KARLSSON: Draften år 2011 - så hade den sett ut idag

Draften år 2011 var draften då många trodde att Sverige skulle få sin andra draftetta i historien. Så blev det som bekant inte. Det var trots det en mycket stark blågul årgång, med fyra svenska spelare topp-10 och sex bland de 30 som gick i förstarundan. Idag, när jag gör om draften tio år senare, är hela sju (!) svenskar i förstarundan. Det är nytt rekord i den här draftserien. Inte heller nu får vi dock se en blågul stjärna som nummer ett... Annars då? Överlag visade sig det här bli en stark draft. Det är inte nödvändigtvis de som gick bland de första för tio år sedan som är de största stjärnorna idag, men det finns gott om riktigt kompetenta NHL-spelare härifrån. Jag fick till och med utelämna ett par starka namn från den omgjorda förstarundan. Det fanns också en del riktiga floppar. Eller vad sägs som elvan (20 NHL-matcher), 18:e-valet (två matcher i NHL och idag i Vita Hästen i HockeyAllsvenskan) och framför allt . Biggs tingades som 22:a spelare av Toronto. Ett Toronto som till och med valde att trejda till sig det valet, i utbyte mot val nummer 30 och 39 som då gick till Anaheim. Biggs blev en dunderflopp och gjorde aldrig någon NHL-match. Anaheim? De tingade med de draftval de fick i utbyte Rickard Rakell och John Gibson. Det råder med andra ord inga större tvivel kring vilka som vann den där trejden... Med facit i hand lär det nog till och med räknas som en av de mest ensidiga bytesaffärerna i NHL-historien. 30. till Anaheim (valdes som nummer 14 av Dallas) I min omgjorda trejd hade Jamie Oleksiak hamnat i Anaheim i stället för Rickard Rakell. Det hade också varit helt okej. Den defensivt starke backen har gjort 360 NHL-matcher för Dallas och Pittsburgh. Han har inte riktigt nått upp till de förväntningarna som fanns på honom som junior, men defensivt renodlade backar gör ju sällan det. Idag väljs den typen av spelare sällan så tidigt som Oleksiak gjorde för ett decennium sedan. Spelade förmodligen sitt livs hockey i höstas, på Dallas väg mot Stanley Cup-finalen. 29. till Vancouver (valdes som nummer 139 av Chicago) Ett jättefynd av Chicago, som i femterundan plockade en spelare som sen kom att vara en del av två Stanley Cup-vinnande lag. Framför allt vid titeln 2015 var Shaw en bärande pjäs för Blackhawks. I första hand en retsticka som ska vara ett "sandpapper" på motståndarna, men han är också en riktigt skaplig spelare. Har som bäst gjort 47 poäng under en NHL-säsong - och är en av 19 spelare från draften som gjort 100 mål eller fler. 28. till Minnesota (valdes som nummer 75 av New Jersey) Blake Coleman har faktiskt bara gjort lite drygt 290 matcher i NHL, men slår sig ändå in här. Han har varit så pass bra de senaste tre säsongerna att det hade känts fel att inte plocka med den hårdjobbande forwarden. Coleman gör bara sin fjärde säsong som helt ordinarie i ligan, men har tagit stora steg för varje säsong och snittar den här säsongen runt en halv poäng per match. Har beskrivits som en nyckel till att Tampa i höstas till sist vann Stanley Cup för första gången på 16 år. 27. till Tampa Bay (valdes som nummer 204 av Ottawa) Ett jättefynd som klättrar närmare 180 (!) platser jämfört med den ordinarie draften. Även om Ryan Dzingel haft två tuffa säsonger på slutet måste man ändå beundra de enorma kliv han tagit sedan han var en junior i periferin. Fick sitt genombrott säsongen 17/18 då han sköt 23 mål och gjorde 41 poäng, och tog sen ytterligare ett kliv säsongen därpå då han gjorde 56 poäng. Är nu tillbaka i det Ottawa han lämnade för spel i Columbus 2019. Ryan Dzingel. Foto: James Carey Lauder-USA TODAY Sports 26. till Chicago (valdes som nummer 160 av Anaheim) Josh Manson var ingen storstjärna vid drafttillfället, vilket hans draftposition avslöjar, men slog sig in i NHL och såg under en tid ut att bli en riktigt, riktigt bra tvåvägsback. Det där offensiva genombrottet som kom, då han gjorde 37 poäng säsongen 17/18, ser nu inte ut som något annat än en engångsföreteelse. Josh Manson är en renodlat defensiv back som ska dela ut proppar och täcka skott. Typ. En storväxt pjäs som är en av blott fem backar som i skrivande stund gjort över 400 matcher i NHL. 25. till Toronto (valdes som nummer 37 av Columbus) Vilken fiaskodraft det här var för Toronto. Inte nog med att de plockade Tyler Biggs...med sitt andra förstarundeval tog de på den här positionen backen som bara gjorde tolv matcher i NHL och nu spelar i Finland... Boone Jenner tingades av Columbus, och man får säga att de haft stor nytta av sitt andrarundeval från 2011. Den hårdjobbande forwarden har spelat över 500 matcher för Blue Jackets och har ständigt varit en nyttig "middle six"-spelare för laget. Han har dessutom haft en 30-målssäsong, men det får nog snarare ses som ett undantag snarare än något annat. Normalt sett ligger han runt 30 poäng, snarare än 30 mål. 24. till Ottawa (valdes som nummer 96 av Ottawa) J-G Pageau hamnar i samma klubb nu som då. Här valde Ottawa dock - som den gångna säsongen spelade för Malmö. Pageau fick en något bättre NHL-karriär. Den skicklige tvåvägscentern är idag en viktig spelare i New York Islanders. Där är han i skrivande stund lagets interna poängligafyra. Pageau har nått 40 poäng vid två tillfällen och hade förra säsongen sitt bästa mål-år i karriären, då han stänkte in mycket starka 26 mål på 67 matcher för Senators och Islanders. Är inne i sin absoluta peak just nu. 23. till Pittsburgh (valdes som nummer 20 av Phoenix) Connor Murphy är kvar i ungefär samma trakter som för tio år sedan. Är väl mest känd för att ha varit en del av Niklas Hjalmarsson-trejden för fyra år sedan. Den trejd som enligt uppgift ska ha gjort Joel Quenneville så rasande att han stormade ut från draften som då pågick - och som dessutom ska ha gjort relationen mellan honom och general manager Stan Bowman riktigt frostig. Hur som helst har Murphy blivit en riktigt skaplig NHL-back, som den här säsongen kanske till och med varit Chicago Blackhawks bästa försvarare. 22. till Toronto (valdes som nummer 26 av Chicago) Det hade känts konstigt att se Danault, som nu gjort 350 matcher för Montréal, i Toronto. Men så hade det blivit om draften genomförts idag. Danault har under många år haft en roll som han kanske inte riktigt levt upp till i Montréal. Canadiens har under många år jagat en förstecenter och eftersom de aldrig hittat någon sådan har de ofta fått förlita sig på Danault. Problemet är bara att han inte har en offensiv ådra som är bra nog, även om han i alla fall gjort 50 poäng en gång och 40 poäng två gånger utöver det. Har de senaste åren varit ett litet "hipsterval" när det snackats om Selke Trophy-nomineringar. 21. till Ottawa (valdes som nummer fyra av New Jersey) Tyvärr kommer ju Adam Larsson bara bli ihågkommen som två saker: 1) En supertalang som inte riktigt blev så bra som hans draftval gjorde gällande, 2) Killen som trejdades rakt av mot Taylor Hall. Med andra ord två saker som han själv inte riktigt kunde styra över. Det var ju inte hans fel att Devils tog honom som fyra. Och inte hans fel att Peter Chiarelli jämställde honom med Taylor Hall. I skuggan av det har ju Larsson haft en riktigt fin NHL-karriär, och i Edmonton har han varit en nyckelpjäs under flera år. Adam Larsson Bildbyrån 20. till Phoenix (valdes som nummer 30 av Anaheim) Var en doldis i Sverige, eftersom han aldrig spelade seniorhockey på hemmaplan, men blev en mycket uppskattad spelare i den kanadensiska juniorhockeyn. Är dessutom en av få svenskar som spelat tre JVM. Nu är Rakell dock inte någon doldis här hemma längre. Han har vunnit både JVM och VM (och togs ut i VM:s All Star-lag) och var under ett par år en av Sveriges stora NHL-stjärnor. Sköt säsongen 16/17 33 mål och vann den blågula skytteligan, och säsongen därpå slutade han tvåa med 34 mål. Den nivån har han emellertid inte nått upp till sedan dess, Är topp-tio i den här draftens skytteliga och närmar sig 140 mål i NHL. 19. till Edmonton (valdes som nummer 43 av Chicago) Söker du stabilitet är det definitivt Brandon Saad du ska vända dig till. Den hårdjobbande yttern är mycket stabil runt 20 mål och 50 poäng under en normal säsong. Är så bra som nia i draftens poängliga med 370 poäng, och är med sina 630 matcher den spelare från draften som gjort fjärde flest matcher i ligan. Är efter två sejourer i Chicago (med två Stanley Cup-titlar) och ett par år i Columbus nu en nyckelspelare i Stanley Cup-favoriten Colorado. Kan alltså landa in en tredje Stanley Cup-ring i sommar. 18. till Chicago (valdes som nummer 88 av St. Louis) Det här var den absolut svåraste spelaren att ranka. Ska Binnington vara ännu högre? Eller ska han inte vara med alls? Faktum är ju att det här är en 27-åring som för bara någon månad sen gjorde sin 100:e match i NHL. Men det är också en Stanley Cup-vinnare som kom in i ett lag som låg sist i NHL och gjorde dem ostoppbara. En målvakt som nyss skrivit ett kontrakt till 2027 och som alldeles uppenbart är Blues förstaval. Den här säsongen har varit ganska tung för Binnington, som annars nog hade varit ännu högre upp på rankingen, och det finns tydliga "Matt Murray-vibbar". Kan han vända på det hela och bli en världsmålvakt på riktigt? Eller kommer vi bara minnas Jordan Binnington som någon sorts "Andrew Hammond-figur" när vi summerar hans karriär? Jordan Binnington Bildbyrån 17. till Montréal (valdes som nummer fem av New York Islanders) En riktig supertalang som verkligen haft en märklig karriär. Han imponerade under sina två första NHL-säsonger i Islanders - men sen stannade karriären av fullständigt. Så sent som säsongen 18/19 trejdades han rakt av mot Ryan Spooner (idag i Dinamo Minsk) efter en flopp-period i Edmonton och såg snarare ut att vara på väg ut ur NHL än något annat. Men efter den där trejden, från Edmonton till New York Rangers, har det verkligen lossnat för Strome. Förra säsongen gjorde han 59 poäng på 70 matcher, och den här säsongen snuddar han på att göra en poäng per match. Det tog extremt lång tid för honom, men nu ser han till sist ut som den spelare New York Islanders trodde de draftade för ett decennium sedan. Det måste svida för dem att genombrottet kom i lokalrivalen Rangers... 16. till Buffalo (valdes som nummer 53 av Anaheim) Anaheim hade en galen draft, där de plockade Josh Manson, Rickard Rakell, John Gibson och William Karlsson. Tyvärr för deras del blev Karlsson dock inte någon stjärna i Anaheim, utan på ett helt annat håll. Och på tal om svårplacerade spelare...var ska man egentligen lägga "Wild Bill"? Ska han endast bedömas som en bra tvåvägscenter som i ett riktigt bra lag på sin höjd är andracenter? Eller ska man väga in de där ofattbara 43 målen han gjorde under sitt debutår i Vegas, och placera honom ännu högre? Hade rankingen gjorts för ett par år sedan hade det varit omöjligt att veta var man skulle placera Karlsson. Nu tycker jag att vi tydligare har fått se "vad han är". Han kommer aldrig göra 40 mål och 75 poäng igen, men han är likväl en nyckelspelare i ett av NHL:s allra bästa lag. Han är "på riktigt", om än ingen världsspelare. William Karlsson. Foto: Gerry Thomas-USA TODAY Sports 15. till New York Rangers (valdes som nummer 208 av Tampa) Draftens största fynd sett till hur många platser han klättrar. Och ett i raden av många Tampa Bay-fynd. Ondrej Palat slog sig på allvar in i Tampa Bay 2013 och har sedan dess varit en nyckelspelare för laget, även om han ofta ryktats bort från klubben. Har gjort 60 poäng en säsong, 50 poäng ytterligare två och 40 poäng ytterligare två. Detta trots att han långt ifrån alltid fått spela i en offensivt renodlad roll med de största stjärnorna runt sig. Är idag topp-tio i draftens poängliga. Det tjeckiska rivjärnet fick sitt genombrott i "trillingkedjan" med Tyler Johnson och Nikita Kutjerov. 14. till Dallas (valdes som nummer 19 av Edmonton) Dallas valde som bekant Jamie Oleksiak med det här valet. Bara fem val senare togs Oscar Klefbom, som med facit i hand ju hade varit ett klart bättre val. De senaste åren har Klefbom dragits med en axelskada, som gjort att han tvingats ställa in hela den här säsongen. Skadorna började dessutom komma just när han verkligen hade etablerat sig som en riktigt, riktigt bra back. Förra säsongen gjorde han 34 poäng på 62 matcher och hade sitt kanske bästa år i karriären innan säsongen bröts. Bara två backar från draften har gjort fler poäng än Klefboms 136 - trots att värmlänningen spelat över 200 matcher färre än de övriga toppbackarna. Oscar Klefbom. Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån 13. till Calgary (valdes som nummer 15 av Calgary) J.T. Miller hamnar i samma krokar som han gjorde för tio år sedan. Men hade jag gjort den här rankingen för tre, fyra år sedan hade han kanske inte varit med över huvud taget. Det dröjde till säsongen 15/16 innan genombrottet kom. Då gjorde han 56 poäng i New York Rangers. Därefter trejdades han till Tampa Bay där han fortsatte göra det bra - men det riktiga genombrottet kom egentligen inte förrän han hamnade i Vancouver 2019. Sedan dess har han, på 105 matcher, gjort 103 poäng. Räknar vi dessutom in slutspelet har han 121 poäng på 122 matcher. Det är skapliga papper. En hårdjobbande forward som bidrar med massor även när han inte gör poäng, och som bildat ett starkt radarpar med Elias Pettersson. Inte minst i powerplay. Vann faktiskt Canucks poängliga förra säsongen - sex poäng före Pettersson. 12. till Carolina (valdes som nummer 64 av Florida) Här hamnar Vincent Trocheck i Carolina - samma klubb som han just nu gör jättesuccé i. Trochek snittar över en poäng per match i topplaget den här säsongen och gör sin kanske bäste säsong i karriären. Tillsammans med bland annat nyss nämnde J.T. Miller var Trocheck med i det nordamerikanska U23-laget som spelade World Cup 2016, så han har länge varit en uppskattad pjäs i NHL. Frågan är dock om han fått den uppskattning han förtjänat, eftersom han spelat i Florida och Carolina som verkligen är små marknader. Jag tror faktiskt att Trocheck alltjämt är en doldis för den breda massan. Ska vi gå igenom hans NHL-karriär kan vi dock konstatera att han gjort 322 poäng på 462 matcher, vilket ger ett snitt på finfina 0,7 poäng per match. Det är ett av draftens bästa. Han har gjort 75 poäng en säsong och går den här säsongen mot sin tredje 50-poängssäsong utöver det. Tänk att Carolina fick honom i utbyte mot Erik Haula, Lucas Wallmark, Eetu Luostarinen och Chase Priskie för bara ett drygt år sedan. Snacka om bra trejd! 11. till Colorado (valdes som nummer tio av Minnesota) I Nordamerika pratar man mycket om "recency bias", det vill säga att man övervärderar en spelare baserat på saker som hänt i närtid. Det är möjligt att det är något sådant jag sysslar med när jag ändå har Jonas Brodin så här högt upp. Jag menar, det var inte längesedan han ansågs vara en besvikelse som inte tog de där stegen man förväntade sig. Nu är Jonas Brodin en spelare som nog får anses vara på gränsen till att klassas som "världsback". Han är en av ligans mest respekterade defensiva backar och så sent som i höstas skrev han på ett kontrakt med Minnesota till 2028, med en lönetaksträff på sex miljoner dollar. Det säger en del om den status han byggt upp i Minnesota. Just nu är känslan att han håller på att spela sig in i Tre Kronors OS-lag, till och med. Tappar en plats jämfört med ursprungsdraften. 10. till Minnesota (valdes som nummer två av Colorado) Det såg ett tag ut som att Gabriel Landeskog till och med skulle gå som nummer ett i draften 2011, men han fick nöja sig med att gå som nummer två. Det blev ju helt okej det också, eftersom han kort därefter utnämndes till lagkapten för det Colorado som då plockade honom. Han blev då NHL-historiens yngste lagkapten (en titel som Connor McDavid nu tagit över). Landeskog har haft en fenomenal karriär. Han har vunnit Calder Trophy, två VM-guld, han har varit lagkapten i nio säsonger, gjort över 500 poäng i NHL (en av två från draften), över 200 mål (näst bäst även där) och närmar sig nu 700 matcher i ligan. Det går inte direkt att säga att Colorado gjorde ett dåligt val när de plockade svensken som tvåa för tio år sedan. Trots det tappar han alltså hela vägen ned till en tiondeplats när jag nu gör om rankingen. Hårt? Ja, kanske. Det ska dock snarare ses som ett tecken på att det här var en stark draft, än något annat. Jag tror inte direkt Colorado ångrar sig idag. I Landeskog fick de en grym spelare, en grym ledare och en grym tredjelänk i kedjan med Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen. Gabriel Landeskog. Foto: Isaiah J. Downing-USA TODAY Sports 9. till Boston (valdes som nummer ett av Edmonton) Ryan Nugent-Hopkins valdes först av alla i draften 2011. Utan att på något sätt framställa honom som en flopp törs jag lova att Edmonton inte hade plockat centern som nummer ett igen idag. Han har dock kanske fått ett lite väl dåligt rykte eftersom han inte blivit den superstjärna Edmonton gissningsvis hoppades på. "RNH" har haft en bra karriär och har utvecklats till en tvåvägscenter av rang, även om han inte blivit någon poängspruta. Han har gjort 69 poäng som bästanotering. 28-åringen blir free agent till sommaren, så frågan är om han blir kvar i Oilers. Om inte så fick de i alla fall tio säsonger med förstavalet. Tio säsonger där han gjorde drygt 650 matcher och närmare 500 poäng. Jag håller honom även idag något före Gabriel Landeskog, och det är just av samma anledning som han rankades före i den verkliga draften: Han är center. 8. till Philadelphia Sean Couturier är den enda som landar in på exakt samma plats idag som för tio år sedan. Passande, eftersom han dessutom blivit Flyers trogen sedan han valdes av dem. Sedan dess har han gjort drygt 680 matcher, en bit över 430 poäng och vunnit en Selke Trophy. I Sean Couturier fick Philadelphia inte en offensiv stjärncenter, men de fick en av de allra bästa tvåvägscentrarna vi sett i NHL de senaste åren. Dessutom har han också en offensiv ådra, med två 76-poängssäsonger (där han sköt över 30 mål båda gångerna) som bästa facit. Men även utan det höga offensiva taket hade han förmodligen ansetts vara en världscenter. Ett mer eller mindre perfekt draftval av Philadelphia. Sean Couturier. Bildbyrån 7. till Winnipeg (valdes som nummer nio av Boston) Boston vaskade Dougie Hamilton. De ansåg att han var något sorts problembarn och trejdade honom närmast chockartat till Calgary redan 2015 i utbyte mot ett förstaval och två andraval som i slutändan i princip inte ledde till något av värde (okej, de fick Brandon Carlo som i alla fall är en okej back). En riktig fiaskotrejd, helt enkelt. I Calgary fortsatte Hamilton imponera, men efter tre år skeppades han iväg till Carolina i den jättetrejd som bland annat tog Elias Lindholm till Flames. Det blev en lyckad trejd för alla parter, på något sätt. Elias Lindholm tog ett jättekliv efter flytten - och Dougie Hamilton gick från att vara en riktigt bra back till att bli en världsback. I Hurricanes har Dougie Hamilton gjort succé. Förra säsongen nämndes han som en Norris Trophy-kandidat när han plötsligt skadade sig och tvingades avbryta säsongen i förtid. Den här säsongen har han också imponerat stort, och ligger i skrivande stund topp-fem i backarnas poängliga. Draftens klart bästa back. Han har faktiskt gjort mer än dubbelt så många poäng i NHL som draftens poängligatvåa bland backarna (Jonas Brodin). Så bra har Hamilton varit. 6. till Calgary (valdes som nummer 104 av Calgary) Ett riktigt dunderfynd, som alltså inte gick förrän i fjärderundan 2011. Idag är han den som gjort femte flest poäng från draften. Och ser vi till poängsnitt är hans 0,94 poäng per match faktiskt näst bäst av alla. "Johnny Hockey" gjorde för bara tre säsonger sedan 99 poäng, men den nivån har han inte nått upp till efter det. Dessutom har han fått ett rykte om sig att vika ned sig när det vankas slutspel. Det är en av anledningarna till att jag "bara" har honom som nummer sex. De senaste åren har hans namn dessutom nämnts allt oftare i trejdrykten. Han blir free agent efter nästa säsong, och som det känns nu lär han inte bli kvar i Calgary efter det. Om det blir så fick de i alla fall ett decennium med en absolut världsforward - som de inte tingade förrän i fjärderundan. 5. till New York Islanders (valdes som nummer sex av Ottawa) Det fanns en tid då känslan var att Mika Zibanejad nog inte blir så bra som man hade hoppats på när han togs redan som sjätte spelare i draften. Han var absolut en bra NHL-spelare, men hade svårt att ta det där steget från att vara en bra spelare till att bli en riktigt bra spelare. Nu? Nu är han nog till och med bättre än vad han spåddes bli. Mika Zibanejad har blivit en världsstjärna och en av Sveriges allra största stjärnor. Kanske den största forwardsstjärnan, rent utav. Han var enormt bra redan 2018/2019 och gjorde 74 poäng, men det var förra säsongen det stora genombrottet kom. Han gjorde 75 poäng på 57 matcher, sköt ofattbara 41 mål och var på väg att bli den blott andra svensken i historien att göra 50 mål. Då avbröts säsongen och de planerna gick i stöpet. Tyvärr. Sett till poängsnitt levererade han dock den bästa svensksäsongen sedan bröderna Sedin dominerade tio år dessförinnan. Den här säsongen inleddes som sagt uselt för Zibanejads del, men den senaste månaden har han varit på samma nivå som ifjol och varit en av NHL:s allra bästa spelare. Han har helt klart hittat en ny nivå i sitt spel och får ses som en superstjärna i NHL numera. Är draftens fjärde bäste målskytt och åttonde bästa poänggörare - och utöver det tar han ett enormt defensivt ansvar och håller nästan lika hög nivå där. Mika Zibanejad. Foto: Geoff Burke-USA TODAY Sports 4. till New Jersey (valdes som nummer 39 av Anaheim) Ja, Anaheim kan som sagt se tillbaka på den här draften och vara mer än nöjda med skörden. John Gibson sticker dock ut som det klart bästa av Anaheims val. Anaheim har de senaste åren förlorat sin plats som en fruktad contender, och är nu i stället ett av ligans sämsta lag. Trots det har John Gibson varit en av världens tre bästa målvakter de senaste åren. Det går till och med att argumentera för att han är på samma nivå som Andrej Vasilevskij, som väl allmänt anses vara den bäste just nu. Problemet för Gibson är att hans lag är alldeles för dåligt. Har därför, otroligt nog, aldrig ens varit finalist i Vezina Trophy-omröstningen. John Gibson. Bildbyrån 3. till Florida (valdes som nummer sju av Winnipeg) Mark Scheifele blev ett riktigt pangval för Winnipeg. Han levererade från det att han satte sin fot på en NHL-is, och fick sitt riktiga genombrott under sin tredje säsong i ligan. Då gjorde han 61 poäng. Sedan dess har han under fem raka säsonger snittat en poäng per match eller mer. Ser vi från säsongen 16/17 och framåt är stjärncentern faktiskt NHL:s tolfte bäste poängplockare. Han har ett närmast identiskt poängsnitt, och en närmast identisk total poängskörd, som den betydligt mer hyllade Auston Matthews. Scheifele var framför allt fullständigt dominant under slutspelet 2018, då Winnipeg åkte ut i konferensfinalen mot Vegas. Det var jämnt mellan spelare fyra, tre och två på min ranking. Det finns helt klart argument för att Winnipegs superstjärna till och med skulle ha varit nummer två på listan. Han kommer inom kort bli den tredje spelaren från kullen att nå 500 poäng i NHL. Han står i skrivande stund på 496 poäng på 564 matcher. Mark Scheifele Bildbyrån 2. till Colorado (valdes som nummer tre av Florida) Tidigare har Blake Wheeler haft epitetet "NHL:s mest okända superstar". Jag tror att Jonathan Huberdeay tagit över den positionen nu. Hade han spelat i vilket annat lag som helst, än det Florida han spelar för, hade han varit ett av NHL:s stora affischnamn. Huberdeau är egenskaper som lika mycket gör honom till en bra tvåvägsforward, som till en bra offensiv sådan. Men det är såklart nu, när han börjat ösa in poäng, han börjat få ett erkännande. Faktum är att det bara är Connor McDavid, Leon Draisaitl, Patrick Kane, Nathan MacKinnon, Brad Marchand och Artemij Panarin som gjort fler poäng än Floridastjärnan de senaste tre säsongerna. Han är liksom extremt stabil där, precis under de allra, allra bästa. Borde i mitt tycke vara totalt given i Kanadas OS-lag om ett år, och det känns som att folk då kommer få upp ögonen för precis hur bra drafttrean från 2011 är. Drafttrean som i min ranking till och med är drafttvåa. Men det var väl en jäkla tur att Colorado inte tog Jonathan Huberdeau för tio år sedan. Om kedjan med Rantanen, MacKinnon och Landeskog är bra...hur bra hade då inte en kedja med Rantanen, MacKinnon och Huberdeau varit?! Jonathan Huberdeau Bildbyrån 1. till Tampa Bay (valdes som nummer 58 av Tampa Bay) För andra veckan i rad har jag en ryss som etta. Förra veckan var det den odraftade Artemij Panarin som tog hand om förstaplatsen, och nu är det en kille som valdes i andrarundan (!) som snuvar alla andra på positionen. Och ärligt talat var det här en av de mest självklara förstaplatserna jag haft under den här artikelseriens gång. Nikita Kutjerov har förmodligen varit NHL:s bästa ytterforward de senaste fyra åren. Han har från säsongen 16/17 och framåt gjort 398 poäng på 304 matcher. Två av säsongerna har han gjort 100 poäng. En av säsongerna gjorde han 128 poäng och nådde den högsta summan i NHL på över 20 år. Dessutom har han vunnit Stanley Cup - och vunnit poängligan även i slutspelet. När Nikita Kutjerov varit skadefri har Connor McDavid varit den enda som kunnat matcha hans fullständigt extrema offensiva produktion. Dessvärre har ju ryssen missat hela den här säsongen på grund av en skada (och på grund av en del lönetekniska skäl...) men han väntas vara tillbaka till slutspelet. Är han ens nära den nivå han hållit de senaste åren kommer Tampa i min bok bli skyhög favorit till titeln i år igen. Så bra är Nikita Kutjerov. Det otroliga är att Tampa Bay alltså lyckades hitta den här killen i andrarundan. På de två platserna före honom valdes som floppade i Örebro härom året) och (som gjorde 30 NHL-matcher). På platsen efter Kutjerov valde Florida Panthers som främst varit en hockeyallsvensk back men som i onsdags blev klar för Djurgården. Det finns liksom inget mer Tampa än att gräva fram en sådan här spelare och sen göra honom till världsstjärna. De har gjort så sjukt många draftfynd genom åren, som utgjort kärnan till deras starka lag. Från den här draften kan vi nämna Ondrej Palat. Andra spelare är Andrej Vasilevskij (som gick sent i förstarundan), Brayden Point (tredjerundan), Alex Killorn (tredjerundan), sjunderundan) och några odraftade spelare som och . Men det bästa draftvalet av dem alla, ja kanske och inkluderade, det är Nikita Kutjerov. Idag hade han varit solklar etta från den här draften. Nikita Kutjerov med bucklan. Foto: Perry Nelson-USA TODAY Sports

KARLSSON: Draften år 2011 - så hade den sett ut idag

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan