"Garpen" fick matcherna dit han ville
Johan Garpenlöv tog ut ett lag som skulle spela en viss typ av ishockey. Precis den typen av ishockey Tre Kronor har spelat mot Kanada och det ryska laget i kvartsfinalen och semifinalen.
Så länge det stod 0-0, vilket det ju gjorde länge och väl mot Kanada, var läget gynnsamt. Men så fort ryssarna satte 1-0 i den andra periodens inledning kände åtminstone jag att uppförsbacken var väldigt brant. Det var nämligen första gången i turneringen Sverige låg under. Där måste jag ändå säga att Tre Kronor överraskade och löste situationen bättre än jag trodde. Andraperioden var tuff, men i den tredje var Sverige spelförande rakt igenom. Det var samma sak i förlängningen. Desktop ad in article Mobile ad in article
I stora drag fick Johan Garpenlöv hela den här turneringen dit han ville - så när som på en period mot Finland…
Bästa matcherna när det gällde
Sverige hade byggt ett lag för den här typen av matcher och man fick också ut det mesta av laget när det stod mycket på spel. Det ska Sverige ha credd för.
När det började gälla slipade man bort den odisciplin man hade i grundomgångarna. Man höll koncentrationen i 60 minuter och inte i 40. Man visade upp en pondus och ett självförtroende vi inte var i närheten av att få se i gruppspelet. Det var faktiskt imponerande - och det är ganska osexiga svenska laget blev ett lag som det helt plötsligt var väldigt lätt att tycka om. Det påminde nästan om vissa svenska fotbollslandslag, som kanske inte haft “talangen” för att utmana de stora - men som hade moralen, det taktiska och hade viljan att göra skitjobbet.
Det var så nära att det räckte hela vägen.
Det var i Finlandsmatchen gulddrömmen sprack
Tre Kronor har överlag gjort en mycket fin turnering, men det var i den där gruppmatchen mot Finland gulddrömmen sprack lika mycket som det var idag den gjorde det.
Hade Sverige hållit undan, de hade en 3-0-ledning inför slutperioden, hade Schweiz väntat i kvartsfinalen. Och Slovakien hade väntat i semifinalen. Två lag som Tre Kronor definitivt hade i en utslagningsmatch.
I stället tvingades Sverige gå igenom svårast tänkbara väg för att ta guld: Kanada, Ryssland och Finland.
Straffvalen sa allting
Visst - det tog åtta (!) straffomgångar innan Tre Kronor till sist föll. Men var det någon gång vi hade behövt riktiga offensiva spetsar var det kanske i straffläggningen. Det fanns väldigt få självklara namn att kasta fram för Johan Garpenlöv, som exempelvis gick tillbaka till Carl Klingberg trots att han hade missat den första straffen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag vet att han gjort en del straffmål i Schweiz - men det sa egentligen allting. “Garpen” hade väldigt få kort att spela ur leken i det läget.
Sveriges bästa spelare
Ja, det är en bronsmatch kvar. Men annat än att den eventuella bronsmedaljen kan läggas till en imponerande svensk medaljskörd i OS i Peking har jag svårt att gå igång på den “förlorarfinalen”. Därför väljer jag att redan nu summera den svenska OS-insatsen en aning, och plocka ut spelarna som stuckit ut.
Lars Johansson var precis så bra som vi trodde han skulle vara. Han höll nollan mot Kanada och gjorde precis vad vi kunde begära mot ryssarna i semifinalen. Han gjorde vad han kunde.
Henrik Tömmernes gick nog från lite av en doldis för den breda massan till att verkligen slå igenom. Han har gjort en sanslöst bra säsong i Schweiz och var precis lika bra i OS. Han var fullständigt dominant. Hans insats i tre mot tre-spelet var väldigt, väldigt imponerande och värd ett bättre öde.
Anton Lander vill jag också lyfta fram. Jag tycker han gjorde sin bästa match för turneringen idag. Han var en härförare, och klev också fram med viktiga mål. Han visade vilken enormt hög klass han håller på Europanivå.
