot som jagar underifrån.

Framför allt är det defensiven som tajtats till ordentligt. Redan förra säsongen var man ganska skickliga på att skapa målchanser framåt, men man släppte också till överlägset flest. Om vi tittar på förväntade mål/förväntade insläppta mål i lika styrka nu är Brynäs tredje bäst framåt och åtminstone ett mittenlag bakåt. Sett till den, på pappret, svaga backsida Brynäs har får det ses som en rejäl framgång.

Brynäs är bra på ganska mycket men har inte lyckats omvandla det fina spel man ofta har till att faktiskt få med sig mål och poäng. Man är ett bottenlag när det gäller att faktiskt utnyttja sina målchanser och då spelar det ingen roll att man “förväntas” ta betydligt fler poäng än man faktiskt gör. Finns inte skickligheten i de avgörande lägena kommer poängen inte trilla in.

Förutom den dåliga utdelningen framåt finns det dock ingenting som faktiskt säger att Brynäs ska behöva oroa sig för ett kval i vår. Speciellt inte nu när Veini Vehviläinen också hittat formen. Hans svaga inledning på säsongen kostade definitivt laget flera poäng.

10. Linköping, 34 poäng på 27 matcher

I vanlig ordning fick LHC en poängmässigt tuff start, med sex poäng på åtta matcher, men de senaste 19 matcherna har man plockat 28 poäng. Det ger ett poängsnitt på närmare 1,5 poäng per match. Håller man ett sådan tempo över en hel säsong är man utan bekymmer ett lag som tar sig till slutspel.

Klas Östman har, likt Mikko Manner, fått ut ett ganska fint spel av ett ganska begränsat spelarmaterial. Men ska vi jämföra Linköping med Malmö och Brynäs är LHC faktiskt det lag som ligger klart sämst till om vi ser till de underliggande siffrorna. Utan att vara sämst på något är man ganska dåliga på att driva spelet och man förväntas inte göra så mycket mål framåt om vi ser till fem mot fem. Medan Brynäs och Malmö har underliggande siffror som pekar på att man borde ha kunnat ta klart fler poäng än man faktiskt tagit, ligger LHC nästan exakt där man förväntas ligga.

Man släpper till rätt många skott i egen skottsektor men har den här säsongen något man saknade ifjol: En matchvinnarmålvakt. Marcus Högberg har på senare tid gett laget chansen att ta poäng och vinna nästan varje gång, och håller han den nivån uppe kommer LHC inte heller behöva oroa sig för kvalspel. Däremot behöver man nog sätta ett ännu bättre eget spel för att man ska klara av att hålla Malmö och/eller Brynäs bakom sig och ta sig till slutspel. Ska jag hitta något positivt är det dock att Östman sakta men säkert i alla fall förbättrat laget grundspel. De trendar helt klart åt rätt håll.

9. Färjestad, 40 poäng på 27 matcher

Efter en närmast säsongdefinierande vecka med en tajt seger mot Brynäs och en magisk vändning mot Leksand har Färjestad distansierat sig från den absoluta bottenstriden. Även spelmässigt ser kurvan klart bättre ut än den gjorde för ungefär tio matcher sedan.

Men med det sagt: Färjestad ligger ungefär där man förtjänar om vi ser till siffrorna. De är närmast definitionen av ett mittenlag i nästan alla områden i fem mot fem-spelet. De har gjort ungefär de mål de ska göra, släppt in de mål de ska göra och tagit de poäng man förtjänat. Typ. Nu har man fått igång Dominik Furch, vilket ju kommer leda till några bonuspoäng bara det, och får man också igång powerplayspelet och boxplayspelet över tid kommer det också leda till fler poäng för Färjestads del.

De börjar tajta till gapet uppåt och är bara fem poäng från en topp sex-placering. Sett till att det ändå finns ett så tydligt område som kan förbättras, special teams, finns det förhoppningar om att man ska kunna blanda sig i den kampen innan säsongen är över. Samtidigt är man inte så bra på något att poängen automatiskt kommer börja ramla in. Man är ett mittenlag i det mesta - men i vanlig ordning har man en hög skottprocent och överlever tack vare att man har en grym spets.

Färjestad är helt klart ett av de lag som blir mest spännande att följa framöver. De trendar åt rätt håll och är knappast ett lag som någon vill möta i ett slutspel eftersom man har en sådan stark spets som man faktiskt har. Men att man ska klättra så vansinnigt mycket i tabellen har jag ändå svårt att se.

8. Örebro, 42 poäng på 27 matcher

Örebro är ett lag jag hade förväntat mig lite mer av - även om man har en trupp som är väldigt tydligt byggd för ett slutspel.

Precis som förväntat är Örebro extremt tajta bakåt. I lika styrka förväntas man släppa in minst mål av alla bakåt. Om vi dessutom väger in att man har en av SHL:s bästa målvakter i Jhonas Enroth förstår vi hur svårt det är att göra mål på det här laget. Med 62 insläppta mål är bara Luleå (60) och Skellefteå (61) bättre. Isolerar vi det till lika styrka släpper man också till minst farliga målchanser av alla lag.

Problemet är en något trubbig offensiv. En förväntad målskytt som Juuso Puustinen har varit skadad, och i en forwardssida som i stora drag i övrigt saknar tydliga målgörare är det kanske ingen chock att Örebro är ett bottenlag (!) när det gäller förmågan att skapa farliga målchanser framåt. Bara Timrå är faktiskt sämre där. Sett till den spetsen är det kanske inte heller någon chock att man tillsammans med Linköping är det lag som gjort minst mål i powerplay också.

Örebro är ett svårforcerat lag som är så pass trygga i sin defensiv att man inte kommer rasa i tabellen - men frågan är om man är spetsiga nog för att klättra speciellt mycket? Det är i alla fall troligare att man kommer klättra än att man kommer rasa. Ser vi till förväntade mål framåt, utifrån en procentsats, är Örebro nämligen näst bäst av alla lag.

7. Leksand, 43 poäng på 27 matcher

Nästa lag i getingboet mellan plats fyra och åtta är Leksand. För några veckor sedan kändes Leksand som en klar utmanare till seriesegern, men man har tappat lite mark i toppen och får nu sikta in sig på att försöka knipa en topp sex-placering. De många skadorna på backsidan har inte direkt hjälp lagets ambition om att klättra i tabellen.

I offensiven är Leksand dock extremt bra. De har flest avslut, skapar flest farliga målchanser, flest skott i skottsektorn och förväntas göra flest mål. De släpper dock också till ganska mycket bakåt och förväntas släppa in fjärde flest mål i lika styrka. Det svänger kring Leksand, helt enkelt. Det återspeglas också i målvaktsspelet, som även det varit svängigt. Kasimir Kaskisuo blandar och ger en hel del, är känslan.

Leksand är SHL:s mest underhållande lag och har ligans bästa offensiv. Får man tillbaka de backar som är på frånvarolistan finns också förutsättningar för att tajta till defensiven - men frågan är om grundspelet är så pass stabilt att det går att se dem som ett genuint topplag? Hade Kasimir Kaskisuo varit “Matt Tomkins-bra” hade jag nog svarat ja på den frågan. Nu är jag lite mer tveksam.

6. Växjö, 45 poäng på 27 matcher

Det är inte riktigt lika stabilt som det brukar vara, är min känsla. Växjö pendlar ganska mycket i prestationerna från match till match. De har också, under stundom, haft ett ganska svajigt målvaktsspel vilket inte heller hjälpt dem.

Men faktum är att Växjö, rent spelmässigt, mer osar “mittenlag” än “topplag” under säsongens första halva. Vi känner igen mycket kring Sam Hallams lag. De är på många sätt Leksands totala motsats (där har vi en slutspelsserie jag gärna skulle se) eftersom man släpper till brutalt lite men samtidigt är ganska svaga offensivt. Man är närmast en kopia av Örebro på så sätt, med den skillnaden att man har haft en något vassare spets så här långt.

Växjö är dock ett lag för undre halvan när det gäller att skapa målchanser och när det gäller “förväntade mål”. Samtidigt är man ett topplag när det gäller att släppa till målchanser. Eller att inte göra det, snarare. Inga nyheter där.

I en sjumatchersserie är Växjö otroligt otäcka att möta eftersom man är så bra på att stänga ned motståndarna. Men i en 52-matchersserie är Växjö ett lag som inte kommer utmana om seriesegern som det ser ut nu. Man är helt enkelt lite för dåliga offensivt i fem mot fem-spelet, och lever lite väl mycket på sitt powerplayspel där man med sina 21 gjorda mål är näst bäst av samtliga lag.

5. Oskarshamn, 45 poäng på 26 matcher

Säsongen 19/20 tog Oskarshamn 44 poäng. Nu har man 45. Efter exakt halva säsongen. IK Oskarshamns snabba resa mot etablering i SHL har verkligen varit imponerande att följa. Man spelar en otroligt underhållande ishockey och har ett helt gäng spelare som tar steg för varje gång man ser dem.

Med det sagt finns det väl en del som säger att IKO “överpresterat” så här långt. Man har redan samlat på sig så pass mycket poäng, och är så pass bra, att det inte bör vara några problem att ta en topp tio-placering och därmed få spela slutspel för första gången någonsin. Däremot ser det väl kanske inte ut som att det är jättetroligt att man blir topp-sex. Det ser en aning bättre ut för de jagande Växjö, Leksand och Örebro.

Det som är intressant med Oskarshamn är att det ofta KÄNNS som att man är spelförande och skapar en massa målchanser - men att verkligheten faktiskt är en annan. I lika styrka förväntas IKO faktiskt släppa in fler mål än man gör (om än väldigt marginellt) och man lever en del på att man har en hög skottprocent. Det sminkar över att man faktiskt släpper till fjärde flest farliga målchanser av alla lag i SHL.

Isolerar vi det till fem mot fem-spelet har Oskarshamn tagit “för många” poäng, så risken finns att man kommer dippa en aning under säsongens andra halva. Med det sagt är man ett lag som är ganska bra “på riktigt” den här säsongen och som har en så pass vass buffert att man har råd med en sämre andra halva. Man behöver gå ned på Djurgårdspoängsnitt för att riskera att behöva kvala, och det kommer inte hända. Thomas Fröberg kan redan nu börja bygga ett SHL-lag för säsongen 22/23. Det bör absolut bli slutspel i någon form.

4. Luleå, 47 poäng på 27 matcher

“Luleå kommer klättra och har goda chanser att bli topp-sex".

Så skrev jag efter sju matcher, då Luleå nyligen hade lämnat jumboplatsen och bara hade skrapat ihop nio poäng på sju matcher. Sedan dess har man alltså 38 poäng på 20 matcher, med det snittet över en hel säsong tar man 99 poäng vilket ju är ett topplagssnitt så det bara dånar om det. Precis som väntat har Luleå klättrat rejält och nu är man alltså så bra som fyra i tabellen.

Det finns förstås mycket väver ihop Luleå med Växjö och Örebro. Det är de lagen som allra tydligast utmärker sig via ruskigt vassa defensiver. Luleå ligger också omkring de båda lagen både när det gäller att skapa målchanser och släppa till dem. Luleå är bäst på väldigt mycket just i det defensiva:

De släpper till minst antal avslut totalt, minst skott på mål, minst farliga målchanser och de har dessutom släppt in minst mål. De tillhör också toppen vad gäller avslut emot i egen skottsektor. I lika styrka förväntas de släppa in näst minst mål. Bara Örebro är bättre. Och det är marginellt.

Offensivt finns det alltjämt en del att slipa på för Örebro, som har vissa besvär att skapa riktigt farliga målchanser. Slår man ihop alla parametrar är Luleå ett lag som absolut ska kunna knipa en topp sex-placering och verkligen “är med” - men det behövs nog ytterligare en upptrappning framåt för att man ska behålla den fjärdeplats man har nu. Finns den skickligheten hos lagets forwards, förutom hos Linus Omark?

3. Skellefteå, 51 poäng på 27 matcher

Det är imponerande att se hur snabbt Robert Ohlsson fått ordning på det mesta i Skellefteå. Att man hade ett bra lag tror jag alla var överens om, men han tog inte direkt över ett dukat bord. Sett till hur kort tid Ohlsson varit i Skellefteå går det att argumentera för att han är en av säsongens bästa tränare.

Skellefteå driver spelet bäst av alla lag i SHL. De förväntas göra flest mål (procentuellt) och ligger med i toppen både vad gäller förväntat gjorda och förväntat insläppta mål. De skapar mycket och släpper till “lagom” mycket, helt enkelt.

Det som också sticker ut väldigt tydligt är att man, fram till den senaste veckan mer eller mindre, också blivit successivt bättre under säsongen. Efter en lite ljummen start har man match för match blivit allt bekvämare i Robert Ohlsson-spelet och därigenom dominerat matchbilderna i en allt större utsträckning. Ett dominant fem mot fem-spel, två av SHL:s bästa målvakter och ligans special teams gör att Skellefteå sannerligen visar upp ett topplagsbeteende över hela linjen. Fortsätter man på inslagen väg tror jag västerbottningarna har goda möjligheter att till och med plocka hem seriesegern den här säsongen.

Ser vi till “förväntade poäng” är man, mycket riktigt, dessutom bäst så här långt.

2. Frölunda, 54 poäng på 28 matcher

Frölunda har varit lite mer “upp och ned” i sina prestationer än vad jag hade förväntat mig. I en oroväckande stor andel matcher har man levt på ett sylvasst powerplay och ett lika bra målvaktsspel. Kommer man klara sig på det över 52 omgångar? Där är jag inte så säker.

Jag tippade Frölunda som svenska mästare inför säsongen och sett till att man trots allt ligger tvåa i serien och slåss om seriesegern finns det väl ingen anledning att revidera den åsikten. Jag har dock svårt att se dem vinna SHL, så som spelet ser ut.

I vanlig ordning är Frölunda bra på det mesta, men frågan är om man är bäst på något förutuom möjligen powerplayspelet (där man procentuellt visserligen “bara" är trea men precis bakom ettan"). Precis som ifjol är man väldigt bra på att skapa målchanser men i år sätter man dem i en lite högre utsträckning. Däremot är man inte riktigt så dominanta i spelet som man varit de två senaste åren - men de åren har slutat med två sjundeplatser och nu ligger man tvåa. Det finns med andra ord inte så mycket att klaga på för Frölunda - förutom att man är lite för ojämna och kanske inte är tillräckligt bra på egentligen något.

Man är bra på mycket, som jag skrev ovan, men det är långt ifrån den bästa upplagan av Frölunda vi sett. Med det sagt är man bra på att samla poäng och säkert ett lag som placerar sig topp-fyra när säsongen summeras.

1.Rögle, 54 poäng på 26 matcher

Det här är definitivt SHL:s mest spännande lag att nagelfara. För man är den mest svårstoppade maskinen i SHL, det vittnar poängsamlandet och tabellplaceringen om. Man har ju dessutom varit ett topplag över tid, det här är tredje gången Rögle återfinns i SHL:s mest eftertraktade tabellskikt.

Men ser vi till de underliggande siffrorna finns det egentligen ingenting som förklarar hur Rögle kan ligga i toppen. Tvärtom är man ett lag som ligger i den absoluta botten i egentligen alla statistiska kolumner.

Här kommer ett axplock:

Rögle har sämst corsi,

Rögle förväntas göra tredje minst mål - och släppa in tredje flest,

Rögle släpper till tredje flest heta målchanser,

Rögle släpper till fjärde flest skott i egen skottsektor

Rögle förväntas släppa in tredje flest mål,

Rögle förväntas ta tredje minst poäng.

Ser vi till de underliggande siffrorna i lika styrka är Rögle BK ett bottenlag på väldigt, väldigt mycket. Men via en bra effektivitet, ett starkt målvaktspar och ligans målgladaste powerplay är man ändå i serieledning.

Men ska vi vara ärliga borde man inte hålla den ledningen om inte spelet blir bättre. Rögle är experter på att gneta till sig poäng i matcherna, och i slutändan är det ju det som räknas, men spelmässigt har man tagit flera steg bakåt jämfört med ifjol.

De har så pass många skickliga spelare att man absolut har potential för att “överprestera” sett till siffrorna - men blir spelet inte bättre kommer Rögle inte vinna serien.