Det var aldrig frågan om Jack Eichel skulle lämna Buffalo Sabres, det har alltid handlat om när.
Ryktena tog ordentlig fart i våras innan det framåt sommaren till synes inte fanns någon återvändo. Sportsliga ambitioner kombinerat med Sabres vägran att låta Eichel genomföra den operation som han och hans läkarteam föredrog gjorde att det som en gång var en spricka sedermera utvecklades till en fullskalig separation.
I torsdags, vid lunchtid svensk tid, briserade bomben: Affären var i hamn.
Trejdsagan var över.
Eichel hade tillsammans med ett tredjerundeval i 2023 års draft trejdats till Vegas Golden Knights i utbyte mot Alex Tuch, Peyton Krebs, ett topp tio-skyddade förstarundeval i 2022 års draft samt ett andrarundeval i 2023 års draft, där förstarundevalet i sommarens draft omvandlas till ett oskyddat förstarundeval 2023 om Vegas skulle få ett topp tio-val med det draftvalet.
Ett par dagar senare har dammet nu lagt sig, så då återstår bara frågan: vem, eller vilka, är vinnarna och förlorarna i denna stjärntrejd? Det är vad jag tänkte ägna helgens NHL-kolumn till att försöka utreda.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Vegas Golden Knights
Det finns ett uttryck inom den nordamerikanska proffsishockeyn som lyder: ”Whoever gets the best player wins the trade”. Det är kanske inte riktigt sant i alla fall, men i detta fall känns påståendet rätt träffande.
Nästan varje gång ett stort namn rapporteras finnas tillgänglig på trejd- eller free agent-marknaden så lyfts ofta Vegas fram som ett alternativ. Oftast på skämt, då Golden Knights varit ett ”cap team” under i stort sett hela sin existens som NHL-klubb, men i de allra flesta fall så tenderar Vegas på något lönetakstrollande vis ändå kunna lösa de stora stjärnnamnen. Affärerna som håvat in Alex Pietrangelo, Max Pacioretty och Mark Stone är exempel på det. För tusan, Vegas gick ju till och med rätt hårt på Erik Karlsson när det begav sig. De har alltid varit ett lag som först ser till att säkra trejden (inom lönetaksreglerna, förstås) och sedan bekymrar sig om lönetakssituationen.
Lite som när man själv spelar karriärläget på EA Sports NHL-spel.
I det här fallet fick Vegas trejdens överlägset bästa spelare. När Jack Eichel inte plågas av nackskador är han en topp tio-spelare på den här planeten, i mina ögon, och en av ligans absolut bästa centrar. Den där nackskadan ska man emellertid inte bara svepa förbi. Det är en omfattande operation som ska genomföras som aldrig tidigare genomförts på en hockeyspelare, där Eichels läkare Dr. Chad Prusmack föreslår att stjärncentern ska genomgå en operation där man sätter in en artificiell disk i nacken. En fjärdedel av de som genomgår en sådan operation behöver göra en ny, stor operation efter tio år och sedan även kanske tio år efter det. Operationen är således inte helt riskfri, varpå Buffalo motsade Eichels förslag.
Men nu har Vegas slutligen landat sin franchisecenter, trots allt. Operationen ska genomföras vilket innebär att Eichel kommer att missa allt från tre till fem månaders spel, enligt Vegas general manager Kelly McCrimmon. Oavsett om Eichel blir några procent sämre än vad han var innan operationen så är han fortfarande en av ligans absolut bästa spelare, så att låta honom genomföra operationen är en risk som Vegas absolut ska vara villiga att ta, enligt mig.
För att genomföra trejden behövde Vegas förstås ge upp spelare av hög kvalité, men med tanke på den rätt tama starten Vegas haft på säsongen så var det viktigt för McCrimmon att inte tappa kvalité på isen kortsiktigt. Där passade långtidsskadade Alex Tuch som handen i handsken, då han just nu går skadad och hans avsked inte skadar laget på kort sikt på samma sätt som om Vegas hade tvingats ge upp en skadefri Jonathan Marchessault, exempelvis.
Förutom Tuch så tar Vegas även avsked av Peyton Krebs, klubbens förstarundeval från 2019 års NHL-draft. Att bli vald i förstarundan av Vegas Golden Knights har mer eller mindre blivit någon slags garant för att du någon gång inom de kommande åren kommer att trejdas bort från klubben i en stjärntrejd.
2017 draftade man Cody Glass, Nick Suzuki och Erik Brännström i förstarundan. 2018 ingick Suzuki i utbytet för Max Pacioretty, året därefter trejdades Brännström som en del av utbytet för Mark Stone. I somras skeppades även Glass iväg, då han ingick i den trelagstrejd med Nashville och Philadelphia som i slutändan landade Nolan Patrick i Vegas. Nu ryker alltså även Peyton Krebs i en trejd, men det är oftast det priset man behöver betala för att landa stora namn i den här ligan och i Vegas fall går det inte påstå att trejderna fallit dåligt ut, heller.
Vegas har saknat den där självklara superstjärnecentern under sina år i ligan. Visst, William Karlsson har varit riktigt bra sedan hans ankomst till Vegas. Chandler Stephenson har visat framfötterna den här säsongen och är i skrivande stund lagets poängbästa spelare. Paul Stastny var habil under sin tid i klubben. Ingen har dock varit, eller är, i närheten av Jack Eichels kaliber som försetecenter. Med Eichels intåg ser Vegas centersida plötsligt väldigt fint ut, med Karlsson (när han är tillbaka från sin skada) som andrecenter och Stephenson som tredjecenter.
Lägg därtill att Vegas kan matcha en förstakedja med Max Pacioretty, Jack Eichel och Mark Stone. Det är en av de vassaste kedjorna i hela ligan, för tusan.Det går inte säga något annat än att Vegas är den stora vinnaren av de två lagen i denna trejd.
De fick trots allt den bästa spelaren, eller hur?
Buffalo Sabres
För Buffalo Sabres har hela den här processen handlat om att få en så pass bra deal som det varit möjligt. Har man lyckats med det? Nja, det är så klart svårt att svara på, då det förmodligen aldrig kommer att bli offentlig kännedom vilka bud som general managern Kevyn Adams haft på bordet under våren, sommaren och hösten.
Sedan det stod klart att Eichel inte längre såg någon framtid i Sabres så har Buffaloledningen lagt kraft på att skeppa stjärncentern västerut. Calgary har nämnts som en huvudkandidat, Minnesota och Colorado har uppgetts vara väldigt intresserade, Anaheim likaså.
Kostade denna inställning en bättre affär än den Buffalo landade?
New York Rangers nämndes tidigt som potentiell destination för Jack Eichel. Jag själv såg det som en bra plats för honom, givet den snabba renovering som Manhattan-klubben genomgått de senaste åren. Rangers är ett lag för framtiden och har således även en hel del fina tillgångar i form av unga, lovande spelare, något som varit viktigt för Buffalo i denna affär.
Enligt USA TODAY-ägda lohud.com var Adams initialt villig att diskutera en trejd med New York Rangers, men ägaren Terry Pegula var däremot en motståndare till idén att skicka lagets stora stjärna till statsgrannen. Enligt samma källa ska Rangers general manager Chris Drury varit hågad att paketera antingen Vitalij Kravtsov eller Pavel Butjnevitj i en affär. Ryan Strome och Filip Chytils namn nämndes också, likaså förstarundeval och någon eller några av Rangers stora löften på backsidan (Nils Lundkvist, kanske?).
Sabres uppges å sin sida kräva, i händelse av en trejd med Rangers, någon av Alexis Lafrenière eller Kaapo Kakko som en del av utbytet, något Drury inte var intresserad av. I slutändan var dock en trejd till Rangers aldrig riktigt nära och frågan kvarstår också om Sabres verkligen hade kunnat få ett bättre utbyte därifrån? Det kommer vi nog aldrig att få veta.
Det har bara funnits x antal lag som Buffalo har kunnat genomföra denna trejd med. Först försvinner halva ligan, då Pegula prompt skulle skicka honom till den västra konferensen. Sedan måste man ta i beaktning till vad det andra laget har för lönetaksutrymme, skadesituationer, spelarmaterial och draftval. Då blir det bara ett få antal lag kvar.
Calgary Flames uppgavs, tillsammans med Golden Knights, vara en av de två slutgiltiga klubbarna som hade en verklig chans att landa Eichel. Diskussioner mellan Sabres och Flames var långt gångna och enligt rapporter från tv-experten Kevin Weekes så ingick bland andra Flames stjärnforward Matthew Tkachuk i ett av de trejdpaket som Alberta-laget hade kunnat tänka sig att erbjuda för Eichel.
Utöver det så ska Flames, enligt Weekes, ha erbjudit ett förstarundeval, ett tidigare förstarundeval (någon av Jakob Pelletier (2019), Connor Zary (2020) eller Matt Coronato (2021) mest troligt) samt två andra prospects i utbyte mot Eichel.
Sportsnets Eric Francis rapporterade emellertid att Matthew Tkachuk aldrig var aktuell i något trejdpaket med Buffalo, vilket gör att hela det potentiella trejdutbytet faller rätt platt. Det hade dock varit intressant att se Eichel i Flames med alla Battle of Alberta-matcher mot Connor McDavid, om inte annat.
Nej, till slut så verkade Vegas vara den enda logiska slutdestinationen för Eichel. De var villiga att låta honom genomgå den operation han ville göra, samtidigt som stjärnorna stod rätt med kombinationen av prospects och spelare som går rätt in i Buffalos toppskikt, samtidigt som Vegas som sagt aldrig varit blyga med att strössla sina trejder med höga draftval.
20-årige Peyton Krebs draftades som 17:e spelare totalt i 2019 års NHL-draft och NHL-debuterade redan som junior förra säsongen. Krebs skickades ned till Sabres AHL-lag i Rochester i samband med trejden och det återstår att se om man låter honom marinera där under den resterande delen av säsongen, eller om man tänker plocka upp honom vid ett senare tillfälle och låta honom växa in i en NHL-roll. Vad Sabres än gör så har de åtminstone ett stort framtidsnamn att bygga framtida lagbyggen kring – vilket är det minsta Sabres kunde begära när de tar avsked från lagets störste stjärna.
I Alex Tuch får Buffalo en lokal kille (nåja, från Syracuse, samma delstat i alla fall) som är mer eller mindre given i någon av Sabres toppkedjor när han kommer tillbaka från sin axelskada. Han är, trots sin storlek (193 centimeter och 100 jämna kilon), en stark skridskoåkare med starka offensiva instinkter. Han har producerat hyggligt med poäng sedan han kom till Vegas i samband med expansionsdraften och har potentialen att utöka den produktionen med en större roll i Buffalo. Efter denna säsong har han dessutom fyra år kvar på sitt kontrakt med en lönetaksträff på 4,75 miljoner dollar, så han är inte så fasligt dyr heller.
För Tuch personligen är denna trejd förmodligen inte allt för uppmuntrande. Visst, han sade till Kevyn Adams att denna trejd var en ”dröm som gick i uppfyllelse” och visst, Sabres har inlett säsongen starkare än Golden Knights. För en spelare som varit med och slagits i den absoluta toppen av ligan så är Sabres ungefär ett sådant stort nedköp man kan göra i dagens läge. När jag ska utse en förlorare i den här trejden så är det Tuch som får ta den utnämningen.
Allt som allt känns emellertid det utbyte som Sabres får för Eichel lite… Underväldigande (för att använda veckans nyord från 2016)? Jag är medveten om att Sabres aldrig skulle kunna ”vinna” den här trejden, men med tanke på hur länge denna trejdsaga pågått så var min initiala reaktion när trejddetaljerna började sippra ut under torsdagen: Är detta allt? Visst, Sabres får en bra och ung spelare, ett fint forwardslöfte och några härliga draftval, men är inte Jack Eichel – en av hockeyvärldens stora stjärnor i sina bästa stunder – värd mer än så?
Utbytet är knappt godkänt, men inte mer än så.
Jack Eichel
Den stora vinnaren i den här trejden är varken Vegas Golden Knights eller Buffalo Sabres – det är Jack Eichel.
Äntligen får han den operation som han och hans läkare föredragit.
Äntligen kan hans resa tillbaka till isen påbörjas.
Äntligen får han bara vara en hockeyspelare igen.
Konflikten med Buffalo har kostat flera månader av den här säsongen och av allt att döma även ett OS med USA, men nu kan Eichel äntligen börja blicka framåt.
Eichel har hela tiden varit tydlig med att det är han själv som har rätt till sin kropp, även om kollektivavtalet i NHL må säga annorlunda. Argumentet att det är Sabres pengar som står på spel är så klart ett legitimt sådant, men som Eichel själv sade i sin intervju med Sportsnets Elliotte Friedman: Han vill inte göra något med sin kropp som han själv inte tror på, han ska inte genomgå en operation som han själv inte tror på. Det är han som ska leva med konsekvenserna i hela sitt liv. Det är inget beslut som någon annan ska ta å Eichels vägnar.
Blickar man bortom den "medicinska segern" så är det så klart ett stort sportsligt uppköp för Eichel. Han kommer till en organisation som gått till slutspel varje år sedan inträdet i ligan och som år efter år visat sig vara en legitim utmanare till Stanley Cup-titeln, även om årets säsong än så länge varit minst sagt underväldigande. Buffalo Sabres kommer säkerligen även att bli en legitim utmanare någon gång i framtiden, men Vegas tid är nu.
Vill det sig riktigt väl kan Jack Eichel lyfta Stanley Cup-pokalen över sitt huvud redan i juni. Vilken story det skulle vara, va?
.jpg)
Han har själv berättat om hur frustrerande de senaste åren i Sabres har varit, då klubben på nytt påbörjade en rebuild utan att egentligen ha avslutat den förra. Han har slösat bort allt för många år av sin prime i ett lag som aldrig varit i närheten av att vara en reell utmanare med fyra olika huvudtränare och tre olika general managers under de sex år han varit i klubben. Varför skulle han ha förtroende för klubben, egentligen? Ja, förutom för det faktum att de betalar honom tio miljoner dollar per år, då.
Eichel är en tävlingsmänniska som vill vinna. Nu hamnar han i en miljö där det, som sagt, är fullt möjligt att han kan vara med och slåss om en Stanley Cup-titel redan under sitt första år, även om konkurrensen bland utmanarna är knivskarp.
Som jag var inne på i Vegas-delen av den här texten så kan Eichel, potentiellt, få bilda en förstakedja med Max Pacioretty på ena kanten och Mark Stone på den andra. Nu är alla tre, något ironsikt, uppsatta på lagets långtidsskadelista, så det kommer att dröja innan publiken i Vegas bjuds på den hockeyshowen. Men tänk tanken bara…
Trejdsagan fick ett lyckligt slut.
Ingen är gladare än Jack Eichel.
