KÅGSTRÖM: Halvtid i NHL – här är mina pristagare

“Priset kan komma att döpas om efter honom i framtiden”. Målvakten – hela ligans MVP? Svenskarna som är aktuella för priser. {{ PAYWALL LIMIT }} Det tog sin lilla tid, men slutligen så har vi nått den officiella halvtiden i NHL när även New York Islanders lyckats hasa sig halvvägs genom transportsträckan som är NHL:s grundserie. Därmed är det också hög tid att stanna till, blicka tillbaka på vad som varit och lyfta fram de spelare som förtjänar att hyllas. I helgens NHL-kolumn tänker jag helt enkelt dela ut mina Mid-Season Awards i kategorierna (ligans MVP), (ligans bästa back), (ligans bästa målvakt), (ligans bästa rookie), (ligans bästa defensiva forward) samt (ligans bästa tränare). För att utse dessa spelarna (och tränare) har jag använt mig av mycket av den data som finns tillgänglig, men även lagt in personliga åsikter och preferenser kring vad som utgör exempelvis en värdefull spelare eller tränare. Detta är även de spelare/ledare jag tycker förtjänar priserna just nu och inte nödvändigtvis vilka jag tror kommer att prisas med utmärkelserna när NHL Awards väl går av stapeln. Utmärkelserna nedan är så kallade “åsiktspriser”, alltså priser som kan vara svåra att mäta rent statistiskt, till skillnad från exempelivs Art Ross Trophy som går till ligans poängbästa spelare eller Maurice Richard Trophy som delas ut till ligans bästa målskytt. De priserna baseras alltså “bara” på statistisk, varpå jag inte kommer att motivera dessa typer av priser speciellt djupgående här. Dessa pristagare finns längst ned i texten. Med det sagt, här har ni dem: Mina Mid-Season Awards-vinnare: Hart Trophy: , New York Rangers Senast en målvakt vann Hart Trophy var 2015 när prisjuyn bestående av journalister inom PHWA (Professional Hockey Writers' Association) inte kunde blunda för s enorma insatser mellan Montréal Canadiens stolpar. Innan dess var det som prisades med MVP-priset 2002 och totalt har en målvakt prisats vid åtta tillfällen sedan priset instiftades 1924. Med det sagt: det hör inte direkt till vanligheterna att målvakter prisas med Hart Trophy. I år kan det dock ske, menar jag. På Manhattan har Igor Sjestjorkin framgångsrikt tagit över målvaktstronen i New York Rangers och har med sitt fantastiska målvaktsspel den här säsongen, tillsammans med skyttekungen Chris Kreider, varit den stora anledningen till att Rangers på riktigt kan vara med och utmana i NHL-toppen. Sjestjorkin har vunnit 22 av 29 matcher den här säsongen för Rangers, vilket ger honom en vinstprocent på 75 procent. Tre av fyra matcher med “Prinsen av New York” mellan stolparna vinner alltså Rangers. Sjestjorkin har en GSVA (Goals Saved Above Expected) på 24,6 och en GSVA/60 (Goals Saved Above Expected per match) på 0,8, vilket innebär att han räddar Rangers från nästan ett “givet” mål per match, enligt . Otroligt starka papper. Det som talar emot att Sjestjorkin kommer att prisas med Hart Trophy den här säsongen är främst det faktum att han är en målvakt. Det finns vissa tyckare därute som menar att målvakter nästan ska vara utom tävlan i denna kategori, då de ju har ett eget pris (Vezina Trophy), vilket i mitt fall låter enormt löjligt. Är man bäst så är man bäst, liksom. Sjestjorkin är inte heller utom tävlan, direkt. I en liga med spelare som , , , , och denna säsong även är konkurrensen enormt tuff. Skulle jag behöva satsa mina surt förvärvade pengar på någon vinnare i slutet av säsongen skulle det förmodligen landa in på någon av ovanstående utespelare, men målvaktshjärtat säger här och nu Igor Sjestjorkin. Igor Sjestjorkin är Rasmus Kågströms MVP. Foto: Vincent Carchietta/USA TODAY Sports Norris Trophy: , Colorado Avalanche Den här säsongen har Norris Tropy varit Cale Makars att förlora och närmast varje morgon har det känts som att man vaknat upp till ett nytt highlight-mål av Coloradobacken. Makar har fullkomligt dominerat NHL från sin plats på Avalanches blålinje och i skrivande stund står Makar noterad för 18 mål på 41 matcher, vilket skulle innebära att han landar på 34 mål om han får hålla sig skadefri på de 37 matcher som Colorado har kvar att spela den här säsongen. Det skulle innebära att han blir den första backen sedan (2009) att nå över 30 mål på en säsong och den första backen sedan 1993 () att producera 34 mål från backplats. Bortom målen så producerar Makar i en takt som kommer att landa honom på 81 poäng denna säsong, siffror som bara och slagit de senaste åren. Makar snittar över 25 minuter per match i ligans bästa lag och har starka underliggande siffror. 23-åringen har så klart stor hjälp av ett stjärnspäckat Colorado-lag, men faktum är att Makar utgör en stor del av anledningen till varför Colorado är så pass bra. Främsta utmanare till priset i nuläget är , som toppar backarnas poängliga den här säsongen, samt fjolårets Norris-vinnare . Utöver dessa får även och kategoriseras som reella utmanare till priset, så liksom i Hart-diskussionen så kommer det finnas många aktuella namn till Norris Trophy när priset väl ska delas ut. Cale Makar är NHL:s bästa back, menar Rasmus Kågström. Foto: Isaiah J. Downing/USA TODAY Sports Vezina Trophy: , New York Rangers Tja, visst hade det varit sannerligen märkligt om jag skulle utse Sjestjorkin till ligans mest värdefulle spelare, men inte hålla honom som ligans bästa målvakt? De två senaste gångerna som en målvakt prisats med Hart Trophy har de, fullt logiskt, även vunnit Vezina Trophy. I nuläget ser det ut att bli ett race mellan Sjestjorkin och om Vezina-troféen. Danske Andersen har upplevt en renässansartad säsong i Carolina, där han vunnit 25 matcher, levererat en räddningsprocent på 93,0 procent samt en GSVA på 25,0 mål. Andersen ligger i toppen av många av kategorierna av den avancerade statistiken och det är synnerligen roligt att se vilken pånyttfödelse den danske burväktaren fått i laget som en gång i tiden draftade honom. Med det sagt så är det svårt att blunda för Sjestjorkins dominans den här säsongen. Mycket är redan sagt om den ryske superstjärnan i Hart-stycket, men för att understryka Sjestjorkins smått sagolika säsong så har han en räddningsprocent på 96,6 procent på oblockerade skott (bäst), en GAA som är 0,87 bättre än förväntat (2,10 i stället för 2,97 (bäst)), och en räddningsprocent som är 0,14 procentenheter bättre än förväntat (93,7 i stället för 92,3 (näst bäst)). Tidigare under säsongen lyfte jag fram som och även om Calgarymålvakten i högsta grad fortfarande är aktuell i diskussionen så ha han sprungits ifrån av Sjestjorkin och Andersen, sina åtta (!) hållna nollor till trots. Övriga utmanare till utmärkelsen är enligt mig (Nashville) och (Anaheim). I skrivande stund är faktiskt inte vare sig fjolårsvinnaren (Chicago) eller fjolårsvinnaren (Tampa Bay) med och nosar i den absoluta toppen, enligt mig. Igor Sjestjorkin springer iväg med Vezina-priset just nu. Foto: Dennis Schneidler/USA TODAY Sports Calder Trophy: , Detroit Red Wings Calder-racet är enligt mig det mest intressanta racet att följa den här säsongen, mycket tack vare flashiga spel med Anaheim och svenske s framfart i Detroit Red Wings den här säsongen. Mitt Calder-val faller emellertid på Raymonds lagkamrat i Red Wings i form av den tidigare Rögle-backen . Seider visade redan under fjolårssäsongen i Rögle att han var mer än redo för NHL-spel med Red Wings och det går att, om man vill vara sån, föra argumentet att tysken faktiskt var Detroits bästa back redan förra säsongen. Den här säsongen råder det dock inga tvivel om att Seider varit klassikerlagets bästa back. 20-åringen har egentligen sedan han draftades av Red Wings som sjätte spelare totalt 2019 överträffat alla förväntningar man har haft på honom. Han gjorde en mycket stark debutsäsong i AHL redan som 18-åring, medan han förra året stundtals dominerade i SHL, trots det faktum att han fortfarande var en junior. När han tog klivet in i NHL den här säsongen var därför förväntningarna rätt höga på honom, men han har sett närmast otäckt bevkäm ut på NHL-scenen sedan matchdag ett i NHL-karriären. Som rookie är Seider redan en viktig del av Red Wings fem-mot-fem-spel, boxplay-spel och sedan en tid tillbaka även i lagets första powerplayformation. 20-åringen snittar 22 minuter och 39 sekunder per match, vilket är mest av samtliga spelare i Red Wings den här säsongen. Han är lagets poängbäste back med sina 31 poäng (4+27) och den överlägset poängbäste rookiebacken i NHL (tolv poäng före ). Det går så klart att argumentera både för Raymond och Zegras när det kommer till detta pris. I slutändan är det mycket av tycke och smak bland de i juryn (PHWA) som kommer att fälla avgörandet och alla tre är väl i viss mån värda priset i nuläget, men för mig sticke Seiders insatser på blålinjen ut extra mycket. Bortom Seider, Raymond och Zegras finns även outsiders i form av (Toronto), (Nashville) och (Carolina). Moritz Seider är en nyckelspelare i Detroit. Foto: Raj Mehta/USA TODAY Sports Selke Trophy: , Boston Bruins Boston-kaptenen Patrice Bergeron prenumererade mer eller mindre på den här utmärkelsen mellan 2011 och 2017, då han tog hem utmärkelsen vid fyra tillfällen och därmed tangerade Bob Gaineys rekordnotering på fyra Selke-utmärkelser. 2022 tror jag blir året då Bergeron slår Selke-rekordet, givet den fina säsongen 36-åringen centern upplever. I offensiven går Bergeron mot en säsong som i skrivande stund skulle landa honom på 65 poäng, vilket på intet sätt är någon dålig produktion. Det är emellertid främst i egen zon som Bergeron har briljerat den här säsongen. Bergeron startar 17,5 procent av sina byten i defensiv zon och är den forward i Bruins som blockerat näst flest skott (28). släpper Bruins in 0,91 mål mindre/per 60 minuter med Bergeron på isen än utan honom på isen. Det är siffror som imponerar. Det mesta kring Bergerons defensiva egenskaper är redan sagt och i framtiden är det väl faktiskt inte helt osannolikt att detta pris någon gång i framtiden döps om i Bergerons ära. Det känns nästan surrealistiskt att han inte vunnit Selke sedan 2017, men även andra måste få vinna, visst? Inte i år dock. I år är priset självskrivet till Bergeron. Svenskar som (Seattle), och (båda Calgary) kan säkerligen få Selke-röster den här säsongen, men inte på allvar hota Bostonstjärnan. I nuläget är det väl främst (Tampa Bay) som “hotar” Bergeron, men inte mer än att hans namn bara förtjänar att nämnas i sammanhanget. Patrice Bergeron är den bästa tvåvägsforwarden i NHL. Foto: Bob Dechiara/USA TODAY Sports Jack Adams Award: , Pittsburgh Penguins Mike Sullivan har lett Pittsburgh Penguins vunnit två Stanley Cup-titlar, men aldrig vunnit Jack Adams Award. Den här säsongen lär Sullivan inte leda “Pens” till en ny titel, men säsongens framgångar lär landa honom en efterlängtad och välförtjänt Jack Adams-utmärkelse, åtminstone. Penguins har dragits med enorma skadeproblem den här säsongen. Över stora delar av säsongen har laget tvingats klara sig utan nyckelspelare som (36 missade matcher), (tolv missade matcher) och (22 missade matcher), spelare som slutade på etta (Crosby), fyra (Rust) och sjua (Malkin) i den interna poängligan. Trots detta har Sullivan lyckats lyfta Penguins till en andraplats i stentuffa Metropolitan Division och en femteplats i NHL:s totala tabell. “Pens” snittar 3,29 gjorda mål per match och har varit ett av NHL:s målgladaste lag den här säsongen, men det är framförallt i försvarsspelet som Sullivan skördat sina framgångar med Penguins. Laget har en boxplay-procent på 87,1 procent (näst bäst i NHL) och har haft en förmåga att lyckas hålla undan vid ledningar, där man exempelvis bara förlorat en match efter ledning i den första perioden, samtidigt som man varit starka på att vända underlägen till segrar. Utmanarna till priset den här säsongen är många. Fjolårsvinnaren fortsätter att leverera resultat med Carolina Hurricanes, har gjort ett utomordentligt bra jobb med Florida sedan han tog över huvudansvaret i Panthers efter s avgång och har gjort ett galant jobb med Rangers. Givet omständigheterna kring Penguins den här säsongen så har Sullivan, enligt mig, gjort sig förtjänt av denna utmärkelse. Om inte annat kan man väl i sann NHL-anda ge honom priset för tidigare insatser à la Erik Karlsson 2005? Mike Sullivan. Foto: Jacob Kupferman/Imago ÖVRIGA PRISER Presidents Trophy: Colorado Avalanche Avalanche går just nu mot en säsong som skulle landa dem på 127 poäng vilket skulle vara den högsta poängnoteringen i klubbens historia, tiden som Quebec Nordiques inkluderad. Art Ross Trophy: (Edmonton Oilers) Efter sin poäng i nattens segermatch mot New York Islanders är Leon Draisaitl i ensam majestät i NHL:s poängliga – en position han just nu ser ut att behålla under den resterande delen av säsongen. Med nuvarande poängtakt, och givet att han får hålla sig skadefri, väntas den tyske superstjärnan landa in på 118 poäng vid grundseriens slut. Maurice Richard Trophy: (Edmonton Oilers) & (Toronto Maple Leafs) Som det ser ut i nuläget kommer Leon Draisaitl och Auston Matthews dela på Maurice Richard-trofén den här säsongen. I nuläget toppar Draisaitl skytteligan tillsammans med (New York Rangers) med 33 mål, men i och med att Rangers spelat mer matcher väntas Kreider tappa i toppen samtidigt som Matthews, som snittar 0,75 mål per match och har 38 matcher kvar att spela, liksom Draisaitl väntas landa in på 60 gjorda mål den här säsongen. Detta givet att båda spelarna håller sig skadefri under den resterande delen av säsongen. Att detta ska ske får nog ändå ses som osannolikt, då den senaste gången två spelare gjorde 60 mål under en och samma säsong var säsongen 1995/96 då både (69 mål) och (62 mål) lyckades bräcka 60-målsbarriären. William M. Jennings Trophy: & (Carolina Hurricanes) Med ett snitt på endast 2,36 insläppta mål per match ser Carolinas målvaktsduo Frederik Andersen och Antti Raanta i skrivande stund ut att gå mot William M. Jennings Trophy, priset som delas ut till de målvakter som spelar i det lag som släppt in minst mål under grundserien i NHL. Detta skulle i sådana fall bli första gången som Hurricanes som lag samt Antti Raanta vinner priset, medan det skulle bli den andra titeln för Frederik Andersen som även vann priset 2016 tillsammans med i Anaheim. Frederik Andersen och Anti Raanta. Foto: USA TODAY Sports

KÅGSTRÖM: Halvtid i NHL – här är mina pristagare

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

KLART: Där hamnar Peter Cehlárik

Flytten som aldrig blev av: "Kunde inte gjort ett bättre val"

Nyckeln bakom "det sista utlandsäventyret"

Lämnar Nashville - efter 25 år

Därför "nobbade" Olle Lycksell SHL