Så här i efterhand blev det ändå en helt okej draft ur en svensk synvinkel, med fem spelare som gjort över 400 matcher i ligan och ytterligare en som gjort över 300.
Vilka blev draftens stora floppar, då?
Det går att argumentera för att drafttrean Erik Gudbranson blev något av en "bust". Den store och orörlige tacklingsmaskinen har visserligen gjort över 550 matcher i ligan - men när jag nu gör om draften finns han inte ens med i förstarundan.
De blivande SHL-spelarna Brandon Gormley (valdes som nummer 13 av Phoenix) och Joey Hishon (tingades som nummer 17 av Colorado) var då andra spelare som inte motsvarade förväntningarna.
Värt att notera är att samtliga spelare som valdes i förstarundan för elva år sedan ändå har spelat i NHL. Målvakten Mark Visentin fick däremot nöja sig med en enda match i ligan. Han lade av redan för fyra år sedan.
Men, hur hade egentligen förstarundan sett ut idag?
30) Micheal Ferland till New York Islanders (valdes som nummer 133 av Calgary)
Efter att tidigare i karriären nästan bara varit en tuffing fick Michael Ferland ett offensivt lyft och gjorde 41 respektive 40 poäng i Calgarys och Carolinas tröjor, vilket gav honom ett kontrakt med Vancouver till 2023, värt 3,5 miljoner dollar per år.
Tyvärr för Canucks del har Ferland bara kunnat göra 14 matcher på snart två säsonger. Anledningen? En hjärnskakning som av allt att döma tvingar forwarden att sluta i förtid.
29) Calle Järnkrok till Anaheim (valdes som nummer 51 av Detroit)
Valdes av Detroit, men spelade aldrig en match för dem. I stället har det blivit 497 matcher för Nashville. Calle Järnkrok blev inte den offensiva stjärna han var i SHL, men har vuxit ut till en skicklig tvåvägscenter som också gör en del poäng. Hans poängrekord är 35, men det hade han slagit förra säsongen då han stod på 34 på 64 matcher när säsongen avbröts.
Nu gör han sin bästa säsong i karriären, åtminstone spelmässigt. Svensken har fått en allt större roll i Nashville och är en av de ledande spelarna i laget. Elva mål på 38 matcher har det blivit, vilket gör att hans rekordnotering på 16 mål är i fara. Trots den förkortade säsongen.
28) Jesper Fast till San Jose (valdes som nummer 157 av New York Rangers)
Här har vi en av de riktigt stora klättrarna. Jesper Fast avancerar hela 129 platser jämfört med den ursprungliga draftpositionen. Den svenske coachfavoriten hade inför den här säsongen varit New York Rangers trogen hela NHL-karriären och har blivit något av en publikfavorit i Madison Square Garden - inte illa.
Nu spelar Fast i Carolina Hurricanes och har, som väntat, blivit en nyttig figur i topplaget. Han snittar omkring en halv poäng per match och gör även han sin bästa säsong i karriären.
Jesper Fast.Bildbyrån
27) Zach Hyman till Phoenix (valdes som nummer 123 av Florida)
Zach Hyman är en av många spelare som gör ett rejält skutt. Han klättrar nästan 100 platser jämfört med sitt ursprungliga val.
Hyman har de senaste åren fått ett något oväntat offensivt lyft. Han har ofta matchats med Torontos storstjärnor och har ofta levererat i den rollen. Den här säsongen har han i skrivande stund gjort mycket starka 15+18 på 41 matcher och kommer av allt att döma nå 40 poäng för tredje gången på fyra säsonger.
26) Nick Bjugstad till Washington (valdes som nummer 19 av Florida)
Nick Bjugstad hade gått i ungefär samma krokar idag som han gjorde 2010, då Florida valde honom. Han hade några fina år i Panthers och nosade på 50-poängsvallen när han var som allra mest produktiv. Idag spelar amerikanen för Minnesota där han stundtals agerat förstacenter, till och med.
Var skadad nästan hela förra säsongen, då han bara gjorde 13 matcher, men har lyckats studsa tillbaka på ett ganska starkt sätt sedan dess.
25) Joonas Donskoi till Florida (valdes som nummer 99 av Florida)
Det dröjde till 2015 innan han ens tog klivet till Nordamerika - men Joonas Donskoi har sedan dess varit framträdande i San Jose och Colorado. Hans poängbästa säsong var 2018/2019 då det blev 14+23. Under debutsäsongen i Avalanche blev det 33 poäng på 65 matcher innan säsongen avslutades (eller avbröts).
Den här säsongen har den finske forwarden varit glödhet. Han har skjutit 15 mål på 42 matcher och är bara ett mål bakom förra säsongens personliga rekord med 16 kassar. En grymt mångsidig forward som kan spela i alla roller - och som verkligen tagit kliv sedan han hamnade i Stanley Cup-favoriten Avalanche.
Ironiskt nog hamnar han i Florida i min draft - samma klubb som tingade honom för elva år sedan.
24) Jason Zucker till Chicago (valdes som nummer 59 av Minnesota)
Jason Zucker blev verkligen ett lyckat andrarundeval för Minnesota. Han spelade för klubben ända fram till 2020, då han trejdades till Pittsburgh vid deadline. Där har den hårdjobbande forwarden gått helt okej, utan att för den sakens skulle gjort succé.
Är faktiskt precis utanför topp-tio i draftens skytteliga, och närmar sig 150 fullträffar i NHL.
23) Charlie Coyle till Buffalo (valdes som nummer 28 av San Jose)
Här har vi en kille som hade valts i ungefär samma kretsar idag som han gjorde 2010. Då plockades han av San Jose. Där blev det emellertid inte en enda match, utan NHL-debuten kom i Minnesota där han blev kvar till 2019. Då trejdades Coyle till Boston och där är han kvar även idag.
En mycket nyttig spelare som gissningsvis är en dröm för varje coach att ha i sitt lag. Han kan spela i en botten sex-roll, men kan också vikariera i en toppkedja om det behövs. Han kan spela både powerplay och boxplay, och är varken främmande för att spela center eller ytterforward.
Är en av åtta spelare från draften som gjort över 600 matcher i NHL.
22) Bryan Rust till Montréal (valdes som nummer 80 av Pittsburgh)
Bryan Rust är en av många spelare som gått igenom Pittsburghs farmarlagssystem och sedan blivit en stjärna i Penguins även i NHL. Efter att ha varit en bra breddspelare de senaste åren fick Bryan Rust ett gigantiskt genombrott förra säsongen, med 56 poäng på 55 matcher. Hans tidigare personliga poängrekord låg på 38.
Skottmaskinen Rust har fortsatt på inslagen väg och har visat sig vara en perfekt partner till Sidney Crosby i förstakedjan. Den här säsongen har det blivit 16+17 på 42 matcher.
Ge det något år till, så har Bryan Rust gissningsvis klättrat på den här listan.
Bryan RustBildbyrån
21) Petr Mrázek till Detroit (valdes som nummer 141 av Detroit)
Petr Mrázek tingas här av samma klubb som för elva år sedan - trots att han klättrar 120 platser jämfört med den riktiga draften. Återigen är det Detroit som lägger vantarna på tjecken.
Nu är Mrázek tänkt förstemålvakt i Carolina (även om en skada gjort att Alex Nedeljkovic är på vippen att konkurrera ut honom), och med tanke på att Hurricanes är en Stanley Cup-utmanare kan tjecken till och med bli en Stanley Cup-vinnande målvakt till sommaren.
När Mrázek var som allra bäst i Detroit, för fem-sex år sedan, nämndes han till och med som en Vezina Trophy-kandidat.
20) Nino Niederreiter till Pittsburgh (valdes som nummer fem av New York Islanders)
Då var han Schweiz största talang någonsin och en superhajpad spelare som hade varit en storstjärna i JVM. Nu är Nino Niederreiter en spelare i periferin, snarare. Han hade visserligen en riktigt bra säsong i Minnesota då han snuddade på 60 poäng men de siffrorna är han inte nära just nu även om han har en ganska fin säsong och gjort 15 mål på 40-talet matcher i Carolina.
Nino Niederreiter har haft en okej karriär men har helt enkelt inte blivit det han spåddes bli.
19) Brock Nelson till Florida (valdes som nummer 30 av New York Islanders)
Då valdes han sist i förstarundan. Idag hade Brock Nelson valts något högre än så. En oerhört nyttig spelare som varit stabil mellan 40 och 50-strecken. Kommer dessutom från sin allra bästa säsong, med 54 poäng på 68 matcher och 26 gjorda mål.
Valdes då av New York Islanders - som han alltjämt är trogen. Blir inom kort den sjunde spelaren från draftkullen att nå 600 matcher - och är strax utanför topp-tio i poängligan med sina 320 poäng.
18) Mikael Granlund till Nashville (valdes som nummer nio av Minnesota)
En dunderhajpad finsk supertalang som hade dominerat i finska ligan, i JVM och i riktiga VM innan han åkte över till Nordamerika. Och även om han haft en fin karriär i Minnesota (framför allt) och Nashville (okej, där har han misslyckats) har det kanske inte blivit så bra som man hade trott för Granlunds del.
Har snuddat vid 70 poäng under två säsonger men kommer nu från ett par mycket tunga år i Nashville där han ifjol gjorde 30 poäng på 63 matcher och den här säsongen bara har 18 poäng på 40 matcher.
Men trots att Granlund kanske inte motsvarat de enorma förväntningarna som fanns på honom är han nia i draftens poängliga med 370 poäng på 580 matcher. Närmar sig 250 assist som den blott sjätte spelaren från draften.
Hamnar ironiskt nog i Nashville även här.
Mikael Granlund.Foto: Jeff Curry-USA TODAY Sports
17) Tyler Toffoli till Colorado (valdes som nummer 47 av Los Angeles)
300 poäng på 525 matcher är vad Tyler Toffoli uträttade för Los Angeles, som draftade honom, och Vancouver. Han trejdades till Canucks så sent som i februari ifjol och gjorde succé med 6+4 på tio matcher.
Men det var bara en föraning på vad han skulle göra den här säsongen - mot Vancouver. Toffoli lämnade klubben för spel i Montréal och där gjorde han otroliga åtta mål på sina fyra första matcher mot Canucks. Totalt har han gjort 19 mål den här säsongen och är med det topp-tio i hela NHL:s skytteliga.
Snacka om att han fått ett karriärslyft i en relativt hög ålder.
Här valdes egentligen den blivande SHL-floppen Joey Hishon.
16) Kevin Hayes till St. Louis (valdes som nummer 24 av Chicago)
Kevin Hayes kommer alltid behöva leva upp till det galna långtidskontraktet till 2026, värt över sju miljoner dollar per år. Han kommer aldrig leva upp till det, men är en riktigt duktig spelare som klättrar litegrann på den här rankingen.
Var en storstjärna som ung, och spelade faktiskt VM för USA när han fortfarande var en collegespelare. Valde att inte sajna med Chicago som draftade honom, och blev i stället ett hett villebråd som free agent efter sina collegeår. Då skrev han på för New York Rangers. Via spel i Winnipeg hamnade han sedan i Philadelphia.
Under sin NHL-karriär har han aldrig gjort färre än 36 poäng och aldrig fler än 55. Han brukar helt enkelt ligga mellan 40 och 50 poäng.
15) Brendan Gallagher till St. Louis (valdes som nummer 147 av Montréal)
En av de största klättrarna är Brendan Gallagher, som valdes i femterundan för tio år sedan men hade varit given i förstarundan nu. Utan att någonsin ha varit någon stjärna är han topp-tio både i spelade matcher och poäng med 582 respektive 357.
Den energiske forwarden är stabil på strax över 0,5 poäng per match och lär åldras fint även om han nu har en ganska tuff skadeperiod. Han kan säkert klättra på den här listan om vi rankar alla spelare på nytt om fem år.
Vid två tillfällen har Brendan Gallagher gjort 30 mål.
14) Philipp Grubauer till St. Louis (valdes som nummer 112 av Washington)
Fortfarande något av en doldis, trots att han är given förstemålvakt i Stanley Cup-favoriten Colorado.
Den nu 29-årige målvakten gick in som etta i slutspelet även 2018, för Washington, men petades snabbt och ersattes av Braden Holtby som förde laget till Stanley Cup. Den här sommaren kan han få sin revansch i Colorado.
Det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Grubauer har haft en sanslöst bra säsong och vunnit 25 av 34 matcher, räddad 92 procent av skotten och bara släppt in två mål per match. Men hur mycket av det är en effekt av Colorados extremt vassa säsong? Och hur mycket av Colorados säsong är en effekt av tyskens storspel i kassen?
Lär hur som helst få Vezina Trophy-röster.
Bowen Byram kramar om Philipp Grubauer.Bildbyrån
13) Cam Fowler till Phoenix (valdes som nummer tolv av Anaheim)
Han valdes som spelare nummer tolv i draften 2010, av Anaheim. Och när jag nu "re-draftar" tio år senare blir han vald en enda plats senare. På den här positionen valde Phoenix Brandon Gormley, som utsågs till JVM:s bäste back men inte blev så mycket mer än en duktig SHL-spelare när allt kom omkring.
Cam Fowler har varit Anaheim trogen draften och har varit en nyckelspelare för dem ända sedan dess. Ligger alltid omkring 30 till 40 poäng och slukar mycket istid. En extremt bra skridskoåkare som har så många verktyg som till och med borde göra honom till en ännu bättre offensiv spelare än vad han är. Men det vore felaktigt att kalla honom för en "flopp" eller något sådant också. Han har haft en väldigt jämn och fin NHL-karriär.
Tjänar 6,5 miljoner dollar till 2026 - så Anaheim ser honom som en nyckelspelare för en lång tid framöver också.
12) Jaden Schwartz till Anaheim (valdes som nummer 14 av St. Louis)
Precis som Cam Fowler är Jaden Schwartz en spelare som fortfarande tillhör laget han draftades av. Han har dessutom vunnit Stanley Cup och var en av St. Louis allra bästa spelare på vägen fram till mästartiteln.
En av NHL:s kanske bästa tvåvägsyttrar som ofta ligger mellan 50 och 60 poäng, som gjort 20 mål fyra gånger om, och som alltid bidrar med ett gediget arbete. Han är nia i draftens skytteliga och åtta i poängligan.
Sitter nu på ett utgående kontrakt, så frågan är om det här är Schwartz tionde och sista säsong i Blues?
11) Frederik Andersen till Dallas (valdes som nummer 187 av Carolina)
Sett till placeringar gör ingen ett större hopp än Frederik Andersen, som valdes som 187:e spelare av Carolina i draften 2010. Det som gör det hela än sjukare är att han sedan draftades på nytt, 2012, i tredjerundan. Då av Anaheim.
Den här kullens bästa målvakt, om vi ser till hela karriären, står idag i Toronto och är en målvakt som väl ligger strax bakom de allra, allra bästa i kvalité. Men det finns frågetecken för om 30-åringen är rätt person att leda in Toronto i en möjlig storhetsperiod. Inte minst nu, när han sitter på utgående kontrakt och är skadad - och reserven Jack Campbell klivit in och gjort dundersuccé.
Vem som egentligen valdes som nummer elva i draften för elva år sedan? Jodå, Jack Campell, såklart...
Frederik Andersen.Foto: John E. Sokolowski-USA TODAY Sports
10) Jeff Skinner till New York Rangers (valdes som nummer sju av Carolina)
Precis som Kevin Hayes är det här en spelare med en bra agent, som gav honom ett alldeles för bra kontrakt. Jeff Skinner tjänar nämligen nio miljoner dollar till 2026 och är kanske hela NHL:s mest överbetalda spelare här och nu. Förra säsongen gjorde han 14+9 på 59 matcher, en urusel notering, men den här säsongen har han varit ännu sämre med 5+4 på 39 matcher.
Men ingen han påstå något annat än att den här killens högstanivå är (eller i alla fall har varit) löjligt hög.
Han har skjutit 40 mål en gång och 30 mål ytterligare tre. Han vann Calder Trophy året efter att han draftats och såg då ut som den här kullens stora stjärna. Så bra blev det ju inte till slut, men ingen säger väl nej till en 40-målsskytt?
Faktum är att Skinner, trots två värdelösa säsonger, är draftens näst bästa målskytt (bara 16 mål bakom ettan) och den tredje bästa poänggöraren.
9) Justin Faulk till Minnesota (valdes som nummer 37 av Carolina)
Det blir mycket Carolina nu.
Justin Faulk en näst högst rankade backen hos mig. Jag håller honom snäppet före Cam Fowler och det beror ju såklart på att hans offensiva uppsida är något högre (även om hans debutsäsong i St. Louis tyvärr inte visade det).
En av NHL:s bästa målgörare bland backar de senaste åren, och också en spelare som om allt klaffar kan snudda på 50 poäng. Som bäst har han landat in på 49 besök i poängkolumnen under en säsong.
Det är faktiskt bara fyra spelare från draften som spelat fler matcher än den spelskickligt Bluesbacken gjort. Faulk har gjort 670 framträdanden i NHL.
8) Ryan Johansen till Atlanta (valdes som nummer fyra av Columbus)
Som 22-åring hade han redan hunnit med en 60+-säsong och en 70+-säsong. Då kändes det som att Ryan Johansen skulle bli en absolut världscenter. Så bra blev han inte, men han har genom hela karriären varit stabil på omkring 60 poäng. Det är inte direkt fy skam.
Med 457 poäng på 696 matcher är han fyra i båda kategorierna från det här draftåret, så ingen kan påstå något annat än att han har haft en grym karriär även om den där svindlande högstanivån inte nåddes.
Tyvärr har det blivit smärtsamt tydligt de senaste åren att Johansen, som trejdades till Nashville i utbyte mot världsbacken Seth Jones, inte är en förstecenter i ett lag med topplagsambitioner. Han är i bästa fall en bra andracenter. Men någonstans där inne finns ändå en riktigt spelskicklig spelare, som borde kunna ha ett par bra år till i kroppen.
Ryan Johansen.Foto: Christopher Hanewinckel-USA TODAY Sports
7. Jevgenij Kuznetsov till Carolina (valdes som nummer 24 av Washington)
Om man kan fynda i förstarundan gjorde Washington verkligen ett fynd här. Att Jevgenij Kuznetsov inte gick förrän som 26:e spelare är uppseendeväckande. Washington fick en spelare som gjort över 80 poäng en gång och över 70 poäng två gånger utöver det. Dessutom vann han hela slutspelets poängliga när Washington vann Stanley Cup.
Ryssen är en av sju spelare från draften som gjort över 400 poäng och ser vi till assist är han fjärde bäst, med sina drygt 280.
Kuznetsov hade absolut kunnat hamna någon eller ett par platser högre upp på rankingen också. Men konkurrensen härifrån och in är knivskarp.
6. Vladimir Tarasenko till Tampa Bay (valdes som nummer 16 av St.Louis)
Nu börjar det bli riktigt tufft. Nu är det sex absoluta världsspelare kvar, och av dem rankar jag Vladimir Tarasenko lägst. Det här är utan tvekan en av de spelare jag tycker är allra roligast att titta på, men jag kan inta peta upp honom högre än sexa ändå.
Delvis på grund av att han de senaste säsongerna haft så stora skadeproblem, den där axeln som aldrig vill bli bra har gjort att Tarasenkos tidigare så fruktade skott inte är lika bra längre, men också för att han faktiskt inte haft en så hög högstanivå som man kan tro. Ryssen har faktiskt aldrig snittat en poäng per match (om vi inte räknar de tio poäng på tio matcher han hann göra förra säsongen) och har ändå "bara" gjort 40 mål en gång. Det var säsongen 14/15, då han slutade fyra i skytteligan.
Med 217 mål och totalt 438 poäng på 507 matcher har han ett poängsnitt som är på samma nivå som de forwards jag har före honom. Det ska dock sägas. Han är fyra i draftens skytteliga och femma i draftens poängliga.
Och vilken jäkla tur det är att inte Tampa Bay valde Tarasenko här. Vad glada vi ska vara att de tog Brett Connolly, av alla människor, i stället. Annars hade de haft en lite för bra offensiv idag.
Vladimir TarasenkoBildbyrån
5) John Klingberg till New York Islanders (Valdes som nummer 131 av Dallas)
VILKET FYND! Från femterunda, till femteval.
Precis som så många andra år är det en svensk som rankas högst av backarna i draften. John Klingberg var på den här tiden en kille som gjorde 0+5 på 27 matcher i Frölundas J20-lag. Idag är han en av världens bästa offensiva backar. Frågan är om Dallas Stars ens vågade drömma om den utvecklingen.
Slutade säsongen 17/18 tvåa i backarnas poängliga och är faktiskt den back som gjort flest poäng från den här draften - trots att han bara gjort 465 NHL-matcher vilket är ett par hundra färre än de flesta andra på den här rankingen.
318 poäng på 465 matcher ger honom ett poängsnitt på 0,68 poäng per match. Inte ens Victor Hedman har ett så bra poängsnitt. Det säger en del om vilken offensiv nivå John Klingberg håller.
Var fenomenal i slutspelet i höstas, inte minst i finalserien där han verkligen stack ut som Dallas kanske bästa spelare.
Sitter just nu på ett kontrakt värt strax över fyra miljoner dollar. Det kontraktet går ut efter nästa säsong. Något säger mig att svensken kan räkna med en viss löneönkning...
Den lyser om John Klingberg.Bildbyrån
4) Tyler Seguin till Columbus (valdes som nummer två av Boston)
För elva år sedan gick han tvåa bakom Taylor Hall. Nu tappar Tyler Seguin faktiskt ner till en fjärdeplats, trots att han haft en alldeles fenomenal karriär och under flera säsonger hållit absolut världsklass.
Dessa båda superstjärnor, Seguin och Hall alltså, har jämförts med varandra ända sedan draftdagen och det har diskuterats flitigt om vem som egentligen är bäst. Ser vi till poäng är Tyler Seguin etta med 635, och skytteligan toppar han också med sina 279 kassar. Dessutom är ju Seguin center, och således värd en jäkla massa bara på grund av det.
Han har en 40-målssäsong, och ytterligare fyra 30-målssäsonger. Samtidigt har han aldrig gjort mer än 84 poäng. Han är ganska ojämn som spelare och har fått ta emot en del kritik de senaste åren. Dessutom har hans personlighet under stundom varit ifrågasatt, något som bland annat gjorde att Boston (som draftade Seguin) skeppade iväg honom till Dallas.
Tyler Seguin hade lika gärna kunnat vara etta på min "re-draft" men faller ned till en fjärdeplats, delvis på grund av att han kommer från en ganska svag säsong med bara 17 gjorda mål (vilket inte är okej för en världsklass-snajper). Jag väger också in faktumet att han nu är skadad och inte har spelat på hela säsongen.
Tyler Seguin
3) Taylor Hall till Florida (Valdes som nummer ett av Edmonton)
Här valdes egentligen Erik Gudbranson, som alltså inte ens är med på min topp 30-lista idag. Florida hade nog gärna haft Taylor Hall i laget i stället, om vi säger så.
Han har haft den högsta högstanivån av alla från den här draften. Han vann Hart Trophy som ligans MVP 2018, då han gjorde 93 poäng. Han har dessutom en 80-poängsäsong utöver det, och vad hade han kunnat uträtta 2018/2019 då det blev 37 poäng på 33 matcher innan en skada satte stopp?
Ingen kan hävda att Taylor Hall var en dålig draftetta, även om han blivit trejdad tre gånger, nu är inne på sin femte klubb, och ansågs vara lika mycket värd som Adam Larsson när de byttes mot varandra 2016, nu trejdades i utbyte mot en kasse hasselnötter, och fram till i höstas bara hade spelat fem slutspelsmatcher på hela karriären.
Med 582 poäng är han tvåa i draftens poängliga, bakom Tyler Seguin - men han är bara sexa i spelade matcher. Taylor Hall snittar 0,88 poäng under sin snart elvaåriga karriär. Så trots hans kontroverser, och trots diskussionerna om att han är en överskattad "loser" är Taylor Hall utan tvekan en av draftens stora stjärnor - även med ett drygt decenniums distans till den.
Hall har spelat i fyra olika NHL-klubbar sedan december 2019. Det känns som att han skulle må bra av lite lugn och ro nu...
Blir Taylor Hall långvarig i Boston?Bildbyrån
2) Mark Stone till Boston (valdes som nummer 178 av Ottawa)
2010 var han en spelare som snittade strax under en poäng per match i WHL och inte valdes förrän i sjätterundan av draften. Idag ses Mark Stone som världens bästa tvåvägsytter och är en av NHL:s allra mest respekterade spelare. Och framför allt ses han som en möjlig etta i dessa "re-drafts" som görs numera. Det är faktiskt helt sjukt, med tanke på att han valdes som 178:e spelare (!!!!!!!!!!!!) 2010. Tänk att en kille som gick i sjätterundan då hade kunnat gå som etta nu. Det bevisar hur vansinnigt vanskligt det är att bedöma spelare vid 18 års ålder - och hur lite en draftposition faktiskt kan betyda i slutändan. Mark Stone valdes nio val efter Sebastian Owuya, idag i division 3, och 16 val efter Andreas Dahlström, som slutade med hockey 2019 efter en tid i division 2 .
Jag kan förstå de som sätter Hall eller Seguin före Mark Stone. Dels för att Stones offensiva tak inte varit så högt (han har bara gjort 73 poäng som mest under en säsong - men hade kunnat spränga 80 poäng både förra säsongen och den här säsongen om han fått spela 82 matcher), men också för att han aldrig vunnit någon individuell trofé och bara är sexa från draften sett till poäng.
Men Mark Stone har ett poängsnitt på 0,86 vilket är i samma trakter som de övriga offensiva superstjärnorna. Hans stora nackdel, som gör att han inte är högre upp i poängligan, är ju att han spelat ungefär 300 matcher färre i NHL än Jeff Skinner som spelat flest matcher från draftkullen. Han har dessutom spelat i ett ganska osexigt Ottawa under nästan hela karriären.
Men om vi väger in att Mark Stone förmodligen är den ytterforward som är bäst defensivt, och faktumet att han trots allt gör en jäkla massa poäng, så tycker jag i slutändan att det är befogat att till och med ha honom etta i den här re-draften. Men jag har honom "bara" som tvåa...
Mark Stone är idag kapten för Vegas.Bildbyrån
1. Artemij Panarin till Edmonton (draftades inte)
Tänk, att trots att det valdes en hel drös storstjärnor i draften 2010 är det en kille från sjätterundan och en spelare som inte draftades alls som lägger beslag på topp två-platserna idag. Artemij Panarin fanns alltså tillgänglig för klubbarna 2010, men nobbades både då och i de efterföljande drafterna. Detta trots att han imponerade i den ryska farmarligan MHL och faktiskt hade slagit sig in också i KHL. Detta trots att han året därpå var en ledande spelare i det ryska JVM-lag som vann guld - bland annat efter att Panarin gjort mål i finalen.
Artemij Panarin tog steg för varje säsong, och efter att fullständigt ha dominerat i KHL i en klassisk kedja med Jevgenij Dadonov och Vadim Sjipatjov, åkte han över till NHL 2015. Chicago vann dragkampen om "Breadman" och han levde sannerligen upp till hajpen direkt. Tillsammans med Patrick Kane bildade han ett svårstoppad radarpar. Panarin gjorde 77 poäng på 80 matcher och vann Calder Trophy. Han gjorde sedan 74 poäng säsongen därpå, innan han chockartat trejdades till Columbus där han fortsatte imponera och gjorde över 80 poäng under båda sina säsonger.
Det är dock de två senaste säsongerna det ryska spelgeniet gått från att ses som en storstjärna till att bli en av de allra, allra största stjärnorna. En av världens bästa spelare. Räknar vi från starten av förra säsongen har ryssen gjort 138 poäng på 100 matcher för New York Rangers. Bara Nathan MacKinnon, Connor McDavid och Leon Draisaitl har gjort fler. Ser vi till poängsnitt är bara McDavid och Draisatil bättre.
Därför har jag Panarin etta, före Stone, Hall och Seguin. Trots att han "bara" spelat 422 NHL-matcher och bara är inne på sin sjätte NHL-säsong är han så fruktansvärt bra att jag ändå rankar honom högst. Det är få spelare i världen som kan mäta sig med Rangers superstjärna. Jag blir inte förvånad om han kniper en Hart Trophy eller Art Ross Trophy innan karriären är över.
Så bra är han.
Artemij Panarin och Mika Zibanejad.Bildbyrån
