- “Svårt att se hur Rögle ska kunna behålla honom”
- “Förvånad över kontraktsförlängningarna”
- Lånet mellan SHL-konkurrenterna
- Stjärnans beskrivning av Oscar Sundh - som säger egentligen allt.
- Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}
Efter pandemisäsongen, där publiken fick stanna hemma, trodde nog många klubbar att det bara var att ställa ut skorna för att supportrarna skulle komma tillbaka till arenan den här hösten. Och visst har det varit bra drag, bättre än jag hade väntat mig på många håll, men de där fulla husen har i de flesta fall ändå uteblivit.
Men faktum är att klubbarna i Sveriges två högsta ligor har fått en helt ny utmaning när det gäller att försöka få folk till matcherna. Faktum är att det stora problemet på många håll just nu är att klubbarna hamnat i onåd hos de egna supportrarna.
En utveckling som är oroande på så många plan.
Brynäs har sedan ett par år tillbaka en konflikt med supporterklubben Kamratkompaniet. Kamratkompaniet är i mångt och mycket den supporterförening som varit ledande på ståplats och sett till att det varit en bra stämning. Efter en incident på en bar i samband med en match stängdes en medlem ur Kamratkompaniet av från att gå från hockey över en tid framöver, och då hela supporterklubben sen såg sig förbisedda och kände en avsaknad av kommunikation från klubbens håll valde man helt sonika att bojkotta Brynäs matcher. Med en sämre stämning i arenan som följd. Utan att för den sakens skull ta ställning i själva sakfrågan - jag har inte alla detaljer för det och det har sannerligen funnits kontroverser kring nämnda supporterförening tidigare - går det inte att komma ifrån att det är en konflikt som helt klart borde oroa även om det inte rör sig om den officiella supporterklubben.
Foto: Bildbyrån.
I Kristianstad bojkottar en stor del av supportrarna nu sitt lags matcher - trots att laget spelar en ishockey vi aldrig sett maken till tidigare från KIK. Där finns det också en historia med avstängda supportrar, samt en ytterst infekterad konflikt mellan supportrarna och styrelsen vilket lett till att arenan gapat relativt tom trots den enorma framfarten klubben har på isen och trots att tränaren Mikael Gath i en intervju med Kristianstadsbladet uppmanade publiken att komma tillbaka:
– Vi behöver dem på läktaren, så jag hoppas verkligen inte att det blir någon bojkott, sade han inför hemmapremiären.
I Södertälje har en schism blossat upp mellan klubben och Supporterklubben - som lett till att de sistnämnda helt och hållet valt att pausa sin verksamhet till och med den 16 december då de inte längre känner att de kan vara en fungerande mellanhand mellan supportrarna och Sportklubben. De känner helt enkelt att de inte kan göra ett bra arbete, vilket de meddelade på twitter häromdagen. Södertälje lämnade sedan ett svar på sin hemsida:
“SSK uppskattar att Supporterklubben lyfter att vårt samarbete kan bli bättre och ser fram emot en konstruktiv dialog i närtid kring åtgärdspunkter och förutsättningar för det”, skrev de bland annat.
Just dialogen verkar vara det som efterfrågas på många håll. Det är som att det ofta finns en bastant mur mellan de i ledande positioner inom klubben och de som stöttar laget på isen. Supportrarna är trötta på att helt enkelt tas för givet.
I Dalarna har det också funnits irritation på sistone. Mora valde att låna ut sin lagkapten till Leksand, vilket ledde till en enorm ilska hos de med hjärtat hos Mora IK. Peter Hermodsson och Johan Hedberg tycktes totalt chockade över upprördheten. De hade inte alls föreställt sig att beslutet att låna ut Ljunggren skulle leda till de konsekvenserna. Ett tankesätt som visade sig vara tondövt - för att uttrycka det milt.
Mikael Wikstrand sade efter att Färjestad åkt på sin fjärde raka förlust att “Man får det till sig ändå, att man som jag tagit bort twitter spelar liksom inte någon roll, man ser någon rubrik och ser vad folk tycker och tänker. Vi måste gå ihop som grupp och stå rakryggade i det. Vad Lars-Åke, 47, tycker är inte så noga”. Ett uttalande som, taget ur sin kontext, ser allt annat än bra ut. Ett uttalande han sen förvisso nyanserade en aning själv - men då var en viss skada redan skedd hos de som snarare var Lars-Åke, 47. Alltså de som stöttar sitt lag i vått och torrt men just nu känner en ilska och uppgivenhet i det som pågår på isen.
Det känns som att klubbarna överlag hamnar allt mer i otakt med de som får klubbarna att frodas. De som klubbarna i slutändan faktiskt finns till för.
Det är definitivt så att det behövs starka klubbar som kan stå emot när trycket utifrån blir för stort. Som kan stå upp för sig själva och inte lägga sig platt för önskemålen och ilskan från ståplats. Men när vi nu ser det på så många håll runt om i SHL och HockeyAllsvenskan kan jag inte låta bli att dra slutsatsen att det knappast är en slump. Att det som supporterföreningarna tidigare fått inte längre erbjuds i samma utsträckning. Att det helt enkelt hänt något konkret som gjort att friktionen mellan två parter som egentligen står på samma sida blivit allt mer påtaglig.
Jag står vid sidan om och ser faktiskt en aning oroat på vad som händer runt om i supportersverige. Är det här så illa som det kommer bli - eller är vi bara i början på någon sorts supporterrevolution där allt fler kommer bojkotta sin klubbs matcher eller ta till andra medel för att vädra sitt missnöje? Konflikten i Brynäs har exempelvis pågått i ett par års tid utan att bli löst. Vad är det som säger att det kommer bli annorlunda i Kristianstad eller Södertälje? Varför ska Morasupportrarna gå och stötta sitt lag om lagets egen tränare ser det som en stor, stor ära att spelarna i Mora lånas in till ärkefienden? Varför ska Lars-Åke, 47, bry sig om Färjestads matcher om han möts med en lättare arrogans från lagkaptenen?
Foto: Bildbyrån.
Utan att tycka att klubbarna ska lägga sig platt och helt låta sig köras över av sina egna supporterled är det uppenbart att det åtminstone behövs någon form av attitydförändring från många håll.
Annars kanske det är just din klubb som är näst på tur att hamna i ett liknande läge.
Svensk ishockey har de senaste åren fått kritik för att vara känslokall. Folk sitter med klappor på läktarna, fnissar åt kiss cam, ser sin klubb låna in och ut spelare från rivaler med kort varsel, ser spelare i något större utsträckning spela för sitt nästa kontrakt än för att vinna titlar, ser tacklingarna under matcherna bli färre och så vidare.
Den senaste tidens konflikter och händelser gör inte direkt att känslorna i arenorna kommer bli fler.
14 LAG - 14 TANKAR
Brynäs: Brynäs förlorade sina tre sista matcher före uppehållet - och har nu haft en vecka utan tränaren Mikko Manner som varit iväg med det finska landslaget. Att det händer här och nu har jag inte några som helst problem med - men det går inte att komma ifrån att det känns en aning knepigt att Manner kommer försvinna från laget under OS i februari. I det läget av säsongen känns det inte helt okomplicerat att huvudtränaren försvinner - även om assisterande tränare Ari-Pekka Pajuluoma ju finns kvar runt laget.
Djurgården: Djurgården valde att förlänga kontraktet med Linus Arnesson - och jag kan inte säga annat än att jag är ytterst förvånad över det beslutet. Visst, de underliggande siffror som finns gynnar sällan renodlat defensiva backar, men där ser man tydligt att Arnesson haft en ny tung säsong.
För några år sedan låg han på en game score på en bit över 0,5 - vilket är bra för defensiva backar. Nu är han, enligt Betterthanamonkeys modell, nere på 0,17. Det är sämre än förra säsongen då han hade 0,19 - och långt under medelvärdet i ligan.
Att ha Arnesson kvar är väl en sak - men att redan i november förhandla fram ett nytt kontrakt? Det är en aning förhastat, i min mening.
Frölunda/Timrå: I veckan fick vi se ett nytt korttidslån mellan två SHL-klubbar, då Jacob Olofsson plockades in av Frölunda för de kommande veckorna. Att det är en bra deal för egentligen alla inblandade parter går inte att komma ifrån. Frölunda får en spelare som kan gå in i laget, Timrå får se en av de spelare som inte platsar hos dem få speltid någon annanstans, och Olofsson själv får speltid i ett skede av karriären han verkligen behöver det.
Men med allt det sagt… Det känns helt enkelt inte rätt i magen att den här typen av övergångar blivit “en grej”. Jag känner att korttidslån inom ligan urholkar känslorna i SHL. Att spelare lånas in och ut har jag inget emot - men låt det gälla resten av säsongen i så fall. Att låna in och ut spelare inom ligan i ett par matcher…nej, det är ett fenomen jag inte vill se.
Färjestad: Färjestad väljer nu att kalla hem Oscar Lawner efter att han imponerat i BIK Karlskoga - och Peter Jakobsson är i VF tydlig med att Lawner konkurrerar om att gå in på tolv forwards. Givetvis ett korrekt beslut. I ett Färjestad som hackar tror jag Lawner absolut kan slå sig in som ordinarie i laget inom kort.
Leksand:Calle Själin och Mikael Ruohomaa var iväg med sina landslag och drog på sig skador. Otroligt tufft för Leksand som därmed blir av med en av sina ledande backar samt sin ledande center.
Jag räknar med att Axel Bergkvist och Daniel Ljunggreni sin tur kallas in till landslag…ähm Leksand kommande veckor.
Skämt åsido. Det blir ruskigt intressant att se hur Leksand löser de problem man nu har. På backsidan har man, sedan värvningen av Tobias Ekberg, det bra ställt rent numerärt. Men hur gör man med centersidan? Förra säsongen såg vi ofta hur Björn Hellkvist, vid skador, kastade in sina ungtuppar i ledande roller. Gör han samma sak nu? Får vi se Jesper Kandergårdi förstakedjan? Eller Isak Rosén? Jag skulle inte bli förvånad.
Linköping/Luleå: När det stod klart att Vilmos Gallò skulle lämna Luleå borde vi ha förstått var han skulle flytta. Niklas Persson har sedan han tog över som general manager värvat in Nichlas Hardt, Jarno Kärki, Josh Ho-Sang, Anton Karlsson, David Rautio, Tyler Morley, Robert Lantosi och John Nyberg från andra SHL-klubbar. Gallò är alltså den tredje spelaren i den kategorin bara den här säsongen! Det är häpnadsväckande. Jag pratade med “Pajen” om just det här för några veckor sedan.
Vad får då LHC i Gallò? Man får en spelare de såklart känner till bra, efter hans tidigare säsonger i Cluben. De får också en spelare som helt klart har potential att få en ledande roll i den trubbiga forwardssida man besitter i Linköping. Gallò hamnade snett i Luleå, helt enkelt, men levererade ändå helt okej underliggande siffror med den blygsamma speltid han fick. Jag tror inte på någon sorts succé i LHC - men jag tror absolut det här kommer visa sig vara en bra värvning..jpg)
Vilmos Gallò är tillbaka i LHC. Foto: Bildbyrån.
Malmö: I veckan kom också beskedet att Joakim Fagervall förlängt sitt kontrakt med Malmö. Det blev ett ettårsavtal - vilket ju kan tyckas något märkligt. Det är sällan kontrakt förlängs med ett år. I just det här fallet var det emellertid ganska rimligt, då den övriga ledarstaben i Malmö också har kontrakt över kommande säsong. Nu går hela trojkans kontrakt ut samtidigt och det kan nog vara ganska bra.
Det går dock att ifrågasätta tajmingen på kontraktsförlängningen - eftersom Fagervall haft stora problem att få ut bra resultat ur Malmös urstarka spelartrupp. Å andra sidan visar det här att Patrik Sylvegård verkligen känner förtroende för sin tränare.
Oskarshamn:Oscar Sundh har meddelat att den hjärnskakning han ådrog sig efter Emil Larssons tackling förra säsongen gör att han tvingas sluta. Sundh var på många sätt den perfekta hockeyarbetaren. Han var aldrig någon storstjärna, men han var en ständig publikfavorit som till sist gjorde en bit över 700 matcher i högstaligan i Sverige. Det är faktiskt 19:e flest någonsin. Hade det inte varit för skadan hade han varit förbi Ove Molin på tionde plats vid det här laget. Han hade varit uppe och nosat på Johan Davidsson på åttonde plats.
Det är den nivån vi snackar.
Hur ska man summera Oscar Sundhs karriär? Jag lämnar ordet till Pär Arlbrandt. När vi på hockeysverige.se hade en serie som hette “Min Drömfemma” lät vi spelare plocka ut just det, sin drömfemma, från karriären. Där hade Pär Arlbrandt med Oscar Sundh, med motiveringen:
"Han är dels en väldigt fin människa och vi är bra kompisar. Under året i HV71 bodde jag mycket med honom, så han betydde mycket för mig rent personligt.
Jag var bänkad några matcher under guldsäsongen, men i januari sattes jag ihop med honom och Ted Brithén. Därifrån gick det bra både för oss som kedja, och för hela laget. Det var såklart den roligaste våren i min karriär.
Det jag någonstans upptäckte då var att han ju har mycket spel i sig. Men han är så lojal att han aldrig gnällt över att han spelat i någon fjärdekedja. Den våren visade han hur mycket spelsinne han har, och hur kylig han kan vara med pucken. Han gjorde mycket poäng (elva på 16 matcher) och växte såklart av det också. En riktig underskattad spelare".
.jpg)
Rögle: Anton Bengtssons utveckling är sensationell. Rögleforwarden bara tar steg och steg och är dels bara fyra poäng från sitt personliga poängrekord i SHL - men framför allt var han mycket bra under Karjala Tournament. 28-åringen stack verkligen ut i en ganska vass svensk forwardssida och visade med eftertryck att han klarade av att spela internationellt.
Tyvärr har jag svårt att se hur Rögle ska kunna behålla honom.
Skellefteå: Johan Alm tränar med Skellefteå och hintar om att han har anbud från SHL-håll. Alm var riktigt bra i Skellefteås superlag under mitten på 10-talet, men har sedan dess haft en ganska negativ karriärskurva. Sett till att han nu inte spelat hockey på nästan två år skulle jag därför vara mycket försiktig med att dela ut något SHL-avtal till honom här och nu. Om jag vore Johan Alm skulle jag kliva ned i HockeyAllsvenskan den här säsongen och på så sätt spela sig till ett nytt SHL-kontrakt. Det vore bäst för både honom och de intresserade SHL-klubbarna, vill jag påstå.
Växjö: Robert Rosén har åkt på en skada och i likhet med Leksand vimlar det inte direkt av potentiella ersättare i truppen, som kan gå in och centra en förstakedja. Det blir mycket spännande att se hur Sam Hallam löser situationen framöver.
Om jag vore Hallam skulle jag slänga in Hugo Gustafsson i en förstakedja, för att verkligen “testa” honom och se vilken nivå han faktiskt håller i SHL i en sådan roll. Normalt ligger Gustafsson runt tio minuter istid per match - men jag skulle inte vara främmande för att se honom spela 16, 17 minuter nu med Rosén på skadelistan och på så sätt undersöka vilka steg han skulle kunna ta. Gustafsson är en mycket smart spelare som på sikt kommer bli en bra SHL-spelare - och nu finns chansen att verkligen få ett kvitto på hur långt han kommit.
Örebro: Varning för skamlös reklam. I veckan gjorde kollega Martin Jansson ett nedslag i Örebro, som på senare år klivit fram som en av Sveriges ledande talangproducenter. Man hade tio (!) spelare iväg på juniorlandslag, och såväl GM Stefan Bengtzén som spelarutvecklaren Henrik Löwdahl berättar om den enorma resa klubben gjort.
