KARLSSON: De är SHL:s 25 största profiler

• Alla lag finns representerade.
• En materialare (!), fyra sportchefer, och sex tränare finns med.
• Dessutom plockas veckans lag ut.{{ PAYWALL LIMIT }}

Det sägs att SHL blir allt mer profillöst - och ja, där är det väl bara att hålla med. Till den här säsongen försvann profilstarka personligheter som Nils Lundkvist och den största profilen av dem alla: Dick Axelsson. Dessutom tappade svensk hockey ju Bert Robertsson under förra säsongen. De där riktigt polariserande figurerna som Per Ledin och Andreas Jämtin finns kanske inte riktigt längre.

Samtidigt har en hel del tunga namn kommit in. Dmytro Timashov har redan blivit en publikfavorit i Gävle, Magnus Pääjärvii kommer säkert dra till sig en del rubriker med tiden, Joakim Nygård en stor profil med sin spelstil. Och så vidare. Det finns en hel del andra hemvändare som också höjt profilvärdet på SHL på sitt sätt. Gemensamt för de tre jag nämnde ovan är dock att ingen av dem kommer med på min lista över de 25 största profilerna.

Kriterierna för att komma med? Det finns egentligen bara ett: Att du är kontrakterad av en SHL-klubb. I vissa fall kommer personen med för att man är en av ligans bästa spelare, och således en profil på det sättet. I andra fall handlar det om att personen skapar rubriker utanför isen. I vissa fall är det både och.

25. Benny Boquist, IK Oskarshamn
Den enda materialaren som tar sig in på listan. Benny Boquist blev viral i samband med IK Oskarshamns SHL-avancemang och är en publikfavorit (om en materialförvaltare kan vara det?) i Be-Ge Hockeycenter. 

Det här är redan klassiska bilder.

24. Broc Little, Linköping
Här har vi en kille som kommer med på listan tack vare sina spelaregenskaper, snarare än något annat. Han är inte direkt den som säger rubrikvänliga saker i intervjuer, utan låter spelet tala.

Har blivit en av SHL:s mest profilstarka nordamerikaner genom alla tider.

23. Thomas Fröberg, Oskarshamn
Sportchefen Thomas Fröberg har klivit fram som Oskarshamns kanske största profil och stjärna. Dels har han haft en sällan skådad träffprocent på sina värvningar, men han bjuder också på små finurliga uttalanden som sticker ut. 

När han gästade “Studio Oddset” hade han en utläggning om hur han hatade statistik när han kom till Oskarshamn, eftersom de låg i botten i allting, och att han nu är statistiknörd eftersom de ligger bra till i allt. Han drog också ett klassiskt citat om att han behövde råna en bank för att få in den tredje Zohornabrorsan i laget.

22. Carl Söderberg, Malmö
Den spelaren med tyngst meriter i ligan. Har gjort närmare 600 matcher i NHL samt spelat World Cup. Innan NHL-karriären var han också en av Elitseriens allra bästa spelare och största stjärnor.

Trots att han blivit 36 år är Carl Söderberg fortsatt en klasspelare på den här nivån, och så här långt har han varit en av ligans allra bästa centrar. Hade vi bara gått på spelarkvalité hade han varit betydligt högre upp än 24:a.

21. Mikko Manner, Brynäs
Har på rekorttid närmast fått kultstatus i Gävle. Mikko Manners udda stil har sannerligen blivit väl emottagen i Gästrikland, och han har lyckats ena Brynäsfansen på ett sätt som ingen tränare gjort sedan Thomas Berglund var i klubben.

Sticker ut i ett annat väldigt strömlinjeformat SHL, med sin dialekt, sin ledarstil och sina små finurliga kommentarer och analyser.

20. William Eklund, Djurgården
Hans far hade varit given på en sådan här lista - men då hade det berott på hans personlighet snarare än hans spel. William Eklund är inte den som syns mest utanför isen, utan låter spelet tala. Junioren är redan nu en av SHL:s största stjärnor och har han bara ärvt en bråkdel av farsans “rappa käft” lär det bara vara en tidsfråga innan “Lill-Fimpen” börjar skapa rubriker med annat än sitt spel också.

Nu ska 19-åringen bara lyckats med att frälsa ett krisande storslag också.

19. Joakim Lindström, Skellefteå
För några år sedan var Joakim Lindström ofta i rampljuset för sitt stundtals ovårdade spel, och då var det snarare han än Joel Lundqvist som anklagades för att bestämma i svensk hockey. Nu har hans fula tilltag blivit färre - men som spelare är han i princip lika bra som snart 38-åring som han var för fem, tio år sedan.

Joakim Lindström är en av SHL:s bästa spelare på 2000-talet och är därför given på en sådan här lista.

18. Leon Bristedt, Rögle 
Sticker ut med sin spelstil, sin skicklighet - och genom att vara en skön personlighet även utanför isen. Bristedt ger sällan “standard 1A”-svaren i intervjuer, vilket ju är tacksamt för mig som journalist. Är ofta eftertänksam snarare än kastar ur sig floskler.

Sen skadar det ju inte att han inte alltid är populär hos motståndarfansen, med en del filmningsanklagelser och ett stundtals inte helt rent spel.

17. Erik Gustafsson, Luleå
Det är samma sak här: Erik Gustafsson är dels en av ligans bästa spelare - men också en spelare som ofta är uppriktig i intervjuer och inte alltid säger sakerna man förväntar sig.

Det kanske är något speciellt med de här collegekillarna? Jag tycker Bristedt och Gustafsson påminner ganska mycket om varandra där.

16. Marcus Sörensen, Djurgården
Även här finns det mycket som sticker ut. Sörensen är dels en spelare som, när han är på humör, är underhållande att titta på. Dessutom har han sitt hårsvall som även det gör honom lättigenkännlig.

Förutom det har Sörensen också en tendens att hamna i hetluften i matcherna, vilket också adderar något till hans redan starka personlighet.

15. Kent Norberg, Timrå
Timrås klart största stjärna är varken spelare eller tränare - utan sportchef. Kent Norberg är “Nubben” med hela hockeysverige och är absolut en av SHL:s mest profilstarka ledare.

Han har en aura som skiljer sig ganska mycket från övriga ledare i SHL. Han är lite mer “old school”, vilket bara det är uppfriskande, och han drar sig inte heller för att dra av någon vass oneliner när det passar sig. En personlighet som behövs i svensk hockey.

14. Oscar Alsenfelt, Malmö
Är dels en av ligans absolut bästa spelare - år efter år. Men Oscar Alsenfelt har också en personlighet som gör honom till en av de största profilerna. Precis som exempelvis Erik Gustafsson tycker jag han ofta ger väldigt ärliga och uppfriskande svar i intervjuer. Känslan är också att Alsenfelt är en extremt stor ledare, som kanske rent av är den inofficiella lagkaptenen i Malmö.

Det känns som att vi kommer få se Alsenfelt kvar i ligan även efter karriären. Antingen som tränare eller sportchef, eller varför inte som expert i C More-sändningarna?

13. Linus Johansson, Färjestad
Den i mitt tycke klart mest färgstarka personligheten i Färjestad. Av alla tunga hemvändare är det Linus Johansson som sticker ut mest, när det handlar om profilrikedom.

Bjuder ofta på kul citat utanför isen, och på densamma sticker han också ut med sitt allt annat än bekväma spel. En grovjobbare som också bidrar med en hel del poäng.

12. Sam Hallam, Växjö
Mästartränaren som de allra flesta också tycks vilja ha in som förbundskapten till kommande säsong. Sam Hallam har varit i Växjö i ett helt decennium och har nästan blivit “Mr. SHL” av tränarna i ligan.

Är inte den tränare som drar till sig allra flest rubriker utanför isen - men han drar sig inte heller för att såga domare, motspelare eller sina egna om han menar att det finns fog för det.

11. Jonathan Pudas, Skellefteå
En mycket underskattad profil. Jonathan Pudas är dels en av SHL:s allra bästa spelare, men han är också en person med en rejäl glimt i ögat och en stor portion humor. Hade han spelat i någon av storstadsklubbarna tror jag han hade setts som en superprofil för ligan, men känslan är att han blir lite bortglömd där uppe i Västerbotten.

Är hur som helst en personlig favorit hos undertecknad, och en personlighet som behövs i vår liga.

10. Björn Hellkvist, Leksand
Björn Hellkvist har skapat rubriker genom alla år. Han skapade stor storm redan när han gick till Malmö, och har sedan dess hållit sig i rampljuset år efter år. Det hela kulminerade såklart när han bråkade sig bort från MoDo och hamnade i Leksand.

Drar sig inte heller från att såga domare eller motspelare för att få fram sin åsikt. Är kanske den i svensk hockey som helst använder media just för att få fram en åsikt om någonting.

Men vi ska heller inte glömma att han är en bra tränare som, när han är på det humöret, också har en ganska ödmjuk framtoning. 

9. Ryan Lasch, Frölunda
Ligans kanske bästa spelare - men också en person som rör upp känslor. Dels får han själv ofta filmningsanklagelser emot sig, dels brukar en sådan som Leif Boork vara ute och svinga på twitter mot den (i hans tycke, alltså) överskattade amerikanen.

Dessutom är Lasch själv inte rädd för att sticka ut. Han har mer än en gång varit ute och sågat SHL, inte minst när det gäller domslut, men han har också uttryckt kontroversiella åsikter om exempelvis COVID-19.

Oavsett om man håller med honom eller inte sticker han i alla fall ut…

8. Cam (och Chris) Abbott, Rögle
Medan Chris tagit en något mer tillbakadragen roll har Cam Abbott fortsatt skapa rubriker. Dels är han den kanske mest hyllade tränaren av alla i SHL, men han sticker också ut med sin personlighet och sitt vassa temperament.

Oavsett om han skriker sönder TV-intervjuer, snor Niklas Wikegårds TV-skärm eller bara vråkar på sina spelare så att halsen ser ut att sprängas vilken sekund som helst skapar han i alla fall rubriker med sitt sätt att vara.

 7. Linus Omark, Luleå
Ligans största artist. Spelaren som kan göra det oväntade och fortfarande en spelare av hög, hög Europaklass. Har höjdpunkter på Youtube som ingen annan spelare i SHL kan mäta sig med, den saken är säker.

Kanske inte den som bjuder på mest eller starkast rubriker utanför isen, men har en stjärnglans runt sig som nog ingen i hela ligan kan matcha.

6. Robin Kovács, Örebro
Är, i likhet med Omark, en artist på isen. Till skillnad från Omark bjuder Robin Kovacs emellertid också på rubriker utanför densamma. Det är inte alltid positiva sådana, ska vi vara ärliga med, men även om vi räknar bort just de snedstegen är han definitivt en av de mer omskrivna spelarna i SHL.

Känslan är att skriverierna kring Kovacs blivit lite färre det senaste året - och i samma veva har han tagit kliv till att bli en toppspelare i ligan. Det är knappast en slump.

5. Brendan Shinnimin, Luleå
Hade jag gjort den här listan för ett par år sedan hade Brendan Shinnimin varit ännu högre upp. Hamnar ofta i skottgluggen och anklagas inte sällan för att vara en filmare. Har också skapat rubriker genom att peka finger mot Luleåklacken, och sen dyka upp iförd kycklingdräkt då Luleåfansen kallat honom för “Chicken Shinnimin”.

När han nu spelar i Luleå (!) har Shinnimin fört en mer anonym tillvaro och i stället varit en nyttig spelare intill Linus Omark i förstakedjan. Att han är en stor profil råder det dock inga som helst tvivel kring.

4. Thomas Berglund, Luleå
Det går inte många veckor utan att “Bulan” står i centrum. Han är som tränare som han var som spelar: Intensiv, passionerad och något av en citatmaskin. Han drar sig inte för att provocera vare sig domare eller motståndare - men han gör det ofta på ett underfundigt sätt. Jag minns under SM-slutspelet 2017 då han ådrog sig en utvisning i ett kritiskt skede, varpå han mycket subtilt sågade domaren Sören Persson genom att säga: “Sören är militär och vill ha ordning och reda. Det borde jag ha vetat”.

Vi har också det klassiska “påhoppet” när han menade att Frölunda var ett “bottenlag”, vilket fick Roger Rönnberg att lacka ur. När Rönnberg krävde en ursäkt fortsatte “Bulan” med sina psykningar.

Så sent som igår skapade Luleåtränaren återigen rubriker genom att kritisera domarna, men han gjorde det samtidigt genom att säga: “men de får också misslyckas” - och sen hade han kyla nog att inte gå in på det mer än så. Han balanserar ofta på linjen - men håller sig på rätt sida av den.

3. Familjen Sylvegård, Malmö
Var och en för sig hade såväl Patrik Sylvegård som sönderna Emil och Marcus också tagit sig in på listan. När jag nu klumpar ihop familjen Sylvegård till en individ klättrar de hela vägen upp till tredjeplats.

Patrik Sylvegård är definitivt en profilstark sportchef, men i jämförelse med sina söner får man säga att han är otroligt tillbakadragen. Såväl Emil som Marcus hamnar ofta i konflikter med motspelare och drar sig inte heller för att säga uppmärksammade saker i diverse intervjuer. 

Marcus har stängts av för att ha vrålat könsord mot en motståndare, och han har varit inne i Färjestads bås och slagits. Emil Sylvegård har, när han varit avstängd, varit nere och bråkat utanför omklädningsrummen. Både Marcus och Emil gillar helt enkelt att vara med där det hettar till. Dessutom har båda två utvecklats till att bli riktigt, riktigt bra spelare på SHL-nivå.

Familjen Sylvegård behövs i SHL.

2. Joel Lundqvist, Frölunda
“Mr. SHL”. En av ligans mest framgångsrika spelare genom tiderna med sina fyra SM-guld. Dessutom har han fyra CHL-titlar och tre VM-guld. Joel, som fyller 40 i mars, är med sina 833 matcher dessutom den spelare som gjort femte flest matcher i ligans historia.

På senare år har myten kring honom växt ytterligare, mycket tack vare Dick Axelssons “Hur länge ska Joel bestämma i svensk ishockey?” och känslan är att det faktiskt gjort Joel än mer profilstark. Trots att just han inte gjorde så mycket just i det fallet.

En spelare motståndarna älskar att hata, även om jag faktiskt tror att de allra flesta känner respekt för honom när allt kommer omkring. De allra flesta hade nog velat ha honom i sitt lag.

1. Roger Rönnberg, Frölunda
Roger Rönnberg har hela paketet för att räknas som en profil. Dels är han en av de bästa i ligan på sitt jobb, det är en bra start. Dessutom är han kanske den person i hela ligan som flest har en åsikt om - och de allra flesta njuter när Rönnberg misslyckas och är butter i diverse intervjuer. Det är “Roger, hallå?”-ramsan det tydligaste beviset för. Roger Rönnberg vet också exakt vilka knappar han ska trycka på i media, och när han ska göra det. Han påminner mycket om både Sam Hallam och Björn Hellkvist där. Han använder inte sällan presskonferenser eller intervjuer för att locka fram reaktioner, antingen hos sitt eget lag eller för att provocera motståndare. Det har vi sett otaliga gånger. Han är tveklöst Sveriges bästa tränare när det gäller att komma in under skinnet på motståndare.

Hade flera klassiska presskonferenser med Bert Robertsson, och så sent som för ett par veckor sedan lockade han fram rejäla känslor hos Färjestads Johan Pennerborn.

Jag håller inte alltid med Roger Rönnberg och tycker inte alltid att han använder schysta metoder för att få fram sitt budskap - men ingen kan ta ifrån honom att han är jäkligt skicklig på att hantera alla situationer som uppstår. Och ingen kan påstå att man inte har en åsikt om Roger Rönnberg, oavsett om man känner hundra procent respekt mot honom eller om man provoceras av hans ofta hånfulla leende mot domslut eller annat.

En extremt polariserande figur - men också en superprofil som verkligen behövs i SHL. Jag tror de allra flesta, även motståndare och motståndarfans, kommer sakna Roger Rönnberg den dag han lämnar SHL.

VECKANS LAG

Målvakt: Veini Vehviläinen, Brynäs

Backar: Sami Lepistö, Luleå, Julius Honka, Luleå

Forwards: Adam Tambellini, Rögle. Linus Omark, Luleå (2), Henrik Törnqvist, Linköping