{{ PAYWALL LIMIT }}
John Klingberg har varit populär i Dallas Stars ända sedan den glade göteborgaren satte sin fot i Stars omklädningsrum för första gången. Han satte ribban högt redan under rookiesäsongen med sina 40 poäng på 65 NHL-matcher och en femteplats i Calder Trophy-röstningen och därifrån växte Klingberg ut till lagets go-to back.
Maktbalansen på Stars blålinje har emellertid rubbats en aning i sedan Miro Heiskanens intåg i Dallas 2019. Den finländske backen snittade redan under sin rookiesäsong över 23 minuter per match och var förra säsongen uppe på strax under 25 minuter, vilket var överlägset mest i Stars.
Nästa sommar löper Klingbergs sjuårskontrakt med Stars ut och parterna uppges ha inlett förhandlingar kring ett nytt avtal. Enligt Sportsnets Jeff Marek ska Klingbergs läger vara ute efter ett åttaårigt kontrakt värt någonstans mellan 62 till 66 miljoner dollar, vilket skulle innebära en lönetaksträff i regionen mellan 7,75 miljoner dollar och 8,25 miljoner dollar.
Samtidigt rapporterar Saad Yousuf på The Athletic att den siffran bara är utgångspunkten i förhandlingen och att lönekravet kan gå hela vägen upp till 9,5 miljoner dollar.
Det skulle innebära mer än en fördubbling av den lönetaksträffen på 4,25 miljoner Klingberg har i dag.
FYLLER 30 NÄSTA ÅR
Stars lär inte ha några större problem att ta sig an lönetaksträffen var än den hamnar i det spektrumet om de verkligen vill. Frågan är snarare om de verkligen är villiga att skriva ett sådant pass långt kontrakt med en spelare som fyller 30 år nästa sommar?
Det råder nog inga tvivel om att John Klingberg vill stanna i Dallas och att general managern Jim Nill vill att göteborgaren ska stanna i Stars. I podcasten 32 Thoughts med Marek och Elliotte Friedman pratar initierade Friedman om att parterna förmodligen inte står allt för långt ifrån varandra i förhandlingarna, men att Dallas däremot har gått så högt man är villiga att göra.
Förhandlingar likt dessa brukar sluta med ena parten tvingas ge med sig åt något håll. Antingen så skriver Klingberg ett åttaårskontrakt, men får då räkna med en lägre lönetaksträff. Eller så skriver han ett kortare kontrakt på, säg, fem eller sex år – men då lär han kunna putta upp lönen en aning.
Skulle Stars och Klingberg inte enas kring ett kontrakt under första halvan av säsongen så hamnar parterna däremot i ett intressant läge. Då sitter en av lagets absolut viktigaste backar med ett utgående kontrakt, samtidigt som deadlinen för övergångar bara kryper närmare och närmare. Väljer Stars då att trejda Klingberg för att inte riskera att tappa honom utan någon kompensation i sommar? Går man in till våren och sommaren med fortsatta förhoppningar om att förlänga?
Jag ser det förstnämnda inte som helt omöjligt, faktiskt.
TREJDRYKTEN I SOMRAS
Redan i somras figurerade Klingbergs namn i trejdrykten, där hans namn nämndes som ett potentiellt utbyte för den dåvarande Columbusbacken Seth Jones (som sedermera trejdades till Chicago i utbyte mot en annan svensk rightback i form av Adam Boqvist).
En viktig parameter i frågan är ju också den rent sportsliga delen. Att John Klingberg är en utav Dallas bästa backar råder det inga större tvivel om. Visst, han må ha blivit omsprungen av Miro Heiskanen, men Stars värdesätter fortfarande Klingberg högt och skulle, som sagt, inte ha några större problem med att göra plats för att svensken mer eller mindre skulle dubbla sin lön.
Men var står Dallas Stars, egentligen? Jag ser det på intet sätt givet att laget tar en av de tre topplaceringarna i Central Division. Snarare har man sedan det där besöket i Stanley Cup-finalen 2020 trendat åt helt fel håll, vilket inte minst blev uppenbart ifjol då man missade slutspelet helt och hållet.
Den här säsongen har börjat trevande och redan efter lagets andra match så var huvudtränaren Rick Bowness ute och krävde mer av lagets toppspelare. Skulle laget ligga en bit utanför slutspelsplats i den tuffa Central Division framåt trade deadline så ställs Jim Nill som sagt inför ett, utifrån sett, spännande val. Man har NHL:s högsta medelålder (29,75 år) och står således inför en oundviklig ombyggnation av laget inom några år.
Är den med eller utan John Klingberg i laget? All logik talar för att Klingberg kommer att vara en viktig del av Stars blålinje även i framtiden. De är laget som draftade honom och som utvecklat honom till den stjärnback han är i dag. Då kan man gott och väl betala premien för att få behålla honom.
Dock vet man aldrig säkert i den här sporten.
Foto: Matt Cohen/Icon Sportswire
Tio tankar från NHL-veckan
Lehners hockeygärning går bortom målvaktsspelet
I somras påträffades den förre NHL-spelaren Jimmy Hayes död i sitt hem i Milton, Massachusetts vid bara 31 års ålder. Ingen dödsorsak angavs initialt, men förra helgen avslöjade Boston Globe att den förre NHL-spelaren dog med kokain och fentanyl i blodet.
I en intervju med Boston Globe berättar Hayes pappa Kevin att han hade märkt av en förändring i Jimmys beteende och att han hade pratat med Kevin om detta. Därefter hade Jimmy hört av sig till sin pappa och berättat om hans beroende till de smärtstillande tabletterna han tog och att han sedermera fick hjälp för sina problem.
Intervjun är tuff att läsa och den ger ytterligare tyngd till den kamp som Robin Lehner tagit upp kring mental ohälsa och NHL-klubbarnas påstådda slapphänta hantering av diverse tabletter. Det kan gå riktigt, riktigt illa och därför är Robin Lehners hockeygärning så mycket större än de puckar han stoppar mellan Vegas stolpar.
Slutet i Senators för svensken?
Erik Brännström skickades ned till farmarlaget i Belleville inför säsongen och nu ser svensken ut att ha gjort sitt i Ottawa Senators. Enligt Elliotte Friedman står svenskens situation nu på tur i Senators dagordning sedan klubben lyckats förlänga kontraktet med Brady Tkachuk.
NHL-chanserna har inte blivit så många som man förväntade sig sedan Brännström trejdades från Vegas till Ottawa, men att det finns NHL-potential i honom råder det inga tvivel om.
Eriksson Eks dominans
Ja, jösses, vad bra Joel Eriksson Ek var i 6–5-segern över Winnipeg Jets under natten till onsdag. Värmlänningen stod för sitt första NHL-hattrick i karriären och man får minst sagt säga att han gör vad han kan för att cementera sin plats i Johan Garpenlövs OS-trupp.
Det här är Joel Eriksson Eks värld och vi lever bara i den.
Alla älskar Raymond
Jag ska vara helt ärlig med att jag inte tyckte att Lucas Raymond var redo för NHL när han åkte över inför den här säsongen. Jag var av åsikten att han skulle må våldigt bra av ett till år i Frölunda i en mer framskjuten roll än vad han hade under fjolåret.
Men sedan är inte jag heller någon NHL-scout eller klubbledare för den delen.
Efter en imponerande försäsong så tog Raymond plats i Detroits premiärlag och som han spelar just nu så tyder inte mycket på att han kommer att tvingas sätta sig i någon hyrbil för att ansluta till AHL-laget i Grand Rapids.
I mötet med Columbus tidigare i veckan kom så Raymonds första mål i NHL-karriären, då han med ett vasst handledsskott överlistade Joonas Korpisalo från den vänstra tekningspunkten, sett ur den finske målvaktens ögon.
Raymond har inlett säsongen med tre poäng (1+2) på fyra matcher och är således med och utmanar i toppen av Red Wings interna poängliga under säsongsinledningen.
Dahléns dubbel
På tal om framgångsrika svenskrookies.
Jonathan Dahlén hade en minst sagt minnesvärd kväll i bortamötet med Montreal Canadiens tidigare i veckan. Bara en dryg minut in i matchen stod Dahlén för sitt första NHL-mål i karriären, då han styrde in 1–0-pucken bakom Jake Allen.
Dahlén blev emellertid lite blåst på konfekten, då det var en aning otydligt kring huruvida han faktiskt var på pucken eller inte (han var det), men bara minuter senare så lyckades Dahlén trycka in en målvaktsretur – och den här gången var det ingen tvekan om vem som var sist på pucken.
24-åringen har lyckats ta steget från Hockeyallsvenskan till NHL på ett mer eller mindre sömlöst sätt och har onekligen tagit vara på det förtroendet han förtjänat av Bob Boughner.
Homecoming King
Jesperi Kotkaniemi-sagan som utspelade sig tidigare i somras/höstas var en av NHL-uppladdningens allra mest underhållande. Ni kanske kan storyn vid det här laget, men vi tar en snabbversion: Som “hämnd” för att Montreal erbjöd Sebastian Aho ett offer sheet för två år sedan valde Carolina att göra samma sak med Canadiens finländare Jesperi Kotkaniemi. Hurricanes erbjöd ett ganska maffigt bud (ettårskontrakt på 6,1 miljoner dollar) samt en symboliks summa på 20 dollar som sign on-bonus (nummer 20 är Sebastian Ahos nummer).
Kotkaniemi accepterade Hurricanes generösa bud, medan Montreal inte ansåg finländaren vara värd den lönen och avstod från att matcha budet och således släppte honom till Raleigh-klubben.
Under natten till fredag, svensk tid, återvände Kotkaniemi för första gången till Montreal sedan offer sheet-historian. Finländaren buades ut av Montreal-publiken, vilket han svarade upp med genom att göra sitt första mål i Hurricanes-tröjan.
Släkten är alltid värst.
Makalösa McDavid
Det kommer knappast som någon nyhet att Connor McDavid är en väldigt duktig hockeyspelare, men hans poängskörd under säsongsinledningen går inte att lämna utanför detta. På fyra matcher har McDavid stått för elva poäng (6+5), vilket innebär att han med sin nuvarande poängtakt skulle landa in på nätta 225 poäng den här säsongen.
Det kommer så klart inte att hända (eller?), men hans personliga poängrekord på 116 poäng kan nog ryka all världens väg om han bara får hålla sig skadefri den här säsongen.
Klassikerklubbar i kris?
Okej, att slänga sig med krisstämplar så här pass tidigt på säsongen är så klart inte rättvist. Det går emellertid inte att blunda för hur svagt både Chicago Blackhawks och framförallt Montreal Canadiens har inlett säsongen.
Blackhawks har endast lyckats sno åt sig en poäng under sina fem inledande matcher, medan fjolårsfinalisten Canadiens alltjämt står utan någon inspelad poäng efter lika många matcher.
Även fast man inte förväntade sig att Canadiens på något vis skulle vara med och utmana om den absoluta toppen den här säsongen så är årets säsongsinledning direkt oroande. Avsaknaden av både Carey Price och Shea Weber är uppenbar och frågan är om en spelare som Nick Suzuki redan nu är redo att axla en roll som förstacenter i Montreal?
Snacka om att tappet av Phillip Danault varit märkbart.
Han håller på att förstöra sin egen karriär
På tal om San Jose Sharks. Bortom succérubrikerna kring Jonathan Dahlén och landsmannen William Eklund så har ett nytt kaptiel författats i den tragiska historian med Evander Kane.
Tidigare i veckan kom beskedet att Kane stängs av i 21 matcher efter att han fejkat sitt vaccinationspass och således brutit mot ligans coronaprotokoll. Hur dum får man som stjärnspelare som lyfter nätta sju miljoner dollar i årslön vara?
Tidigare har Kane även anklagats för att ha spelat på sina egna matcher samt för att ha misshandlat sin fru, anklagelser som han dock har friats från.
Kane håller på att förstöra sin egen karriär och frågan är om inte hans dagar i San Jose nu är räknade? Uffe Bodin skrev mycket bra om just detta tidigare i veckan i en krönika som jag varmt rekommenderar att ni läser.
Historian upprepar sig - öppnar det för svensken?
Nikita Kutjerov missade hela fjolårets grundserie på grund av skada (eller lönteksfusk, om man väljer att vara konspiratorisk). Nu ser den ryske superstjärnan även ut att missa delar av årets grundserie.
Tampa Bay-stjärnan skadade sig i samband med vad som såg ut som en icke-situation med Washington-forwarden Gareth Hathaway och såg ut att ta sig mothöften eller den övre delen av benet. Kanske en aning oroande för Lightning, då Kutjerov opererades för en omfattande höftskada.
Vad det rör sig om för skada är i dagsläget inte känt, så jag kanske gör bäst i att inte spekulera.
Kutjerovs skadefrånvaro är så klart ett stort avbräck för Lightning, men man visade ifjol att man kan klara sig utan storstjärnan. Kanske kan skadan på sikt även öppna en liten möjlighet för Simon Ryfors att få visa upp sig på styva linan? Fjolårets målkung i SHL skrev som bekant på ett ettårsavtal med Tampa inför säsongen, men gallrades bort från träningslägret och har inlett säsongen i farmarlaget Syracuse Crunch. Han vore ytterst spännande att se i skarpt läge i NHL.
