{{ PAYWALL LIMIT }}
Det här var ingen bra reklam för varken OS-hockeyn eller för de som förespråkar spel på mindre rinkar även i Sverige, men det bryr sig nog inte Tre Kronor om nämnvärt. Snarare bryr de sig nog ingenting. De är inte på plats i Peking för att underhålla tv-publiken – de är i den kinesiska huvudstaden för att slåss om medaljer.
Det har man nu gett sig själva chansen att göra, efter att man i en tillknäppt, hafsig och tråkig kvartsfinal lyckats få Kanada på fall. Lucas Wallmark (vem annars?) blev målskytt på nytt och Lars Johansson stängde butiken och var omutlig mellan Tre Kronors stolpar.
Tre Kronor var annars nära att få en drömstart redan i första bytet, ett mål som så klart hade förändrat den efterföljande matchbilden, men Frölundamålvakten Matt Tomkins visade varför Claude Julien valt att satsa på honom i denna ödesmatch och kom upp stort när Mathias Bromé fick ett drömläge med matchens första skott. Därefter tog Kanada över matchen på sant kanadensiskt vis, genom att skicka trafik på kassen och smälla på i alla tänkbara och otänkbara situationer (fråga bara Jonathan Pudas).
Desktop ad in article Mobile ad in article
KANADA BJÖD INTE UPP
Tre Kronor jobbade sig in i matchen och kunde efter sisådär en kvart börja skapa anfall som innefattade mer än en dump ner mot Tomkins för att sedan åka och byta. Uddlösheten var dock påtaglig, där Tre Kronor hade svårt att bryta mönstret i anfallsspelet och Kanada tämligen enkelt kunde freda sitt mål. I mittperioden blev anfallsspelet mer kreativt och en annars rätt stängd matchbild öppnade sig en aning, men inte mycket.
Det var ett anfallsspel som präglades av hafsigt chansskapande där slumpuckar ibland kunde luckra upp det kanadensiska försvaret. Förstakedjan med Mathias Bromé, Carl Klingberg och Anton Lander kunde sticka upp och skapa halvchanser, men det var inte närmare än att Tomkins behövde sträcka ut en aning extra för att få stopp på de svenska försöken.
Med det sagt ska väl sägas att inte Kanada heller bjöd upp till dans. De smällde på och var allmänt kanadensiskt buffliga, men någon större offensiv kreativitet bjöd lönnlöven inte på. Efter två perioder kunde jag konstatera att denna match, trots matchens dignitet, förmodligen var en av de tråkigaste Tre Kronor-matcher jag sett.
Och då brukar jag ändå följa Euro Hockey Tour.
Tråkigt och uddlöst – men vem bryr sig?
.jpg)
VÄCKTE PUBLIKEN UR SIN DVALA
I den tredje perioden klev Lucas Wallmark fram och väckte tv-publiken ur sin dvala. Precis som så många gånger tidigare under den här turneringen var det Wallmark som var tungan på vågen för ett annars uddlöst Tre Kronor. Han plockade påpassligt upp en misslyckad passning i den kanadensiska zonen och kunde via en motståndarklubba överlista en något ställd Matt Tomkins i det kanadensiska målet. I Umeåsonen har Tre Kronor en riktig matchvinnartyp som besitter den där förmågan att bryta mönster, att hitta offensivt kreativa lösningar, som annars saknats ganska påtagligt i offensvien.
Kanada försökte därefter trycka på för en kvittering, men på ett något icke-karaktäristiskt kanadensiskt vis så lyckades man aldrig skapa några riktiga superlägen framför Lars Johansson i matchens slutskede. Missförstå mig rätt, Johansson var hur stabil som helst mellan stolparna, men jag tror att han är villig att erkänna att det inte var den svåraste nollan han hållit i sin karriär, eller den här säsongen, för den delen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Han har förresten hållit TIO (!) nollor den här säsongen, om man räknar ihop alla hans nollor under säsongen med SKA St. Petersburg i KHL med dagens nolla.
Sammantaget var detta en helgjuten defensiv insats i en utslagningsmatch av Tre Kronor. Man bjöd inte kanadensarna på lägen i farliga områden och man gjorde precis vad Carl Klingberg lärde oss inför turneringen att vi kunde förvänta oss av Tre Kronor: De är ett starkt lag som kan bryta ned motståndet och jaga livet ur dem.
Sagt och gjort,
NU SLÄPPER PRESSEN
Klingberg hade förhoppningar på att Tre Kronors spelstil skulle passa bra på liten rink. Det har den bevisligen gjort. Nu väntar turneringens största test i semifinalen, då det ryska laget på förhand målats upp som en av de största favoriterna till guldet. I Discovery-studion pratade Peter Forsberg om att det hade skrivits om fiasko och kris om Tre Kronor hade åkt ut i ytterligare en OS-kvartsfinal och det har han så klart en poäng i.
Det hade det sannerligen gjorts.
Nu är Tre Kronor i en semifinal och kan släppa ned axlarna. Den press som funnits på laget försvinner och i stället är det ryssarna som får axla rollen som stora favoriter i semifinalen. Hur det än går på fredag så har Tre Kronor gett sig själva möjligheten att spela om medaljer – vilket är precis vad Tre Kronor är i Peking för att göra.
Då får spelet på isen mer eller mindre se ut hur som helst. På den här nivån är det bara medaljerna som räknas.
Desktop ad in article Mobile ad in article
