KARLSSON: Jag får Silfverberg-vibbar
Krönikor

KARLSSON: Jag får Silfverberg-vibbar

Publicerad 28 juni 2020 12:01 | Senast redigerad 02 juli 2020 17:10
Med SHL:s tydligaste spelidé, orkestrerad av ligans bästa tränare Thomas Berglund, hade Luleå gått in i nästa säsong som guldfavoriter nästan oavsett vilket lag de ställde på benen. Visst kommer Joel Lassinantti bli ett kännbart tapp och visst hade väl backsidan fått sig en törn om Nils Lundkvist skulle försvinna - men den svårforcerade defensiven skulle fortfarande vara lika svårforcerad och framåt skulle ju spelare som Filip Hållander kunna ta offensiva kliv medanLinus Klasen skulle bidra med finess som Luleå kanske saknade efter att Robin Kovacs försvann förra säsongen.
Måns Karlsson skriver om Nils Lundkvists beslut att stanna i Luleå - och ser framför sig en ikonstatus i Norrbotten.

När de nu dessutom får behålla stjärnbacken Nils Lundkvist får de finna sig i ett gå in i kommande säsong som storfavoriter till guldet.

Nils Lundkvist var redan förra säsongen en av SHL:s bästa spelare och största artister. Han slog tidernas poängrekord för juniorbackar och var, framför allt från JVM och framåt, dominant i spelet överlag. Han tog ett jättekliv mellan den halvtunga säsongen 18/19 och säsongen 19/20 - men det som kanske glöms bort är att han också tog sjumilakliv under säsongen. Han blev bara bättre och bättre. Det redan nu patenterade leendet växte sig större och större. 

Få spelare i SHL utstrålade samma spelglädje som Nils Lundkvist. Desktop ad in article Mobile ad in article

Att han väljer att stanna i SHL ett år till är såklart vettigt på alla sätt och vis. Dels "vet" vi att SHL kommer att komma igång i höst, medan NHL kanske inte kommer igång förrän till nyår. Skulle så bli fallet skulle Nils Lundkvist ha behövt gå från mars till januari utan att spela ishockey. Nästan ett helt år av potentiell utveckling skulle försvinna. Nu lär han få komma igång med matchandet redan i augusti, vilket alltså potentiellt sett skulle göra pausen fem månader kortare.

Dessutom är han förstaårssenior kommande säsong. Det är ingen 23-åring vi har att göra med. Han kommer spela i NHL vad det lider ändå. Men nu ger han sig själv en ny chans att vinna SM-guld med sitt älskade Luleå - och jag tror det betyder mer än en extra NHL-säsong för en kille som Nils Lundkvist. Hade läget varit annorlunda som slutspelet genomförts som planerat i våras, om Luleå hade vunnit SM-guld och om pandemin aldrig hade tagit sitt grepp över världen? Ja, kanske. Men att han, med det läge som råder, väljer att stanna i Luleå är helt rätt.

Vi har genom åren sett en del exempel på spelare som stannar ett år extra i Sverige och för sina lag till SM-guld. Jakob Silfverberg är väl det allra tydligaste exemplet på det. Redan säsongen 10/11, som förstaårssenior, var han en toppspelare i SHL som sköt 18 mål och gjorde 34 poäng. Men han valde att stanna ett år till, blev lagkapten under säsongen, vann Guldhjälmen, Guldpucken, Stefan Liv Memorial Trophy, SM-guld, slog målrekord i både SM-finalen och i SM-slutspelet, avgjorde finalen med ett klassiskt mål, utsågs till Rinkens Riddare, fick spela VM - och ändå fick han avsluta säsongen med att dessutom spela två slutspelsmatcher för Ottawa. 

Var det någon som sa maximal utdelning?

Jakob Silfverberg blev svensk mästare och slutspelets MVP 2012.Jakob Silfverberg blev svensk mästare och slutspelets MVP 2012.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Mattias Ekholm åkte visserligen över till Nashville men kom hem under säsongen, utsågs till SHL:s bästa back och blev också en av Brynäs stora guldhjältar.

Året därpå var Oscar Lindberg "Jakob Silfverberg-mässig". Han var inte alls en lika etablerad stjärna som Silfverberg när han lånades ut av New York Rangers och blev kvar i Sverige ett år extra, men utvecklades till att bli en av ligans bästa spelare, vann slutspelets poängliga och Stefan Liv Memorial, SM-guld och fick spela VM. Desktop ad in article Mobile ad in article

Jag tror inte de ångrar idag att de tog det där extraåret i Sverige, om man säger så. Och det lär knappast Nils Lundkvist göra. Att han ska sopa lika rent som Jakob Silfverberg gjorde är kanske att hoppas på för mycket, men det är ändå de vibbarna jag får. Jag tror absolut Nils Lundkvist kommer kunna ta över tronen som ligans bästa back nu när Kodie Curran lämnat. Jag tror absolut han kommer kunna vara en av SHL:s bästa spelare, om inte den bästa. Och framför allt tror jag han kommer vara den ledande spelaren när Luleå jagar (och kanske kniper) det där SM-guldet de längtat efter i 25 år.

Ingen back i hela SHL gjorde fler poäng i lika styrka än Nils Lundkvist. Han gjorde 24 av sina 31 poäng i spelformen. Om bara Luleå får igång ett vettigt powerplay från start kommer han göra 40 poäng. Som back. I den defensiva i SHL. Och just det: Han kommer göra det som förstaårssenior.

Det är bara att gratulera Luleå, som i och med kontraktsförlängningen på "Nisse" vann Silly Season den här sommaren. Ibland är det inte laget som värvar bäst som vinner Silly Season, utan laget som får behålla bäst spelare. Lundkvist var marknadens kanske bästa namn - och han valde Luleå. Desktop ad in article Mobile ad in article

Om ett år kommer han skriva NHL-kontrakt och åka över till New York, ännu mer redo att ta världens bästa liga med storm. Kanske med ett SM-guld runt halsen. Kanske som guldmålad med LeMat-pokalen i Aftonbladet. 

En sak kan jag dock garantera redan nu: Han kommer inte åka över med ånger för att han stanna i Sverige ett år extra.


TV: Victor Söderström förbereder sig för NHL-spel