Rickard Wallin är ny sportsligt ansvarig för Färjestad och det känns verkligen rätt på alla sätt och vis. Wallin har klivit fram som en av mina absoluta hockeypersonligheter sedan han tog klivet in i TV-rutan och har gett ett otroligt vettigt intryck när jag sett honom. Han har också, sedan en tid tillbaka, suttit i styrelsen för Färjestad och det var bara en tidsfråga innan han skulle ta ytterligare ett kliv fram i den sportsliga organisationen. Att han någon gång skulle bli den som skulle ersätta Peter Jakobsson kändes ganska givet. Det känns, spontant, som en klockren rekrytering.
Men att det skulle ske nu? Det trodde jag verkligen inte. Det logiska hade nog varit att göra sig av med huvudtränaren.
Det har förvisso tisslats och tasslats under hösten om att Jakobsson varit under lupp och att hans tid i Färjestad var på väg att ta slut och att det kanske inte fallit i speciellt god jord att han varit nere i omklädningsrummet någon gång för mycket och vädrat sitt missnöje. Att han helt enkelt “lagt sig i” den dagliga verksamheten för mycket. Tisslet och tasslet har funnits trots att han inför säsongen värvade i princip alla spelare som klubben ville ha in. Oavsett om Jakobsson själv var den som såg till att alla tunga hemvändare valde att skriva på, eller om det fanns andra anledningar till att stjärnorna ville återvända till Värmland, var det trots allt han som i slutändan hade det huvudsakliga ansvaret för att få hem dem. Han byggde ett lag som skulle vinna SM-guld. Färjestad har också varit ett närmast konstant topplag sedan han och Johan Pennerborn tog över ansvaret för klubben i sina respektive roller. Desktop ad in article Mobile ad in article
“LEVT PÅ EXTREMA SPETSSPELARE”
I min värld skulle Jakobsson sitta säkrare än Pennerborn, om vi bara ser till det sportsliga de uträttat. Peter Jakobssons lagbyggen har på intet sätt varit ofelbara men känslan är att han gjort ungefär vad han kunnat. Att han för det allra mesta gett Johan Pennerborn bra förutsättningar att ta Färjestad till ett SM-guld.
Pennerborn har dock haft tufft att sätta ett bra försvarsspel och har i ganska stor utsträckning levt på att han haft extrema spetsspelare som klivit fram när det behövts, vilket gjort att FBK varit ett lag för toppen trots att corsin varit sisådär och trots att man haft problem med att vara spelförande.
Förra säsongen tog den magin slut för Pennerborn - men då skylldes det på för dåliga special teams och Gereon Dahlgren samt Peter Popovic fick gå och ersattes av Thomas Rohdin och Pelle Prestberg som assisterande tränare. Jakobsson värvade sen in stjärna efter stjärna. Resultatet? FBK:s special teams är ännu sämre. Powerplayet är exempelvis näst sämst i hela SHL.
Där finns det anledning att rikta skarp kritik mot både Pennerborn och Jakobsson. Desktop ad in article Mobile ad in article
Uppenbarligen har gotlänningens offensivt tunga lagbygge inte varit så bra som många trodde. Men jag undrar också vad övriga Färjestad har att skylla på för att det sett ut som det gjort? Vad är det som gör att Johan Pennerborn återigen klarar sig undan - men ser en av hans närmaste medarbetare få sparken på nytt? Uppenbarligen har “Pennan” spelarnas förtroende - men vad har då spelarna att skylla på som gör att det är rimligt att göra sig av med Jakobsson? Är det hans fel att han tagit dit dem? Eller är spelarna så djupt självkritiska att man lägger all skuld för den usla säsongsstarten på sig själva snarare än Pennerborn?
SYMBOLHANDLING?
Är det kanske så att det behövdes en symbolhandling? Behövde styrelsen visa handlingskraft, och lät giljotinen falla över Peter Jakobsson snarare än den tränare som sitter på utgående kontrakt? Något behövde göras och då valde man att fortsätta gå all-in på sin tränare, snarare än att börja göra sig av med spelare eller annat.
En sak är i alla fall säker: Peter Jakobsson gjorde ungefär det han blev tillsagd, det blev platt fall under säsongens två inledande månader och förvaltades inte som det skulle, och han var den som straffades för det. Det var han som valde att satsa vidare på Johan Pennerborn - och tacken för det är att han nu offras. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det är både logiskt och ologiskt på samma gång.
Men nu finns det snart inte så många andra kvar att skylla på för Färjestads del. Och jag kan inte låta bli att fundera på vad Peter Jakobsson egentligen skulle ha gjort annorlunda just den här gången. För det går inte att å ena sidan berömma honom för att han värvade in alla tunga offensiva namn - och å andra sidan kritisera honom för att laget är framtungt.
Där måste man liksom välja det ena benet att stå på.
