KÅGSTRÖM: NHL-säsongens tio största utropstecken

• Fyra svenskar tar plats.
• Finländarens efterlängtade genombrott.
• “Kommer att landa på över 100 poäng”.
• “Kan lyfta klubben tillbaka till nivåerna av glansdagarna”.

{{ PAYWALL LIMIT }}

Nazem Kadri, c, Colorado Avalanche

Att Nazem Kadri var en duktig spelare på NHL-nivå var det nog ingen som ifrågasatte inför säsongen. Att han var så här bra var det däremot nog inte mång som hade förväntat sig. Kadri kom in till den här säsongen med en poängproduktion på 32 poäng på 56 matcher från fjolårssäsongen. Inga dåliga siffror på något vis, men alltjämt en produktion som inte gjorde att han stack ut från mängden i ett stjärnspäckat Avalanche-lag. 

I fjolårets lag fanns det sex andra spelare som producerade mer eller lika mycket som Kadri – den här säsongen är det ingen i laget som når upp till 31-åringens produktion.

Efter endast 49 spelade matcher har Kadri redan fördubblat sin poängproduktion från förra säsongen, då han efter nattens möte med Winnipeg står noterad för 66 poäng fördelat på 22 mål och 44 assist. Coloradocentern har redan slagit sin poängbästa notering någonsin under en och samma NHL-säsong, då hans tidigare poängbästa låg på 61 poäng med Toronto Maple Leafs säsongen 2016/17. 

Fortästter 31-åringen att producera i den takt han producerat i hittills så kommer han att landa på över 100 poäng denna säsong. Inte illa pinkat för en spelare som förra säsongen producerade i en takt som hade landat honom på 47 poäng över 82 grundseriematcher.

Med en lönetaksträff på 4,5 miljoner dollar så är Kadri synnerligen en prisvärd spelare för Avalanche just nu, men frågan är om hans succé denna säsong kommer att tvinga honom bort från Denver-klubben till nästa säsong? Kadri har satt sig i en drömsits inför den stundande kontraktsförhandlingen, då kontraktet, som ursprungligen tecknades med Maple Leafs för sex år sedan, löper ut till sommaren. Testar han free agent-marknaden, eller är han beredd att ta en lite lägre lön för att fortsätta ha chansen att vinna med Avalanche?

Hur som helst har Kadri gett sig själv alla möjligheter att casha in ordentligt i sommar.

Erik Karlsson, b, San Jose Sharks

När Erik Karlsson trejdades från Ottawa Senators till San Jose Sharks hösten 2018 så var han en av världens bästa backar. Han hade två Norris Trophy-utmärkelser, ett gäng All-Star-framträdanden och några poängligasegrar för backar i NHL som backade upp det påståendet.

Efter en fin förstasäsong i Sharks 2018/19 började sedan formkurvan dala nedåt för den svenske stjärnbacken. Fjolårssäsongen blev någon slags botten för Karlsson, som bara producerade 22 poäng på 52 matcher för Sharks och gick nästan inte att känna igen jämfört med den back som Sharks trejdat till sig bara några år tidigare. Skador i både ljumsken och tummen hindrade svensken från att visa upp all den potential han besitter.

Den här säsongen har Karlsson fått vad man skulle kunna kalla för ett återuppvaknande. På 33 matcher har Karlsson producerat 26 poäng och var innan han tvingades till en operation i sin vänstra underarm för en månad sedan bland de 15 poängbästa backarna i ligan. Kanske inte samma höjder som han nådde upp till tidigare under sin prime, som vi nog får förmoda har passerats vid det här laget, men alltjämt en stor uppryckning från fjolårssäsongen. 

Karlsson är alltjämt en toppback i ligan när det kommer till att skapa farliga offensiva lägen när han är på isen. Han har, enligt Natural Stat Trick, en HDCF% (antal procent av antal farliga målchanser som skapas när han är på isen) på strax över 57 proent, vilket placerar honom före spelare som Miro Heiskanen, Aaron Ekblad och Roman Josi, bland andra. Under inledningen av säsongen hade Karlsson flest kontrollerade utgångar ur egen zon av samtliga backar i ligan, vilket ändå indikerar att han alltjämt kan vara en dominerande kraft i NHL.

Den 31-årige smålänningen må kanske aldrig nå upp till samma höjder som han nådde tidigare i karriären, men han besitter fortfarande en skicklighet av absolut toppklass i världen. Han kan fortfarande vara en effektiv spelare i den här ligan, synd bara att skador ska komma i vägen för denna hockeyartist. 

Lucas Raymond, fw, Detroit Red Wings

Inför säsongen vågar jag påsta att det nog faktiskt var få som såg Lucas Raymond ta en ordinarie plats i Detroit Red Wings redan från säsongsstart. Visst, han hade blixtrat till någon gång här och där under fjolårssäsongen i Frölunda, men mycket mer än så var det inte. Han hade inte haft en bärande roll i SHL och givet hur Detroit tenderar till att närmast övermogna sina löften i AHL så var i alla fall jag tämligen säker på att Raymond, liksom i fallet med Alexander Holtz den här säsongen, skulle få spendera merparten av den nordamerikanska debutsäsongen i farmarlaget.

Vid det här laget vet vi alla hur det gick.

Raymond tog en ordinarie tröja tack vare en stark försäsong med Red Wings och skrev in sig i poängprotokollet redan i sin första NHL-match. Det första NHL-målet kom i göteborgarens tredje match med Detroit, innan han i match nummer sex stod för NHL-karriärens första, och hittils enda, hattrick.

Efter lite mer än halva grundserien spelad så står den svenske 19-åringen noterad för 39 poäng (13+26) på 52 matcher och producerar i en takt som skulle landa honom på strax över 60 poäng, något som bara Filip Forsberg, William Nylander och Elias Pettersson lyckats med som svenska rookies i ligan under de senaste tio säsongerna.

Jordan Kyrou, fw, St. Louis Blues

Jordan Kyrou har alltid varit en spännande talang. Han öste in poäng i OHL som junior och var Kanadas poängbäste spelare i JVM-turneringen 2018 i ett lag som innehöll spelare som Cale Makar och Drake Batherson. Dessförinnan hade han ramlat ned till andrarundan i draften, där St. Louis glatt plockade upp honom som 35:e spelare totalt – och den här säsongen har man börjat kunna skörda frukterna av den satsningen.

Redan förra säsonge visade Kyrou att han kunde vara en produktiv spelare i NHL, men denna säsong har han tagit sin offensiva förmåga ytterligare några nivåer upp. Under ett skede av säsongen producerade 23-åringen i en takt som skulle landa honom på uppåt 90 poäng, men den senaste tiden har produktionen fallit en aning och han förväntas landa någonstans mellan 75 och 80 poäng vid grundseriens slut. 

Inte heller det är speciellt illa pinkat, så klart.

Skridskoåkningen är Kyrous absolut största styrka i spelet. Blues skridskotränare John Standbrook har i en intervju med The Athletic jämfört Kyrous skridskoåkning med en av hockeyns största spelare genom tiderna i form av Guy Lafleur. 

– Det här är en kille som kommer att sätta rumpor i stolarna på arenorna. Han är en spelare som folk kommer att göra tid för att kunna få se. När de väl får en känsla för honom så kommer de att sträcka en muskel bara av att kolla på honom när han spelar. Han är en speciell talang, säger Strandbrook.

Kyrou har själv försökt efterlikna sin skridskoåkning efter Islanders virituos Mathew Barzal, som i sin tur är en av ligans absolut vassaste skridskoåkare. När Kyrou under årets All-Star-helg ställde upp i speed skating-tävlingen så vann grenen före Adrian Kempe, Chris Kreider och självaste Connor McDavid.

Det är inte bara skridskoåkningen som gör Kyrou till en speciell spelare. Han har ett skarpt spelsinne, god teknik och ett vasst skott. Han är helt enkelt en offensivt begåvad spelare som äntligen hittat rätt på NHL-nivån. Det vittnar inte minst hans poängskörd (48 poäng på 47 matcher) den här säsongen om.

Chris Kreider, fw, New York Rangers

Att en spelare som tidigare varit uppe och sniffat kring 30-målsstrecket i NHL tar sig in på en lista över stora utropsstecken kanske kan tyckas en aning märkligt. Han har varit en genomstabil topp sex-forward i många, många år nu – men handen på hjärtat: Såg ni verkligen denna explosiva målproduktion från Chris Kreider komma den här säsongen?

Med 31 matcher kvar att spela av grundserien har New York Rangers-forwarden dundrat in 34 fullträffar den här säsongen och producerar mål i en takt som skulle landa honom på 55 mål när den här säsongen är färdigspelad. Det är fler mål än vad han tidigare producerat poäng som bäst under en och samma säsong (53).

Många av Kreiders mål görs i området nära motståndarmålet och nyligen berättade Rangers skyttekung i en intervju med Lohud att det första han gör när en ny back ansluter till laget är att studera dennes skott. Han vill se hur deras skott påverkas av klubbvinkel, flex och release och nästan efter nästan varje träning stannar Kreider kvar och tränar styrnningar. Detta öga för detaljer har gjort Kreider till en av NHL:s bästa “net-font presences”.

– Han tränar alltid på det. Det är ingen tillfällighet att han är så bra framför mål, sade Rangers Norris-back Adam Fox i samma intervju.

Med sina 17 mål i powerplay är Kreider den just nu målbästa spelaren i spelformen den här säsongen, tre mål före Leon Draisaitl och fem mål före David Pastrnak och Auston Matthews.

Troy Terry, fw, Anaheim Ducks

Det tog sitt lilla tag för Troy Terry att finna fotfäste i NHL, men den här säsongen har han synnerligen gjort avtryck med sitt Anaheim Ducks. Efter att ha fått spendera sina två första NHL-säsonger med att varva NHL-hockey med AHL-spel i San Diego spelade sig Terry till en ordinarie plats i Ducks förra säsongen. Han gjorde kanske inget större väsen av sig, men byggde upp den plattform han utgått från den här säsongen – där han tagit sitt spel till nya höjder.

Terry har gått från ett löfte till en ung spelare och vidare till en nyckelspelare för Ducks inom loppet av tre år. I skrivande stund leder Terry den interna poängligan i Ducks med sina 45 poäng, sex poäng före succérookien Trevor Zegras. Det som sticker ut i Terrys siffror är onekligen hans fina målskytte. På 49 matcher har Terry producerat 27 mål, vilket gör att han nästan gjort dubbelt så många mål som tvån i den interna skytteligan, svenske Rickard Rakell, som i sin tur gjort 14 mål.

Den 24-årige amerikanen upplevde en närmast sagolik säsongsinledning, där han efter en poänglös premiärmatch mot Winnipeg stod för minst en poäng i 16 raka matcher, vilket var den tredje längsta poängsviten någonsin i Anaheim Ducks historia. Terry har stått för 1,88 mål per 60:e spelad minut, vilket gör att han placerar sig på en åttonde plats totalt i NHL i den statistikkolumnen. Där ligger han före spelare som Leon Draisaitl (1,81), David Pastrnak (1,74) och självaste Aleksandr Ovetjkin (1,74).

Terry blev i januari uttagen till All-Star-matchen för Pacific Division, där självaste Connor McDavid uttryckte sin glädje över att få chansen att spela tillsammans med den amerikanske forwarden. Det är rätt talande för vilken stjärna som Terry börjat växa ut till att bli i den här ligan.

Jesper Bratt, fw, New Jersey Devils

Jesper Bratt har varit en habil NHL-spelare tidigare i ett annars rätt svagt New Jersey Devils sedan svenskens något succéartade intåg i ligan 2017. Inför den här säsongen hade han producerat runt 30 poäng under sina fyra inledande säsonger, men det är denna säsong som den Trångsundsfostrade forwarden fått sitt riktiga, offensiva genombrott i NHL.

När Bratt under natten till fredag, svensk tid, gjorde comeback efter två veckors skadefrånvaro smällde han in två mål (och en assist) i 6–1-segern mot Pittsburgh, vilket innebar att han redan nu, med 30 matcher kvar att spela av grundserien, tangerat sin målbästa säsong i NHL-karriären. Redan för en månad sedan tangerade Bratt sin poängbästa notering (35 poäng) och i skrivande stund så snittar 23-åringen över en poäng per match för Devils den här säsongen med sina 48 poäng på 47 matcher.

Bland de svenska spelarna är det bara Gabriel Landeskog, Filip Forsberg, Mika Zibanejad och Victor Hedman som snittar en poäng eller mer per match den här säsongen. Ett hyfsat sällskap att skriva in sig i, med andra ord.

Bratt har vuxit ut till en av New Jersey Devils absoluta nyckelspelare den här säsongen tillsammans och tillsammans med Jack Hughes, Nico Hischier, Jahor Sjaranhovitj och Dawson Mercer utgör svensken en ung kärna som kan lyfta Devils tillbaka till nivåerna av klubbens glansdagar.

Jack Hughes, c, New Jersey Devils

I New Jersey Devils återfinns som sagt även Jack Hughes och han har, liksom Jesper Bratt, fått sitt stora genombrott den här säsongen. Jag har tidigare dubbat 20-åringen till NHL:s nästa hundrapoängsspelare och skrev en längre text om honom för sex veckor sedan.

Sedan dess har Hughes glänst i All-Star-matchen, där han blev den femte yngsta spelaren någonsin att lyckas göra mer än ett mål i en All-Star-match, samtidigt som han fortsatt att leverera i Devils-tröjan. I skrivande stund snittar Hughes över en poäng per match för sitt Devils och har under säsongen stått för inte mindre än fem stycken trepoängsmatcher.

Hughes belönades under hösten med ett kontrakt värt över en halv miljard kronor som ett slags bevis på att det här är Hughes lag att leda framöver. Kanske inte leda i form av någon lagkaptensroll, den rollen har unge Nico Hischier tagit med bravur, utan snarare leda genom produktion.

Hughes producerar 3,37 poäng per 60:e spelad minut och producerar därmed poäng i bättre takt än spelare som Mitch Marner, Mark Stone och Mika Zibanejad, bland andra. Det kanske inte är en överraskning att Hughes slutligen börjat leverera på den här nivån, givet att han draftades som första spelare totalt i NHL-draften 2019, men han har sannerligen varit ett utropstecken.

För den som vill läsa lite längre om Hughes, om än några veckor gammal, så rekommenderar jag texten jag skrev om honom efter årsskiftet där jag djupdök lite mer i hans genombrott den här säsongen.

Ville Husso, m, St. Louis Blues

På förra veckans lista fanns 2019 års Stanley Cup-målvakt Jordan Binnington med på listan som en av NHL-säsongens stora besvikelser. En stor anledning till att kanadensaren placerades på den listan är det faktum att han denna säsong utkonkurrerats av finländaren Ville Husso mellan Blues stolpar.

27-årige Husso är på intet sätt en late bloomer, då han spelade två JVM-turneringar för Finland och även har en VM-turnering med de finska lejonen på meritlistan och var ordinarie som Liiga-klubben HIFK:s förstemålvakt i två säsonger redan som junior. Genombrottet på NHL-nivå har dock låtit vänta på sig. Redan 2016 flyttade Husso över till Nordamerika för att satsa på att slå sig in i Blues NHL-lag, men fick under sina fyra första säsonger finna sig i att spela AHL-hockey, och stundtals även ECHL-hockey, med Blues farmarlag. Det var inte förrän förra säsongen som Husso fick chansen att göra sin NHL-debut och inte heller under sin debutsäsong i Blues så övertygade den finske målvakten.

Den här säsongen har Husso varit en av NHL:s statistiskt sett bästa målvakter när han fått chansen mellan St. Louis stolpar. Han inledde säsongen som närmast fastgjuten på Blues bänk och fram till årsskiftet fick finländaren bara göra sju framträdanden. På dessa matcher blandade han och gav en aning, men efter nyår har Husso varit målvakten som Blues lutat sig mot allra mest. Av de 19 matcher som St. Louis spelat sedan årsskiftet så har Husso vaktat kassen i 13 av dessa matcher. 

Totalt står Husso noterad för en räddningsprocent på formidabla 93,5 procent, samtidigt som han släppt in drygt två mål per match i genomsnitt (2,03). Det går kanske att argumentera för att de 20 matcher Husso spelat är för lite för att tas med på en sådan här lista, men målvakter spelar av natur mindre matcher än utespelare.

Och så är det min lista och mina regler också, visst?

Adrian Kempe, c, Los Angeles Kings

Om någon hade frågat mig inför säsongen om vem som hade varit Los Angeles Kings bidrag till All-Star-matchen i Las Vegas så hade Adrian Kempes namn förmodligen varit långt ned på listan. Inte för att Kempe på något sätt varit en dålig spelare tidigare, men han har knappast varit inblandad i någon All Star-diskussion.

När All-Star-lagen presenterades i januari var det emellertid den svenske centern som blivit utsedd till Kings bidrag till matchen före namn som Anze Kopitar och Drew Doughty, som annars varit the usual suspects när det kommit till Kings representanter vid jippot.

Visst, Kopitar är fortfarande den drivande faktorn i Los Angeles offenisv, men Adrian Kempe har börjat bevisa att han är en center att ge stor plats åt i framtida lagbyggen. Hans 26 fullträffar den här säsongen är överlägset bäst i Kings, samtidigt som bara Gabriel Landeskog (28) och Filip Forsberg (26) slår honom i den svenska skytteligan denna säsong. 

Faktum är att Kempe är den center som Kings sätter in oftast vid offensiva zonstarter (17,7 procent), före både Kopitar (17,6 procent) och Phillip Danault (14,3 procent). Defensivt är Kempes siffror inte lika starka som tidigare år, men det kan även ha att göra med att han fått en större frihet sedan Danault anslöt till laget inför den här säsongen.

Kempes kontrakt går ut efter säsongen och det är väl ingen vågad gissning att ångermanlänningen kan räkna med en fin löneökning från de två miljoner dollar han har som lönetaksträff i dag?