KARLSSON: Draften år 2013 - så hade den sett ut idag

En kanadensisk supertalang från Cole Harbor, Nova Scotia, skulle gå etta i draften. Hade vi hört den förut? Ja, det hade vi ju. Men den här gången var det såklart inte som var det givna förstavalet... Men mer om det senare. Det här sågs som en väldigt stark draft, med en given etta men med åtminstone fyra riktigt starka namn där bakom. När vi ser tillbaka på draften idag var den stark i toppen - men bredden har visat sig vara sisådär. Det finns dock inga sådär supertydliga floppar heller, för den sakens skull. Alla spelare som tingades i förstarundan gjorde åtminstone en match ( som gick 28:a gjorde just en match). som gick så högt som elva, har dock bara gjort 29 matcher. Och som gick 19:e gjorde bara 43 matcher i NHL. Han dök ju häromåret upp i Örebro - men fick sparken redan på försäsongen efter att ha varit på tok för otränad. Tre svenskar tog plats i förstarundan då, och de får faktiskt sällskap av en fjärde blågul spelare när jag idag gör om förstarundan. Sammanlagt valdes 25 svenska talanger. 13 av dem nådde NHL, men det är egentligen bara sju stycken som kan ses som etablerade. har hunnit lägga av, och har spelat en hel del i HockeyAllsvenskan.{{ PAYWALL LIMIT }} 30. till Chicago (valdes som nummer 79 av Detroit) Det blir på ett sätt lite "fusk" att ha med Mattias Janmark, eftersom han är några år äldre än övriga spelare på listan. Svensken ratades nämligen i ett par drafter innan han tingades av Detroit 2013, sedan han fått ett stort genombrott i AIK och gjort över 30 poäng i HockeyAllsvenskan. Kommer från karriärens bästa säsong, med 25 poäng för Vegas. Har även spelat en Stanley Cup-final med Dallas. Mattias Janmark. Foto: Ronnie Rönnkvist 29. till Dallas (valdes som nummer 16 Buffalo) En gigantisk back, på 197 centimeter och en bra bit över 100 pannor. Valdes något för tidigt i draften men har ändå blivit en skaplig NHL-back. Tyvärr för Buffalo var ryssen dock som allra bäst under sina år i Colorado, dit han kom i den stora Ryan O'Reilly-trejden. Nu för Nikita Zadorov en ganska undanskymd tillvaro i Calgary. 28. till Calgary (valdes som nummer 104 av Winnipeg) Ett mycket lyckat draftval för Winnipeg. Den skicklige tvåvägscentern Andrew Copp var kvar i laget fram tills dess att han trejdades till Rangers för några månader sedan. Kommer från sin bästa säsong någonsin, med drygt 50 gjorda poäng och 14 poäng i slutspelet. 27. till Columbus (valdes som nummer 14 av Columbus) Alexander Wennberg är sjukt svår att värdera. Å andra sidan är han en av ganska få spelare från draften som gjort en säsong som snuddar vid 60 poäng (han gjorde 59). Å andra sidan är han en 27-åring som under stundom varit petad, som säsongerna 2018/2019 och 2019/2020 gjorde sju mål på 132 matcher, och som dessutom köptes ut från sitt kontrakt med Columbus. Kommer nu från en säsong med elva mål och 37 poäng för Seattle Kraken. Hamnar i min re-draft i just Columbus. Alexander Wennberg. Foto: USAToday-Sports 26. till Anaheim (valdes som nummer 191 av Los Angeles) En mycket intressant spelare som nyligen slagit sig in i NHL. Det han visat upp har dock varit vasst. Sköt 30 mål som rookie och även om han inte riktigt kunnat nå de höjderna sedan dess har han visat sig vara en duglig NHL-spelare. Draftades alltså av Los Angeles, men trejdades 2019 till Chicago för ett femterundaval. Det får man säga att han var värd, för Chicagos del... Har klivit fram som en av de största tjeckiska stjärnorna i NHL. Vann poängligan i Schweiz för några år sedan. 25. till Montréal (valdes som nummer 55 av Montréal) Efter att han fullständigt dominerat i SM-slutspelet 2016 trodde nog Montréal att de gjort ett riktigt fynd i Artturi Lehkonen. Tog laget till final förra året och fick ett genombrott i år. Trejdades till Colorado och tackade för förtroendet genom att även skjuta dem till final. Hamnar i min re-draft i klubben som valde honom 2013: Montréal. 24. till Vancouver (valdes som nummer tolv av Phoenix) Hade jag gjort den här rankingen för tre, fyra år sedan skulle Max Domi kanske varit en topp tio-spelare. Då hade han precis avslutat en fenomenal säsong och gjort över 70 poäng under debutsäsongen i Montréal. Sen gick poängskörden ned till 44. Sen till 24. Den här säsongen gjorde han 39 för Columbus och Carolina. Har nu ett utgående avtal och frågan är om han blir var i Hurricanes, där han avslutade den här säsongne. Max Domi. Foto: Russell LaBounty-USA TODAY Sports 23. till Washington (valdes som nummer åtta av Buffalo) Ständigt ifrågasatt, ja, närmast sågad. Men det betyder inte nödvändigtvis att Rasmus Ristolainen är oduglig, utan snarare att han är på tok för dålig för att ha den rollen som förstaback som han ofta haft i ett minst sagt svajigt Buffalo. Hamnade inför den senaste säsongen i Philadelphia. 22. till Calgary (valdes som nummer tre av Tampa Bay) Tampa Bay brukar vara otroligt bra på att drafta spelare. Men Jonathan Drouin är ett av få undantag. Det såg till en början ut som att man hade fått en ny superstjärna med tredjevalet från draften 2013. Drouin dominerade fullständigt i QMJHL där han vräkte in poäng, och var en lysande stjärna även på JVM-nivå. Han imponerade i AHL, och med bara ett fåtal NHL-matcher innanför väster snittade Drouin nästan en poäng per match i Stanley Cup-slutspelet 2016. Drouin var dock tydlig med att han inte ville vara kvar i Tampa. Han strejkade länge från spel efter att ha skickats ned till farmarligan, och vägrade spela. Han åkte hem till Montréal där han satt i flera månader utan att spela - och utan att Tampa Bay trejdade honom. Till sist kom han alltså tillbaka. Efter att ha spelat hela säsongen 16/17 i Tampa, med helt okej resultat, trejdades han till sist hem till Montréal i utbyte mot Michail Sergatjov. Den trejden vann, förstås, Steve Yzerman och Tampa Bay med facit i hand. Medan Sergatjov blivit en mycket bra NHL-back har Drouin inte ens varit nära att bli det han spåddes bli. Hans personliga poängrekord i NHL är 53. Tvingades pausa sin karriär för att ta itu med sin ångest. 21. till Toronto (valdes som nummer tio av Dallas) Länge sedd som en dunderflopp. Valerij Nitjusjkin misslyckades i Dallas och åkte hem till Ryssland för att spela två år i KHL innan han sen återvände till Dallas - och floppade ännu mer. Han gjorde inte ett enda mål på 57 matcher säsongen 18/19. Den tidigare supertalangen köptes ut från sitt kontrakt. Ryssen hamnade i stället i Colorado där han förde en ganska anonym tillvaro men i alla fall etablerade sig i NHL igen. Och sen kom den här säsongen, där han höjde sig massor av snäpp och gjorde imponerande 25+27 på 62 matcher och följt upp det med ett stortartat slutspel där han imponerat enormt. Nu är han den spelare Dallas trodde de draftade för nio år sedan. Men också svårvärderad eftersom han inte gjort speciellt mycket väsen av sig tidigare. 20. till Montréal (valdes som nummer 23 av Washington) Var i sina bästa stunder i Washington en forward som såg ut som en stjärna. Men i den mycket profilstarka forwardsuppställningen som de hade där fick Burakovsky aldrig den stabilitet han behövde. Han skickades runt mellan formationerna och fick aldrig ut allt han hade i sig, Sedan flytten till Colorado har svensken verkligen fått det att stämma på ett annat sätt. Är draftens sjunde bästa målskytt och nionde bästa poänggörare. 19. till Columbus (valdes som nummer 80 av New York Rangers) I sina bästa stunder en fullständigt fenomenal forward som flyger förbi försvararna. Tyvärr för Anthony Duclairs tid har han också haft perioder, ja till och med säsonger, där han totalt försvunnit och faktiskt inte fått ut någonting. Nu har han dock fått det att lossna i Florida och kommer från en säsong med 31 mål och 58 poäng på 74 matcher. 18. till San Jose (valdes som nummer 44 av Pittsburgh) Nu när vi kommit så långt som till draften 2013 blir det svårt, eftersom spelarna alltjämt är så unga att de fortfarande är utvecklingsbara och kanske precis fått sitt genombrott. Så är fallet med Tristan Jarry. Han slog sig in i NHL så sent som för ett par år sedan och därför blir det svårt att avgöra vad han är och vad han kommer att bli. Gjorde dock en sensationellt stark rookiesäsong i Pittsburgh och har sedan dess fortsatt vara stark. Har visat sig vara en bra målvakt. Men är han bra nog för att vara förstaval i ett lag med Staley Cup-ambitioner? Det återstår att se. Tristan Jarry. Foto: Bildbyrån. 17. till Ottawa (valdes som nummer 15 av New York Islanders) Spelar i första backpar i NHL:s bästa defensiva och mest strukturerade lag de senaste åren: New York Islanders. Ryan Pulock är en doldis som håller mycket hög klass och är en nyckelspelare i Islanders. Ligger ofta mellan drygt 22 och drygt 23 minuters istid per match. 16. till Buffalo (valdes som nummer 13 av Winnipeg) Spelskicklig back som dominerade på juniornivå och hade en mycket fin utvecklingskurva även i NHL till en början - men som mer eller mindre stagnerat sedan han skrev ett åttaårskontrakt värt 6,25 miljoner dollar för några år sedan. Har inte riktigt blivit den där gedigna förstabacken som Jets hoppades på. Med det sagt är Josh Morrissey en mycket fin NHL-back som är topp-fem av försvararsspelare från draften 2013. 15. till New York Islanders (valdes som nummer 58 av Detroit) Svårbedömd utifrån att han fått spela i ett uselt Detroit hela karriären. Där har han dock varit en av de ledande spelarna de senaste åren. Omdiskuterad spelare som nu kommer från bästa säsongen i karriären med 62 poäng på 68 matcher. 14. till Columbus (valdes som nummer 66 av Carolina) Brett Pesce är en mycket viktig del av Carolinas så skickliga backsida och matchas ofta i viktiga situationer. Defensivt inriktad back som ofta ligger mellan 20 och 30 poäng. 13. till Winnipeg (valdes som nummer 89 av Columbus) En av de finaste spelarna dansk hockey fått fram. En grymt underhållande forward som, om han hade hamnat i exempelvis Philadelphia i stället för bortglömda Columbus, hade haft en helt annan stjärnstatus än den han har. I ett mer framåtlutat lag hade han definitivt fått en mer poängmässig utdelning också. Kommer i alla fall från karriärens bästa säsong med 28 mål och 57 poäng. 12. till Phoenix (valdes som nummer 20 till Detroit) Ett massivt betongblock, som utvecklats till att bli en av NHL:s bättre powerforwards. Har tyvärr varit fast i ett uruselt Detroit, där det dröjde onödigt länge innan han också fick ut sin offensiva potential. Hamnade sedan i Washington där han haft stora skadeproblem. Det ska bli spännande att se vilka kliv Mantha kan ta i huvudstaden om han får vara skadefri. 11. till Philadelphia (valdes som nummer sju av Edmonton) Darnell Nurse nämndes bara för något år sedan som en framtida storback, men kommer från en tung säsong där han framför allt hade ett tufft slutspel trots Edmontons framgångar. För att vara så stor (193 cm och drygt 100 kg) är han väldigt bra på rören, och gissningsvis en mardröm att möta för motståndarstjärnorna. 10. till Dallas (valdes som nummer nio av Vancouver) Det slog ned som en bomb när Gary Bettman klev upp på scenen i New Jersey den där draftdagen för nio år sedan. Han förkunnade att han hade en trejd att presentera - och gjorde klart att det var hemmaklubben New Jersey Devils som var inblandade. Devils trejdade bort det nionde valet i förstarundan till Vancouver. I utbyte fick de Cory Schneider, som på den tiden sågs som en världsmålvakt och som skulle bli deras nya stjärna efter Martin Brodeur. Med draftvalet Vancouver fick i utbyte plockade de Bo Horvat. Där och då visste de nog knappast att de hade säkrat upp klubbens blivande lagkapten. Men precis så blev det! Bo Horvat är ingen offensiv superstjärna, men han är en smart center som jobbar stenhårt och alltid offrar sig för laget. Gissningsvis en coachdröm. Kommer kanske aldrig bli en poäng per match-spelare, men nog känns det som att han åtminstone borde kunna ligga runt 60-70 poäng per säsong. Är en av fem spelare från draften som gjort 350 poäng eller fler. Bo Horvat. Foto: Bildbyrån. 9. till Vancouver (valdes som nummer 75 av New York Rangers) New York Rangers hade en fin tredjerunda för åtta år sedan. De plockade först Pavel Butjnevitj, och bara fem val senare tingades Anthony Duclair. Tyvärr för deras del blev det ju inte så mycket av Duclair i Rangerströjan. De draftade för övrigt också Adam Tambellini i tredjerundan. Ryssen Butjnevitj utvecklades till en verklig nyckelpjäs för Rangers del. Han gjorde en helt okej rookiesäsong, hade sedan tre raka år med omkring 40 poäng - och fick förra säsongen ett jättelyft med 48 poäng på 54 matcher. Följde upp det med 76 poäng på 73 matcher den här säsongen. Har "bara" spelat 300 matcher i NHL. Hade kunnat vara högre upp om han spelat mer. 8. till Buffalo (valdes som nummer sex av Calgary) Sean Monahan tappar två placeringar jämfört med draften 2013 Monahan har en 80-poängssäsong, vilket bara två andra spelare från draften haft. Han har dessutom gjort 60 poäng ytterligare tre gånger. Stirrar vi oss blinda på poängen är Sean Monahan faktiskt draftens tredje bästa spelare, med sina 462 poäng på 656 matcher och trea i skytteligan med sina 212 mål. Det är inte fy skam. Har haft tre tunga år, rent produktionsmässigt- 7. till Edmonton (valdes som nummer 26 av Anaheim) Tänk att Anaheim betalade Vegas för att de skulle plocka Shea Theodore i expansionsdraften 2017. I Golden Knights har Theodore utvecklats till att bli en av världens allra bästa backar. Det där riktigt, riktigt stora genombrottet dröjde. Det var väl egentligen först under slutspelet för ett par år sedan som Theodore gick från att räknas som en "väldigt bra NHL-back" till en "världsback". Han vräkte in poäng och var en väldigt stark MVP-kandidat för Vegas del. Gjorde 52 poäng den gångna säsongen, 6. till Calgary (valdes som nummer fyra av Nashville) Det snackades länge om att Seth Jones till och med kunde gå etta i draften. Det gjorde han inte. Florida och Tampa, som valde tvåa och trea, ville välja en forward - och vips var den dunderhajpade backen Seth Jones tillgänglig för Nashville som valde som fyra. Nashville satt redan med en extremt stark backsida med Shea Weber, Ryan Suter, Roman Josi samt påläggskalvarna Ryan Ellis och Mattias Ekholm - men valde ändå att plocka Jones. Han var för bra för att säga nej till. Den mördande konkurrensen gjorde emellertid att han aldrig riktigt tilläts få det där stora, stora genombrottet i Predators. I början av 2016 byttes han därför bort mot Columbus Ryan Johansen, eftersom Nashville ville ha en riktig stjärncenter. Med facit i hand kan vi konstatera att Jones blev en betydligt bättre spelare. Men hade han blivit det om han stannat i Nashville? Det får vi aldrig svar på. I Blue Jackets var han i sina bästa stunder en av världens allra bästa backar. En ruggigt bra skridskoåkare som håller måttet både offensivt och defensivt - och som mycket väl kan komma att vinna en Norris Trophy innan karriären är över. Slutade fyra i omröstningen 2018, och nia året därpå innan han började dala lite. Har fått mycket kritik efter sin debutsäsong i Chicago. Kan han studsa tillbaka? 5. till Carolina (valdes som nummer 77 av Pittsburgh) Ett typiskt Pittsburgh-fynd, som blivit en stjärnspelare i NHL efter att ha utbildats i klubbens farmarlag. Just Guentzel utbildade sig dessutom på college, där han under sina tre år på Univ. of Nebraska-Omaha snittade över en poäng per match. Det gjorde han även i AHL - och i NHL ligger han på finfina 0,91 poäng per match. Har bildat ett fruktat radarpar med Sidney Crosby och slog igenom med dunder och brak under slutspelet 2017 då han sköt 13 mål på 25 matcher under lagets väg till Stanley Cup-titeln. Med det vann han skytteligan. Året därpå åkte Penguins ut redan i andrarundan, men Guentzel gjorde närmast ofattbara 10+11 på bara tolv matcher. Är en av draftens bästa målskyttar, och trots att han spelat klart färre matcher än spelrna runt honom på listan är han den från draften som gjort sjätte flest mål. Står på urstarka 161+180 på 375 matcher. Jake Guentzel med radarpartnern Sidney Crosby. Bildbyrån 4. till Nashville (valdes som nummer fem av Carolina) Hade jag gjort den här rankingen för tre, fyra år sedan hade han backat rejält jämfört med den riktiga draften. Nu klättrar han till och med en placering. Sedan trejden till Calgary har allt lossnat för svensken. Han gick från att vara en stabil 40-poängsspelare i Carolina till att nosa på 80 poäng direkt. Nu kommer han från en magisk säsong med 42 mål och en andraplats i Selke Trophy-omröstningen. Han är en av Sveriges bästa forwards. Han kan spela i alla spelformer, både som center och forward, och kan egentligen kastas in precis var som helst i laget. En drömspelare för alla coacher. Är fyra i draftens skytteliga och poängliga. Lär dock dra förbi lagkompisen Sean Monahan där inom kort. Elias Lindholm har gjort succé sedan trejden. Bildbyrån 3. till Ottawa (valdes som nummer 99 av Nashville) Sågs som en blivande världsmålvakt för några år sedan, och spåddes ta över som förstemålvakt redan då. Det tog några år längre än förväntat, men nu har Saros till sist tagit klivet till att bli en världsmålvakt. Fick ett genombrott häromåret och kommer nu från karriärens bästa säsong. Storspelade för Nashville och blev en av finalisterna till Vezina Trophy. Är “bara” 27 år och har säkert många år kvar som världsmålvakt. 2. till Florida En av finsk hockeys största talanger någonsin - men likväl var det något av en överraskning när Florida plockade honom med andravalet för åtta år sedan. Trots att de verkligen ville ha en center trodde de flesta att Seth Jones skulle gå som tvåa. Med all respekt till Jones tror jag ändå att Florida är ganska nöjda med sitt val. Barkov är sedan fyra år tillbaka lagkapten och ansikte utåt för Florida - och har egentligen i fem, sex års tid setts som en tvåvägscenter i världsklass. Och då ska vi alltså komma ihåg att han ju bara är 65 år. Hade sin mest produktiva säsong för tre år sedan då han gjorde 96 poäng och slutade topp-tio i poängligan. Då vann han också NHL:s gentlemannapris och slutade femma i Selke Trophy-omröstningen. Året innan slutade han fyra. 2021 vann han utmärkelsen för första gången. Men knappast den sista. Gjorde den senaste säsongen 88 poäng på 67 matcher. Är tvåa i poängligan från draften 2013, med 553 poäng på 596 matcher. Tvåa då - och tvåa nu. Foto: Bildbyrån 1. till Colorado 2005 valdes stadens store son Sidney Crosby etta. Då satt Nathan MacKinnon hemma i Cole Harbour och såg draften i TV-soffan. Åtta år srare gick han i idolens fotspår och blev näst på tur från staden att gå etta. Idag är MacKinnon och Crosby goda vänner och har engagerat sig i flera gemensamma projekt i hemstaden. Även om både Barkov hade varit en värdiga draftetta är det inget snack om saken. Nathan MacKinnon är nästan så given som man kan vara. Det här kan rentav vara världens näst bästa spelare bakom Connor McDavid. Det behövs såklart ingen motivering. Men som alla vet är Nathan MacKinnon en total urkraft som stundtals är ostoppbar. Han är kraft, fart, smartness och ett fruktat skott i ett. Han har hela paketet och kan dominera byten och matcher på ett sätt som egentligen bara McDavid kan matcha. Det dröjde något år längre än förväntat innan han blev en superstjärna. Det var inte förrän säsongen 17/18 alla bitar plötsligt föll på plats, då han gjorde 97 poäng och slutade femma i poängligan. Snuvades dock på Hart Trophy av Taylor Hall. Ska man koppla genombrottet till en speciell händelse är det enkelt att härleda det till trejden som tog Matt Duchene bort från Denver. Säsongerna efter det gjorde han 99 respektive 93 poäng. Förra säsongen gjorde han 65 poäng på 46 matcher. Den här säsongen blev det 88 poäng på 65 matcher. Ser vi från säsongen 17/18 och framåt har han bara Connor McDavid och Leon Draisaitl före sig i poängligan. Egentligen behöver Nathan MacKinnon ingen tydligare presentation än så här. Nu ska han bara kröna de magiska åren med att föra sitt Colorado till Stanley Cup. Nathan MacKinnon. Foto: Isaiah J. Downing-USA TODAY Sports

KARLSSON: Draften år 2013 - så hade den sett ut idag

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan