- De tar sig in jämfört med senast.
- Backstjärnan som petas.
- Rockaden kring Elias Pettersson.
- Så kan de ställa upp.{{ PAYWALL LIMIT }}
Inför NHL-säsongens start tog jag ut min OS-trupp. Nu har flera spelare spelat sig in i truppen - och några andra har spelat sig ur densamma.
MÅLVAKTER
Jacob Markström, Calgary
Robin Lehner, Vegas
Linus Ullmark, Boston
Här gör jag ingen skillnad jämfört med den trupp jag tog ut för en månad sedan. Det har däremot hänt ett par grejer:
Jacob Markström har spelat sig till ett tydligt favoritskap när det gäller förstaspaden. “Markan” har hållit fem nollor i NHL den här säsongen och är just nu favorit till att vinna Vezina Trophy. Robin Lehner har på intet sätt varit dålig, tvärtom har han ofta räddat ett skadedrabbat och allt annat än harmoniskt Vegas, men Markström har varit så pass bra att han allt tydligare klivit fram som den trolige förstekeepern i OS.
Det andra som hänt är att Linus Ullmark nog spelat sig närmare att inte tas ut i truppen. Han har inte alls varit så bra som jag hade förväntat mig att han skulle vara när han nu tog plats i ett topplag. I stället har han, i min mening, överglänsts av den mer oprövade Jeremy Swayman. Jag håller fortfarande Ullmark som trea i min trupp men det känns som att Lars Johansson spelat sig ännu närmare truppen, efter sina sju KHL-nollor och sina imponerande starka landskamper under Karjala Tournament. Det var knappast en slump att just han togs ut i truppen som enda KHL-spelare. Johan Garpenlöv tar nog varje chans han får för att lära känna Johansson och också ta pulsen på honom.
Som känslan är ju är det bara Lars Johansson som på allvar utmanar Ullmark. Jag tror att de övriga NHL-målvakterna Filip Gustavsson, Anton Forsberg och Jonas Johansson ligger en bit ned i rangordningen hos Tre Kronor-staben.
.jpg)
BACKAR
Victor Hedman, Tampa Bay
John Klingberg, Dallas
Mattias Ekholm, Nashville
Jonas Brodin, Minnesota
Rasmus Andersson, Calgary
Erik Karlsson, San Jose
Hampus Lindholm, Anaheim
Oliver Ekman Larsson, Vancouver (NY)
Konkurrensen på backsidan har hårdnat - och det beror faktiskt på att flera spelare varit direkt svaga medan några som gissningsvis legat långt ned på Garpenlövs prioriteringslista verkligen imponerat. Jag väljer att byta ut Rasmus Dahlin mot Oliver Ekman Larsson Det kan tyckas konstigt sett till att Dahlin verkligen haft en fin offensiv utdelning medan “OEL”:s produktion helt stagnerat - men rapporterna man får runt Dahlin är att han alltjämt gör för många simpa misstag i egen zon och att spelet utan puck helt enkelt är för svagt. Egentligen är jag inte helt såld på Ekman Larsson heller, men då Johan Garpenlöv i en intervju med Aftonbladet lyfte fram honom som en av de tänkta kärnspelare kan vi utgå från att han är given. Därför blir det tramsigt om jag inte låtsas om det och inte tar ut honom - även om han i min trupp är långt ifrån given som läget är nu.
Det finns flera backar som knappast ens var påtänkta för en OS-trupp när säsongen började som nu verkligen börjat göra case för sig själv. Oliver Kylington, Gustav Forsling och Adam Larsson är tre spelare som verkligen närmat sig. Av dem tror jag bara Larsson på allvar fanns med i Garpenlövs tankeverksamhet för en månad sedan.
Dessutom har som sagt flera spelare som säkert är givna, som John Klingberg och Mattias Ekholm, inte alls fått det att stämma den här säsongen. Och även om Erik Karlsson är bättre än han varit de senaste åren har även han en bit kvar till sin absoluta toppform. Jag har svårt att se dem petas, framför allt Klingberg och Ekholm, men det är intressant att se hur det allt tydligare kommer en generation underifrån som redan nu börjar ta över. Det blir säkert inte helt lätt för Johan Garpenlöv att välja hur han ska tänka där, med rutin kontra genombrott och högstanivå kontra nuvarande nivå.
Jag tror färre backar anses vara givna nu än när säsongen startade.
CENTRAR
Mika Zibanejad, New York Rangers
Nicklas Bäckström, Washington
Joel Eriksson Ek, Minnesota
Mikael Backlund, Calgary
“Fyra i mitt tycke ganska givna centrar som läget är nu. Här har vi fyra centrar som egentligen samtliga har rollen som förstacenter i respektive NHL-lag”.
Så skrev jag senast. Men så är läget inte nu. Faktum är att det varit en allt annat än kul start för de svenska centrarna. Mika Zibanejad har inte varit så bra som han kan vara (men är ändå förstacenter) men i övrigt har Nicklas Bäckström varit skadad hela säsongen - och Elias Pettersson är snarare tredjecenter än förstacenter. Och ja, som ni ser står inte ens Elias Pettersson med här ovan. Jag har faktiskt valt att sätta ut honom på en kant i mitt lag idag - och flytta in Backlund som center. Dels för att jag tror att EP40 i ett svenskt lag kan göra sig bättre som ytterforward, men också för att kunna ge Joel Eriksson Ek en mer famskjuten roll.
Eriksson Ek var fjärdecenter i min trupp för en månad sedan men har med all önskvärd tydlighet bevisat att han är redo att spela högre upp än så. I ett stjärnfyllt svenskt lag blir han såklart i första hand en extremt nyttig defensiv spelare som snarare kommer få spela boxplay än powerplay - men han förtjänar mer än en renodlad fjärdecenterroll. Där passar en sådan som Mikael Backlund, som också är given i mitt lag, bättre.
Den stora knäckfrågan blir såklart: Hur bra form kommer Nicklas Bäckström vara i? Det är bara att hoppas att han hinner komma till spel i tillräcklig tid för att ändå känna sig hel och fräsch till OS. Skulle “Bäckis” inte göra det lyfter jag såklart in Elias Pettersson som center igen, och ersätter honom med en ny forward. För på forwardssidan finns det bredd så det räcker och blir över.
Likt Jacob Markström gjorde på målvaktssidan tycker jag att Mika Zibanejad, utan att imponera sådär vansinnigt mycket, distanserat sig från de övriga när det gäller rollen som förstecenter.
.jpg)
FORWARDS
Elias Lindholm, Calgary
Elias Pettersson, Vancouver
Gabriel Landeskog, Colorado
William Nylander, Toronto
Filip Forsberg, Nashville
William Karlsson, Vegas
Jakob Silfverberg, Anaheim
André Burakovsky, Colorado
Lucas Raymond, Detroit (NY)
Victor Olofsson, Buffalo (NY)
Här är det tre nya spelare, om vi räknar in Elias Pettersson som jag alltså flyttar ut på en kant.
Elias Lindholm, Gabriel Landeskog, William Nylander och Filip Forsberg är (plus Pettersson alltså) helt givna i en svensk OS-trupp. Sen har konkurrensen hårdnat - och det rejält.
Om vi tar William Karlsson som exempel har ju han dragits med en skada under säsongen. Prognosen säger dock att han bör vara tillbaka senast i januari - alltså med god marginal till OS-starten i februari. Om den tidsplanen håller så är “Wild Bill” gjuten i min trupp. Han kan ju också gå som både center och ytterforward - och spela i egentligen alla roller och kedjor också.
André Burakovsky lever nog desto farligare. Hade jag gjort den här rankingen för en vecka sedan hade jag skrivit: “ojojoj, bara åtta poäng på tolv matcher för Burakovsky”. Nu har han gjort fem poäng på två matcher och snittar helt plötsligt nästan en poäng per match. Han är en spelare som behöver hitta jämnheten för att han även fortsättningsvis ska finnas kvar i truppen. Det finns andra spelare som jag lämnade utanför nu, som definitivt kan ta hans plats. Mer om det sen…
Två spelare har tagit sig in i truppen. Den första som ratas är faktiskt Patric Hörnqvist, som inte haft en speciellt stor roll i segermaskinen Florida Panthers under säsongen. Jag känner att vi, till sist, kanske börjat få se lite ålderstecken på “Bengan”, som jag annars så hemskt gärna har i ett svenskt OS-lag med sin rutin och sin mångsidighet. Men det finns lite för många unga svenska spelare med spets som vill vara med i truppen för att jag ska kunna ge Hörnqvist en plats.
Som ni ser är det Lucas Raymond och Victor Olofsson som tagit sig in i truppen. Raymond är jag - ärligt talat - osäker på om Johan Garpenlöv ens bemödade sig att ta med på sin bruttolista som man var tvungen att skicka in. Så långt borta från en trupp tror jag han var inför säsongen. Nu är han en av Sveriges hetaste spelare, med 19 poäng på 20 matcher som resultat. Den enda som gjort fler poäng är Elias Lindholm, som gjort 20 poäng på 19 matcher. Jag inser att Raymond i ett ofta bakåtsträvande Sverige knappast får den roll han egentligen behöver för att sätta avtryck i OS - och det talar för att en sådan som Patric Hörnqvist eller någon annan mer mångsidig spelare tas ut - men det vore samtidigt tjänstefel av mig att inte ta ut spelaren som gjort näst flest poäng av samtliga svenskar.
Den andra nya forwarden i truppen är Victor Olofsson. Han var närmast utanför truppen senast men har verkligen övertygad under säsongsinledningen. Buffalosnajpern har varit skadad en del vilket gör att han inte finns med i den absoluta poängtoppen bland svenskar - men hans elva poäng på tio matcher gör att hans snitt är urstarka 1,10 poäng per match. Bara Gabriel Landeskog, med 15 poäng på 13 matcher, har ett vassare snitt (1,15). Victor Olofsson har således spelat sig in i mitt OS-lag.
.jpg)
Den andra som ratas är alltså Jesper Fast - en spelare som jag egentligen hemskt gärna vill få in i laget. Han är en perfekt breddspelare att ha. Sverige har extremt många skickliga tvåvägsspelare men risken är att den här truppen ändå blir lite “framtung”. Å andra sidan tycker jag Kanada med all önskvärd tydlighet visat att man inte behöver ha någon renodlad fjärdekedja eller något sådant. De tar ofta ut en forwardssida där alla är tvåvägsspelare och jag försöker hitta en liknande modell med Tre Kronor.
Fast och Jakob Silfverberg slåss om ungefär samma plats och där väljer jag Silfverberg som bidrar med massor av rutin. Han och Gabriel Landeskog är de enda ytterforwards som var med i OS 2014, alltså senast då NHL-spelare fick vara med. Silfverberg har dock dragits med skador och är absolut inte given som läget är nu.
För det finns ju en heeel del spelare som gör anspråk på en plats, men som inte får plats här. Rickard Rakell har även han varit skadad, men står på fem mål på nio matcher och är därmed en möjlig joker. Adrian Kempe är delad tvåa i svenskarnas skytteliga med sju fullträffar och spelar med ett fint självförtroende. Jesper Bratt är med tolv poäng på 16 matcher så bra som åtta i den blågula poängligan. Nils Höglander är med som rivighet också en rejäl outsider - men han lär tyvärr knappast ens vara aktuell. Det krävs nog inte heller speciellt många återbud på centersidan för att Alexander Wennberg ska göras aktuell som en fjärdecenter efter en fin start på säsongen.
Känslan är att det egentligen bara är en enda forward som verkligen spelat sig bort från att vara aktuell för truppen och det är Viktor Arvidsson. Han hade med en grym rebound-säsong i en ny omgivning verkligen kunnat bli högaktuell - men de chanserna är nog borta nu.
Men som ni ser: På såväl backsidan som forwardssidan finns det en hel del namn som är aktuella efter den inledande NHL-månaden. När allt kommer omkring tror jag dock inte att mer oprövade namn som Rasmus Andersson, André Burakovsky och Lucas Raymond kommer gå före andra, etablerade och mer välkända namn. Jag tror att det i det här läget är lätt att välja “safe” som förbundskapten.
Men det slipper ju jag tänka på…
.jpg)
SÅ KAN DE STÄLLA UPP
Jacob Markström (Robin Lehner, Linus Ullmark)
Jonas Brodin - Victor Hedman
Mattias Ekholm - John Klingberg
Rasmus Andersson - Erik Karlsson
(Hampus Lindholm, Oliver Ekman Larsson)
Gabriel Landeskog - Mika Zibanejad - Filip Forsberg
Elias Pettersson - Joel Eriksson Ek - Elias Lindholm
Victor Olofsson - Nicklas Bäckström - William Nylander
Jakob Silfverberg - Mikael Backlund - William Karlsson
(André Burakovsky, Lucas Raymond)
På backsidan ser mina backpar likadana ut som tidigare. Där är bredden suveränt vass.
Framåt blir det en del skillnader i och med att Elias Pettersson går ut på en kant, Mika Zibanejad tar Petterssons plats intill Landeskog och Forsberg - och Eriksson Ek går alltså in i en kedja med Elias x2. Nicklas Bäckström får in Victor Olofsson i sin kedja, jämfört med Patric Hörnqvist som var där tidigare. William Karlsson skickas ned från en roll på kanten intill Zibanejad och Lindholm till en roll i en mycket fin “shutdown-kedja” med Jakob Silfverberg och Mikael Backlund. Där spelade tidigare Joel Eriksson Ek, men han flyttas upp i hierarkin efter en finfin säsongsstart.
Överlag känns laget bra - både brett och spetsigt - men det lär säkert se helt annorlunda ut när jag tar ut min kommande trupp om någon månad…
FOTNOT: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
