“All in for Dahlin”
“Fallin' for Dahlin"
Det här varit draften då många supportrar ville att ens lag skulle förlora för att få Rasmus Dahlin, som var den mer eller mindre givne draftettan. Han var hajpad flera år i förväg och efter hans lysande SHL-säsong med Frölunda, som också tog honom till OS-truppen, var det inget snack om att han skulle gå som nummer ett.
Rasmus Dahlin blev den blott andra svenska draftettan någonsin. Och dessutom fick han sällskap av fem (!) andra svenskar i förstarundan. Allt som allt får man säga att det var en av Sveriges bästa drafter någonsin.
28 av 31 spelare från förstarundan har spelat i NHL. Två av de tre som inte gjort det är svensken Filip Johansson och svenskbekantingen Dominik Bokk. Johansson erbjöds aldrig något kontrakt av Minnesota, som tingade honom, men sajnade nyligen i stället med Vancouver. Därmed är Jay O'Brien, som valdes av Philadelphia som nummer 19, den enda från förstarundan som inte skrivit NHL-kontrakt i den här draften.
Rasmus Dahlin är förstås inte den enda spelaren från den här draften som blivit framstående i NHL. Hade han verkligen valts som nummer ett idag? Låt oss ta reda på det.
31. Calen Addison till Washington (valdes som nummer 53 av Pittsburgh)
En spelare som bara har gjort 18 matcher i NHL, men som jag ändå tror mycket på. Imponerade stort i AHL den här säsongen och gjorde 34 poäng på 43 matcher från sin backplats. Fick göra 15 matcher med Minnesota i NHl också. Jag utgår från att han är ordinarie nästa säsong.
Den tidigare JVM-stjärnan kom till Minnesota i Jason Zucker-trejden.
30. Jack Drury till Detroit (valdes som nummer 42 av Carolina)
En spelare jag fick följa från nära håll under hans säsong i Växjö, där han tog enorma kliv under säsongen och mot slutet var en absolut toppspelare i SHL.
Gjorde en finfin debutsäsong i AHL med 52 gjorda poäng på 68 matcher. Fick också chansen i två NHL-matcher och gjorde mål i båda. Tror han har en fin chans att ta en ordinarie tröja i Carolina kommande säsong.
29. Joe Veleno till Toronto (valdes som nummer 30 av Detroit)
En annan spelare med en bakgrund i Sverige. Joe Veleno spelade ju för Malmö förra säsongen men satte inte lika stora avtryck där som Drury gjorde i Växjö.
Har gjort drygt 70 matcher för Detroit i NHL men inte riktigt tagit någon framträdande roll ännu. Klättrar ändå en plats jämfört med den riktiga draften.
28. Lukas Dostal till Rangers (valdes som nummer 85 av Anaheim)
En målvaktstalang som slår sig in trots att han bara gjort några få strömatcher i NHL för Anaheim. Har däremot imponerat både i den finska ligan och i AHL. Tyvärr för Dostals del tillhör han Anaheim där John Gibson i stort sett har förstaspaden så länge han vill (där har det ju ryktats om att han vill lämna - men de ryktena har han själv skjutit ned)
Dostal fick även spela en VM-match för Tjeckien i våras och känns som en given NHL-målvakt.
27. John Leonard till Chicago (valdes som nummer 182 av San Jose)
Ett rejält draftfynd från San Joses. Leonard valdes som överårig i sjätterundan men har sedan dess tagit enorma kliv och blivit en stjärna på college, samt börjat göra sig ett namn i San Jose Sharks.
Står så här långt noterad för 58 matcher i NHL.
26. Mattias Samuelsson till Ottawa (valdes som nummer 32 av Buffalo)
En av två halvsvenskar som valdes i draften det här året. Mer om den andra senare… Mattias är ju som bekant son till Kjell Samuelsson men har spelat JVM för USA både på U18- och U20-nivå.
Har inte slagit sig in som helt ordinarie i Buffalo men har i alla fall gjort drygt 50 matcher och spelade ungefär hälften av matcherna i Buffalo förra säsongen.
Storväxt back som nog inte blir så mycket mer än en spelare för tredje backpar.
25. Ryan McLeod till St. Louis (valdes som nummer 40 av Edmonton)
Var bara några dagar för ung för att inte väljas i draften redan 2017. Är således född redan 1999. Ingen flashig spelare men en spelare som säkert kommer hålla sig ordinarie i NHL i en begränsad roll i en hel del år framöver.
Kommer från en godkänd rookiesäsong med 21 poäng på 71 matcher.
Här valdes egentligen Dominik Bokk, en av tre från förstarundan som aldrig spelat i NHL.
24. Martin Fehérváry till Minnesota (valdes som nummer 46 av Washington)
Även den här killen är född år 1999. Spelade i Sverige 2014 till 2019 för Malmö, Oskarshamn och HV71. Fick göra några strömatcher för Washington redan 19/20, men det var först den här säsongen han slog sig in som ordinarie.
Gjorde en godkänd debutsäsong i NHL och fick spela 79 matcher. Likt Mattias Samuelsson en spelare som nog inte blir så mycket mer än en spelare för tredje backpar.
Här valdes egentligen Filip Johansson, en av tre från förstarundan som aldrig spelat i NHL.
23. Sean Durzi till Anaheim (valdes som nummer 52 av Toronto)
Född redan 1998 men nobbades i draften 2017. Tingades redan i andrarundan 2018. Var tillsammans med Carl Grundström en del av den trejd som tog Jake Muzzin till Toronto.
Gjorde 64 matcher för Los Angeles den gångna säsongen och gjorde det stundtals riktigt bra.
22. Vitalij Kravtsov till Rangers (valdes som nummer nio av Rangers)
Ruskigt svårbedömd spelare. Har varit en flopp för Rangers och har redan hunnit åka hem till Ryssland en gång. Men potentialen finns, helt klart. Nog borde det här kunna bli en NHL-spelare?
Gör ett nytt försök nu och har sajnat ett NHL-kontrakt med Rangers till kommande säsong.
21. Nils Lundkvist till San Jose (valdes som nummer 29 av Rangers)
Här kommer nästa draftval av Rangers. De hade tre stycken i förstarundan. Jag är beredd på att kallas för partisk när jag har Nils Lundkvist så här högt upp. Det troliga är väl att han inte kommer slå sig in i Rangers, utan snarare trejdas. De har så många andra unga backar som är bra.
Men jag har ändå Nils Lundkvist så här högt baserat på det han uträttade i Sverige, där ha var en absolut toppback under flera år. Gjorde också 25 matcher för Rangers den här säsongen - vilket inte är någon katastrof på något sätt. En blivande NHL-back, helt klart.
20. Philipp Kurashev till Los Angeles (valdes som nummer 120 av Chicago)
Ett mycket fint draftfynd från Chicago. Kurashev vräkte in poäng i QMJHL som junior men väntar ännu på genombrottet på seniornivå. Gjorde 8+8 på 54 matcher under debutsäsongen i NHL och 6+15 på 67 matcher under sin senaste säsong i Chicagotröjan.
Sitter nu på ett utgående kontrakt.
19. Isac Lundeström till Philadelphia (valdes som nummer 23 av Anaheim)
Har gjort det oväntat bra i Nordamerika. Gjorde 15 matcher redan säsongen 19/20 och 41 matcher förra säsongen. Kommer nu från en säsong med 16 mål och 29 poäng på 80 matcher för Anaheim Ducks.
Den smarta tvåvägsspelaren är en av endast nio spelare från den här kullen som gjort över 150 matcher i NHL.
Här valdes egentligen Jay O'Brien - den enda från förstarundan som aldrig skrivit ett NHL-kontrakt.
18. Barrett Hayton till Philadelphia (valdes som nummer fem av Arizona)
Tvåvägscenter som var draftens stora skräll när han tingades redan som nummer fem av Arizona. Den då uppsnackade general managern John Chayka använde ofta ovanliga metoder för att mäta sina spelares skicklighet då, och därför trodde man att han hade på fötterna när Hayton valdes sådär tidigt.
Men även om han för all del är en skaplig NHL-spelare har han väl kanske inte visat sig vara värd ett femteval redan nu. Hur som helst känns han som en spelare som i sämsta fall åtminstone kommer vara en gedigen tredjecenter.
17. Scott Perunovich till New Jersey (valdes som nummer 45 av St. Louis)
En doldis som är född redan 1998 och bara har gjort 19 matcher i NHL. Varför i helsefyr har jag med honom så här högt, kan man ju fråga sig?
Helt enkelt för att Perunovich är en bättre spelare än de flesta andra som valdes det här året. Han dominerade fullständigt på college och utsågs till den bästa spelaren 2020. Spelade sedan inte en enda match säsongen 20/21 innan han den här säsongen vräkte in 22 poäng på 17 matcher i AHL (som back!) och fick göra 19 matcher med St. Louis. Gjorde även fyra poäng på sju slutspelsmatcher.
En spelare vi kommer höra väldigt mycket om de kommande åren. Var så säkra.
16. Filip Zadina till Colorado (valdes som nummer sex av Detroit)
Enormt hajpad som junior, men tjecken Zadina har inte riktigt levt upp till de högt ställda förväntningarna han då hade på sig. Gjorde 24 poäng på 74 matcher för Detroit den gångna säsongen.
En helt okej NHL-forward som inte kommer bli den stjärna Detroit hoppades på - men som i alla fall visat att han håller i NHL.
15. Oliver Wahlstrom till Florida (valdes som nummer elva av Islanders)
Jag skrev tidigare om Mattias Samuelsson. Här kommer nästa halvsvensk: Oliver Wahlstrom. Youtubefenomen som ung. Imponerade även i JVM och gjord en fin rookiesäsong i Islanders med 21 poäng på 44 matcher.
Kommer nu från en mer prövande säsong där han ofta fick kritik av Barry Trotz, och dessutom bänkades en del. Det blev bara 24 poäng under en säsong där de flesta nog trodde han skulle ta stora steg och snarare göra 24 mål än poäng.
Renodlad snajper som måste hitta målskyttet även i NHL. Men potentialen finns.
14. Alexander Romanov till Philadelphia (valdes som nummer 38 av Montréal)
Utsågs till JVM:s bästa back redan 2019, då han var underårig. Kom med i All Star-laget även turneringen därpå. Otroligt uppsnackad när han kom över till Montréal 2021.
Gjorde en fullt godkänd debutsäsong då, och kommer nu från en säsong där han gjorde det så bra han kunde i ett uruselt Canadiens. En bra tvåvägsback som borde ha en lång framtid i NHL.
Har en del att brås på också. Morfar är legendaren Zinetula Bilyaletdinov.
Härifrån och framåt kommer det vara extremt många backar.
13. Rasmus Sandin till Dallas (valdes som nummer 29 av Toronto)
Supertalang som rasade oväntat långt ned i draften. Har stått på tillväxt i AHL och haft lite strul med skador, men imponerade under slutspelet 2021. Gjorde den gångna säsongen lite drygt 50 NHL-matcher. Att det inte blev fler kan delvis tillskrivas just skador.
Extremt spelskicklig back som nu ryktas vara på glid från Toronto. Det tycks inte vara där han har sin långsiktiga framtid. Borde vara en spelare många andra lag vill rycka i.
12. Ty Smith till Islanders (valdes som nummer 17 av New Jersey)
Skicklig tvåvägsback, som om han hamnat i ett roligare lag än New Jersey hade haft en annan status i ligan nu. Har inte riktigt fått det där offensiva genombrottet i ligan, och frågan är om han kommer få det eller om det främst är som en duktig tvåvägsback vi kommer få se honom?
Sannolikt en spelare som kommer ha en stor roll för New Jersey Devils i många år framöver.
11. Jesperi Kotkaniemi till Islanders (valdes som nummer tre av Montréal)
Valdes redan som trea i draften, vilket beskrevs som en skräll. Montréal var desperata över att få in en center och plockade den de ansåg var bäst. Sedan dess har Kotkaniemi lämnat för spel i Carolina, efter att de gett honom ett mycket omtalat och kontroversiellt “offer sheet”.
En mycket smart spelare som dock inte har den här högstanivån som de elva spelarna som är före honom i min ranking. Lär inte bli så mycket mer än en bra “middle six”-center. Men det är inte fy skam.
Har gjort fjärde flest matcher i NHL av 2018-kullen. Står på 237 framträdanden i ligan.
10. Adam Boqvist till Edmonton (valdes som nummer åtta av Chicago)
Var på en draftranking rankad så högt som tvåa, men valdes på en mer väntad åttondeplats av Chicago. Trejdades sen i den stora Seth Jones-affären och har nyss avslutat sin debutsäsong i Columbus Blue Jackets och gjorde där 11+11 på 52 matcher.
Trots att han är 22 år känns Adam Boqvist fortfarande som något av en oslipad diamant. Enormt puck- och skridskoskicklig men har alltjämt brister i sin defensiv.
9. Joel Farabee till Rangers(valdes som nummer 14 av Philadelphia)
Draftens tredje bäste målskytt med 45 mål, och femtee bästa poänggörare med 93 poäng. Har dock enormt långt upp till de före honom på listan.
Snittar 0,55 poäng per match i Philadelphiatröjan, vilket är helt okej. Är också en av ytterst få från den här draften som har hunnit göra en 20-målssäsong i NHL.
Har haft lite skadeproblem, vilket hållit tillbaka utvecklingen en aning.
8. Jahor Sjaranhovitj till Chicago (valdes som nummer 141 av New Jersey)
För er som inte fattar vem Jahor Sjaranhovitj är så kan jag meddela att han är mer känd som Yegor Sharangovich. Stavningen ovan är hans belarusiska namn.
Sharangovich är ett av draftens allra största fynd. Han ratades i draften året innan och valdes i femterundan som överårig efter en lovande säsong med Dinamo Minsk i KHL. Tog sedan klivet till Nordamerika och gjorde där två skapliga säsonger i AHL innan han 2021 slog sig in i New Jersey. Det blev 30 poäng på 54 matcher under debutsäsongen, och 24+22 på 76 matcher den senaste säsongen.
Rivig forward som snittar 0,58 poäng per match i NHL och med det är en av draftens mest effektiva spelare.
7. K'Andre Miller till Edmonton (valdes som nummer 22 av Rangers)
En spelare jag fattade tycke för under Rangers succéartade slutspel - och som jag dessutom hade turen att få se live under JVM i Tjeckien 2019/2020. Låg under slutspelet ofta på omkring 24 minuters speltid, vilket får ses som ett ruskigt gott betyg för en orutinerad spelare med ynka 135 NHL-matcher att skryga med.
Inte alls lika flashig som exempelvis Adam Boqvist, och har gissningsvis inte en lika hög högstanivå, men känns som ett något “säkrare” kort än svensken. En spelare som kommer vara ordinarie i New York Rangers i många år framöver.
Av Rangers tre val i den förstarundan var K'Andre Miller definitivt mest lyckad.
6. Evan Bouchard till Detroit (valdes som nummer tio av Edmonton)
Här kommer ytterligare en skicklig back. Har “Aaron Ekblad”-syndromet, vilket innebär att han ser mycket mognare och äldre ut än vad han egentligen är. Både i ansiktet och i kroppen. Det sistnämnda har han dragit nytta av under karriären.
Enormt skicklig back offensivt. Gjorde över 40 poäng den senaste säsongen. Använts ganska begränsat i defensiven och spelade omkring 18 minuter per match. Han har inte riktigt vunnit coachens förtroende där.
5. Noah Dobson till Arizona (valdes som nummer tolv av Islanders)
Islanders har de senaste åren haft många skickliga tvåvägsbackar som Devon Toews, Adam Pelech, Nick Leddy och Ryan Pulock - men den där offensiva spetsen har saknats från bakplan. Nu har de äntligen fått in en sådan back i laget också.
Noah Dobson gjorde över 50 poäng den gångna säsongen och blev den första Islandersbacken att nå den milstolpen sedan Mark Streit gjorde det 2008/2009. Inte illa pinkat för Dobson, som ju gjorde sin första 82-matcherssäsong i ligan. Kan han fortsätta på inslagen väg och nå världstoppen rent offensivt? Det är kanske tveksamt. Men han har onekligen fått en finfin start på NHL-karriären.
4. Andrej Svetjnikov till Ottawa (valdes som nummer två av Carolina)
Den enda som i slutändan kunde utmana Rasmus Dahlin om att gå som nummer ett i den ursprungliga draften. Andrej Svetjnikov har levererat ungefär som väntat även i NHL men tappar två platser jämfört med den ordinarie draften.
Sköt 20 mål redan som rookie och upprepade bedriften under det “svåra andraåret”. Efter en lite tyngre säsong med 15 mål på 55 matcher studsade ryssen tillbaka den senaste säsongen och nådde för första gången 30 mål i NHL. Stod totalt för 69 poäng på 78 matcher.
Har den kanske högsta offensiva kvalitén av samtliga spelare i den här draften. Är tvåa i skytteligan på 89 mål men är den som gjort flest poäng i NHL med sina 209 på 283 matcher.
3.Rasmus Dahlin till Montréal (valdes som nummer ett av Buffalo)
Rasmus Dahlin lyckas inte behålla förstaplatsen, trots att han på intet sätt floppat sedan han kom in i NHL. Dahlin stod och stampade under ett par år men har tagit stora kliv sedan Don Granato tagit över Buffalo Sabres. Kommer från karriärens bästa säsong både spel- och poängmässigt. Landade på 53 pinnar den gångna säsongen.
Bara Andrej Svetjnikov har gjort fler matcher i NHL än Dahlins 277. Ser vi till poäng är den svenske backen fyra med 160 besök i poängprotokollet. Känslan är också att han börjar slipa bort en del av de “pojkmisstag” han gjorde under inledningen av karriären.
Samtidigt måste vi vara ärliga: Det är ganska många andra backar i ungefär samma generation som Dahlin som kommit in i ligan och bara blåst förbi honom. Han känns inte som en genuin Norris-kandidat. Det kan till viss del tillskrivas att många av de andra unga superbackarna kommit in i betydligt mer välfungerande organisationer än vad Buffalo varit de senaste åren. Sett till vilken röra det varit i Sabres får man ändå säga att det är imponerande vilken nivå Rasmus Dahlin lyckats hålla.
Var finalist till Calder Trophy efter sitt debutår.
2. Brady Tkachuk till Carolina (valdes som nummer fyra av Ottawa)
Brady Tkachuk klättrar två platser jämfört med den riktiga draften. Har en liknande karriär som Andrej Svetjnikov: Inledde med två säsonger där han nådde 20 mål. Gjorde sedan strax under 20 mål under den förkortade tredjesäsongen och klev sen upp på 30 mål den gångna säsongen. Tkchuk gjorde 30+37 - att jämföras med Svetjnikovs 30+39. Skrämmande lika.
Ser vi till totalen är Tkachuk dessutom ett ynka mål före ryssen i skytteligan - men 17 poäng bakom i poängligan (med sex matcher färre spelade). Det som gör att jag håller Tkachuk före är att jag upplever att han bidrar med lite fler saker än Svetjnikov som är beroende av att leverera offensivt.
Tkachuk är till och med lagkapten i Ottawa, för att dra ett exempel. Den statusen är han ensam om från draften.
1. Quinn Hughes till Buffalo (valdes som nummer sju av Vancouver)
I en draftkull utan någon riktig superstjärna väljer jag att placera Vancouverbacken Quinn Hughes som etta. Han har fortsatt ganska stora brister i defensiven, men hans offensiva egenskaper väger upp. Och det med råge. Kommer nu från en säsong med 68 poäng på 76 matcher. Bara fem backar i hela NHL gjorde fler poäng än Hughes.
Snacka om att han hade en otroligt vass produktion - lite i det tysta.
Gjorde en enorm rookiesäsong och gav verkligen självaste Cale Makar en kamp om Calder Trophy. Sedan dess har ju Makar ryckt ifrån Hughes ordentligt, men det säger ändå en del om vilka avtryck Vancouvers framtidsback satt under sina år i NHL.
Ska vi jämföra honom med Dahlin så kan vi se att Dahlin skrev på ett kontrakt värt sex miljoner dollar per år - Hughes är värt 7,875 miljoner dollar per år. I poängligan är Hughes fem poäng före, trots att han spelat 68 matcher färre. Han är helt enkelt en liten nivå ovanför Rasmus Dahlin just nu.
Vancouver gjorde något av ett fynd när de plockade den här killen som sjua (!) för bara fyra år sedan.
Notera för övrigt att nio av spelarna topp-14 är backar.
