- Över 200 spelare har gjort fler poäng i fem-mot-fem.
- Hans bästa beslut – att låta målvakten lämna?
- Var en del av stjärntrejden – matchas under tolv minuter per match.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Elias Pettersson, c, Vancouver Canucks
Den här säsongen har inte alls blivit som vare sig Elias Pettersson eller Vancouver Canucks önskat. Efter en höst präglad av kaos och dåliga resultat valde Canucks att sparka den dåvarande tränaren Travis Green för att ersätta honom med Bruce Boudreau på tränarbänken.
Säsongen inleddes annars med en kontraktsdispyt, vilket gjorde att 23-åringen missade delar av Canucks träningsläger och försäsong. Fram till Greens avsked i december hade Pettersson bara producerat tolv poäng, varav fyra mål, på 25 matcher. Efter Boudreaus intåg på Canucks tränarbänk har Pettersson lyft sitt spel, men hans totala poängskörd på 29 poäng på 50 matcher är ändå inte tillräckligt bra givet den lönecheck på 7,35 miljoner dollar per säsong som Pettersson och hans agenter förhandlade fram under kontraktstvisten.
Det går att argumentera för att Petterssons svaga säsong går hand i hand med Cancuks dåliga säsong, vilket förvisso är sant, men det går även att vända på det och säga att en av anledningarna till Canucks dåliga säsong också är på grund av Petterssons svaga säsong.
I spel fem-mot-fem har Pettersson producerat 16 poäng på 50 matcher, en siffra som sex spelare matchar eller är bättre bara i Cancuks. I NHL finns det över 200 (!) spelare som gjort fler poäng i fem-mot-fem än Pettersson, däribland svenskar som Alexander Wennberg, Isac Lundeström och Gustav Forsling.
Ur svensk synvinkel får man kanske hoppas på att Petterssons svaga säsong någonstans bottnar i den handledsoperation han genomgick i somras och att han kan hitta tillbaka till den nivån han tidigare visat upp att han kan leverera på i NHL.
Cole Caufield, fw, Montréal Canadiens
Hand upp, den som hade Cole Caufield som en av sina tre största Calder Trophy-kandidater inför säsongen!
Jag var helt klart en utav dessa, efter att följt den amerikanske prickskytten under Montréal Canadiens närmast sagolika slutspel förra våren och sommaren, där Caufield producerade tolv poäng på 20 matcher under Canadiens resa fram till Stanley Cup-finalen.
Förväntningarna var således höga på 21-åringen inför den här säsongen. Amerikanen gick dock mållös från sina tio inledande matcher av NHL-säsongen, varpå den dåvarande general managern Marc Bergevin valde att skicka ned Caufield till farmarlaget Laval Rocket. Där spenderade han två och en halv vecka, där han hann producera fem poäng på sex matcher, innan han kallades upp till NHL igen.
I slutet av november kom första NHL-målet för säsongen, men därefter dröjde det ytterligare 17 matcher innan han i ett möte med Washington förra veckan bröt sin långa måltorka. Nu har förvisso Caufield hittat en liten målform under Martin St. Louis ledning, då han bland annat blev tvåmålsskytt och matchvinnare i hemmasegern mot St. Louis natten till fredag, svensk tid, men överlag har amerikanens säsong, liksom Canadiens säsong i stort, hittills varit en enda stor besvikelse.
Det finns en Alex DeBrincat-liknande potential i Caufield, men än så länge har han haft svårt att leva upp till förväntningarna som finns på honom.
Jeff Petry, b, Montréal Canadiens
En annan besvikelse i Montréal denna säsong är den tilltänkte toppbacken Jeff Petry. Förra säsongen var han en av de bästa backarna i den kanadensiska divisionen, där bara Tyson Barrie var en bättre poängplockare bland backarna.
Den här säsongen har produktionen “fallen off a cliff”, om man vill slänga sig med häftiga engelska uttryck. Från att ha producerat 42 poäng på 55 matcher förra säsongen står i dag den amerikanske backen noterad för endast nio poäng, varav två mål, på 42 matcher. Det är en regress som heter duga.
Det är inte bara i det offensiva spelet som Petry försämrats avsevärt den här säsongen. Visst, omständigheterna i Montréal Canadiens måste så klart tas i beaktning, men liksom i fallet med Elias Pettersson i Vancouver så är Petrys direkt svaga spel den här säsongen en av anledningarna till att Montréal upplever denna jobbiga baksmälla efter fjolårets Stanley Cup-final.
Petrys underliggande siffror är, liksom många andra spelare i Montreal, ingen vacker syn med en corsi på under 50 procent och en oiGA/60 (On Ice Goals Against Per 60) på 3,8 mål – en rekorddålig notering för Petry under sin tolv år långa NHL-karriär. Den höga siffran går så klart att härleda till att han alltjämt får väldigt mycket speltid, 22 minuter och 39 sekunder i snitt per match, i ett väldigt dåligt lag.
Huruvida Petry kommer att avsluta säsongen i Montréal eller inte är i nuläget ett oskrivet kort. Petrys familj har redan lämnat Montréal medan den amerikanske backen omgärdas av flyttrykten. Så sent som i torsdags bekräftade den nytillsatte general managern Kent Hughes att Montréal för samtal med andra klubbar gällande Petry och backkollegan Ben Chiarot.
Philipp Grubauer, m, Seattle Kraken
Joe Sakic får ofta beröm för hur han hanterar kontraktsförlängningar, trejder och free agent-värvningar, men ett av hans bästa beslut denna off season var kanske att låta Philipp Grubauer lämna Colorado Avalanche? Tja, det kanske låter hårt och Grubauer hade säkerligen kunnat prestera bättre bakom ett försvar av Avalanches kaliber, men med facit i hand så måste man säga att det var rätt beslut att släppa tysken till free agent-marknaden.
Grubauer plockades upp av nykomlingen Seattle Kraken på ett närmast monsturöst sexårskontrakt (värt drygt 330 miljoner kronor). Kraken och klubbens general manager Ron Francis hoppades att man hade hittat målvakten som skulle forsla nykomlingen in i NHL-vardagen, men man har inte alls fått det målvaktsspel man förväntat sig av den välbetalde tysken denna säsong.
30-åringen har spelat 37 matcher för Kraken under klubbens debutsäsong och levererat en räddningsprocent på horribla 88,4 procent samt ett snitt på 3,18 insläppta mål per match. Visst, Grubauer är inte den enda anledningen till att Kraken haft ett tufft debutår i ligan, men han är definitivt EN av anledningarna.
Tittar man lite djupare i Grubauers siffror (via MoneyPuck) så ser man att han har en GSAE (Goals Saved Above Expected) på hela 27,5 mål, vilket innebär att han släppt in 28 mål mer än han “borde”. Den målvakt som är närmast honom i bottenskiktet av den kolumnen är Montreáls rookiemålvakt Cayden Primeau på 14,0 – vilket alltså innebär att hans siffror är nästan dubbelt så dåliga som den näst sämsta noteringen. Han har en xGAA (Expected Goals Against Average) på 2,37, medan hans verkliga GAA alltså är 3,18. Han räddar 65,3 procent av skotten som klassas som farliga lägen och han har en WAR (Wins Above Replacement) på -4,59, vilket indikerar att han har haft en direkt negativ inverkan på laget den här säsongen.
Det var knappast det som Ron Francis förväntade sig när han sajnade Grubauer på detta sexårskontrakt.
Aleksandr Radulov, fw, Dallas Stars
Säsongen 2017/18 gjorde Radulov 27 mål, säsongen därpå blev det 29 fullträffar och under den coronaavkortade säsongen sjönk målproduktionen till 15 mål. En skadedrabbad fjolårssäsong gjorde att Radulov gjorde fyra mål på elva matcher och att den ryske veteranen trendade nedåt inför den här säsongen var tydligt. Lägg därtill att han genomgick en operation i slutskedet av säsongen, så förväntningarna kanske skulle dämpas en aning inför den hä säsongen.
Men att det skulle bli ett sådant här ras?
Efter lite mer än halva säsongen spelad står ryssen, som alltså bara för några säsonger sedan snuddade på 30-målsplatån, noterad för två fullträffar på 42 matcher. Ett mål kom mot Vegas i slutet av oktober, det andra mot Boston i slutet av januari.
Däremellan: Zero, zilch, zip, nada, nothing.
Radulov är inte den enda spelaren i Dallas som haft en motig säsong (mer om det längre ned), men nog tusan hade man högre förväntningar på ryssen att han skulle ha producerat mer än två mål vid det här laget. 35-åringen har en skottprocent på 3,3 procent och en notering på -7,2 på Goals Above Expected, vilket innebär att Radulov, vid “normal” utdelning hade förväntats producera uppemot tio mål vid det här laget.
35-åringen får fortfarande ett stort förtroende i powerplay, där han snittar över två minuters istid per match, men där har han bara producerat sex poäng totalt (0+6). Kontraktet med Dallas löper ut efter säsongen och frågan är om det fortfarande finns en framtid i NHL för den ryske forwarden?
Jamie Benn, fw, Dallas Stars
Den andra Dallasspelaren som tar plats på denna lista är en av lagets bäst betalda spelare i for av Jamie Benn. Med en lönetaksträff på 9,5 miljoner dollar i ytterligare tre säsonger efter denna så börjar det där åttaårskontraktet som påbörjades säsongen 2017/18 se allt jobbigare ut för Texas-klubben.
Efter ett imponerande slutspel under sommaren 2020, där Benn var en starkt bidragande orsak till att Stars gick hela vägen till Stanley Cup-finalen i Edmonton-bubblan, föll Dallaskaptenen tillbaka till en rätt medioker fjolårssäsong. Den här säsongen har varit än värre för 32-åringen.
På 48 matcher har Benn endast producerat 23 poäng (12+11) i ett Dallas som varit i skriande behov av uppbackning bakom succékedjan med Joe Pavelski, Roope Hintz och Jason Robertson som burit lagets offensiv på sina axlar den hä säsongen. Närmare 63 procent av Stars offensiv har kommit genom förstakedjan, medan formationen där Benn, tillsammans med denna listas bubblare Tyler Seguin, haft stora problem med att producera tillsammans med både Denis Gurjanov och ovan nämnde Radulov.
Till Benns försvar så har kan kastats om i Rick Bowness laguppställning, men man ska ändå kunna utkräva mer av en sådan etablerad stjärnspelare som Benn. Produktionen har ökat under de senaste veckorna, men för att Dallas ska lyckas knipa en slutspelsplats i väst så behövs det att 32-åringen steppar upp än mer.
Jakob Chychrun, b, Arizona Coyotes
Okej, det kanske är tufft att slänga med en Arizonaspelare på denna lista, givet vilket vrak till NHL-klubb som Coyotes är. Men en av få ljusglimtar i klubben har de senaste åren varit den amerikanske backen Jakob Chychrun som tillfört någon slags framtidstro i ökenklubben.
Den här säsongen har 23-åringen emellertid omgärdats av flyttrykten från första nedsläpp, mer eller mindre. Coyotes har haft ett högt pris för backen, vilket gjort att ingen affär kunnat slutföras i dagsläget, även om han är en spelare som man bör hålla ett öga på under veckorna som nu leder upp till trading deadline i NHL (21 mars).
Om det är alla spekulationer kring Chychruns framtid som stört honom den här säsongen låter vi vara osagt, men faktum är att amerikanens säsong har varit en besvikelse så här långt. Han har förvisso ingen vidare hjälp i Coyotes, men Chychrun kunde förra säsongen ändå prestera på en nivå som gjorde att han ändå fick röster i Norris Trophy-omröstningen, varav en förstaplats hos en av jurymedlemmarna.
Den här säsongen har han varit långt, långt ifrån den nivån. Han försöker åtminstone få fart på någon slags offensiv i Coyotes, vilket hans 244 skottförsök den här säsongen illustrerar, men på dessa skottförsök har han bara gjort två mål under hela säsongen. Det hjälper så klart inte att han tappat powerplay-kompisar i form av Christian Dvorak och Conor Garland, men man ska ändå kunna utkräva mer än den ENDA poängen som Chychun lyckats åstadkomma i numerärt överläge den här säsongen. Detta kommer alltså från en spelare som förra säsongen fick Norris-röster och som snittar över två minuters istid per match i numerärt överläge.
Det finns en enorm uppsida i Jakob Chychrun. Han skulle bara behöva komma bort från Arizona. Frågan är bara hur mycket hans dåliga spel den här säsongen kostat Coyotes i ett eventuellt utbyte vid en trejd?
Jordan Binnington, m, St. Louis Blues
Den karismatiske målvakten fick en bra start på säsongen, där han inleded oktober med att ta fem segrar på sex matcher. Därefter har det gått utför för St. Louis Blues Stanley Cup-hjälte från 2019. Med lite mer än halva säsongen spelad står Binnington noterad för en räddningsprocent på 89,8 procent samt ett snitt på 3,35 insläppta mål per match på de 24 matcher han vaktat Blues kasse.
Sedan årsskiftet har Binnington bara spelat sex matcher, matcher där han släppt in fyra, fem, ett sex, sju och fem mål. Hans räddningsprocent efter årsskiftet ligger på 86,2 procent och den 28-årige burväktaren har, med all rätt, fått finna sig i att värma avbytarbänken medan den finske succémålvakten Ville Husso storspelat i Bluesmålet.
Binnington har stått för någon enstaka bra match här och där under säsongen, men har varit på tok för ojämn för att leva upp till den sex miljoner dollar-stämpeln han numera har på sig efter kontraktsskrivningen för ett år sedan. Tränaren Craig Berube har inte velat ta beslutet att matcha Ville Husso ännu mer, men Binnington har mer eller mindre tagit beslutet åt honom med sitt svaga spel.
28-åringen har en GSAE (Goals Saved Above Expected) på 10,3 mål, en GAA som är 0,44 mål per match sämre än den “ska” vara och en WAR på -1,72.
St. Louis Blues är ett sämre lag med Jordan Binnington på isen. Den utvecklingen såg man kanske inte framför sig efter Stanley Cup-succén för tre år sedan.
Jack Roslovic, c, Columbus Blue Jackets
25-åringen var en del av trejden där han inför fjolårssäsongen tillsammans med Patrik Laine lämnade Winnipeg för spel i Columbus i utbyte mot Pierre-Luc Dubois. Allt började kanon för Roslovic, som i och med trejden fick återvända till sin hemstad och spela framför vänner och familj. Under sin debutsäsong i Blue Jackets producerade han 34 poäng på 48 matcher och var ett av Ohio-lagets offensiva utropstecken, medan Laine hade vissa problem under John Tortorellas styre.
Under nya huvudtränaren Brad Larsen har det emellertid varit omvända roller för Laine och Roslovic. Laine har haft en strålande säsong än så länge, med 31 poäng på 29 matcher. För Roslovic har den andra säsongen hemma i Columbus blivit en mer fiaskoartad sådan.
Amerikanen har inte kunnat hålla en topp 6-roll i Blue Jackets, utan har under säsongen fått finna sig i att matchas under tolv minuter per match under Larsen. Roslovic har förvisso presterat helt okej offensiva siffror, givet hans skrala istid (20 poäng på 47 matcher), men att han överhuvudtaget matchas så långt ned i kedjorna är ett enormt underbetyg till Roslovic. Anledningen till att han matchats så pass lite är att Larsen bedömt 25-åringen som en säkerhetsrisk i defensiv zon.
Larsen har dock alltjämt förhoppningar om att det ska lösa sig för Roslovic i Columbus.
– Det är mycket hockey kvar att spela. Det är inte så att det inte finns någon möjlighet för honom att ta sig tillbaka, men till slut så kommer du till en punkt där du måste ta initiativ och göra jobbet. I vissa matcher göra han det, men inte i alla matcher. Vi kommer att fortsätta att coacha och matcha honom och förhoppningsvis når han den nivån vi vill att han ska nå, sade Larsen till The Athletic för en månad sedan.
Enligt The Athletic ska dock Roslovic vara tillgänglig på trejdmarkanden och frågan är om inte Blue Jackets kommer att göra sig av med hemmasonen innan deadlinen den 21 mars.
James van Riemsdyk, fw, Philadelphia Flyers
Det finns andra spelare i Philadelphia Flyers som hade kunnat ta en plats på denna lista, så som Ivan Provorov, Travis Konecny och Kevin Hayes (ett fall där det dock finns tråkiga omständigheter som så klart påverkar). Valet föll dock på van Riemsdyk, som ska vara en drivande spelare i Flyers offensiv men som, liksom hela laget, misslyckats den här säsongen.
Efter några säsonger som trendat nedåt studsade amerikanen tillbaka ifjol, men det verkar inte ha varit mer än en tillfällighet. Den här säsongen har produktionen fallit till elva mål och totalt 20 poäng på 49 matcher, vilket så klart är på tok för dåligt för en spelare som lyfter en lön på sju miljoner dollar per säsong.
van Riemsdyk har haft en stämpel på sig under delar av sin karriär att vara en belastning på isen när han inte producerat. Tidigare har han emellertid haft en positiv inverkan på Flyers när han väl varit på isen, men den här säsongen finns det svart på vitt att han inte är det. För första gången säsongen 2014/15 med Flyers har van Riemsdyk en högre oiGA/60 (On Ice Goals Against per 60 minutes) än oiGF/60 (On Ice Goals For per 60 minutes).
Det hänger så klart också ihop med lagets prestationer den här säsongen, men liksom i många fall på den här listan är van Riemsdyk också en anledning till att laget presterat så pass dåligt som man gjort denna säsong. Med ett år kvar på kontraktet känns det inte som en omöjlighet att Flyers general manager Chuck Fletcher faktiskt väljer att köpa ut honom från det sista året på kontraktet som en del av den re-build som Flyers står inför.
Bubblare:Kasperi Kapanen (Pittsburgh Penguins), Tyler Seguin (Dallas Stars), Kyle Palmieri (New York Islanders), Ivan Provorov (Philadelphia Flyers).
